fredag 28 december 2007

Ylande vargen

Är inne i en ovanligt intensiv bluesperiod. Med några få undantag är det bluesplattor som snurrar på tallriken. Bäst just idag är en samlingsplatta med T. Bone Walker som hörts inte mindre än tre gånger, men eftersom jag även lyssnat på The London Howlin' Wolf Sessions (med Eric Clapton, Bill Wyman och Charlie Watts) så kan jag inte undanhålla er ett foto i The Billboard Illustrated Encyclopedia of Jazz & Blues som jag helt enkelt fotograferade av. Howlin' Wolfs röst kan man skrämma barn med, men hela hans fysionomi är skräckinjagande. Från Londons Marquee Club med Chris Barbers band 1964. De två unga kvinnorna längst ner till höger i bild ser i det närmaste livrädda ut. 190 cm, 140 kg och nävar som dasslock. Klicka på bilden så ni får den förstorad.

fredag 21 december 2007

Många skivor blir det...

Skivsamlingen ökar som sagt exponentiellt. Är det friskt att köpa 287 plattor på ett år? Svaret är förmodligen nej. Hur ska man hinna lyssna ordentligt på 287 plattor om man jobbar alldeles för mycket, har hus och familj och är fågelskådare? Habegäret är större än förnuftet och jag skulle kunna köpt lika många till eller ännu fler. Finns det avvänjningskliniker för skivsamlare?

Det bästa med julen är ledigheten. Jag ska hinna lyssna ifatt alla skivor och gå långa promenader i skogen. Kanske åka ut till Kullahalvön och skåda örn. Jag har trott så varje år men efteråt tycker jag aldrig att jag mått sämre. Majoriteten skådarturer fryser man halvt ihjäl eller är man för slö för att gå ur bilen, skivorna hinns inte med och när vårterminen börjar har jag provhögen orättad och ångesten är värre än någonsin.

Men denna julhelg ska det bli bättre! Idag beställdes ett par Meindl Island Pro-kängor från Fjällsport Tärnaby och de ska hålla mig varm och få mig ut ur bilen. Redan på väg enligt e-post alldeles nyss. Vadå snabbt! Och redan idag, ledighetens första dag, har jag hunnit tugga mig igenom ett hyggligt antal skivor. Charlie Musselwhite "Goin' back down south" och "Leave the blues to us". Båda riktigt bra bluesplattor, särskilt den förstnämnda. Såg Musselwhite en gång på Pub Sparta i Lund i början av 1990-talet. Bra spelning. JS hällde flera öl över sig själv i ren förtjusning. Har också avnjutit Philip Walker "Someday you'll have these blues" som var en schyst texasbluesplatta även om året är 1980. Witchcrafts "Alchemist" har spelats för ungefär tionde gången sedan den landade för några dagar sedan (äntligen på vinyl). Starkt beroendeframkallande och årets bästa skiva. Tror jag. I morgon blir det jaktfalk på Rönnen och nyårslöftet blir att minska ner på överkonsumtionen av skivor. Proven rättar jag i mellandagarna.

Så bra allt kommer att bli!

lördag 15 december 2007

Dimma och små bluesgubbar

Finns det något mer dystert och melankoliskt än Skåne i december? Dimman ligger tät. Temperaturen kring nollan. Nyupptaget hygge intill gammal tjäderlokal. En fullvuxen granskog, men ändå. Det ser tungt och deprimerande ut. Knappt en fågel. Några kungsfåglar hörs kort, en korp kraxar långt borta och lite tjäderspillning på skogsväg.

Prövar en annan, tämligen säker tjäderlokal, och minsann stöter jag två stycken! Den första en tupp, troligen den andra också. Ytterligare ett uppflog en stund senare, men det kan ha varit någon av de första fåglarna. Det är inga direkt njutbara observationer. Den första tuppen ser jag i kanske 2 sekunder, hinner knappt lyfta kikaren, den andra fågeln bara skräms. Men de finns där i skogen och det värmer en tjädervän i kylan. Domherrarnas sorgsna visslingar hörs avlägset i dimman. Tinitus. Och fräscha kantareller! Är det normalt 15 december?

