1-3

Det blev några rundor i naturen i helgen. Igår var jag iväg till gränsmyren till Småland. Väldigt fågelfattigt. Det enda som hördes på en timme var en korp. Jag hoppades på skogshöns. Inga fåglar och inga spår. Temperaturen strax under nollan, men det kändes ändå ganska kyligt. Barmark. Sjöarna islagda.

Idag blev det två promenader. Först runt en av kommunens sjöar och sedan blev det även min gamla hemmarunda. Nästan lika tyst idag. Några nötskrikor och en nötväcka var nog allt jag hörde i skogen. Inte ens ett kungsfågelpip. Vildsvinen har bökat rejält i området med bandparceller. Det ser tråkigt ut. Vad ska vi göra med alla vildsvin?

Rögle gick bättre när jag var i Guatemala. Nu har de förlorat tre matcher i följd och sjunkit ner i ingenmansland. Laget verkar vara i en svacka och de är helt oförmögna att göra mål. De har chanser och spelar stundtals okej, men pucken vill inte in. De måste steppa upp om det ska bli slutspel. 

Snipp, snapp, snut, så var helgen slut! 

Falco deiroleucus

En annan drömart på resan var den mytomspunna Orange-breasted Falcon. Jag fick en mycket kort observation av en flygande fågel på Montezuma i Colombia för fyra år sedan, men det är knappt att det räknas. I Tikal är den lätt eftersom den häckar på ett av templen och är van vid människor. Vi var där vid rätt tid. Två veckor senare, när häckningen inletts, skulle de stänga av möjligheten att gå upp på tempel II.

Det var dimmigt på morgonen när vi gick upp på templet för att fotografera falkparet, så bilderna blev lite tråkiga. Lyckades inte särskilt bra med systemkameran och de bästa bilderna blev nog de med mobilkameran genom en tubkikare. Den övre med mobilen, den nedre med riktig kamera. Det är kanske digiscoping jag ska börja med... Honan betydligt större än hanen. Storleksskillnaden större än mellan pilgrimsfalkar. Det är honan på bilderna.

Pharomachrus mocinno

Jag fick aldrig sett Resplendent Quetzal i Costa Rica eller i Nicaragua för åtta år sedan och den stod därför högt på önskelistan. Vi fick se den direkt när vi anlände till vårt boende i Biotopo del Quetzal. Fantastisk fågel! Tyvärr fick jag inga skarpa bilder på den framifrån och inte heller denna är särskilt bra, men jag får ändå vara nöjd. I själva reservatet sågs den inte. 

Resplendent Quetzal är Guatemalas nationalfågel och den finns avbildad på landets flagga och har fått ge namn till valutan. Guatemaleserna älskar sin quetzal.

Fuego

Hemma från Guatemala. Skåda fåglar från morgon till kväll i 2,5 vecka är livet! Matförgiftning, ett nytt revbensbrott, diverse skavsår, shiggers och alldeles för lite sömn är inte så roligt, men det har varit värt alla plågor. Fantastisk resa! Hemma klockan tio i går kväll och arbetat hela dagen idag. Aningen seg förstås. Jag hoppas vara lite piggare imorgon för nu har jag mycket jobb att ta itu med!

2018

Så var det dags för årets krönika. I den förra hoppades jag att 2018 skulle bli ett bättre år än 2017. Det blev det väl inte direkt. Jag har mestadels känt mig lika alienerad och vilse i livet. Arbetar ihjäl mig. Jobbet känns ibland som det enda jag har och det enda jag orkar med. Väldigt osocial i övrigt. Mår ofta ganska kass. Det höga blodtrycket sliter. Inte tagit tag i att få medicin för det. Huvudvärk jämt. Om det beror på blodtrycket eller den allt sämre synen vet jag inte. Sömnproblemen...

J gick bort i början av året. Det är fortfarande väldigt ledsamt. N kunde inte ha kvar den lilla stugan vid Hallandsåsen själv och vi har inte träffats sedan minnesceremonin. Hoppas vi kan ses nästa år. Kanske åka och hälsa på L och C som också lämnat sin stuga i Rössjöholm och köpt ett hus på Österlen. Vi är ditbjudna. 

Pappas demens har accelererat. Han som alltid har varit en arbetsnarkoman klarar bara av väldigt enkla saker och inte sällan blir det fel ändå. Det är sorgligt att se på.

