onsdag 1 juli 2020

Panurus biarmicus

Efter några timmar i skogen (hittade en sparvhök på bo och det är ju inte varje dag...) och koll av våra största två sjöar, så avslutade jag lite förstrött med hemmasjön. Satt i bilen och tittade på skrattmåsarna och alla svalor. Två vråkar på långt håll. Skäggdopping. En förbiflygande fisktärna. Inget särskilt upphetsande med andra ord. Plötsligt hör jag, ett förvisso bekant läte, men inget man ska höra här, skäggmes! Jag fick strax korn på två juvenila fåglar. Var kom dessa ifrån? Inga vuxna fåglar syntes till. De kan väl ändå inte ha häckat här och undgått oss alla? Det är blott det tredje fyndet i kommunen! Hann ta några kassa bilder innan de försvann till nästa vassrugge...

Håvade in en kaja med stora gäddhåven i mammas hönshus. Det var lite dramatiskt, men det gick ändå förhållandevis bra. De hittar alltid något sätt att ta sig in till läckerheterna...

tisdag 30 juni 2020

Kings and Queens

I vårt gamla, nästan helt avsomnade, skivsamlarforum skrev M att han hade problem med att han hellre ville köpa skivor, än att lyssna på skivor. Jag är nästan böjd att hålla med, även om det går i vågor. Det var fler på forumet som var inne på liknande tankegångar. Vi är gamla och uttråkade helt enkelt. Det händer att jag får hem ett skivpaket och som jag inte ids öppna förrän efter flera dagar. Då kan det ändå vara en eftertraktad raritet som jag har betalat flera tusen kronor för. Det är ju sjukt!

B tycker att det fungerar att läsa och lyssna på skivor samtidigt. Det har jag aldrig varit så förtjust i. När jag försvinner in i en bok så har jag svårt att samtidigt lyssna fokuserat på musik. Hursomhelst, idag har jag ändå gjort det. Jag hittade Fågelliv betyder orden - vandring i Erik Rosenbergs riken av Clas Thor & Jan-Peter Lahall i min bokhylla. När har jag köpt den? Läst den har jag definitivt inte gjort. Den ska dock bli sommarens första bok (jag har en liten hög med böcker som jag tänker ta mig an). 

Till läsandet har det blivit Soft Machine Fourth. Den inhandlades för några år sedan och fick sig väl en eller två lyssningar då. Eftersom jag mest är inne i boken och musiken blir bakgrund, så har jag nu hört på den tre gånger i följd. Fourth fortsätter på något sätt där Third avslutades. Den är dock inte alls lika bra. Det är nu ett helt instrumentalt Soft Machine och det är mestadels ren jazzfusion. Hugh Hopper har tagit över låtskrivandet från Mike Ratledge och Robert Wyatt har inte med något spår alls (och lämnade logiskt efter denna skiva). 3/5 skulle jag nog bedöma den. 

Jag har beställt ett nytt tält. Det gamla har tjänat ut. Jag tror att det är 20 år gammalt och jag är ganska säker på att jag sovit i det minst 100 gånger. Om inte minnet sviker mig så kostade det ungefär 700 kr. Det blir 7 kronor natten. Det är väl okej tänker jag. Yttertältet gick sönder senast när jag hade upp det i skogen. Det nya ska hålla resten av livet. Tänker att det ska bli en del tältande i sommar. Var vet jag ännu inte. 

söndag 28 juni 2020

Cordulegaster boltonii

Det blev en lyckad exkursion. 15 deltagare. En del hade varit med förr tydligen, men jag har blivit usel på att komma ihåg människor jag bara träffat någon enstaka gång. Ett gäng kändisar. Jag vet inte riktigt hur viktig min egen insats var, men jag kunde åtminstone bestämma allt vi såg.

