lördag 10 december 2016

Chlorochrysa nitidissima

Idag var det verkligen ett dystert väder. Hallandsåsen låg tung och grå och färglös och i sjön fanns det inte mycket att titta på. Vare sig kungsfiskare eller strömstare syntes till. Jag åkte istället ut till Skälderviken och fick lite bättre observationer på den rödhalsade snäppan, men jag blev inte mycket gladare för det.

Det blev inga foton av tristessen så jag väljer några colombianska färgklickar istället. Masked Flowerpiercer Diglossopis cyanea, Bananaquit Coereba flaveola och Multicoloured Tanager Chlorochrysa nitidissima. En sökning i bloggen säger att ingen av dem finns här sedan tidigare. Förvånande när det gäller de båda första. Inga särskilt bra bilder, men lite färg åtminstone... Alla från Km 18.

Det blev tredje gången som jag noterade den endemiska Multicoloured Tanager. Såg den i San Antonio (närbelägen lokal) 2013 och i Otún Quimbaya 2015. Jag har några suddiga bilder från dessa tillfällen, men detta är den första som jag vågar visa. Trist med bilder vid matning förstås, men ibland får man göra undantag. Fågeln, som väl är en hona, dök plötsligt upp och jag slängde iväg några foton från långt håll. Fem sekunder senare var den borta igen.

fredag 9 december 2016

5-0

Det är tungt att vara Rögle-supporter denna säsong, men ikväll blev det äntligen vinst igen för det skadeskjutna laget. Jag var inte på plats i hallen, men såg matchen på Cmore. Örebro är vårt favoritlag känns det som. Kan de ta en trea till imorgon mot samma lag på bortaplan?

torsdag 8 december 2016

Chroicocephalus serranus

Jag har inte många bilder på fåglar från resan i Anderna och de jag har är inte särskilt bra, men ingen av arterna har varit med på bloggen tidigare så därför blir det ett inlägg med dem ändå. Tyvärr inga på Yellow-billed Pintail (en usel bild med normaloptik), Subtropical Doradito eller Grassland Yellow-finch. De blev alla nya arter för mig vid Laguna de la Cocha.

Sjön ligger på 2800 m höjd, ca 20 km från Pasto. Vi tog en båttur på kanske två timmar. Det var ganska ruggigt och regnet hängde i luften mest hela tiden. Turen inkluderade ett besök på ön Isla Corota som är nationalpark. Där fanns en fin molnregnskog, men jag noterade knappt några fåglar alls.  

Pied-billed Grebe Podilymbus podiceps. Tjocknäbbad dopping. En art som förväntas dyka upp i Sverige förr eller senare. Det finns nämligen flera fynd av den från Norge. Såg kanske tio fåglar i Laguna de la Cocha. Utbredningsområdet för nominatformen sträcker sig från norra Kanada över hela USA och Mexiko till nordvästra Sydamerika. Jag har sett tjocknäbbad dopping tidigare i Peru, Colombia och USA.

Slate-coloured Coot eller Andean Coot Fulica ardesiaca. Har sitt nordligaste utbredningsområde här i sydvästra Colombia så det blev en ny Colombia-art. Sett tidigare i Peru och Ecuador. Jag har inte antecknat några antal, men det låg ganska många av dem i sjön.

Ruddy Duck Oxyura jamaicensis. Underarten ferruginea förekommer lokalt i Anderna från södra Colombia till södra Chile och urskiljs ibland som en egen art, Andean Ruddy Duck. Som synes har den helt svart ansikte till skillnad från den nordamerikanska som har vitt ansikte och svart hjässa. Sett tidigare i Ecuador och Colombia. 

Andean Gull Chroicocephalus serranus. Liksom för Andean Coot är sydvästligaste Colombia artens nordligaste utbredningsområde. Andean Gull ses ytterst sällsynt vid kusterna utan finns året runt uppe i Anderna. Observerad tidigare i Peru och i Ecuador. 