Vemodig svensk folkmusik passar nog bäst till det här vädret, dimman och tjäder, men jag valde några nyinförskaffade bluesplattor. Bäst just nu är Little Milton "We're Gonna Make It", som jag antar är en samling från hans 50-tal. Har några plattor sedan tidigare men de är alla från 60- och 70-talen. Fantastiskt bra! Inte bara blues utan snarare bluesig soul med underbar, besjälad sång. Gitarrspelet enkelt och effektfullt. Bäst är "Blind Man", som kanske inte toppar Buddy Guys brutalversion, men som är så snygg med sin orkestrering, och "Stand by me", Ben E Kings klassiker. Kommer att utforska Little Milton mer. Har också lyssnat på Little Walter, den magiske munspelaren som söp bort karriären och till slut blev knivhuggen till döds i ett gatuslagsmål vid en ålder av 37 år. Spelade med Muddy Waters, Bill Big Broonzy och Bo Diddley bl a, men hamnade i rännstenen innan han fyllt 30. Får munspelet att låta som en saxofon ibland! Inte sällan galen distortion. Kung!

Var på Roky Erickson i Malmö i torsdags. Fantastiskt bra!

lördag 8 december 2007

The Essence of Swedish Progressive Music 1967-1971 - Pregnant Rainbows for Colourblind Dreamers

Som komplement till boken "The Encyclopedia of Swedish Progressive Music 1967-1979" av Tobias Pettersson och Ulf Henningsson har nu denna tjusiga 4-CD box kommit. Har inte hunnit igenom hela ännu, men det finns massor med godis jag inte hört tidigare. Kommer bli dyrt det här för nu blir jag tvungen att börja leta originalplattor med en del av de här banden...

Från första CDn, som jag hört mest, bör nämnas Alexander Lucas, Ardy och Lasses öronpaj (egentligen Janne Schaffer), Baby Grandmothers, BIB Set, Bättre Lyss och Doris. Önska er den i julklapp om den inte redan införskaffats. Jag kunde förstår inte vänta så länge. Kan för övrigt även rekommendera Asokas nya platta "36 years later". Claes Ericsson har skrivit en mängd minnesvärda melodier och det låter tidigt svenskt 70-tal, precis som vi vill att de ska göra. Bilden på Claes tog jag på "proggbåten" i januari i år. Fler bilder finns på Asokas hemsida - http://www.asokarock.se/gallery/2007-01-27/2007-01-27.htm De översta 20 är mina. Långt ifrån alla är bra, väldigt svårt utan blixt, men några är åtminstone lite stämningsfulla. Asoka satt ner och spelade p.g.a. kraftig sjögång :-)

söndag 2 december 2007

Living in the past

Bjorn to raise hell skrev i en kommentar till mitt blogginlägg 25 november att det fanns minst 3-4 butiker i Lund när han flyttade dit 1992. Idag finns bara en kvar. Bodde också i Lund 1992. En kille som hette Sören hade en börs vid den här tiden. Där hängde rarrisar som T2 "It'll all work out in Boomland" och Fuzzy Duck på väggarna och dessutom till moderata priser. Jag köpte nästan bara blues. Synd att man inte fattade bättre. Mats Zetterberg drev "Living in the past". Låg vid Mårtenstorget 1992 ungefär. Har jag för mig. Flyttade sedan till Stora Fiskaregatan. Det fanns väl en butik på den lilla gatan bakom domkyrkan? Eller där någonstans. Minns inte namnet. 1992 borde det dessutom ha funnits kvar vinyl hos Folk å Rock. Fast de hade ju iofs inte begagnat.

Starkaste minnena från Lund och skivor har jag från 1989-90. Zetterberg hade sin butik ovanpå Julius platthandel. Tror inte den hette "Living in the past" då. Varje fredag efter föreläsning eller lab cyklade man därom och köpte sig en liten kasse för att därefter trampa vidare till systembolaget. Oftast var en kursare med som hette Tobbe och som också gillade blues. Sedan blev det skivspelande och partaj. Var det efter en hård veckas tentaläsning kunde skivspelandet vara hela helgen.

Minns en gång när Mats var ovanligt upphetsad. Det hade minsann varit en snygg tjej i affären och köpt en Cuby & Blizzards-platta! Alltså, det fanns ju inte! När det sedan visade sig vara min syster så blev det lite mindre obskyrt...

Jag var trogen kund hos Mats tills jag flyttade från Lund i slutet av 1993. Hände att jag hamnade där lite då och då även senare, ganska regelbundet t.o.m. i början av 2000-talet. 2006 fick Mats lägga ner. Några månader senare gick även Folk å Rock i graven.

