söndag 15 januari 2017

A f**king nervous breakdown

Årets första skivor till samlingen har börjat trilla in. Redan dagarna efter nyåret anlände två vinyler med Big Joe Louis & his Blues Kings. Efter att ha sett honom två gånger i London tänkte jag att det borde vara på sin plats att jag också har något med honom på skiva. Hans diskografi med Blues Kings inskränker sig till tre fullängdare och två singlar, alla släppta mellan 1989-1996. Det finns en singel med Big Joe Louis and The Soul Investigators från 2007, utöver den bara några spår på olika samlingsplattor. En sparsam skivartist med andra ord.

Hursomhelst, de två första skivorna Big Joe Louis & His Blues Kings ‎(1989) och The Stars in the Sky (1991) fanns på vinyl och det kostade mig 400 kr att få hem dem från Discogs. Den första av en svensk försäljare den andra från en schweizare. Båda som nya. Jag var förstås något skeptisk till årtalen, men det låter inte det minsta 80-tal om dem, utan det är Chicago blues som hämtat från 50- och 60-talen. Båda skivorna är producerade av Mike Vernon och den första till och med utgiven på Blue Horizon. Någon sorts försök att återuppliva den labeln, dock med modifierad logotype. 

Det är blues och inte bluesrock och Big Joe Louis sjunger som om han var svart. De flesta låtarna är eget material och det är ett jäkla sväng all over. På andra plattan har Big Joe Louis med en munspelare, Little George Sueref, som även sjunger på några spår. Han har en röst i ett helt annat register, men även han är fantastisk. Det var helt klart värt varenda krona att plocka in dessa plattor. 

Working with Big Joe Louis & His Blues Kings was a real experience and one I would not have missed for the world. There were times when I had to pinch myself just to make sure I wasn't hallucinating. Everything about the "sound picture" was just perfect - almost as if they weren't even trying! (Mike Vernon).

Nästa skiva blev Eric Burdon & The Greenhornes (2012). En 12" EP med 4 låtar. Jag nämnde den på bloggen redan för 1,5 år sedan då jag upptäckte att de gjort en cover på Parish Halls How Can You Win (vilket även vi gjorde med Tectonic Break 2001), och att den var grymt bra. Det blev aldrig att jag köpte den då. Jag har för mig att jag inte hittade någon skiva till salu i Europa utan bara i USA. Nu var det en svensk som hade den på Discogs så det fick bli ett inköp.

Den här EPn gjordes av Eric Burdon & The Greenhornes inför 2012 års Record Store Day. Eric Burdon är 71 år på inspelningen, men sjunger fortfarande fantastiskt. Black Dog är en stöddig och hypnotiserande garageblues och Out of My Mind låter som något Animals kunde gjort på 60-talet, men jag länkar till How Can Yo Win igen (eller Can You Win som den heter i deras version). 

V

Egentligen är min arma lekamen i för dåligt skick för att traska runt sjön två dagar i följd, men idag var vädret på sitt bästa humör så jag kunde inte hålla mig inne. Ett par minusgrader och livgivande solsken från en klarblå himmel. Januari kan var uthärdligt ändå. Jag tog det lite lugnare. Fågelutbudet ungefär som igår. Femte rundan i år och sjätte efter jul.

lördag 14 januari 2017

Lophophanes cristatus

Ett nytt varv runt sjön. Nollgradigt och ett lätt snöfall. Halkade omkull en gång, men det gick bra. Kameran höll. Halva sjön islagd. Gräsänder, knipor och några enstaka storskrakar. Tre sångsvanar. Enstaka meståg i skogen. I det sista hördes några tofsmesar. Mycket roligare än så var det inte. 

söndag 8 januari 2017

Vinter III

Så var julledigheten över. Sällan varit så osocial och aldrig gjort så lite på ett lov. Jag har helt enkelt behövt vila från allt. Försöka komma tillbaka. Läst en del böcker - bl.a. Folkhemmets äventyrare: en biografi om forskningsluffaren Rolf Blomberg av Walter Repo - och bläddrat i och läst valda delar i diverse fågelböcker, särskilt The Bird Families of the World. Sett en del filmer, huvudsakligen dokumentärer, lyssnat mycket på radio, gått en och annan promenad och sovit massor. Till slut, för några dagar sedan, kom även stereon igång och därefter har det blivit några plattor. 