Helt sjuka mängder med stenflodtrollsländor och mindre sjötrollslända. Minst 100 respektive 200 exemplar. Massor med jungfrusländor och en handfull kungstrollsländor. Nyförvandlade pudrade smaragdflicksländor. Vi fick ihop 22 arter. Vi kunde nog ganska lätt ha sett 3-4 till om vi hunnit med torvgravarna, men vi var ganska mätta kvart i tre. Nästan fem timmar i värmen var fullt tillräckligt.

lördag 27 juni 2020

Leucorrhinia albifrons

Jag rekade några av lokalerna inför trollsländeexkursionen imorgon. Började med sjöarna vid kyrkan, där jag tänkte att tvåfläckad trollslända skulle flyga. Det var mestadels molnigt just då, så det blev inget med det. Såg bara några vanliga arter som fyrfläckad trollslända, guldtrollslända och större sjötrollslända. Tittade inte så noga på flicksländorna, men sjöflickslända och större rödögonflickslända åtminstone.

Därefter knackade jag på i Frans G Bengtssons barndomshem. Frågade om det gick bra att vi parkerade med minst 6-7 bilar imorgon och det var inga problem med det. Vid dikena och på skogsvägen sågs framför allt röd flickslända, större och mindre sjötrollslända, ett mindre antal av de båda jungfrusländorna, 2-3 gulfläckade glanstrollsländor och 1-2 stenflodtrollsländor. Jag tror att vi lägger huvuddelen av exkursionen där. 

Sista lokalen blev dammarna i den gamla grustäkten. Inte helt optimal för social distansering. Skogen växter sig allt större och tätare runt om dammarna. Det finns inte lika många pudrade kärrtrollsländor där längre och känslan är att de bästa åren har varit. Det är lite ledsamt. Dock patrullerade tvåfläckad trollslända den ena dammen! Ny art! 41 arter har nu setts där sedan jag gjorde lokalen känd 2010. 

Blå kejsartrollslända förstås. Enstaka nordiska kärrtrollsländor. Fyrfläckad trollslända, större sjötrollslända och guldtrollslända. Sjöflickslända, ljus och mörk lyrflickslända, större kustflickslända och större rödögonflickslända. Såg ingen tidig mosaikslända, inga smaragdflicksländor och inga ängstrollsländor, men de finns där nog om man letar lite nogsammare. 18 arter totalt och då utan att anstränga mig. Det borde vara möjligt med upp emot 25 imorgon. Det ska bli roligt.

Circus pygargus

Semestern lunkar på. Mest har jag följt min hemliga häckning. Jag till och med tältade där en natt. Varit nere på Österlen för att försöka se busksångare. Det blev inget med det, men jag träffade M och vi skådade lite tillsammans under några timmar. Det blev några rosenfinkar och kornsparvar och sedan fikade vi vid klockgrodedammen.

Midsommar hos A och M. Vi hann äta ute innan det värsta regnet en midsommar började. Det kom uppskattningsvis 60 mm på tre kvart och delar föll även som hagel. Jag hade tänkt tälta, men det slutade med soffan. Åkte inte hem förrän på lördagseftermiddagen. 

Sedan har jag varit på Öland i fyra dagar. Sov i H:s uterum och skådade själv nere i Ottenby på onsdagen och torsdagen. Det var för varmt för hårdskådning, så jag gick mest och skrotade i södra och mellersta lunden. Det blev ingen busksångare här heller, men det vara ganska trevligt ändå. Mindre flugsnappare och lundsångare fick jag in åtminstone. Lunchade båda dagarna på Fågel Blå. Köpte en massa böcker på naturbokhandeln och så fick jag fixat stativet till tuben. 

På kvällarna åt vi gott och drack vin och hade det allmänt trevligt. På fredagen inleddes H:s semester, så vi ägnade några timmar åt trollsländeskådning tillsammans. Ingen av oss hade varit ute i syfte att titta på sländor tidigare i år, så det blev en del nya årsarter. Dock inget särskilt märkvärdigt. Mest intressant var istället att få se en bisvärm etablera ett nytt samhälle. Vi lunchade på restaurangen vid Naturbokhandeln innan jag åkte hem. 