Jag har varit iväg på många resor som vanligt. Klimatångest!!! Azorerna med skolan, Ammarnäs i fjällen, inventerat trollsländor i Närke och en bilresa ner genom Centraleuropa med slutmålet dotterns bröllop i Kroatien. Mest tid tillbringade jag i Slovakien. Två veckor kanske.

På hemmaplan lever jag något mera klimatsmart. Från att jag kom hem från min sommarresa i början av augusti har jag tankat bilen två gånger och min konsumtion består huvudsakligen av begagnade vinylskivor och konserter...

Jag skulle ligga lågt med skivköpen, men har förmodligen spenderat mer på plattor i år än något annat år. Svindyra rariteter, halvrariteter och nya skivor har trillat in med jämna mellanrum. Vansinne. Men vad ska man annars göra med alla pengar? Spara för att kunna sluta jobba tidigare hade förstås varit vettigare, men inbillar mig att jag ändå inte lever till pensionen...

Jag har sett Jonathan Wilson, Roger Waters och Nick Mason’s Saucerful of Secrets i Köpenhamn, Pretty Things, Baby Grandmothers och Monster Magnet i Malmö, Chris Robinson Brotherhood i Göteborg och ytterligare en handfull gig i Helsingborg och på hemmaplan. Det blir en del konserter även om det är länge sedan jag var på en festival. Frestande med nästa sommars Burg-Herzberg-festival.

Inte ett enda gig med bandet, men vi håller på att spela in en ny skiva. Den är inte klar ännu. Långa mellanrum mellan de olika inspelningstillfällena. M är en upptagen man. Det känns som att man inte har någon koll på hur det kommer att bli... Jag förväntar mig att den blir klar i januari och att vi kan släppa den i april-maj. Hoppas den blir något man kan stå för.

Bloggen lever vidare. I år har den mestadels varit en musikblogg. Jag har inte hunnit med att skriva om alla nya skivor, med de flesta har ändå fått några rader. Det är inte många som kommenterar dessa musikinlägg. Det är lite tråkigt. Det kunde gärna få bli lite mer vinyltugg i kommentarsfälten. 

Hursomhelst, här kommer årets vanliga listor, utan inbördes ordning.

Årets skivor utgivna 2018:

Graveyard - Peace

Abramis Brama – Tusen år

Träden – same

Agusa – Ekstasis – Live in Rome

The Chris Robinson Brotherhood ‎– Betty's Midwestern Magick Blends Vol. 4

Graveyard - Peace och Abramis Brama - Tusen år är skivorna jag hört överlägset mest av de nya, då jag har dem på både vinyl och CD. De snurrade mest hela tiden under bilsemestern och även senare när jag någon gång kör bil. De tre övriga har jag bara hört några enstaka gånger var, men de hör nog hemma på listan ändå. Det fanns flera nya skivor att välja mellan än vanligt. 

Andra skivor:

Tomorrow’s Gift – same

Terry Reid - Seed of Memory

Peter Bardens - The Answer

Tripsichord - same

Pink Floyd - Early years 1965-72 (boxen med 10 CD, 9 DVD, 8 Blu-ray, vinylsinglar och massor med memorabilia).

Här var det svårt att välja bort Twink, Dionysos m.fl.

Årets konserter:

Chris Robinson Brotherhood – Pustervik, Göteborg

Jonathan Wilson – Lille Vega, Köpenhamn

Roger Waters – Royal Arena, Köpenhamn

Nick Mason’s Sauserful of Secrets – Forum Black Box, Köpenhamn

Pretty Things – Folk och Rock, Malmö

Hedersomnämnanden till Monster Magnet och Baby Grandmothers i Malmö och Abramis Brama och Lugnet i Hbg.

Alla bilder i detta långa inlägg från sommarens bilsemester. De flesta tagna med mobilkameran. Biätaren och härfågeln från Ungern, övriga från Slovakien.

God Jul och ett Gott Nytt År önskar jag alla bloggläsare!

Terry Reid - Seed of Memory (årets bästa låt)

Motacilla cinerea

Så får vi en vit jul. Inte mycket att tala om, men någon centimeter snö åtminstone. Gick min gamla hemmarunda idag. Överraskande hade jag en forsärla vid en liten bäck. Vinterfynden brukar vara vid gödselstackar eller vid reningsverket. Tror inte jag sett den ute i skogen så här i december förut.