Black-crowned Night-heron Nycticorax nycticorax. Natthäger har jag foton på från många resor, men jag har tydligen inte haft med något på bloggen. Vill minnas att jag har flera ganska bra från USA. Nåja, här kommer den för första gången då. Många i vassarna i sjön. 

American Kestrel Falco sparverius. Sparvfalk. Vanlig art som jag har försökt fotografera många gånger. Denna inte från sjön som alla andra bilder utan någonstans mellan Popayán och Pasto. Vi stod stilla med bussen i ungefär en timme medan chaufförerna försökte reparera en slang till kompressorn. Synd att inte bilden blev helt skarp... American Kestrel är uppdelad i hela sjutton underarter. Antingen är det caucae eller aequatorialis

onsdag 7 december 2016

Quito

Vi hade bestämt oss, redan innan vi reste till Colombia, för att vi skulle åka till Quito landvägen. Det var olika bud om det skulle vara farligt eller inte, men vi litade på att det var lugnt, om vi bara undvek att passera gränsen sent på kvällen. Bussresan till Pasto skulle ta 7-8 timmar, men den tog mer än 10 timmar på grund av en trasig slang till kompressorn. Först ett reperationsstopp på mer än en timma högt uppe i bergen och sedan, när den gick sönder en andra gång, i snigelfart ner till Pasto.

Nästa dag ordnades en taxi för hela dagen. Chauffören tog oss till Laguna de la Cocha och sedan vidare till Santuario de Las Lajas. Det var meningen att han därefter skulle köra oss till gränsövergången Rumichaca, men på vägen fick vi punktering och reservdäcket var i princip slut när vi anlände till Santuario de Las Lajas så där sade vi adjö. Det blev ett kort besök vid kyrkan (linbana ner) innan vi fick tag i en ny taxi till Rumichaca.

Det var såklart inget märkvärdigt alls att ta sig igenom gränskontrollerna, även om det tog sin lilla tid. En ny taxi körde oss till Tulcán i Equador där vi strax satt på en buss till Quito. Denna tur blev en rejäl prövning. Två gånger stoppades vi av poliser som genomsökte de flestas väskor, flera passagerare var rejält påverkade och aningen obehagliga och det var allmänt rörigt och stimmigt. Nåja, vi kom till Quito till slut, men då var det mitt i natten. 

Vi försökte få tag i något anständigt hotell i gamla stan, vilket visade sig vara stört omöjligt. Alla var fullbelagda - förmodligen för att det skulle spelas final mellan Independiente Del Valle och Atletico Nacional i Copa Libertadores dagen efter - och det blev till slut ett riktigt sunkhotell. Då var klockan två på morgonen. Nästa dag tog vi in på Hostal Quito Cultural i centrum och allt var frid och fröjd. Trevligt hostal, som jag väl vågar rekommendera, om än med flummigaste personalen...

Vi gjorde Quito på två dagar. Det blev huvudsakligen det historiska centrumet. Kyrkor och annan kultur, strosande på torg och gator och en taxi till Rolf Blombergs grav (märkliga saker man hittar på...). Middag på Vista Hermosa en kväll (kallt där uppe på taket), vilket jag även gjorde förra gången jag var där, och några andra bra restauranger. Lite blandade känslor att komma tillbaka till denna världsarvsstad, för de byggde om en hel del. En Quito Metro invigs inom kort. Dock nödvändigt, för det går knappt att ta sig fram annat än till fots...                

Hem till Cali blev det på ungefär samma sätt som vi åkte till Quito, dock inte taxi till Pasto utan direktbuss från Ipiales till Cali. Hela resan tog sjutton timmar. Jag gör inte om det... Eller, om jag skulle göra om det, så bör man nog ha dubbelt så mycket tid. Runt Pasto är det mycket mer jag vill se. 