Imorgon ska jag leda en trollsländexkursion så jag får väl ta tag i att åka ut och reka några lokaler. Samåkning rekommenderas inte, så det blir kanske lite problem med alla bilar, men det ska nog lösa sig. 

måndag 22 juni 2020

The Answer


Jag kunde inte motstå att även ta in ett amerikanskt original av Peter Bardens The Answer. Det är förvisso naket på det brittiska omslaget, men jag gillar den psykedeliska atmosfären och färgerna på denna Verve-utgåva. Formidabel skiva. En av de bästa! När jag hade köpt UK-originalet och recenserade den här på bloggen för lite drygt två år sedan, spelade jag den långa och avslutande Homage To The God Of Light, idag blir det istället titellåten och tillika öppningsspåret The Answer. Peter Bardens och Peter Green i högform. 

torsdag 18 juni 2020

Traveling Kind

Alla klagar på att det tar evigheter att få hem beställda skivor under covid-19. Flera veckor för skivor från Europa, månader från USA. Jag fick för mig att jag ville ha Honky-Tonk Man med Steve Young i original. Bland annat. Beställde i tisdags från Italien. Paketet lämnade Torino 12.44 samma dag och fanns att hämta igår på ICA 14.30. Det händer ju inte ens i Sverige! 

Så himla bra platta! Inte ett dåligt spår. Blues och country i lika delar. Jag hade den i en senare pressning med annat omslag och det går ju inte för sig, så jag var helt enkelt tvungen att ta in förstapressen! Alabama Highway är favoritspåret och jag har nog postat filmklippet från Heartworn Highways både en och två gånger på bloggen, så idag blir det istället Traveling Kind. Obligatorisk vinyl i en anständig skivsamling! Inte ett knäpp på vinylen och dessutom med autograf på omslagsplasten av Steve Young. Mycket nöjd! Mountain Railroad Records. 1975.

söndag 14 juni 2020

Sky Blue

Dagens skiva blir Townes Van Zandt Sky Blue. Inspelad 1973, men släppt först 2019. En blandning av låtar han gjort tidigare, eller som hamnade på senare skivor, och några covers. Helt akustisk och något mitt emellan en demo och en live i studio. Suveränt bra! Gillar varenda låt från inledande All I Need till avslutande Last Thing On My Mind.

Det är country, blues och folk i lika delar. Om det inte varit för att det är Townes så hade till och med några låtar kallats för psychedelic folk. Svårt att välja favoriter, men kanske Snake Song och Silver Ship of Andilar. Fat Possum Records 2019. Limited edition of 1500 copies on "sky blue" vinyl.


Well, you can't hold me, I'm too slippery
I do no sleeping, I'm so lonely
Well, you can touch me if you want to
But I got poison, I just might bite you

We'll lie in circles on the sunlight
Shine like diamonds on a dark night
Ain't no mercy in my smiling
Only fangs and sweet beguiling

Well future, he don't try to find me
Skin I've bitten through dies behind me
Solid hollow, wrapped in hatred
Not a drop of venom wasted

You can slip in, try to find me
Hold your breath and flat deny me
Makes no difference to my thinking
I'll be here when you start sinking


lördag 13 juni 2020

Waiting Around To Die

Inget Hova i år och då får man tröstköpa vinyler på nätet. Dyrgripen hittills är Townes Van Zandts tredje och självbetitlade skiva från 1969, av fans ibland kallad The kitchen album. Jag är ingen stor kännare - jag har en trippel-CD-samling och några senare skivor - men här finns två av mina favoritlåtar, Waiting Around To Die och Lungs. Trumkompet och munspelet i Waiting Around To Die i den här versionen är oslagbart (förutom Townes sång och gitarr då såklart!). Dock inte ett dåligt spår och en skiva i toppskick. Den kostade en slant, men det får det vara värt. Poppy. 1969.