Jag har också suttit med taxonomiförändringarna för 2015-2016. Det är verkligen utmärkt terapi. Tre soffkryss blev det, nämligen Santa Marta Wood-Wren Henicorhina anachoreta och av Purple Swamphen blev det Western Swamphen Porphyrio porphyrio, African Swamphen Porphyrio madagascariensis och Gray-headed Swamphen Porphyrio poliocephalus. Dessa har nu alltså fått artstatus enligt Clements. En hel del arter, efter splittar, har fått nya namn. Jag besparar er en genomgång av dem... Hittade dessutom två fåglar i min excel-fil som jag missat att bocka för och artantalet ska nu vara 2495. 

Frågan är om jag är redo att börja arbeta igen...

lördag 7 januari 2017

Vinter II

Ny tur runt sjön. Inte lika kallt idag, men istället ett mycket fint regn och några centimeter snö på marken. Nästan hela sjön islagd. Jag tog det väldigt lugnt i de värsta branterna, men två gånger var jag på väg att halka omkull. Det var i januari förra året som jag fick ett revbensbrott efter en vurpa. Det ska helst inte hända igen...

Tyst i skogen. Kungsfågel, talgoxe, koltrast, nötskrika och korp. Tror inte det var något mer. Sångsvanar och gräsänder i vaken vid inloppet i väster. Grågässen kvar vid kyrkan. 

Konditionen något bättre känns det som. Det gör nytta att traska på. Ischian som vanligt.

torsdag 5 januari 2017

Vinter

Det blev en ny promenad runt sjön idag. Isande kallt. Första kilometerna trampade jag på i full fart för att försöka få upp värmen, till och med småsprang uppför en del backar, helt utan att registrera naturen tror jag. Frös om både händer och fötter. Det senare inte oväntat, eftersom det blev gummistövlar, mina kängor och mina benhinnor är nämligen inte alls vänner längre. 

Efter kanske fyrtio minuters flåsande, så väcktes jag plötsligt av en storskarv som lyfte från vattenytan när jag kom för nära. Jag stannade till och upptäckte, som i ett ögonblick, allt omkring mig. Solglittret i sjön. Denna storslagna sjö. Skogen som inte alls var så tung och dyster. Rullstensåsarna som böljar fram förföriskt. Kungsfåglarnas livsbejakande små tunna fina kontaktläten. En kort stund av lycka. Eller av uppvaknande. Hej på dej gamle grubblare! Naturen är allt.

måndag 2 januari 2017

Poecile montanus

Promenerat runt sjön för andra gången under ledigheten. Fint väder. Nollgradigt, solsken och vindstilla. En tunn is i de lugnaste vikarna. Ensam med en massa osammanhängande tankar. Kroppen i dåligt skick. Ischias. Konditionen. Magen. Gallan. Lite fler fåglar noterades idag åtminstone. Kanske var jag inte särskilt uppmärksam. Talltita, stjärtmes, trädkrypare, rödhake. I sjön några enstaka gräsänder, knipor och storskrakar. Glada. Kråka, skata, kaja.

söndag 1 januari 2017

1/1

Nyårsdag. En vandring i skogen och på myren med min pappa. Det var ganska tyst på fågelfronten. Från pappas stövlar kom ett fint gnisslande som jag tog för kungsfågel ungefär hundra gånger. Men någon verklig korp hörde jag åtminstone. Dessutom ett märkligt läte som jag inte kunde bestämma. Funderade på hökuggla. Fräck större hackspett. Försiktig nötväcka. Melankoliska domherrar. Vi pratade inte mycket. Pappa och jag. Nästan inte alls.

lördag 31 december 2016

Happy new year

Så ska, i vanlig ordning, året summeras. Mitt år alltså. Banaliteter och lite självömkan as usual. 2016 bytte jag inte arbetsplats, vilket skedde både 2014 och 2015, men istället så flyttade jag och det var nog en minst lika stor förändring i mitt liv. Bodde på gården i två omgångar, i sammanlagt lite mer än  arton år. Elva av åren med sambos, sju år själv. 

Jag var på gården redan som barn. Har något minne från huset när jag var så liten som fyra år. En klasskamrat bodde där sedan hela grundskolan och jag var där mer eller mindre alltid då. Min syster och en kompis hyrde i slutet av 80-talet och sedan flyttade jag själv dit efter studieåren i Lund. Var där ifrån några år, men kom åter 2010. Nästan ett halvt sekel... Jag tycker fortfarande det är tungt. Det var mitt hem. Jag har inte bott in mig här ännu. Det är deppigt.