Skivspelarkväll i fredags. En man kort. Bara den ursprungliga trion. Vi spelade högvis många bra skivor. Själv hade jag med mig Agusa, Orango, Black Mountain, Miller Anderson, Pretty Things, Raw Material, Armageddon, Hot Tuna, Out of Focus och kanske något mer. Vi är osäkra på när vi började med dessa kvällar, men det närmar sig nog 20-årsjubileum. Det är helt sjukt vad tiden går... Men det är fortfarande lika roligt!

Raw Material - Time and Illusion

Christmas

Tidigt 2018 plockade jag hem några 70-talsplattor från Kanada. Jag skrev om Dionysos och Derringer här på bloggen, men det blev aldrig av att jag nämnde The Spirit Of Christmas ‎- Lies to Live By. Det tar ett tag att ta in och smälta denna komplexa och ytterst kompetenta konceptplatta, även om jag redan vid den första lyssningen tappade hakan över gitarrspelet från Robert Bulger och sånginsatserna från Preston Wynn. Folkrock, heavy progressive och psykedelia. Gitarr, bas trummor, mellotron, piano. Den här skivan har allt. Det närmaste jag kommer att tänka på är Rush. Lies to Live By spelades in och var klar för utgivning 1973, men på grund av finansiella problem hos skivbolaget Daffodil dröjde det till året därpå. Mycket fint original och en riktig dyrgrip till samlingen. Gillar den mer och mer.

War Story 

The Factory

Turiyasangitananda

Jag råkade höra lite från Alice Coltranes - The Ecstatic Music Of Alice Coltrane Turiyasangitananda på radio i slutet av sommaren och blev helt golvad. Lyssnade därefter på Youtube i flera veckor innan jag tog hem den på vinyl. Monoton, meditativ, hypnotisk gospeltrancejazz. Musiken är inspelad mellan 1982 och 1995 och var tidigare bara utgiven på kassetter som såldes i affärer för hälsokost, tillsammans med new age-böcker och på hennes eget ashram utanför Los Angeles. Det här är min nya favoritmusik att varva ner till. Tända några ljus, lägga sig på soffan och på med The Ecstatic Music. Jag måste hört skivorna minst 30 gånger vid det här laget. Luaka Bop, 2-LP, 2017.

Om Rama

Om Shanti

Hashish

Ända sedan jag fick tag i Fifth Pipe Dream Volume 1 för cirka 15 år sedan har jag velat införliva Tripsichord i samlingen. Någon gång tidigt i våras fick jag budat hem ett exemplar från Tradera. Skivan i bra skick. Några små knäpp i två låtar, men inget allvarligt. Cut-corner förstås. Det finns fyra varianter av labeln på discogs, men ingen av dem ser exakt ut som min...

Skivan spelades in av Tripsichord Music Box 1969, men gavs ut av Janus först 1971. Då hade bandet lagts ner för länge sedan. Det finns tre kända promoexemplar med San Francisco Sound-labeln och med annat omslag. Skivan låter inte särskilt bra och misstänks ha gjorts med någon av promo-plattorna som master. Hursomhelst. Tripsichord är en skiva fullt i klass med det bästa från de mera kända kollegorna Jefferson Airplane, Quicksilver Messenger Service och Grateful Dead från San Francisco-scenen. Drömmande psykedelia och bluesrock, starka låtar och ett helt fantastiskt gitarrspel av Frank Straight. Jag gillar hela skivan, men Fly Baby står i en klass för sig. 

Fifth Pipe Dream Volume 1 (1968) kom först i ett svartvitt omslag i 300 ex innan den gjordes i färg. Den är såklart snyggare i färg, men det är lite roligt att ha den svartvita. It's A Beautiful Day, Tripsichord Music Box, Indian Puddin' & Pipe och Black Swan delar på utrymmet, men tydligen ska låtarna som krediteras Indian Puddin' & Pipe spelats in av West Coast Natural Gas och Aquarian Dream med It's A Beautiful Day av West Coast Natural Gas och Tripsichord Music Box. Snurrigt. 

Av de tre låtarna med Tripsichord Music Box är det den 8,5 minuter långa Family Song som är bäst. Grymt jam. De två andra är mer garagepsykedelia med fuzzgitarr. Av de övriga är Hashish med Indian Puddin' & Pipe (West Coast Natural Gas) den som sticker ut mest.

Tripsichord - Fly Baby

Tripsichord Music Box - Family Song

Indian Puddin' & Pipe - Hashish

LSD

Det var denna helgen. Jag hade egentligen tänkt gå runt sjön igår, men det blev först idag. Dystert på alla sätt och vis. Mestadels grått och trist. Ett mycket lätt snöfall. Knappt några fåglar alls. Två skäggdoppingar, två knipor och tre gräsänder var allt jag noterade i sjön. Spillkråka hördes. 90 grågäss vid kyrkan. Några mesar...