Sometimes I don't know where
This dirty road is taking me
Sometimes I don't even know the reason why
I guess I keep a-gamblin'
Lots of booze and lots of ramblin'
It's easier than just waitin' around to die

One time, friends, I had a ma
I even had a pa
He beat her with a belt once 'cause she cried
She told him to take care of me
Headed down to Tennessee
It's easier than just waitin' around to die

I came of age and I found a girl
In a Tuscaloosa bar
She cleaned me out and hit in on the sly
I tried to kill the pain, bought some wine
And hopped a train
Seemed easier than just waitin' around to die

A friend said he knew
Where some easy money was
We robbed a man, and brother did we fly
The posse caught up with me
And drug me back to Muskogee
It's two long years I've been waitin' around to die

Now I'm out of prison
I got me a friend at last
He don't drink or steal or cheat or lie
His name's codine
He's the nicest thing I've seen
Together we're gonna wait around and die
Together we're gonna wait around and die


fredag 12 juni 2020

Semester

Nu är läsåret slut. En lång semester utan några direkta planer. Skönt att slippa jobbet, men trist att inte ha någon rolig resa framför sig. Idag skulle man egentligen vaknat upp i sitt tält på Otterbergets camping och haft en lång skivköpardag framför sig i glada vänners lag. Trist år utan den bästa skivmässan. Ska försöka vila upp mig en vecka, men sedan får jag väl ge mig iväg någonstans. 

Jag inleder åtminstone semestern med Bob Segers coverplatta Smokin' O.P.'S från 1972. Grym öppning med Bo Diddley, Love The One You're With och If I Were A Carpenter. Bob Seger har verkligen en av de bästa rösterna! Efter denna starka trio låtar tappar den fart med Leon Russells Hummingbird. B-sidan inleder med mer livsbejakande rock 'n' roll! Let It Rock, Turn On Your Lovelight och Jesse James får mig att önska att jag hade skivan på CD, så att jag kunde köra den i bilen. Plattan avslutas med två egna låtar. Someday är en vacker ballad och Heavy Music är en version på hans gamla hitsingel från 1967. Jag har inte originalet, utan en Reprise/Palladium-återutgivning från året efter. Det duger bra.

torsdag 11 juni 2020

Wishing Well

Brian Short Anything for a Laugh har hittat till min vinylsamling. Bättre sent än aldrig! Brian Short sjöng på klassikern Barbed Wire Sandwich med Black Cat Bones (från vilken vi lånade versionen av Arthur Big Boy Crudups Death Valley Blues från). På Anything for a Laugh finns ingen blues. Åtminstone inga bluestolvor. Jag vill tro att Terry Reid lyssnat på denna skiva. Tycker att jag hör den på River och Seed of Memory. På något sätt. De melankoliska låtarna är såklart de bästa. Underbar röst! Alan White på trummor. Superfin skiva. Omslag med ringwear. Transatlantic Records 1971.

Emily

Mother Molly

tisdag 9 juni 2020

Catch My Pony/Joe Lee's Rock

Fyra eller fem gånger har jag varit på Ain't Nothin' But Blues i London. Två av gångerna har jag råkat se Big Joe Louis. Bästa och stökigaste och mest intensiva bluesklubben! I dessa tider, när man är helt utsvulten på rockmusik live, kan jag längta till ett ställe som Ain't Nothin' But Blues. Konsertabstinensen är verkligen stor och jag hade nog suttit och gungat med till vilket bluesgäng som helst. När vi var där M,  tillsammans med din dotter, så satt trummisen till vänster och vi hade bordet längst fram, alldeles intill hans trummor. Det gjorde lite ont i öronen vill jag minnas... Men ändå, ett härligt minne!

torsdag 4 juni 2020

Sad People

Witchcraft Black Metal var mycket riktigt helt akustisk. Det första smakprovet Elegantly Expressed Depression är skivans bästa spår och därefter kommer det andra smakprovet Free Country. Även Sad People är njutbar med sin sjukt långsamma och simpla melodi. Det är mörkt och suggestivt och medeltid. Magnus P får alltid till minnesvärda melodier. Skivan skulle ha haft en eller två doom-låtar med full sättning för att bryta av det enkla och ödsliga. Det hade lyft plattan. Den är bra, men jag saknar nog ändå elgitarrer och tunga trummor. En enda låt hade gjort stor skillnad och kontrast. 