Det blev förstås ändå en massa minnesvärt. Kanske särskilt vyerna mellan Popayán och Pasto och mellan Pasto och gränsen. Santuario de Las Lajas fastande också, även om det var ett väldigt kort besök. Laguna de la Cocha skulle jag ha velat utforska lite mer nogsamt. Där fanns nämligen en del spännande fåglar... Jag kommer förmodligen inte tillbaka, men vem vet. Jag trodde inte att jag någonsin skulle hamna i Quito igen, men det gjorde jag, så varför inte i Pasto...

söndag 4 december 2016

3-2

Som vanligt gick helgen fort. Spelat skivor, gått en kortare promenad i skogen (ingen tjäder), varit på fyrtioårsjubilerande bands konsert i Ä-holm och idag på ett julbord på andra sidan hallandsgränsen med familjen. Trött och sliten. Ser fram emot julledigheten. Vet knappt hur jag ska orka tre veckor till...

Rögle sist i SHL. Mardrömssäsong. Hur kunde det bli så här? Nu pekar det mesta på att det blir kval till våren...

Godnatt!

fredag 2 december 2016

Eubucco bourcierii

Det har varit mycket Colombia den här veckan. En glädjande nyhet. Kongressen har godkänt det något omgjorda fredsavtalet med Farcgerillan. Det är med största säkerhet en lång väg kvar att vandra, men kanske man kan vara försiktigt optimistisk. Santos har inte riskerat något den här gången. Det blev ingen folkomröstning med andra ord.

Flygolyckor, även långt bort i världen, får väl oftast åtminstone några rader i svensk press. När ett helt topplag i fotboll, brasilianska Chapecoense, finns ombord blir det desto mera skriverier. Chapecoense var på väg till Medellin för att möta Atletico Nacional i finalen i Copa Sudamerica. Det helt osannolika, att fem av 77 personer överlevde bidrog nog också till uppmärksamheten. 

Fåglarna är gamla bekantskaper på bloggen. Red-headed Barbet Eubucco bourcierii och White-necked Jacobin Florisuga mellivora. Bilderna från Km 18. Det är i det albumet jag har överlägset flest foton. Inget jag inte fotograferat tidigare, men de här är fina färgklickar i decembermörkret tycker jag...

måndag 28 november 2016

Forpus conspicillatus

Nu var jag inte i Colombia för att skåda fågel först och främst, men det blev ändå några dagar som huvudsakligen ägnades fåglar. Mest fokuserat var det vid Km 18 och de två dagarna i Anchicayá, men det blev även en del skådning i Cali, i La Vorágine, vid Río Pance, i Laguna de la Cocha uppe i Anderna och något lite i Cartagena. Hade planer på att åka till Laguna el Sonso, men vi kom aldrig iväg tyvärr. 

Inte så lätt med nya fågelkryss i Colombia nu efter den stora resan 2015 då jag kunde summera nära 900 arter. Jag skulle behöva åka till andra områden helt enkelt. Det blev några stycken i Anchicayá, vid Laguna de la Cocha och i Cartagena. Nu är det inte det viktigaste, även om det alltid är kul att få in nya arter. Jag skulle nog vilja säga att det roligaste med att skåda i Cali-området är att jag faktiskt kan den vanliga fågelfaunan rätt bra. Jag har till och med lärt mig en hel del läten. 

Av de nya arterna var det befriande att få se Chocó-endemen Blue-whiskered Tanager Tangara johannae, eftersom jag var den ende, i ett sällskap med nio personer, som missade den 2015 i San Cipriano. Sådant är jobbigt... Nu blev det flera fina observationer i Anchicayá. Det var också underbart att äntligen få se Toucan Barbet Semnornis ramphastinus. Hörde den flera gånger i Ecuador och på Cerro Montezuma i Colombia jobbade vi hårt på att få fram den varenda dag, men det ville sig aldrig. Det är helt enkelt för många som spelar på dem där. Fyra fåglar, en familj antar jag, fick vi se. 

Inte överdrivet många bra bilder från resan. Det blev förstås en del kolibrier vid Km 18. Vid feeders är det inte så svårt... Från Anchicayá har jag inte mycket som är publicerbart. Mycket skådande efter flockar högt upp i trädkronorna och där uppe går det inte att fotografera. Det regnade dessutom nästan hela den andra dagen.