I fredags hade vi en liten julfest hos en kollega. Tre av mina yngre kollegor och jag laddade upp hemma hos mig med att spela lite vinylskivor. J har börjat samla och är väldigt intresserad. S och V hade i princip aldrig sett en skivspelare och förstod inte mycket om hur det fungerade, men alla tyckte det var trevligt och att musiken var bra. 

Jag anpassade väl mina val av skivor något lite, men vi spelade Pink Floyd, Led Zeppelin, Rival Sons, Orango, Terry Reid, Little Milton, Tracy Chapman, Melissa Etheridge och Alice Coltrane bland annat... De tyckte alla att vi skulle göra om det! Givetvis kom vi sist till julfesten och vi var dessutom något slirigare än övriga. Ha-ha!

13 december gjorde Pretty Things sin sista spelning på Indigo, O2 i London. Snappade upp ett klipp på nätet när de gör LSD/Old Man Going och David Gilmour gästar. Det var magisk i Malmö, men låter inte så dumt här heller...

The Pretty things - LSD/Old Man Going feat David Gilmour Live The Final Bow @ the O2indigo 2018

Love and Peace

Nu har jag, mig veterligen, allt som getts ut med tyskarna Tomorrow's Gift. Det vill säga det självbetitlade debutalbumet på +plus+, Goodbye Future på Spiegelei/Aamok och livelåtarna Sound Of Which på Pop & Blues Festival '70 (MCA) och Begin Of A New Sound och At The Earth/Indian Rope Man på Love And Peace utgiven på Somerset, 1970. Låten Der Geier Fliegt Vorbei från Goodbye Future finns på en promoplatta från Aamok, men inget unikt med den. Debuten hade jag sedan tidigare på Second Battle.

Dubbeln Tomorrow's Gift (1970) är en av mina absoluta tyska favoriter. Tidig hårdrock med en fot i det psykedeliska 60-talet och en i 70-talets tyngre progressive. Tunga riff, rytande orgel, intensivt trummande, flöjt och som grädde på moset sångerskan Ellen Meyer. Hennes engelska är helt uppåt väggarna, men med låttitlar som Prayin' To Satan och The First Seasons After The Destruction kan det inte gärna gå fel. Gitarristen Carlo Karges spelade senare i Novalis och på 80-talet med Nena (lite skämmigt...).

Jag tycker Tomorrow's Gift är helt egna, men ska jag hitta på något att jämföra dem med så drar jag till med en del Uriah Heep, en del Circus 2000 p.g.a. Ellen och en del Nosferatu p.g.a. trummandet. Skivorna i fantastiskt skick. Inte ett knäpp och omslaget är immaculate. Nu har jag Tomorrow's Gift och Ikarus på +plus+. Saknar bara Wind Seasons...

Till Goodbye Future (1973) hade alla lämnat utom organisten Manne Rürup och basisten Bernd Kiefer. På trummor tog de in Zabba Lindner från Sphinx Tush (finns med på de båda samlingsplattorna). Denna upplaga av Tomorrow's Gift har inget att göra med den förra och det går inte alls att känna igen bandet. Nu är det jazzrock, som ibland för tankarna till Soft Machine eller King Crimson. Mörkt och psykedeliskt och väldigt suggestivt. Ett fint original, med endast några småknäpp på ett par ställen.

Livelåtarna på Pop & Blues Festival '70 och Love And Peace är inspelade före debuten och utgörs av två sidlånga jam - Sound Of Which och At The Earth/Indian Rope Man plus den kortare Begin Of A New Sound. Fantastiska inspelningar som man inte bör vara utan. Skivor i toppskick. Det finns en del annat kul på de här vinylerna, men det får jag lov att återkomma till någon annan gång. Enjoy!

Prayin' To Satan

Der Geier Fliegt Vorbei

At The Earth/Indian Rope Man

4-1

Det var denna helgen... Inte gjort allt för mycket. Vädret har inte inbjudit till utevistelse, så det har mest blivit skivspelande. Inte det sämsta kanske.

Jag borde tagit mig till hallen igår och sett Rögle besegra Skellefteå med 4-1. Starkt gjort. Det laget har vi alltid svårt för och de hade visst åtta raka förluster. Spännande in i det sista och både 3-1 och 4-1 kom i tom kasse. Nu blir det uppehåll till 19/12 och då lär några skadade spelare vara tillbaka.