Stolen years
Hard mental tears
Stuck at a crossroad
Of ears
One time I
Tried to get out
But I could not escape

onsdag 3 juni 2020

Edge of Seventeen

Ska jag orka några dagar till? Fjärrundervisningen har verkligen inte gjort att den här terminen blivit mindre ansträngande. Jag har aldrig haft flera en-till-en-undervisningstillfällen. Det går i ett och jag har oftast jobbat långt mer än åtta timmar per dag... Det har varit utvecklande och lärorikt att sköta i princip allt digitalt och pedagogiskt kommer jag säkert ha glädje av det i framtiden. Hursomhelst, student om två dagar och treorna är jag klara med sedan minst en vecka tillbaka och betygen är såklart satta, men jag har fortfarande många ouppklarade affärer med ettor och tvåor...

lördag 30 maj 2020

En sådan vår

En kollega tyckte att jag inte drabbats så hårt av corona-krisen. Du kan fortfarande köpa vinylskivor och du kan vara ute och titta på fåglar. Det är ju faktiskt sant! Två intressen som covid-19 inte rått på. Om man inte vill åka ut i världen och se på fåglar då förstås...

Idag har jag suttit i princip stilla på den fina platsen på bilden i 3,5 timme. Lite mygg, men annars mer än uthärdligt. Upptäckten av en häckning av x är nog bland det häftigaste jag varit med om som skådare. Jag vågar inte yppa ett ord, inte ens här på obskyra bloggen... Fick in bivråk idag också. Synd att jag inte hade kameran framme. Vi satt ute och fikade hos mamma när den kretsade lågt över tomten. Nåja. Det lär komma fler tillfällen. 135 kommunarter i år. 2008 såg jag 146. Det borde vara möjligt att slå det gamla rekordet, även om jag missat förfärligt många änder...

När det gäller vinylskivor så är Slowgold Aska bäst just nu. Måste nog köpa fler plattor med den produktiva Amanda Werne. Jag har Glömska och Drömmar sedan tidigare, men Aska är den första som jag spelar om och om igen. Särskilt de två sista spåren En Sådan Vår och Ett Regn har fastnat. Playground Music Scandinavia 2020.

Att gå på konserter är däremot ett intresse som fått stryka på foten. När det här är över - och om jag fortfarande är i livet - så ska jag gå och se Slowgold.


söndag 24 maj 2020

Sturnus vulgaris

Så var ledigheten redan över. Jag har mest varit ute i naturen och då framför allt skådat fåglar. Nu har de flesta anlänt. Eller alla t.o.m. Har inte sett någon bivråk ännu, men nattskärra i torsdags, lärkfalk, grå flugsnappare och härmsångare i fredags och törnskata igår. Den här veckan har jag dock bommat rosenfink och sävsångare. Tungt. Har ingen av dem i kommunen...

I morse besökte jag åter torvbrytningsmossen för att se vad som hände där. Inget gömsle (för då måste man vara där mitt i natten...), utan jag stod på behörigt avstånd med tubkikaren mellan kl. 05.15-06.45. Sex orrtuppar kunde jag se, men där är väl åtminstone en till, vilket jag tidigare konstaterat. 

När en höna gjorde entré på arenan kom tupparna igång. Hon verkade dock ganska likgiltig och jag såg inte heller någon parning. Tuppen närmast henne gjorde sitt bästa för att verka intressant och två andra uppe på banvallen pyschade, hoppade och slogs lite, men allt verkade vara förgäves.

Trädlärkan var kvar och sjöng i princip hela tiden. Trana, mindre strandpipare, tofsvipa, gök och buskskvätta. Där är en del fågel trots oväsendet från E4:an. En sjöorre rastade i sjön. Sent.

Veckans antiklimax var torsdagsmorgonen. Soligt och varmt och jag tänkte att det skulle bli perfekt för sandflodtrollsländorna. Jag var där två gånger under dagen, men det kom inte upp några larver. Var det redan över? Hittade en handfull tomma exuvier, men de var inte många fler än de jag hade på måndagskvällen. Det brukar förvandlas betydligt fler. Jag har ingen bra förklaring.