* Januari 2006: Skivaffären Living In A Past som drevs av Mats Zetterberg (sångare i Fiendens Musik) läggs ner. Butiken satsade mest på begagnad musik.
– Det blev glest bland kunderna, säger Mats Zetterberg.
– Snart kommer nog folk att klaga och säga att det var kul på den tiden när det fanns skivaffärer. Men då är det försent, säger han.

http://sydsvenskan.se/nojen/article155402.ece

The Crack In The Cosmic Egg

Jag brukar älta om att mediet påverkar upplevelsen av musiken. Egentligen är det ju alldeles självklart och dessutom välkänt. Om man utesluter ett sinne så blir upplevelsen mindre stark. När man sitter där med originalartefakten så får musiken en annan atmosfär. En skiva som låtit intressant på en bränd CD kan förvandlas till ett mästerverk när nålen rör sig över spåren och man har originalkonvolutet i sin hand. Syn, hörsel och doft samverkar till den totala upplevelsen. Men jag känner några som inte går med på det. Att musiken är densamma oavsett format. Nåja. Jag skulle gradera formaten så här efter stigande njutning:

1. MP3
2. Bränd CD med kopierat omslag
3. Riktig CD
4. Vinylreissue
5. Originalvinyl

Senaste exemplet är när jag i veckan lyssnande på My Solid Groundvinyl från Second Battle. Hade tidigare en bränd CD med 7 bonusspår. Närmare originalet blev det en helt annan platta och dessutom låter vinylen bättre. Har inte riktigt tänt till på denna tidigare. Bättre än inledande, malande "Dirty Yellow Mist", blir inte krautrock. Ett simpelt men brutalt gitarriff som brötar på i tretton minuter. Eller något mindre för det dröjer en stund innan gitarren går igång. Heavy psychedelic space rock drone av bästa märke. Några av de simplare hårdrockslåtarna är lite halvtaffligt framförda, men de har en speciell nerv. Undrar om jag skulle överleva med ett original?

En välkommen bok i huset är "The Crack In The Cosmic Egg - Encyclopedia of Krautrock, Kosmische Musik & Other Progressive, Experimental & Electronic Musics from Germany" av Steven Freeman & Alan Freeman. Denna raritet knep jag mitt framför ögonen på ett annat freak och blev för detta gruvligen utskälld hos vinylpågarna förra helgen. Ha-ha! Måste säga att det känns kanon att ligga på soffan med den och My Solid Ground strömmande ur högtalarna :-)

söndag 25 november 2007

Vinylbörsdöden

Mig veterligen finns det inte längre en enda vinylbörs i nordvästskåne. Den sista i Helsingborg plockade bort vinylerna för cirka ett år sedan. Som tur är för oss vinyl- och "stå-och-tugga-plattor-på-en-börs"-freaks så finns vinylpågarna i Ängelholm. En sann kulturgärning och där kan vi nostalgitrippa första och sista lördagen i månaden kl. 11-15. Ganska hyggligt med skivor och de plockar även hem en del nypressar av gamla omöjliga rarrisar. Tog med mig en sådan hem igår, nämligen Fallen Angels "It's a long way down" från 1968. Tydligen en klassiker hos gamla psykedeliarävar, men jag har totalmissat att ens höra talas om plattan. Riktigt bra melankolisk popfolkjazzpsykedelia. En del Beatles, en del västkustpsykedelia och en del tidig engelsk progressive. Rik instrumentering.

Vinylpågarnas öppettider diskvalificerar dem för att kallas en skivbörs av klassisk typ, men de är ett hyggligt surrogat. Även om det inte finns några börsar i den här regionen och skivmässorna blir sämre och sämre så är tydligen vinylen på frammarsch. Åtminstone nya vinyler. Vinylpågarna har lagt upp en artikel från Ny Teknik som berättar denna trevliga nyhet. Att få låtarna i MP3-format på köpet när man handlar en ny LP låter som en utmärkt idé!

http://vinylpagarna.blogspot.com/

Var i Alicante vecka 44 och där var det också skralt med börsar. Hittade till slut en någorlunda anständig shop, dock inga spanska rarrisar. Tog med mig en enda vinyl, nämligen alicantegruppen Mediterraneos skiva "Tabarca". Småtrevlig, från ganska soft progressive till jazzrock. Från 1979. Lite Pink Floyd-minnande i titellåten som bäst. Jag förväntade mig förstås inte att Tapiman skulle stå där för 10 Euro i en back, men att det var så skralt med spanjorer var synd. Där fanns en Bloque från tidigt 80-tal, men hallå, 25 Euro?!

