M3 Gyöngyöshalász 78,2 km

I somras lyckades jag köra upp på motorvägen i Ungern utan att ha erlagt avgift. Trodde kanske att jag sluppit undan eftersom jag betalade på nästa bensinmack, men idag kom det en kontrollavgift. 806,42 kr. Om jag inte betalar inom 60 dagar så kostar det 2313,71 kr och därefter blir det stämning och 2313,71 kr + juridiska avgifter. Alla bilar fotograferas så det går inte att komma undan. Bilens ägare är ansvarig. Vi gjorde samma misstag i Slovakien för fyra år sedan. Då blev vi stoppade av polis och blev tvungna att pröjsa 50 euro cash. Nu har de samma system som ungrarna. Jag fick betala en avgift eller böter i Kroatien på 20 € för att jag inte hade några papper på bilen och nu detta. Klantigt.

You

You - Roy Harper, Kate Bush & David Gilmour

Bortglömda skivor i min samling XIV

Två Roy Harper-skivor som jag definitivt inte spelat igenom på minst 10 år har dammats av. Folkjokeopus från 1969 och Bullinamingvase från 1977. 

Jag tror att Folkjokeopus var den första Roy Harper-skivan som inhandlades och att det var på en börsrunda i Stockholm kring mitten av 1980-talet. En US-press. Jag borde verkligen ta in ett UK-original, men den är väl ganska dyr vid det här laget om man ska ha den i bra skick...

Jag minns mest att det var den 18 minuter långa McGoohan's Blues som spelades om och om igen. En episk låt som fortfarande är en av hans mäktigaste. I mars nästa år kommer Roy Harper göra en turné med anledning av McGoohan's Blues 50-årsfirande: Celebrating 50 years of monumental classics including McGoohan's Blues. Biljett till The Palladium i London den 16 mars inhandlad...

Bullinamingvase har jag inga speciella minnen till, även om jag vet att den snurrade en hel del på 80- och 90-talen. One of Those Days in England (med Paul och Linda McCartney och Alvin Lee) är en annan episk Harper-komposition. One of Those Days in England Parts 2–10 (19:27), som utgör hela sidan två, har allt jag gillar med Harper. Djupsinnig lyrik, melodramatisk sång, fantastiskt gitarrspel, melankoliska melodier och en lagom dos av galenskap. 

McGoohan's Blues

0-4

Rögle har börjat nästan lika illa som förra säsongen. Tre raka förluster. I fjol 3-17 i mål efter tre omgångar, i år 3-14... Jag hade planer på att åka in idag, men orkade inte. Två bortamatcher mot svåraste motståndet var förstås inte optimalt. Brynäs hemma efter det. Nu är självförtroendet stukat. Det upphaussade snacket har nog inte varit bra för spelarna. Två backar fick utgå. Alen redan på skadelistan. Mardrömsstart. Som vanligt.

The Flycatcher

Idag har Roy Harpers The Unknown Soldier (1980) fått snurra några gånger. Jag köpte först en tysk utgåva för kanske fem år sedan och därefter ett UK-original förra året. Båda från M:s skivaffär. Olika omslag så jag behåller förmodligen den tyska också...

The Unknown Soldier är inte ett av Harpers starkare album, men det har ändå sina stunder. Åttiotalssoundet i några av låtarna (synthar, bas, trummor) har jag oftast svårt för. Det blir plastigt på något sätt. En ljudbild som inte har klarat tidens tand särskilt bra... 

Hursomhelst, hälften av låtarna är skrivna ihop med David Gilmour. Short and Sweet kunde vi höra redan på Gilmours första soloplatta två år tidigare. Det är en höjdarlåt i vilken man hör var gitarriffet i Run Like Hell kommer ifrån. I You (The Game Part II) gästar både Gilmour och Kate Bush. Det är en av de mer suggestiva låtarna på skivan. Stråkorkestern dirigerad av David Bedford som vanligt och en hel drös med andra gästmusiker medverkar, bl.a. Jimmy Bain och Pete Wingfield. Skivan som helhet får idag betyget 3/5. SOT: The Flycatcher.