lördag 23 maj 2020

You're Still A Part Of Me

Så har jag äntligen fått in Swamp med schweiziska Krokodil till skivsamlingen. När man har den första och tredje skivan med ett band och saknar den andra kan man ju lätt ligga sömnlös om nätterna, oavsett plattans rykte... Jag var nära att köpa den på mässan i Hova 2016. Efter att ha studerat skivan och känt på den en stund satte jag ner den i backen igen och stod och funderade, för jag hade redan bränt alldeles för mycket pengar. Då kom det en snubbe och bläddrade igenom handlarens rarrisar och han drog nästan genast upp Swamp och lade den åt sidan. Stoppa genast tillbaka den, stod jag och tänkte, men det gjorde han inte. Har för mig att den var prisad 2500 kronor, men han fick den kanske något lite billigare. Nåja. Nu har jag de tre första. Vet inte om jag bryr mig om några fler...

Idag har de genomlyssnats i en följd. Första skivan är den bluesigaste och kanske den som jag gillar mest. De öppnar med en cover på Morning Dew (varför gjorde alla den?), vilken jag nog kunde ha varit utan, men när de drar igång You're Still A Part Of Me så vet man att det här är en cool skiva. Enkelt och stöddigt bluesriffande med sitar, fiol och munspel är aldrig fel. All Alone är också fin. Wasting time, drinking wine, all alone, getting stoned. Lyrik på hög nivå! Gitarrsoundet är grymt, synd bara att de inte drog ut på solot lite längre... Plattan är i princip bra psykedelisk blues rakt igenom. Ibland tänker jag på Groundhogs, någon annan gång på Nick Picketts John Dummer's Famous Music Band eller Aynsley Dunbar's Retaliation. Fin vinyl, med endast några varv med småknäpp på sista spåret. Omslaget något gulnat och med lite laminatsläpp. Det får man leva med. Liberty 1969. 



Swamp inleder lovande med Get Your Personality Together i lite samma stil som debuten. Psychedelic blues i.e. Släpig och stenad sång. Ännu bättre är Light Of Day. Skön progressive med flöjt, fiol och munspel. Att Krokodil etiketteras kraut är oftast obegripligt, men den här låten ger faktiskt vissa krautrockvibbar. Visst låter de lite som Out of Focus i denna? Annars är Swamp mestadels soft progressive och de bluesiga elementen är nedtonade. Den får mig att tänka på Cuby & Blizzards när de lämnade bluesen och började spela progressiv rock, även om de generellt sett var något hårdare. Plattan är behaglig och njutbar, men ändå ingen riktig höjdare. Vinylen i toppskick. Inte ett knäpp! Det tunna, olaminerade omslaget har ring wear förstås (mest på baksidan av konvolutet), men det har de nog alltid. Final upgrade som de brukar säga... Liberty 1970. 



Det är bara någon månad sedan jag spelade igenom An Invisible World Revealed och jag hade även med den på den sista skivspelarkvällen. Här har de hittat helt rätt. Nu är det blues möter psykedelia och space rock. Flummig och bra rakt igenom. Bättre än Swamp och den mest originella av de tre. Bäst ljud och de har verkligen varit kreativa och haft roligt i studion. Alla effekter måste testas! Mellontron har dessutom gjort entré i bandets sound. Det är nog ganska jämnt skägg mellan Krokodil och An Invisible World Revealed. Debuten är avskalad och rå, den senare mera sofistikerad. Vinylen i absolut toppskick. Det tunna olaminerade omslaget något lite slitet, men förmodligen är det svårt att uppgradera även denna. United Artists Records 1971.



Härligt att ha de tre första Krokodil i original och dessutom i grymt bra skick! Tur att jag köpte Krokodil för 15-20 år sedan och An Invisible World Revealed för 12 år sedan. Ska man införskaffa dem idag, i skick som mina, så får man nog hosta upp med nästan 10000 svenska złoty... Alla tre har fantastiska bandfoton i uppviket. Bara de är värda att se!

måndag 18 maj 2020

Gomphus vulgatissimus

Det blev en tur till sandflodtrollsländorna efter jobbet. Hittade inga sländor på kanalens södra sida, men upptäckte två på den norra med hjälp av kikaren. Efter att tagit mig över på andra sidan sågs till slut 12 sländor som inte hade lämnat och ytterligare några exuvier.