Bilderna i detta inlägg är alla från Zoológico de Cali. Det var tredje gången som jag var där. 2011, 2013 och nu 2016. Det är ett Zoo och där finns massor med djur från hela världen, men jag går förstås mest runt och tittar på vilda fåglar. Río Cali rinner i utkanten av området och det är grönt och lummigt. En oas i storstaden helt enkelt. 

Alla är vanliga arter. Uppifrån och ner: Bare-faced Ibis Phimosus infuscatus och Smooth-billed Ani Crotophaga ani, Ringed Kingfisher Megaceryle torquata, Lineated Woodpecker Dryocopus lineatus, Great Kiskadee Pitangus sulphuratus, Black Phoebe Sayornis nigricans och Spectacled Parrotlet Forpus conspicillatus. De flesta har synts på bloggen tidigare.

söndag 27 november 2016

Discosura conversii

Var tog den här helgen vägen? Två kortare turer ut i naturen, pillat lite med colombiabilderna från i somras, spelat ett gäng skivor och ett gig i Hbg, kålsoppa hos grannen och lite babbel och så var den över...  

Spelningen igår gick väl bra. Det kom en hel del folk redan till våra fyrtio minuter, men där var som väntat betydligt många fler när Bombus och Imperial State Electric stod på scenen. Jag tyckte de sistnämnda var mycket bättre än förra gången (spelade förband till dem också för 2,5 år sedan). Det blev t.o.m. ett inköp av en cool T-shirt. Det var en allmänt trevlig kväll och det var kul att hänga i logerna och snacka skit med bandet och kompisar och Bombus och Imperial State Electric och folket kring dem. 

Det blev fina observationer på kungsfiskaren idag också. Fågeln lär nog hålla sig vid sjön i vinter om det inte fryser igen. Fortfarande inget foto. Det verkar svårt. Fick sedan för mig att köra ut en sväng på Bjäre. Torekov, Kattvik och Båstad, men jag var alldeles för dåligt påpälsad för den kalla vinden så stoppen blev korta. 

I Torekov sågs några tiotal havssulor långt ut. Inga skärsnäppor och ingen toppskarv. Kattvik saknade sulorna, men där låg väldigt många alfåglar. Svårt att räkna i vågorna, men de kan nog ha varit ett trettiotal. En del sjöorrar och svärtor. I Båstad noterades inget nämnvärt, men det var inte många minuter jag stod ut...

Har börjat fixa med colombiabilderna från i somras som sagt. Jag har inte känt mig inspirerad att börja publicera bilder på fåglar, trollsländor och annat på bloggen, men kanske är det dags. Det är väl ganska ofta som jag väntat några månader efter en resa med att börja lägga upp bilder. Förra gången jag var i Colombia dröjde jag till exempel med en mera nogsam genomgång i ett helt år... 

Kungsfiskaren vid sjön, som jag sett flera gånger nu, i all ära, men kolibrier är mina favoriter. Uppifrån och ner: Steely-vented hummingbird Amazilia saucerottei, Long-talied Sylph Aglaiocercus kingii, Purple-throated Woodstar Calliphlox mitchellii x 2, Brown Violet-ear Colibri delphinae och Green Thorntail Discosura conversii.