Jag fågelskådade nog mer i hemmamarkerna än på många år. Vi hetsade lite med den där kommunlistan (gamla kommunen numera) och det är alltid roligt att vara först med vårfåglarna, men det blev också flera minnesvärda upplevelser som inte behövde tävlingsingredienserna. Starflockarna vid sjön, en nattskärra som knarrade på en tallgren några meter från vårt älgtorn en kväll med fullmåne, svarttärnor i vår största sjö en sen majdag, flera göktytor och några stämningsfulla promenader på myrarna. Tjäder vid något enstaka tillfälle...

Sedan blev det mindre tid med fåglarna. Trollsländorna tog stor plats i maj och juni. Lyckades komma iväg och kryssa spetsfläckad trollslända, bred kärrtrollslända och kilfläckslända, men de största upplevelserna blev liksom förra året att följa förvandlingarna av sandflodtrollsländor och tvåfläckade trollsländor. Var det lika roligt som de första åren? Jag vet inte. På sätt och vis saknar jag nog att inventera. Det motiverar åtminstone mig, inte minst när det gäller att söka upp nya lokaler. 

Under hösten blev det åter fåglar i fokus och förutom helt vanligt ordinärt primärskådande åkte jag på några arter. Lappuggla, sibirisk järnsparv och rödhalsad snäppa blev alla nya fåglar för mig. Särskilt skönt var det förstås att äntligen få se lappuggla.

Semestern inleddes med skivmässan i Hova. Det blev ett dyrt äventyr även i år. Fast att man gör av med en förmögenhet på plattor så känner man sig som en småhandlare där bland alla storfräsare... Jag höll en trollsländekurs på folkhögskolan även denna sommar. Den blev väl tämligen lyckad, men mina klena nerver klarar inte denna väderberoende aktivitet. Stressar upp mig alldeles för mycket. Efter kursen blev det inte så mycket mer av den svenska sommaren för mig. Efter en trevlig sommarfest här hemma, åkte jag till Colombia för fjärde gången. 

Mestadels höll vi till i Cali (Cali es Cali y lo demás es loma, ¿oís?.), men fem dagar åkte vi iväg söderut i västra Anderna. Pasto, Laguna de la Cocha, Santuario de Las Lajas och Quito i Ecuador. De bästa dagarna blev fågelskådandet i Anchicayá. Fantastiskt på många sätt och vis. Det blev också en resa till Cartagena i Karibien. 

Vi kom fram till att bandet funnits i 10 år 2016. Det blev inte mycket till jubilerande. En handfull spelningar. Inga speciellt märkvärdiga. Borås två gånger, på nya Tivoli i Hbg, invigningen av allhallen i människobyn, ett halvakustiskt gig på vår sommarfest här hemma och kanske någon till. Inga nya låtar och ingen ny skiva i sikte... 

Året slutade i misär. Helt färdig både psykiskt och fysiskt. Jobbet eller allmän leda. Träffat en läkare och tagit en massa prover. Får se var det slutar. Inte orkat med något umgänge den senaste tiden utan mest hållit mig för mig själv. Grubbel, grubbel. Meningslösheten är vår vän. Förlamningen som drabbar oss är ett uppror. Säger Horace Engdahl. Det gäller att tänka positivt.

Nåja. Så var det de där listorna... Årets bästa plattor utgivna 2016. Inte inhandlat så särskilt många som vanligt. Jag drar till med dessa (utan inbördes ordning):

1. Rival Sons - Hollow Bones
2. Black Mountain - IV
3. Agusa - Katarsis
4. Blood Ceremony - Lord of Misrule
5. Blues Pills - Lady in Gold

Fem bästa konserterna:

1. Jonathan Wilson - Teater Bremen, Köpenhamn.
2. Big Joe Louis - Ain't Nothin But the Blues, Soho, London.
3. Agusa - Livet på Landet, Nitta.
4. Weed Elevation - Rock & Roll Circus, Bogotá, Colombia.
5. Sousou & Maher Cissoko, Biblioteket, Ö-a.

Alla bilder från Cartagena, Colombia, 2016. Fin stad, men ett helt annat Colombia än det jag är van vid. Många turister...

torsdag 29 december 2016

Momotus aequatorialis

Här kommer några arter från La Vorágine, sydväst om Cali. N:s bror bor där och jag har varit där ett flertal gånger. Första gången i somras åkte vi dit för att gå till ett vattenfall där jag varit en gång tidigare. 2011. Givetvis mindes vi inte riktigt stigarna dit, gick fel flera gånger och när vi väl hittade rätt väg var vi redan helt slut. Brant, varmt och svettigt.