As I walked over North Botley copse

I saw a fine lady ghost across the tops

With a ring on her finger and the wings on her toes

She can have music wherever she goes

Those were the days in the cradle of our love

Those are the days I dream of sweetly

Those were the days and I thank the stars above

The flycatcher, the cherry tree, the chestnut coal fire sea

As the last hope of sunshine embers on the hill

At the end of all the rainbows where the timeless legends dwell

A ghostly coach and four love, storms the midnight rain

As silently aurora almightly refrains

Those were the days in the cradle of our love

Those are the days I dream of sweetly

Those were the days and I thank the stars above

The flycatcher, the cherry tree, the chestnut coal fire sea

The Flycatcher

5-1

Det var denna veckan. Mycket musik i helgen. Igår tillbringade vi hela dagen i studion och som vanligt satte T alla trummor på plats på en dag. På kvällen åkte J och jag in till Hbg och såg Lugnet. Fet spelning och kul att träffa J, M och Z igen. Nästan tre år sedan vi tillbringade en helg tillsammans. 

Idag fortsatte vi i studion några timmar, men det gick ganska trögt för mig. Jag vet inte alltid vad jag håller på med... Jag får klura på några grejor i veckan.

Rögle förlorade SHL-premiären klart med 5-1 borta mot Skellefteå. Vårt boogie team. 

0-4

Det här blev en fullmatad vecka. Nick Mason's Saucerful of Secrets på måndagen, sena kvällar på jobbet, skivspelarkväll i Klippan på fredagen och kräftskiva igår (med mycket jammande - vilket var roligt). Jag hoppade åtminstone över att åka och se Rögle träningsspela mot Tingsryd i Tyringe. Seger med 8-2. Idag slog de HV71 borta med 4-0 i den sista träningsmatchen. På lördag börjar säsongen! En liten runda ut i skogen idag med en elev. 

Röstat på eftermiddagen och nu sitter jag och glor på valvakan. Inte oväntat, men ändå lika skrämmande, hur SD ökar. I den här kommunen, liksom i de flesta skånska kommuner, röstade överlägset flest på dem. 36%. Kommunvalet inte färdigräknat, men det blir något liknande där. Fy fan!

Obscured by Clouds

Köpenhamn och Nick Mason's Saucerful of Secrets i måndags. Spelningen levde upp till förväntningarna på alla sätt och vis. Bra ljud, läckert ljus och obskyra låtar från de tidiga Pink Floyd-plattorna. Astronomy Domine, Fearless, Obscured by Clouds, When You're In, If, Atom Heart Mother, Green is the Colour, Set the Controls for the Heart of the Sun, One of These Days, A Saucerful of Secrets m.fl. i fina psykedeliska versioner. Vad mer kan man önska sig? 

Aningen tungt på jobbet igår. Vi kraschade på vårt hotellrum i Malmö sent på natten och det var knappt att jag kom upp på morgonen. Hemma 20 min innan första lektionen och jag hann ta en dusch, men det var svårt att vara en entusiasmerande lärare... På eftermiddagen var det valdebatt och jag behövde inte prestera som tur var. Det var nog once in a lifetime så det fick vara värt det hela. 

Tredje konserten i Köpenhamn i år. Jonathan Wilson, Roger Waters och Nick Mason's Saucerful of Secrets. Inga dåliga grejor!

Blues

Generalrepeterat inför skivinspelningen och spelat in allt med vår Zoom. De åtta låtarna har en sammanlagd speltid som är något för lång för att det ska vara optimalt för vinyl. En skivsida bör inte överstiga 21-22 minuter. Jag har en idé om låtordning som skulle fördela musiken ganska jämt kring 21.30 per sida om vi kortar ner den långa doomlåten 3 minuter. Allt känns ganska klart arrangemangsmässigt, men det är väl inte omöjligt att någon kommer att föreslå små förändringar nu när alla kan lyssna på en hyfsad inspelning hemma i lugn och ro...