Worried Down With the Blues

Har lyssnat på Gov't Mule Deep End Vol. 1 & 2 och Hidden Treasures i bilen i över två veckor. Jag har haft dessa skivor länge, men det har blivit att jag lyssnat mycket mer på Deepest End Live in Concert som delvis har samma låtar (och var den första jag skaffade). Det är inte det något skitigare 90-tals Gov't Mule som jag lyssnat mycket på i höst på framför allt The Tel-Star Sessions och Georgia Bootleg Box, det är mera polerat och improvisationerna är inte lika utdragna, men det är fantastiska skivor. Många av mina absoluta favoritlåtar med bandet finns här. Banks of the Deep End, Worried Down With the Blues, Beautifully Broken, Time to Confess, Lay of the Sunflower... Det spretar mer än på andra skivor, men så är det ju också inspelat med olika basister på var och varannan låt. Även andra musiker medverkar och det är många genres som avverkas. Fast så är det nästan alltid med Gov't Mule. Blues, hård rock, jazz, funk, reggae, americana... Bjuder på två låtar här. Worried Down With the Blues är enorm. Både Warren Haynes och Greg Allman sjunger. Oteil Burbridge på bas och Derek Trucks på slide. Det är med andra ord Allman Brothers med Matt Abts på trummor. När Derek Trucks drar igång sitt slidesolo så går man sönder! Väljer också Lay of the Sunflower. Den är så sjukt vacker att man lipar. Kan höra om och om igen och har så gjort i 13 år. Phil Lesh spelar bas och David Grisman mandolin.


lördag 26 november 2016

Alcedo atthis

Det blev en kort tur ut i närområdet. Dystert väder. Kikade efter strömstare på en lokal där jag ofta hade den förr, men det verkade inte hålla till någon där denna vinter. Det brukar ju avslöja sig på stenarna om där finns några fåglar... Vemodiga domherrevisslingar. Någon siska flög över. Ett par änder i dammarna. Väldigt artfattigt. Letade sedan efter kungsfiskaren som sågs förra helgen. Minsann om jag inte hittade den! Kanske där var två t.o.m. Fick fina och långa kikarobservationer på sittande fågel. Det var länge sedan sist känns det som. I sjön var det helt tomt.

Games

Långsam morgon. Skönt att bara ligga kvar i sängen. Elda, kaffe, Grahamn Nash och David Crosby på skivspelaren. Atlantic 1972. Skön platta. Fantastiskt vackra låtar, gåshudsframkallande och patenterade sångharmonier. Superbt musicerande. Älskar hela skivan, men Crosbys bidrag är mera melankoliska och det går jag som vanligt igång på. All in all, a thing of beauty. Inhandlad på mässan i Hbg för några veckor sedan. Ska spela i samma lokal med rockbandet ikväll. Knappt jag orkar, men det kanske blir roligt när man väl är där.

Born in the sunshine
Dyin' in the rain
Raised on laughter
Lost in a game
Love you
Love you

The game was bein' better
Wiser than you
Half and inch taller
A deeper shade of blue
Or thinkin' that I loved you
More than you loved me
Failing to lay it on the line
All the time

The game of gettin' money
The game of gettin' more
The ego game of power
The ugly game of war
Kills love
Don't you know that?

torsdag 24 november 2016

Soulshine

When you can't find the light,
That got you through the cloudy days,
When the stars ain't shinin' bright,
You feel like you've lost you're way,
When those candle lights of home,
Burn so very far away,
Well you got to let your soul shine,
Just like my daddy used to say.

He used to say soulshine,
It's better than sunshine,
It's better than moonshine,
Damn sure better than rain.
Hey now people don't mind,
We all get this way sometime,
Got to let your soul shine, shine till the break of day.

I grew up thinkin' that I had it made,
Gonna make it on my own.
Life can take the strongest man,
Make him feel so alone.
Now and then I feel a cold wind,
Blowin' through my achin' bones,
I think back to what my daddy said,
He said "Boy, in the darkness before the dawn:"

Let your soul shine,
It's better than sunshine,
It's better than moonshine,
Damn sure better than rain.
Yeah now people don't mind,
We all get this way sometimes,
Gotta let your soul shine, shine till the break of day.

Sometimes a man can feel this emptiness,
Like a woman has robbed him of his very soul.
A woman too, God knows, she can feel like this.
And when your world seems cold, you got to let your spirit take control.

Let your soul shine, 
It's better than sunshine,
It's better than moonshine,
Damn sure better than rain.
Lord now people don't mind,
We all get this way sometimes,
Gotta let your soul shine, shine till the break of day.