Conquest Of A Red Rose

Efter att jag köpt Record Store Day-utgåvan av I Am The Scorpion tog jag också in Contact Nobody Wants To Be Sixteen. Även den en Record Store Day-utgåva. MNW, 2016. Limiterad till 500 ex. Min 272/500. Det är en skiva jag länge velat höra, men jag har aldrig sprungit på något original. Nu saknar jag bara Kim Fowleys The Day The Earth Stood Still av de tre plattorna som han producerade för MNW 1970... 

Ted Ström och Ted Steerling (några tillsammans med Fowley) delar på låtskrivandet. Gillar särskilt Ströms Wounds och Velvet Blue Saloon och Steelings Sounds Of Wind, Conquest Of A Red Rose, Misjudgement och She Is Impossible To See. Psykedeliska pärlor som växer för var lyssning. Den korta instrumentala Nobody Wants To Be Sixteen är embryot till Samma vindar, samma dofter.

Singeln A Fairy Tale/Convul'sions följde med LPn. Måste vara bland det tyngre från Sverige från 1969. 

Conquest Of A Red Rose

Convul'sions

Génesis

Jag plockade in ett original av Vox Dei La Biblia för någon månad sedan. Dubbel-lp på Disc Jockey från 1971. Har bara hört denna med bandet, men det ska väl vara deras magnum opus. En riktig höjdare från Argentina! Mycket inspirerat låtskrivande. Förstår inte texterna så bra, men det är en konceptplatta om bibeln och sången är underbar. Musikaliskt har den allt från vackra akustiska partier till skitig och rå hårdrock och bluesrock med blödande gitarrsolon från Ricardo Soule. Ibland attackerar han gitarren som om det handlar om liv eller död. Attityd är allt!

Inspelningen är mycket opolerad och primitiv. Det finns en nyutgåva av La Biblia, som jag hört hemma hos T, där ljudet är restaurerat och som jag kanske borde ha, men det är förstås ändå roligt med ett original. Skicket är riktigt bra. Lite fint knaster i början av någon låt, några enstaka småknäpp och några partier som distorderar, men inget att tala om egentligen när det gäller en sådan här klenod. 

Génesis

Kontrapunktická etuda

I somras var jag tillbaka i Košice i Slovakien. Besökte förstås min gamle vän P och hans skivaffär. Hängde där ett par timmar och sedan gick vi ut och åt och drack öl. Mycket trevligt!

Det blev bara fyra vinyler. Den roligaste av dem Gattch. Inte billig, men ett superfint original från 1971 på Opus. Jag hade den sedan tidigare på CD, men såg den aldrig ens i något skick på vinyl under slovakienåren. Jag minns att jag tittade efter den i alla skivaffärer jag besökte. 

Gattch är ingen superplatta på något sätt, men den har något visst. Det låter mer som 1968 än 1971 och det är väl typiskt för många öststatsplattor. De låg alltid några år efter... Lättlyssnad och inte alltför avancerad instrumental progressive och jazzrock. Ibland med bluesig 60-talsfuzzgitarr. Bandet var från Bratislava och gjorde bara denna skiva. På dubbel-CDn från 2001 får man även alla låtarna med sång och en hel drös alternativa tagningar. 

Kontrapunktická etuda

2-1

Tredje raka förlusten. Ny strafftorsk. Aldrig roligt och särskilt inte mot Malmö. Ändå starkt av det skadeskjutna laget att föra matchen. När avstängda och skadade spelare kommer tillbaka ska det nog gå bättre igen...

Evergreen

Lyssnat igenom nya orangoplattan Evergreens några gånger. Tycker den börjar lite trist, men den tar sig efter några låtar och b-sidans Evergreen är suverän. Särskilt det lugna partiet med stämsång och flöjt är fantastiskt. Inte det minsta nyskapande, men jag gillar det ändå...

Orango - Evergreen

2-3

Det var denna helgen. I studion idag. Gitarrer. Det blev väl en hel del gjort. Kan vi få den färdig i januari? Lyssnat på en massa skivor. Ingen utevistelse. Rögle förlorade både i torsdags och igår på hemmaplan. Dock en pinne mot Luleå.