Det hade varit roligt om vi kunde släppa skivan någon gång till våren och få till några bra spelningar i samband med release. Det är mycket som ska fixas - skivomslag, kläcka en albumtitel, ny merchandise, så småningom boka spelningar osv. - men det känns roligt! 20 år sedan vi spelade in vår första skiva med Half Man. Då hade vi funnits som band i 12 år... Det blev fyra studiorundor med Half Man. Två fullängdare, en split-ep och ett bidrag till en Aerosmith-tribute. Två inspelningstillfälle med Tectonic Break. Nu blir det fjärde tillfället med Skånska Mord. Tionde gången med andra ord. Jag har ibland tyckt att det är mycket ångest förknippat med att spela in, men nu känner jag mig mest sugen!

I Turned to See Whose Voice it Was

Gomorrahs Trauma och I Turned to See Whose Voice it Was togs in som nypressar från Long Hair i våras. Lyssnade igenom dem då, men först nu har de fått snurra ordentligt.

Jag har hört det självbetitlade förstlingsverket (1969) en gång för länge sedan, men kommer inte direkt ihåg vad jag tyckte. Trauma (1971) är en uppdaterad version av debuten. Ny sångare, texter på engelska och låtarna i en annan ordningsföljd. Jag går inte riktigt igång på den, även om den har sina stunder. Bäst är det långa titelspåret där framför allt Ad Ochels psykedeliska och bluesiga gitarrspel glänser. 2/5.

I Turned to See Whose Voice it Was (1972) är däremot högklassig tysk heavy progressive! Vilken utveckling! Tungt riffande, fantastiska gitarrsolon, rytande hammondorgel, vilda jazziga jam, vackra akustiska partier, apokalyptiska texter och allt man kan önska när det gäller krautrockatmosfär. Ibland påminner de om något annat tyskt 70-talsband, men jag kommer inte på vilka. Inte ett dåligt spår. Om I Turned to See Whose Voice it Was inte är topp 10 från Tyskland så åtminstone topp 20. Synd att det inte blev fler skivor. 5/5.

I Turned to See Whose Voice it Was

Dead Meat

Jag befinner mig i en svår Pink Floyd-period. Lyssnar på skivor, tittar på konsertfilmer, lyssnat igenom flera tiotals intervjuer, läser om Nick Masons Inside Out och tänker sedan ge mig på Pigs Might Fly av Mark Blake... Det lär ta en del tid att ta sig igenom all musik och alla filmklipp på Early Years 1965-1972. Det är mycket nörderi och galenskap vill jag lova!

En vecka kvar till Nick Mason's Saucerful of Secrets i Köpenhamn. Det ser jag fram emot. Andra spelningen på Europaturnén (Stockholm första). En del klipp från de fyra London-gigen i maj låter klart spännande (om än något otajt ibland...) och man kan ju alltid hoppas att de lyft in ytterligare några obskyra låtar i setet. Saknar Careful with that axe Eugene och Embryo t.ex.

Hursomhelst, jag försöker göra små avbrott från mitt Pink Floyd-lyssnande då och då, för några andra skivor har smugit sig in i samlingen. En riktig höjdare är Bolder Damn Mourning (1971). Plattan har jag känt till länge, men jag har bara hört något kort på Internet för länge sedan. Så här ska primitiv sjuttiotalshårdrock låta! Lika delar Blue Cheer, Pentagram och Truth and Janey. Gitarren skär genom märg och ben. Bäst är den 16 minuter ånga Dead Meat som har allt man kan önska i genren. Omöjlig i original, så det fick bli en nypress från Guerssen Records.