Gissar att samtliga suttit där sedan morgonen. Det går långsamt att bli klara när det är kallt och molnigt. De flesta satt lågt i gräset, men några hade valt ett träd. Väldigt begränsat område och det är alltid på samma avsnitt av ån som det börjar. Efter någon dag brukar de dyka upp längre in i kanalen också.

Om det inte regnar imorgon bitti får det bli en sväng till. Det är när larverna kryper upp och själva förvandlingen som är mest spännande att titta på. Fast de är rätt snygga strax innan de ska flyga iväg också...

söndag 17 maj 2020

Strix aluco II

Det var den här veckan. Slavar på med distansundervisningen. Försöker komma ut och skåda lite när jag hinner och vädret tillåter. Spelar några skivor om dagen. Handlar till min mamma och är hemma hos henne en stund de flesta dagarna.

Igår deltog vi i Tag plats. I fyra timmar, sedan gav vi genomfrusna upp. Det blåste och regnade och det gick riktigt trögt med fåglarna. En havsörn höll oss någorlunda intresserade ett tag, men annars hände inte så mycket. 

I morse fågelguidade jag i grannkommunen. Vädret var uthärdligt även om det blåste som vanligt. Vi såg och hörde de vanliga arterna och avslutade snyggt med en kattugglekull. Efter exkursionen åkte jag för att se om sandflodtrollsländorna kommit igång och minsann hittade jag en individ i samma grästuva som de första brukar ses. De måste nog upp ur vattnet nu trots det bistra vädret. Hoppas jag kan hinna dit någon dag i veckan, för det brukar inte vara i så många dagar. 

Annars har jag inte engagerat mig i trollsländorna hittills. Det blev en liten tur i fredags och då såg jag några av de vanliga tidiga arterna. Det mesta är rätt trist. Jag får tvinga mig till det allt just nu och jag är oändligt trött hela tiden. 

lördag 16 maj 2020

Reflections

Idag har mina Catapilla-skivor avnjutits. De återkommer jag ofta till. Jag hade ett fint amerikanskt vertigooriginal av den första en gång i tiden (80-tal), men den rök i ett byte mot Frees Tons of Sobs. Jag får hålla till godo med mina Akarma-pressningar. Catapilla är verkligen helt unika med sin jazzprogg och med den oefterhärmliga Anna Meek i spetsen. Hon är nog svårsmält för många, men jag älskar henne. Jag skulle velat vara med när hennes skönsjungande syster Jo lämnat bandet och Anna kommer till audition för den lediga platsen vid mikrofonen. Hon visste inte att det var systerns gamla gäng och bandet var lika ovetande, även om de tyckte hon såg bekant ut på något sätt. De måste tappat hakan när Anna började sjunga!

På debuten är Anna Meek helt från vettet. Hon wailar, morrar och tjuter. Det låter verkligen mörkt och galet. Evil jazz-rock i.e. På Changes har hon lugnat sig något. Jag gillar båda plattorna lika mycket. Jag är dock särskilt förtjust i den suggestiva Reflections från Changes. Saxofon med wah-wah är underskattat! Plattorna kom i original ut 1971 respektive 1972.


Jag har också lyssnat igenom Flied Egg Dr. Siegel's Fried Egg Shooting Machine. Japansk hårdrock/progressive från 1971. Den har sina stunder. Det låter mycket Uriah Heep och Deep Purple. Inget original av denna heller, fast den är fullt möjlig, utan en fulpress från Phoenix Records.


Det är ett och ett halvt år sedan vi såg Pretty Things på deras sista turné på Folk och Rock i Malmö. Phil May var i högform och det var verkligen en höjdarkväll. Igår gick han bort. 75 år. Det var inte coronarelaterat utan komplikationer efter en höftoperation.

R.I.P.

fredag 15 maj 2020

In Time

Jag har plockat in de två första Aquelarre-plattorna. Efter att Almendra splittrades fick basisten och sångaren Emilio Del Guercio och trummisen Rodolfo Garcia med sig Héctor Starc på gitarr och Hugo Gonzalez Neira på keyboard och bildade Aquelarre. De kanske inte är lika bra som Pescado Rabioso, men väl i klass med Color Humano. Älskar de här argentinska banden!!! 