I MP3-spelaren har mest Robert Plant/Alison Krauss "Raising sand" snurrat senaste veckan. Suggestiv platta. Bäst gillar jag "Trampled Rose" som ger mig "The Battle of Evermore"-vibbar i versen. Den får 5 Efexor av 5 möjliga, fast att inte Plant själv är med på låten. Hypnotisk!

söndag 28 oktober 2007

Skivsamlingar

Nu har jag fått inlagt en kodsnutt som visar de 10 senaste inlagda skivorna på http://www.pop.nu/ Ute till höger, längst ner. Jag har förstås hela min skivsamling inlagd på denna förträffliga sajt. Det har tusentals andra stollar också och sammantaget finns det ca 285 000 titlar inlagda. Förutom att man ska hinna med att lyssna på alla skivor så måste man alltså även administrera dem på Internet. Plattor är större än livet!

Vet inte riktigt vad jag tycker om "Mighty High" med Gov't Mule. Några coola dubmixar och visst kan de spela reggae, men det är för många versioner av samma låtar. "Unring the Bell" dyker upp mest hela tiden. "Play with Fire" är 10 gånger så bra på Bonnaroo Festival i juni i år. Mest jobbig på "Mighty High". Men t-shirten var fin!

fredag 19 oktober 2007

Trivseldans

Jag stiger på morgonen på bussen vid den gamla dansrestaurangen Furulund i Ö-a. Läser att Skåne Svennes spelar på nästa trivseldans. Skåne Svennes? Slår det inte alla stolliga dansbandsnamn? Gert-Johnnyz och Berth-Idofs går inte av för hackor, men Skåne Svennes!? Och hur fan läser man det? Menar de att det inte ska läsas som ett sammansatt ord eftersom bindestreck saknas?

Nu är jag själv med i ett band och som vi kallar för Skånska Mord. Medlemmar från två gamla nedlagda Ö-a-band. P1, P2 och T från Mothercake, J och jag från Half Man. Ännu inte spelat live eller gjort någon skiva. Repar tämligen sporadiskt. En demo inspelad för ett år sedan. Nåja. Inbillar mig att Skånska Mord är ett bättre bandnamn än Skåne Svennes. Fast kanske inte på ett dansband ändå?

Undrar också vad trivseldans är för något. Trivseldans med Skåne Svennes?

tisdag 16 oktober 2007

T-doja

Åkte lokalbuss i Helsingborg idag, vilket jag annars sällan gör. Bussen var försenad. Två poliser övertalade en överförfriskad sjuk medelålders man att följa med dem. Det hela avlöpte ganska lugnt, även om han var något gapig. En skolklass med stora ögon tittade på. Den överförfriskades kollegor på bänken talade efteråt om att de hoppades att ordningsmakten skulle ta vännen till psykakuten. "Han måste sluta med t-spriten. Att dricka sprit i 14 dagar är illa, men t-doja är ännu värre. Han måste till psykakuten". De läppjade vant på varsin öl med alkoholstyrka 7,3. En man i min ålder eller kanske t.o.m. något yngre, en något äldre med rollator och sandaler. Såg inte så slitna ut som knutpunktengänget som jag träffar på nästan dagligen. Men det var iofs bara lunchtid...

Busschauffören, en kvinna i femtiofemårsåldern, var mycket arg. Först på en kille som försökte gå förbi kön. Han hade redan en biljett och tyckte väl att det var i sin ordning. Skällde ut honom efter noter och svor sedan länge för sig själv om dagens ungdomar, högt och ljudligt och på bredaste helsingborgska. Därefter blev hon förbannad på någon som gick över ett övergångsställe. Körde ryckigt och jävligt gjorde hon också. Jag erbjöd min sittplats till en äldre kvinna som steg på vid nästa hållplats. Damen var mycket tacksam, men det tog henne en evighet att ta sig till sätet på grund av den aggressiva busskörningen. Förresten var det ingen annan som gjorde ens en ansats att erbjuda sin plats till kvinnan. Satt bara och såg härligt likgiltiga och blasé ut. Jag tänkte först att det fanns flera yngre än jag och att det borde finnas någon sorts turordning. Nåja. Busschauffören hann minsann med att revoltera ännu en gång innan jag klev av vid Knutpunkten genom att stanna längre fram än vad hon skulle. Eller vad alla förväntade sig åtminstone. De som skulle stiga av svor och de som skulle stiga på, bl.a. ytterligare en skolklass, fick springa fram ytterligare en tjugo meter.