Oh, it's better than sunshine,
It's better than moonshine,
Damn sure better than rain.
Yeah now people don't mind,
We all get this way sometimes,
Gotta let your soul shine, shine till the break of day.

onsdag 23 november 2016

Somebody's been knockin'

San Diego Blues Jam på Advent. 1974. Jag gillar chansningar och detta var en sådan. 100 spänn på mässan i Hbg för några veckor sedan. Inte omöjligt att jag prutade något dessutom. Aldrig sett skivan tidigare och jag kände inte igen några artister. Hursomhelst, först nu har den fått sig några genomspelningar. Älskar sådan här country blues! Tom Courtney är en ny favorit! De tre låtarna han har med här verkar vara allt med honom på skiva... Första spåret med Henry Ford Thompson, femte med Louis Major och den sista och trettonde återigen med Henry Ford Thompson. Men man kan lyssna på hela skivan för det mesta är bra!

tisdag 22 november 2016

5-2

LHC-Rögle 5-2. Nu är det verkligen bottenstrid. Målskillnad håller oss kvar på plats 12... Suck!

söndag 20 november 2016

5-3

Fredagen på naturhistoriska museet i Göteborg. Ornitologer, länsstyrelser, skogsstyrelsen och alla med intresse för tjäder och bevarande av livsmiljöer för arten i de södra delarna av landet var där. Det är deprimerande hur vårt skogsbruk ser ut idag, det måste verkligen till förändringar. Seminariet inspirerade ändå till att jobba vidare med tjäder. Vi borde göra en ordentlig inventering till våren...

En del fågelskådning i helgen. Start vid sjön igår och det hade inte gått många minuter innan vi hade noterat två adulta havsörnar, strömstare och kungsfiskare... Därefter Skälderviken och kryssande av rödhalsad snäppa. Det var många år som jag aldrig åkte på drag (sällan gjort det mer än i det absoluta närområdet), men i år har det blivit några. Dyker det upp någon raritet tämligen nära och man ändå är ute så kan man väl göra det, men egentligen är det den sämsta sortens skådning. Att stå tillsammans med horder av kryssare och försöka få syn på en vilande liten vadare bland hundra kärrsnäppor känns verkligen sådär... Ett andra besök hos hökugglan fick avsluta lördagsskådandet.

På kvällen blev det 60-årsfest i grannkommunen. Trevligt. Vi undvek skivspelarrummet, men det blev mycket musik även på ovanvåningen. Salsa och cumbia såklart, men även bl.a. Santana, B.B. King och Bobby Bland och Linn County. Sent i säng...

Idag blev det den gamla hemmarundan. Havsörn, varfågel och tofsmes kan väl nämnas. Rep med bandet. Vårt set till spelningen nästa helg på The Tivoli är spikat. A New Days Yesterday med Jethro Tull har kommit tillbaka på repertoaren efter att varit borta i kanske fem år...

Några skivor har snurrat i helgen. Bland annat har det lyssnats på Jethro Tull, Roy Harper, Gov't Mule, The Bob Riedy Chicago Blues Band, T Bone Walker, Freddy King, Black Mountain, Pelander...

Äntligen vann Rögle igen. 5-3 hemma mot Färjestad. Man borde såklart varit i hallen, men det kändes lite för stressigt innan festen på lördagskvällen. Sämre gick det för HIF. Ur allsvenskan...

Hård vecka på jobbet väntar.

torsdag 17 november 2016

Tetrao urogallus

Åren går. Det var våren 2010 som det fanns en speltokig tjädertupp alldeles nära där jag bor nu (knappt två kilometer till lokalen). Vet inte hur många gånger jag var där med kameran, men det var minst en handfull gånger. Första besöket med pappa. Därefter någon gång själv och vid ett tillfälle med ett helt gäng kompisar som sovit över hemma hos mig efter att vi varit och spelat med bandet i Malmö. Jag har hundratals foto från våra möten. Den kanske bästa bilden, som förstås publicerades på bloggen då det begav sig, tror jag finns på omslaget på någon rapport om tjäder (men jag har glömt bort vem som frågade om att få använda den och jag har nog inte publikationen själv...). Hursomhelst, imorgon ska jag på ett seminarium om tjäder i Gbt. Upp tidigt är det som gäller...