Colombian Chachalaca Ortalis columbiana. Endemisk art för landet. Sett flera gånger tidigare och även haft med på bloggen några gånger. Dock tämligen usla bilder. På den stora Colombia-resan noterade vi den bara vid 2-3 tillfällen och vi fick inga särskilt bra observationer. I La Vorágine och vid Rio Pance är Colombian Chachalaca tämligen allmän och är svår att undvika. Bästa bilderna hittills. 

White-capped Dipper Cinclus leucocephalus. Jag har fotograferat arten flera gånger tidigare, men aldrig fått till några vettiga bilder. Dessa båda är väl inte hundraprocentiga, dock de hittills bästa. Om jag inte minns fel såg jag den vid mitt förra besök vid vattenfallet också. Ny art på bloggen.

White-capped Dipper delas in i tre underarter. C. l. rivularis i Santa Marta, C. l. leuconotus i Sierra de Perijá och i Anderna från västa Venezuela till Ecuador och C. l. leucocephalus i Anderna i Peru och nordvästra Bolivia. Vi såg den inte i Santa Marta... Det finns ytterligare en sydamerikansk art, Rufous-throated Dipper Cinclus schulzi, ibland betraktad som en underart av White-capped Dipper.

Andean Motmot eller Highland Motmot Momotus aequatorialis. Fotograferad i I:s trädgård. Inte första gången och det finns till och med en fågel på bloggen sedan tidigare som är plåtad på samma lokal. Två underarter. Denna nominatformen Momotus aequatorialis aequatorialis. En fantastiskt fin fågel. Nicaraguanerna kallar sin nationalfågel, Turquoise-browed Motmot, för guardabarranco, "ravinvakt". Passar bra även på Andean Motmot tycker jag. 

tisdag 27 december 2016

Rissa tridactyla

Jag tvingade mig ut till kusten. Efter Urd. Båstad, Kattvik och Torekov. De vanliga lokalerna... Jag kom för sent. Fick rapporter om att det setts liror, klykor och stormfågel tidigt på morgonen. Nåja, det blev close-up-observationer på några tretåiga måsar i Kattvik. Givetvis hade jag inte kameran med. Hade kunnat ta fina bilder... En handfull havssulor. Alfåglar, sjöorrar, några alkor. En svarthakedopping och en dvärgmås.

fredag 23 december 2016

Phaethornis yaruqui

Här kommer några sista bilder från Anchicayá. Åtminstone för denna gång. Som sagts tidigare, det blev en hel del regn och många fåglar rör sig bara uppe i trädkronorna, så jag har inte några mängder med bilder och få på svårare arter.

White-whiskered Hermit Phaethornis yaruqui. På svenska får den heta Yaruquíeremit. Yaruquí är en by eller ett område öster om Quito och det var där den först beskrevs 1851. Populationen i västa Colombia separerades tidigare som underarten sanctijohannis, men beskrivningarna baserades visst på subadulta fåglar. Arten är alltså monotypisk.

Bright-rumped Attila Attila spadiceus. Inte helt skarp bild, men då jag inte haft någon attila på bloggen tidigare och det blev den första individ jag lyckats fotografera så släpper jag igenom den. Oftast bara hört fågeln sjunga. Många underarter. Attila spadiceus parambae förekommer i västra Colombia (Río Atrato till Nariño) och nordvästra Ecuador. 

Crowned Woodnymph Thalurania colombica. Eller Green-crowned Woodnymph. Jag har haft den med på bloggen några gånger tidigare, men åtmistone fågeln från Santa Marta är av en annan underart. Denna individ dessutom på blommor och det är ju lite roligare jämfört med när man fotograferar vid feeders.

Så fick jag till slut se min första pilgiftsgroda. En Oophaga histrionica Anchicayá. Harlequin Poison Frog. T som letade fram den först. Jag fick en usel bild från fyndplatsen, men vi blev av med den strax igen. När vi återkom efter några timmars fågelskådande, hittade, efter envist letande, den ena guiden grodan igen (eller eventuellt en annan individ) och tog den i handen ut till vägen där vi alla kunde fotografera. Den ska inte vara så giftig, men han tvättade åtminstone av händerna ganska nogsamt i en vattenpöl efteråt. 

Först på den sjunde resan till Latinamerika fick jag alltså möta en pilgiftsgroda. Det är uppenbarligen inte lätt, men jag har i ärlighetens namn inte direkt letat och det har de flesta andra inte heller gjort. Med undantag av T som noterade en art även i Amazonas 2011. Jag missade det fyndet för då var jag iväg och fågelskådade...

torsdag 22 december 2016

Slow Suicide

Vi hade tänkt se Sven Zetterberg på nya The Tivoli i oktober, men det blev ingen spelning på grund av en olycka där han skadade sin axel. Han var dock igång igen, så sent som 10 december stod han på scen. Idag blev det känt att han gick bort i söndags. 64 år gammal. Så trist. För mig kanske den störste av de svenska bluesartisterna. Definitivt den största soulartisten.