Chris Robinson Brotherhood - Somewhere Past the Sunset

Magic Carpet Ride

Chris Robinson Brotherhood ‎- Betty's Midwestern Magick Blends Vol. 4 släpptes förra fredagen, men anlände till mitt hem först i början av veckan. Nu har de tre skivorna spelats igenom några gånger. Ljudet är suveränt och bandet gungar på som bara de kan. Bäst är de i Forever As the Moon, Narcissus Soaking Wet, Magic Carpet Ride och i Somewhere Past The Sunset (vilket sväng!!!). Steppenwolf-covern har ett riktigt ruggigt gitarrsolo. Annars kan jag tycka att Neil Casal kan vara lite kantig emellanåt, men här flyter det verkligen på. Jag tyckte Betty's Self-Rising Southern Blends Vol. 3 var dyr, men den hade två CD-skivor som bonus. Vol. 4 kostade ytterligare några hundralappar och det fanns inget extra lullull...

Gunget ‎- Himlen Är Skogens Tak släpptes också förra veckan. Hur många bra svenska band finns det egentligen? Det tar aldrig slut... Gillar den riktigt mycket. Soundet är förvisso inte så organiskt som jag skulle önska, men låtmaterialet är generellt starkt. Trevligt med tung rock på svenska!

Chris Robinson Brotherhood - Magic Carpet Ride

Gunget ‎- Stenvalsen

1-2

Rögle studsade tillbaka direkt och vann borta mot Frölunda. Fem ordinarie spelare borta, så det var grymt starkt. Glädje! Sjukt jämn serie. Inte många poäng som skiljer mellan lag 1-10.

Mercurius

Jag släpade mig runt sjön igår i ett ganska hyggligt tempo. Jag skulle behöva göra det mer än en gång i veckan. Fint väder, men vinden var kall mellan sjöarna. Inte mycket i fågelväg. Några meståg. Korp. Kråkor. En ensam kanadagås flög över. I sjön noterade jag bara några knipor. 

På kvällen blev det Folk och Rock i Malmö och The Cult Of Boydah och Baby Grandmothers. Inte alls så mycket folk som på Pretty Things, så man kunde få en sittplats och det var skönt. Min rygg tycker inte om att stå upp. The Cult Of Boydah spelade skön psykedelisk pop och Baby Grandmothers och Kenny Håkansson gjorde oss inte besvikna. Underbart gitarrspel! Merparten av låtarna från nya plattan Mercurius lirades. Både den och Electrical Youth med The Cult Of Boydah på vinyl fick åka med hem. Köpte även Kenny Håkansson Psychedelic Dream från 2010 på CD.

Lyssnat igenom Baby Grandmothers. Bandet tar ut svängarna rejält i några spår. Frenesi, udda takter och sinnesutvidgande gitarrspel. Kenny Håkansson har verkligen ett helt unikt uttryck. Organisk psykedelia och rock 'n' roll i lika delar skulle man kanske kunna säga. 50 år sedan de spelade in förra gången...

Rögle förlorade borta mot Timrå i lördags och fick tre spelare skadade. Ska det bli en plågsam period av säsongen nu? Känns inte så troligt att de kan rå på Frölunda borta i morgon...

Baby Grandmothers - Dojjan

Bortglömda skivor i min samling XX

Det är mer än tio år sedan jag funderade på hur länge det skulle dröja innan en limiterad upplaga på 500 exemplar med Baby Grandmothers skulle ta slut. Inlägget kan läsas här. Svaret är mer än 10 år. Det går fortfarande att köpa oöppnade skivor för 240 kr och enligt Discogs finns det bara en pressning. Hetare är inte en sådan skiva. Hursomhelst, jag har lyssnat igenom den idag. Är inte säker på när jag hade den framme senast, men det skulle kunna vara 10 år sedan. I dagarna har en ny skiva släppts. Hoppas man kan köpa den på konserten i Malmö imorgon.

Baby Grandmothers - Bergakungen

Träden

Träden, tidigare Träd, Gräs och Stenar, har snurrat en del på skivtallriken de senaste veckorna. Särskilt många lyssningar har öppningsspåret När Lingonen Mognar fått. Episk tolkning av Thomas Tidholms låt, som i original ligger på Harvesters Hemåt. Vemodigt och melankoliskt och bedövande vackert. Av övriga spår gillar jag Å Nej och Hoppas Du Förstår bäst, men hela skivan är bra och rekommenderas varmt om man gillar psykedeliskt, suggestivt jammande. Jag får aldrig nog av den här genren. 2-LP. Subliminal Sounds.

När Lingonen Mognar