onsdag 16 november 2016

Mediokra hjärnor

Jag brukar inte minnas några längre (eller kortare) textstycken, inte heller sångtexter eller dikter för den delen, men av någon outgrundlig anledning har raderna nedan satt sig. Jag är inte riktigt säker på var jag plockade upp dem, men eftersom jag hör en något atonal uppläsning i mitt huvud, eller om det är en svajande och osäker melodi, så gissar jag på att det var från programmet Ny Våg som sändes på P3 mellan åren 1980-1985. Jag tror att lyriken var ungefär så här (jag är alltså inte helt säker och googlande ger ingen träff): 

Hur ska mediokra hjärnor, kunna bygga upp ett hus... det är lika bra vi inser... att vi är förda bakom ett ljus...

Ja, ni fattar...

söndag 13 november 2016

Walkin' The Boogie

Inget speciellt i och vid sjön idag. 25 storskrakar, fyra skäggdoppingar, några mindre flockar med sidensvansar och en strömstare var väl det enda som var värt att notera. Gick sedan min gamla hemmarunda tillsammans med föräldrarna. Tittade lite efter fåglar där också förstås och vi såg åtminstone sidensvansar på ett par ställen och några meståg. En mindre hackspett ropade till en gång. Ska de göra det på vintern? Vi avslutade farsdagen med teater ute i skogen. Traktor och vagn till spelstället som förra året. Särskilt stämningsfullt på tillbakavägen när det var mörkt. Supermånen och ljuslyktor och marschaller längs vägen gjorde sitt till. Hela arrangemanget smågalet, men väldigt trevligt. Fick några nya historier om G, som bodde i huset innan han gick bort, 96 år gammal, och som helt osannolikt (huset alltså) blev en plats för teater. De ska jag försöka komma ihåg. Föräldrarna nöjda. Sonen nöjd.

Det har lyssnats på en del musik i helgen. Bland annat: Leonard Cohen (R.I.P.), Storm (R.I.P. Jacques Werup), Black Mountain, Pelander, Slowgold, Vildkaktus, Freddie King, Big Joe Louis, John Lee Hooker...

RBK förlorade båda helgens matcher :-(

lördag 12 november 2016

Blues

Veckan innan vi åkte till London upptäckte jag att - liksom förra gången jag var i staden - det var Big Joe Louis som spelade på Ain't Nothin But Blues Bar i Soho på fredagskvällen. Ett besök blev därför tvunget och det är inget jag ångrar. Så sjukt bra! Bästa stället dessutom! Skön atmosfär och stämning, trångt och svettigt.

Big Joe Louis har en helt udda teknik. Har aldrig sett någon spela gitarr så. Det är mycket John Lee Hooker över både musik och sound. Ibland kommer bandet in i riktig Hooker-mood och bara står och maler på samma enkla boogieriff i tio minuter. Otroligt sväng de kan få till då. Trummisen är helt grym. Hela Ain't Nothin But gungar!

Videon som jag länkar till är inspelad på stället i oktober 2013, ett halvår innan jag såg dem första gången. De måste vara värsta husbandet där... Skönt sväng och atmosfär, dock inga riktigt vassa gitarrsolon i dessa båda låtar. Big Joe Louis är ofta sparsmakad med solona, men han kan verkligen lira giftigt och stöddigt när andan faller på. Förra helgen hade han med sig en annan gitarrist.  

Surnia ulula

Kallt, men fint väder, så det fick bli en tur ut i markerna. I sjön fick en adult havsörn upp alla vilande gräsänder på vingarna. Örnen drog lågt över vattenspegeln och med Hallandsåsen i bakgrunden blev det en mäktig syn. Som alltid. Därefter tog jag mig till Skälderviken och så småningom till en stationär hökuggla ute på Kullahalvön. Där var förstås fler som ville fotografera. Det är inte så himla kul med de där folksamlingarna runt intressanta fåglar faktiskt...