Jag såg honom en handfull gånger live. Senast i Klippan för 3,5 år sedan. Fantastisk kväll! Han var kanske inte lika fluid i sitt gitarrspel som förr, men hans röst var som ett årgångsvin, den blev bara bättre och bättre med åren. Jag tyckte till och med att det var bästa spelningen jag sett med honom.

Första bevittnade giget var i slutet av 80-talet. Vi spelade förband till hans Chicago Express och till Peps på ett stort biker-evenemang utanför Laholm. Därefter rimligen i AF-borgen under studentåren (jag är inte helt säker...). Definitivt på Mönsterås Bluesfestival 1994. Två eller kanske till och med tre gånger på The Tivoli på 2000-talet. 

Det var efter den sista spelningen i Klippan som jag tog modet till mig och pratade med honom för första gången. Han var trevlig. Han mindes inte den där kvällen på biker-festivalen...

R.I.P.

Det får bli några fågelbilder från Anchicayá denna sorgens dag. Blue-winged Mountain-Tanager Anisognathus somptuosus, Wedge-billed Woodcreeper Glyphorynchus spirurus och White-lined Tanager Tachyphonus rufus.

söndag 18 december 2016

Saltator grossus

Dagens fåglar kommer alla från El Descanso, Doña Doras ställe på västsluttningen ner mot Anchicayá. Inte direkt några märkvärdigheter och flera av arterna dessutom på feeders, vilket jag annars brukar försöka undvika. Det blir dock en färgprakt som motvikt till denna gråa decemberhelg.

Black-chinned Mountain-tanager Anisognathus notabilis. Saffransbergtangara. En liten grupp dök upp från ingenstans, åt på feeders en kort stund och återkom sedan inte fler gånger. En av många near endemics i det här området. Förekommer i Anderna i västra Colombia och västra Ecuador. Ny art för mig i Colombia, men jag såg den 2013 i Ecuador.

Rufous-throated Tanager Tangara rufigula. Utbredningsområdet ungefär som för Black-chinned Mountain-tanager, även om den nog kan finnas på lite lägre höjd. Bara sett två gånger tidigare, vid Un poco del Chocó i Ecuador och vid Cerro Montezuma i Colombia. Dessa två dagar noterades den på flera ställen och här vid El Descanso dessutom på feeders. 

Flame-rumped Tanager Ramphocelus flammigerus. I det här området är det underarten icteronotus och den särskiljs ibland som en egen art, Lemon-rumped Tanager. De hybridiserar dock i Valle del Cauca. Vanlig art vars utbredningsområde sträcker sig från västra Panama, ner genom Colombia, västra Ecuador och in i Peru. En hona.

Silver-throated Tanager Tangara icterocephala. Vanlig tangara som jag har sett många gånger. Silver-throated Tanager delas in i tre underarter. Från östra Panama (Darién) till västra Colombia och nordvästligaste Peru rör det sig om nominatformen icterocephala

Golden Tanager Tangara arthus. Det här blir den enda fågeln i detta inlägg som varit med på bloggen tidigare. Då med en individ från Km 18. Vanlig art med stort utbredningsområde och den delas in i nio underarter. I västra och centrala Anderna i Colombia (Antioquia till Nariño) rör det sig om Tangara arthus occidentalis.

Orange-bellied Euphonia Euphonia xanthogaster. En annan allmän art som jag förvånande nog inte hittar i bloggen. Jag har rimligen fotograferat den flera gånger tidigare. Stort utbredningsområde från östra Panama och stora delar av Sydamerika. Orange-bellied Euphonia delas in i inte mindre än elva underarter. Här bör det röra sig om oressinoma som förekommer i östra Panama (Darién) och västra Colombia (båda sluttningarna av västra Anderna, västsluttningen av centrala Anderna och lokalt på västsluttningen av östra Anderna).

Slate-coloured Grosbeak Saltator grossus. En fågel som jag hört sjunga flera gånger i både Ecuador och i Colombia och jag vill minnas att vi någon gång ansträngde oss ganska rejält för att få syn på den, men att vi kommande noll. Nu fick jag för första gången både se och fotografera. Den var väl värd att vänta på... Slate-coloured Grosbeak delas in i två underarter. Saltator grossus saturatus förekommer i östra Nicaragua till västra Ecuador.