Har lyssnat igenom dem 6-7 gånger vardera. Den första är nog något tyngre och flummigare och Candiles mera progressive, men de är ganska jämnbra. Utgivna på Trova 1972 respektive 1973. Inte helt nöjd med skicket på debuten, men jag får väl leva med några smårepor som hörs lite grann ibland. Omslagen, båda gate-fold, är acceptabla.



En tredje skiva som snurrat många gånger i veckan är en samling med Pentangle. Anthology utgiven 1978. Det här var ett band som det pratades mycket om bland några kompisar på 1980-talet. Jag gick inte igång på de brittiska folkrockbanden så mycket då, så de har lite gått mig förbi. Vet inte när jag köpt denna samling, men det är roligt att upptäcka, eller äntligen förstå, sådana här fantastiska band i skivsamlingen. Deras jazziga låtar är fantastiska och Bert Jansch och John Renbourn är obeskrivligt bra gitarrister! Jag måste verkligen skaffa en del tidiga Pentangle-skivor...

söndag 10 maj 2020

Worried Life Blues

Insect Trust är en synnerligen varierad skiva. Bluegrass, jazz med saxofon, klarinett och piccolaflöjt, blues, country, folkmusik och folkrock. Allt framfört av väldigt skickliga musiker. Sångerskan Nancy Jefferies har en suverän röst. Insect Trust är som ett amerikanskt Fairport Convention på något sätt. Släpptes 1968 på Capitol Records. Jag har en nypress från Phoenix Records gjord 2008. Den är inte alls omöjlig i original.


The Blues Magoos Psychedelic Lollipop är väl mer garage än psykedelia kanske, men den är ändå en riktigt habil skiva. De gör en helt okej version av Tobacco Road (och som hamnade på samlingen Nuggets), men mitt favoritspår är Worried Life Blues. Mercury 1966.  


Fick köpt The Growing Concern av T efter sista skivspelarkvällen i den gamla ateljén. Jag fick den för 2000 kr och det var förstås billigt, då den är i absolut toppskick. Gillar den inte så mycket, så det var nog ett tokigt köp, men det är alltid frestande med rariteter... Inledande covern på The Hollies Hard, Hard Year är magisk och den får väl vara värd hela skivan... Mainstream Records 1968.

lördag 9 maj 2020

Friend of Mine

J.B. Huttos Slidewinder har idag lyssnats igenom två gånger. Den har sina stunder, men generellt sett spelar basisten helt uppåt väggarna och dessutom ostämt. Skitig blues som är skränig och t.o.m. out of tune kan falla väl ut, men här blir det snarare tragikomiskt. Några år senare, när Hound Dog Taylor dog, så tog Hutto över hans band The Houserockers. Inte undra på det... Too Late ger lite John Lee Hooker-vibbar och det är nog den bästa låten. Delmark Records 1973.


Jag tror att jag lyssnade igenom Morning s/t en gång när jag köpte den för snart tio år sedan. Därefter har den stått ospelad. Det verkar som ganska många gillar plattan, men jag tycker inte den är så märkvärdig. Bäst är den psykedeliska Sleepy Eyes. I And I’m Gone jammar de loss och visar att de är riktigt bra musiker. Det skulle ha varit mer av den varan... Roll 'Em Down är också okej. Snyggt omslag. Vault 1970.


Little Miltons Friend of Mine återvänder jag ofta till på grund av titellåten. Jag kan gå igång på soulfunkigt 70-tal, men då ska det låta som just Friend of Mine (Bring It On Back är i samma stil, men är inte riktigt lika bra) och inte som övrigt på skivan. Det är för cheesy för min smak. De två bluesspåren är hyggliga, men inte mer. Friend of Mine är verkligen en favoritlåt och som alltid får mig på lite bättre humör! Little Milton var en grym sångare och The Haywood Singers lyfter låten ytterligare. Synd bara att den tonas ner. Glades 1976. 

Friend of Mine

R.I.P Little Richard, Kristina Lugn, Signe, Kalle.