Jag åkte tillbaka till hemmavattnet. Nu hittade jag strömstaren som jag inte såg vid första besöket och sedan upptäckte jag att det låg sex svärtor ute i sjön. Nästan säker på att jag aldrig sett arten här tidigare. En ensam kricka dessutom. Skäggdopping. Sidensvansar passerade. En rolig spillkråka. Hökugglan i all ära, men jag föredrar nog min sjö vid Hallandsåsens fot.

tisdag 8 november 2016

Val

Det var trevligt att komma tillbaka till Old Spitalfields Market i London. Första gången var för fem år sedan. Vi var där igen för två och ett halvt år sedan, men snopet nog var det inte rätt vecka den gången. Det är record fair FÖRSTA och TREDJE fredagen i varje månad... Jag tror att marknaden krympt något och priserna var generellt sett höga, men några plattor blev det ändå. 

Den som snurrat sedan hemkomst är Jerry Garcia, John Kahn, Bill Kreutzmann (felstavat på omslaget...), Merl Saunders ‎– Pacific High Studio San Francisco CA 06-02-72. Ny dubbelvinyl (2015) för tio pund var prisvärt. Inspelad ett år före Live At Keystone. Musicerande som får mig på bra humör. Organisk jazzig rock och blues. Mestadels laid back, men ibland blixtrar det till och jammen får en att helt försvinna in i musiken. Bäst får de till det i Expressway (to your heart) och i Lonely Avenue. Rekommenderas!

Orkar inte valvaka. Trump eller Clinton. Pest eller kolera säger många, men jag hoppas verkligen på Clinton. Jag vet i imorgon bitti. Godnatt!

söndag 6 november 2016

London

Hemma från fem dagar i London. Det blev lite av varje som vanligt. The Making of Harry Potter, skivletande på Old Spitalfields Market och Portobello Road Market, ett kort besök på naturhistoriska, lite strosande i City och i Soho och annan sightseeing, en massa god mat och något pubhäng och så blev det att jag för andra gången fick sett Big Joe Louis på Ain't Nothin But Blues Bar. Sjukt bra var han även denna gång! Nu ska man alltså jobba igen. Suck!

tisdag 1 november 2016

IV

Black Mountain IV har fått sig ett flertal genomspelningar de senaste dagarna. Jag skrev ett kort inlägg om plattan i april när den införskaffats. Jag trodde då att den skulle snurra en hel del och utlovade en recension av hela skivan. Det blev inte så mycket lyssnande förutom på öppningspåret Mother of the Sun. Hela skivan - eller skivorna, det är en dubbel - fick nog bara två genomspelningar och sedan var det något annat som fångade min uppmärksamhet. Nu var jag uppenbarligen mera mottaglig för Black Mountains drömmande psykedelia, stonerrock och indiepop. Öppningspåret Mother of the Sun är fortfarande en monsterlåt. Den har verkligen allt! Arrangemanget är stort och vackert, Amber Webber sjunger fantastiskt och har ett vibrato som ger mig rysningar, melodierna är suggestiva och Stephen McBean har fått ur sig det elakaste stonerriffet. Gitarrsolot är dessutom svårslaget. Det låter som om det handlar om liv eller död. Åtta och en halv minut av pure awesomeness.

Skivan spänner över flera genres och från början gillade jag inte Florian Saucer Attack, men nu vill jag inte ha den, eller något annat spår, bortbytt. Alla låtarna är viktiga för helheten. Deras krautrockmalande från de två första plattorna var i stort sett försvunnet på Wilderness Heart. Det är inte så mycket av det på IV heller, möjligen (Over and Over) The Chain undantaget, men vilka musiklandskap de målar upp med sina lager av synthar och suggestiva arrangemang! Varenda ton och liten detalj är viktig. Det är inte sällan Pink Floyd som jag associerar till i stämningar och melodier. I avslutande mästerverket Space to Bakersfield är det nästan Comfortably Numb-känsla!

(Over and Over) The Chain