T-doja. De dricker fortfarande t-sprit alltså! Denaturerad etanol. Länge sedan jag hörde något om denna klassiker. Någon som kommer ihåg Gudibrallan? De hade en låt som hette just t-doja. Minns fortfarande den atonala refrängen. Såg bandet en gång på Tullakrok, Ängelholms musikfestival. 80-talet eller 90-talet? Hursomhelst så var de brötiga och stökiga och gapiga och det var inget som jag tyckte var något vidare. Då åtminstone. Fast de var kanske bra? Smaken ändrar sig ibland med åren. Men de finns åtminstone inte i skivsamlingen...

Nyhetsmail från Gov't Mule idag:


MIGHTY HIGH IN-STORES TODAY

In Stores today is the brand new release from Gov't Mule, titled 'Mighty High.' The band has been working on this release since they started on 'High & Mighty' and they are very pleased that everyone out there can finally check it out. Head to http://www.myspace.com/govtmule to hear a few tracks from 'Mighty High' and click here to purchase the album.

Gjorde förstås en förhandsbeställning för några veckor sedan. Inklusive bonusplatta och t-shirt :-)

måndag 15 oktober 2007

Oldies but goodies

Min gode vän G tipsade mig om att det finns gamla Cuby & Blizzards-videos på YouTube. Borde jag kanske kunnat räkna ut själv... Hursomhelst, det finns ett helt gäng, men den här från 1968 är den bästa:

Fleetwood Mac, John Mayall, Chicken Shack m.fl. "white boy blues band" i all ära, men holländarna Cuby & Blizzards är nog favoritbandet. Upptäckte dem för ca 20 år sedan och håller dem fortfarande lika högt. Hela bandet ser ut som svin medan publiken ser anmärkningsvärt välvårdad ut. Harry "Cuby" Muskee bölar som bara han kan. Suveränt gitarrsolo av Eelco Gelling. 1968 var för övrigt året då de släppte en liveplatta inspelad i Düsseldorf. Alexis Korner medverkar på två spår. Rekommenderas varmt. Cuby kör fortfarande och hans hemsida hittar man här http://home.wxs.nl/~dbron/cubyuk.htm

söndag 14 oktober 2007

En alldeles egen blogg

Så har jag då till slut skaffat mig en blogg. Typ två år efter alla andra och när många har slutbloggat efter att ha drabbats av bottenlös leda och tristess. Gud vet vad jag ska ha den till, men vinyl och fåglar är väl heta kandidater. Kan ju vara en udda kombination även om T hos vinylpågarna i Ängelholm är en själsfrände när det gäller hobbies - http://www.vinylpagarna.se/

Kom över en anständig hög med skivor i veckan och till ett utomordentligt moderat pris. I genomsnitt ungefär 100 kr styck och då ingick boxen med Rufus Zuphall på Littl
e Wing, Kin Ping Meh "Hazy Age on Stage" på Second Battle, Missing Link "Nevergreen!" på United Artists, båda Tempest-plattorna, den första dock svenskpressad, Ancient Grease "Women and Children First" (UK) och Head Over Heels. m.fl. m.fl. Skivsamlingen växer exponentiellt för tillfället! Snart är nya hyllan fylld och då är det frågan om det ska bli utgallring eller Ikea-besök igen...

I fredags skivspelarkväll i Klippan och igår hade jag en egen liten krautafton och lyssnade igenom Rufus Zuphall "Weiss Der Teufel", Missing Link "Nevergreen!", Orange Peel och Jeronimo. Mycket nöjd! Från jazzig progressive till rakare hårdrock. Alla de nödvändiga inslagen i tyskt 70-tal, dvs maffiga orgelmattor, vass fuzzgitarr och halvusel sång. Mycket flöjt på "Weiss Der Teufel", men utan att låta Jethro Tull för det.

Härligt höstväder idag. Dock verkade fågelsträcket vara tämligen mediokert. Några enstaka ormvråkar och sparvhökar gjorde att jag snabbt tröttnade och istället tog en promenad i skogen. Fotograferade löv och vatten och en småtrött tordyvel. Älglus. Domherre, bofink, bergfink. Nötväckorna jobbar hårt inför vintern. Ett helt gäng koltrastar på gräsmattan som snart inte syns för alla löv. Orkade att räfsa framsidan av huset, sedan bidde jag trött.