Bolder Damn - Dead Meat

Spiritfalls

Israel Nash Lifted har nu snurrat ett flertal gånger. Liksom för Jonathan Wilson Rare Birds har jag svårt för ljudet och kan nästan inte ta in musiken och låtarna. När jag skrev några rader om Rare Birds på bloggen i våras undrade jag om det var något fel på mina öron. Det gör jag nu med. Lifted och Rare Birds är inte de enda nya skivorna som jag tycker låter distade och grötiga, men nog ändå de värsta. Spelar jag någon gammal sjuttiotalsplatta så låter det sällan så här. Vanligen klarare ljudbild och jag kan urskilja alla instrument. Mina skadade öron klarar kanske inte den täta, maximalistiska ljudbilden på dessa nyare skivor på vinyl? Eller gillar inte stereon nya plattor? Eller låter det helt enkelt inte bra. Jag vet inte. Det är väldigt irriterande. Tycker skivan låter bättre i datorn...

Om jag försöker lyssna på musiken så hör jag ändå kvaliteten i låtskrivandet. De som fastnar bäst är Rolling On, Sweet Springs och Spiritfalls. Countryrotad rock som flyter på i sakta mak. Ingen låt är dålig, men det finns inte heller någon som riktigt sticker ut. 

Spiritfalls

1-3

Det blev inte många trollsländor på dagens exkursion med föreningen. När solen var framme en kort stund sågs några metalltrollsländor och en blodröd ängstrollslända. Det var lite trist, vi brukar annars ha tur med vädret...

Efter lunch gick R och jag runt sjön. Det var första gången sedan september förra året (då jag gick mitt sextionde varv 2017). Det var ganska ansträngande, men jag trodde faktiskt att det skulle kännas värre än vad det gjorde. Vi trampade på i ett ganska högt tempo och det var riktigt skönt. Storlomspar och en del skarvar kvar i sjön. Många grågäss vid kyrkan.

Rögle vann även den sista matchen nere i Tyskland. 3-1 mot Köln. Det var visst en riktig holmgång med slagsmål och gruff och matchstraff på Kölns Steve Pinizzotto. Nästa träningsmatch mot HV71. Det kan nog bli en bättre värdemätare.

Snipp, snapp, snut, så var helgen slut!

3-1

Rögle - Langnau: 3-1. Ingen livesändning ikväll så man fick hålla till godo med rapportering via HD:s blogg. Det såg tydligen inte lika övertygande ut som i torsdags, men ändå andra raka vinsten och flera nya spelare fick säsongsdebutera. Gött!

En kväll i veckan var jag med min pappa i vår skog för inspektion. En bok hade fallit över skogsvägen in till fastigheten och den skulle förstås bort så fort som möjligt! Idag åkte vi dit. Mamma, pappa, hunden, jag, motorsåg och fikakorg. Pappa gjorde jobbet på 10 minuter. Då märktes minsann ingen ålder eller virrighet!

Sommar i P1 - Sara Danius

6-2

Rögle - Örebro 6-2. Det kan nog bli en rolig säsong! Många av de nya spelarna såg väldigt spännande ut. 4-0 efter första perioden! Andra och tredje såg väl mer ut som träningsmatcher brukar se ut.

Första veckan utan elever. Som vanligt ganska rörigt och det är svårt att komma igång. Jag har bytt arbetsrum. Delar nu med kollegan som jag ska jobba närmast med. Vi är nya som ansvariga för samhällsprogrammet och ska dela på mentorskapet i årskurs ett. Tror det blir bra. Imorgon utflykt till Malmö, på måndag kommer eleverna. 

R.I.P. Aretha Franklin.

One of These Days

Så var den ovanligt långa ledigheten över. Fjällsemester, trollsländeskådande i Närke, fyra veckor i Östeuropa och som avslutning Roger Waters i Köpenhamn igår. Känner mig både avtrubbad och alienerad. Det blir nog bra med vardagsrutiner och ett något hälsosammare leverne den närmaste tiden...

Jag har gått upp ytterligare i vikt och nu är det inte okej längre. Lägre kaloriintag och mera motion är ett måste innan det är försent. Jag har också bestämt mig för att bli mera organiserad på jobbet. Steppa upp något. En liten nystart! 

Det här fick vi njuta av igår: Roger Waters Us and Them Tour, Royal Arena, Köpenhamn, 11 augusti 2018

Set 1:

1. Speak to Me

2. Breathe

3. One of These Days

4. Time

5. Breathe (Reprise)

6. The Great Gig in the Sky

7. Welcome to the Machine

8. Déjà Vu

9. The Last Refugee

10. Picture That

11. Wish You Were Here

12. The Happiest Days of Our Lives

13. Another Brick in the Wall Part 2

14. Another Brick in the Wall Part 3

Set 2:

1. Dogs

2. Pigs (Three Different Ones)

3. Money

4. Us and Them

5. Smell the Roses

6. Brain Damage

7. Eclipse

Encore:

1. Mother

2. Comfortably Numb

Will To Love

Jag har haft en riktig Neil Young-period senaste månaden. Inför min road trip ner i Europa så köpte jag en del CD-skivor för att ha i bilen. Abramis brama Tusen år, Graveyard Peace och Jonathan Wilson Rare birds, som jag alla nyligen hade inhandlat även på vinyl, Bob Dylan Highway 61 revisited och en box med de fyra första Neil Young - Neil Young, Everybody knows this is nowhere, After the gold rush och Harvest. Det blev många lyssningar per skiva. Flest gånger har nog Everybody knows this is nowhere snurrat. 

Idag var jag i Ä-holm för att hämta inramningar av två Chris Robinson Brotherhood-postrar, som jag fått för mig att jag ska ha på en vägg här hemma, och passade då även på att besöka M:s nya skivbutik, där jag snabbt bestämde mig för att American Stars 'n Bars kunde få följa med hem. Det finns såklart fortfarande obligatoriska standardplattor som saknas i samlingen...

Här finns den vackra Star of Bethlehem som Neil Young gör tillsammans med Emmy Lou Harris och klassikern Hurricane, men min favorit är ändå Will To Love. Melankoli är min arvedel. 

Got the will to love, the will to love.

I'll never lose it, never lose the will to love,

Never lose the will.

It's like something from up above.

Neil Young - Will to love

Aeshna viridis

Idag bestämde jag mig för att åka till Spången för att kryssa grön mosaikslända Aeshna viridis. Samtidigt med mig, svängde engelsmannen P in på parkeringen och det visade sig att han var där i samma ärende. Han hade inte heller sett den i Sverige. Hur kunde vi få för oss att göra detta exakt samma dag? Jag har haft detta besök i tankarna i flera år...

Vi hittade vattenaloen och såg väl åtminstone 3 hanar, men det var helt omöjligt att fotografera dem. De vilade aldrig och de hovrade inte. Jag hoppades på en äggläggande hona, men efter en och en halv timme på lokalen gav jag upp.

Orthetrum coerulescens

I år ser tydligen många mindre sjötrollsländorna i Sverige mera ut som de gör söderut. De är helt blåpudrade. Såg en sådan individ idag. Har det något med den varma sommaren att göra? Väldigt lite vatten i ån. Inga jungfrusländor, inga kungstrollsländor.

Repade med bandet. Vi hade inte glömt bort låtarna helt. Spela in en helg i september och sedan fortsätta i november. M är helt upptagen i oktober. Galet att gå ner i replokalen när det är 33 grader varmt ute...

Lestes barbarus

Jag såg min första vandrande smaragdflickslända Lestes barbarus, en hane, på trollsländekonferensens mid congress field trip i Tjeckien. Det sågs tydligen en hona också, men den missade jag.

SV om Mezőcsát i Ungern noterade jag den sedan i stora antal. Här fanns den på översvämningsängar som var helt torra för tillfället. 

Arten är observerad i Sverige vid två tillfällen, på Kullaberg 1963 och vid Ottenby 2011. I det senare fallet kan det ha rört sig om en lyckad reproduktion. 

Den översta bilden från Šardice i Tjeckien, den nedre från Mezőcsát i Ungern.

Sympetrum flaveolum

Både i lördags och idag har jag sett gulfläckad ängstrollslända Sympetrum flaveolum i den gamla grustäkten. Arten har ett riktigt bra år och verkar ses överallt. Under inventeringsåren noterade vi den aldrig i den artrikaste rutan. Fram till i år hade jag bara sett en enda individ.

Annars ganska lite trollsländor faktiskt. Enstaka pudrade kärrtrollsländor och myrtrollsländor kvar i livet. Bruna och blågröna mosaiksländor. Pudrad smaragdflickslända och sjöflickslända. Tegelröd, blodröd och svart ängstrollslända. En blå kejsartrollslända. Aldrig sett så lite vatten i dammarna.

Fever

Ikväll hade Rögle sin officiella ispremiär. Inför drygt 2500 åskådare! Galet! Jag slötittade lite på HD:s livesändning och det är väl nästan ännu tokigare...

Aeshna affinis

Jag såg min första klarblåa mosaikslända Aeshna affinis, en hona, i Tjeckien. Sedan dröjde det till jag var i Hortobágy i Ungern. Där var den talrik och biätarkolonin verkade vara specialiserad på arten när jag var där. Jag uppskattar att närmare hälften av alla biätare kom med en A affinis i näbben till bohålen.

Det har observerats flera klarblå mosaiksländor på Brittiska öarna i år och för några dagar sedan noterades den till och med på Island. Det borde vara läge att hitta den i Skåne... Det hade varit roligt att slå till med den nu när jag har sökblicken efter den!

Biätaren med A affinis i näbben och den vilande från Hortobágy, den flygande från SV om Mezőcsát. Den i flykten inte helt skarp såklart, men jag får ändå vara nöjd. Det är svårt! Jag lyckas aldrig med autofokus så den är tagen med manuell fokusering och det blir mest att man chansar...

Merops apiaster

Hemma i gamla Svedala efter en mer än fyra veckor lång bilresa i Centraleuropa. Polen, Tjeckien, Slovakien, Ungern och Kroatien. Nästan halva tiden har jag tillbringat i Slovakien. Jag har varit i en del nya områden, men också i gamla hemmamarker. Nostalgi.

Själva resandet är inte så märkvärdigt längre. Med GPS och booking.com så är allt så mycket enklare och smidigare än förut. Att dessutom ha råd med bekvämligheter är också en lyx. Jag hade med mig tält, men använde det aldrig... Bilskrället gick som en klocka.

Fågelskådningen var mest givande i Ungern och Kroatien (Hortobágyi Nemzeti Park och Kopački rit). Trollsländorna gick väl sådär. Det var jämt molnigt eller regnigt när jag hade möjligheten för att skåda just sländor. En del nya arter har det ändå blivit. Även några fågel- och fjärilkryss fick jag med mig hem..

En vecka ledigt har jag kvar. Fast att det varit en ovanligt lång semester har det gått väldigt fort. Nästa helg avslutas den med Roger Waters i Köpenhamn. Det ser jag fram emot! Fram till dess ska jag slappa så mycket som möjligt...

Sympetrum pedemontanum

Nu börjar min långa road trip närma sig sitt slut. Sedan förra inlägget har jag bland annat varit på bröllop i Kroatien. Det var förstås en upplevelse! Utan papper på bilen (vad tänker jag med?), var det knappt att jag fick komma in i Ungern igen, men till slut ordnade det sig och jag är nu tillbaka i Slovakien. I Poprad närmare bestämt. Det har gått ganska trögt med trollsländorna - vädret har inte varit det bästa - men idag blev det ändå en ny art. Bandad ängstrollslända. Snygg!!! Bilder får jag återkomma med. Imorgon kör jag in i Polen. Kanske jag hinner något mer, men i ärlighetens namn är jag rätt mätt och ser nu fram emot att komma hem. Hoppas bilen håller 100 mil till...