måndag 28 januari 2008

I wanna feel your 27 fingers explode in my body

Fler tyskar... Har hört igenom de båda Hairy Chapter-plattorna. Särskilt länge sedan jag hörde första. Fina grejer. Hairy Chapter är undantaget som bekräftar regeln - de är inte världens vassaste musiker men har en underbart plågad sångare i Harry Unto. Eller egentligen är det mest den första trummisen som inte har riktigt alla hönsen hemma och är tämligen klumpig och klunsig. Julian Cope tycker att "Eyes" är en besvikelse, men jag gillar den skarpt. Slafsig, ruffig garagebluesrock med många minnesvärda melodier.

Men visst är det "Can't Get Through" som är den riktiga höjdaren. Ny trummis, gitarren låter som en heavy psych-gitarr ska låta och Harry Unto är både härligt desperat och totalt väck. Julian Copes recension av plattan är oslagbar:

Eyes har jag som ett trevligt Opp-original, "Can't Get Through" som Second Battle. För nyfikna som struntar i vinyl och inte vill ladda ner från nätet så finns det en SB CD med båda plattorna på. Skulle gärna vilja höra "Electric Sounds For Dancing" (1969) som de hette innan Hairy Chapter. Plattan lär vara samma som "Eyes" men antingen med en annan inspelning eller med en annan (bättre) mix. Hade möjlighet en gång att köpa den för några hundringar, sedan dess har jag bara sett den gå för toksummor.

söndag 27 januari 2008

Min sämsta bild (är sämre än din sämsta bild)

Det hjälpte att gnälla lite på vädret. Lite sol idag minsann och det var verkligen behövligt. Var ute en sväng med kameran. 300 mm, konvertor och stativ, så det var ett ganska ambitiöst företag. Den här fina bilden ska föreställa en strömstare i flykten...

Första gången jag hittade den här ruttna tråden höll jag på att skratta ihjäl mig, särskilt efter några sidor. Mycket nöje:


Missing Link "Nevergreen!" är även den en förbisedd tysk proggplatta. Har t.o.m. en koppling till Subject ESQ/Sahara då Holger Brandt skötte trummandet på sista Sahara-plattan "For all the clowns". I dagens Sahara-upplaga är det dock originaltrummisen från Subject ESQ, Harry Rosenkind, som sköter sysslan. Hursomhelst, "Nevergreen!" är suverän jazzig progressive. Favoritspåret "Time will change" får mig att tänka på Fläsket Brinner eller något åt det hållet. Folkmelodin doftar nordisk melankoli. I ett spår nästan fusion. Grym gitarr. Alla musiker är formidabla ekvilibrister, men sången är ganska trist, vilket ju inte är helt ovanligt när det gäller tyska proggband. Omslaget utomordentligt fult, men kul att äga ett original ändå.

Det är nog dags för en krautrockperiod! Om jag nu inte hittar en skivaffär i Italien denna gång. Förra gången jag var i Apulien verkade de lika sällsynta som här...

lördag 26 januari 2008

Wait and see

Vädret är så deprimerande att jag knappt ids titta ut genom fönstret. Fixar inte regn och blåst i januari. Jag vill ut i naturen på helgerna för att hämta nya krafter, men även om jag har hyfsade kläder för de flesta väder så finns det ju gränser... Räddningen blir att jag åker till Apulien på onsdag. Med jobbet. Ska bli förbannat skönt!

För att fylla livet med något som kan lindra den existentiella långtråkigheten så har två fantastiska vinyloriginal plockats in till samlingen, nämligen Christine Perfects soloplatta från 1970 på Blue Horizon och tyskarna Subject ESQ från 1972 på Epic. Båda i toppskick. Inte billiga förstås, men annars har skivåret 2008 startat någorlunda måttfullt.

Christine Perfect har jag haft som en amerikansk förrädare på Epic sedan någon gång i mitten av 80-talet. Älskar denna skiva. Har allt som en brittisk bluesplatta från perioden ska ha. Underbar atmosfär och tidslösa låtar. "Wait and see" är en av mina all time favorites och "I'm on my way" kommer inte långt efter.

Subject ESQ är en av mina tyska favvisar. Komplex progressive med riklig instrumentering. Det händer saker hela tiden. Blås, flöjt, gitarr, halsbrytande taktändringar... Subject ESQ och Sahara betraktas som samma band och som många andra 70-talsband har de förstås återuppstått. Sahara alltså. Såg dem på Burg Herzberg Festival förra sommaren. De var riktigt bra och spelade dessutom "Mammon" från Subject ESQ. Naturligtvis finns en myspace-sida:

Lyssna på plattans öppningsspår "Alone". Inte som att äga och spela originalvinylen, men ändå...

torsdag 17 januari 2008

High Art

Kunde inte låta bli att ta in ”High Art - A History of the Psychedelic Poster” från Folk å Rock förra veckan. Älskar dessa affischer med psykedeliska motiv i starka färger och med bandnamn i böljande, skruvade, svårlästa bokstäver. Intressant läsning, fint tryck. Tänk om man hade fått vara med på någon Fillmore-natt ca 1968…

Inte mycket tid att ligga på soffan den här veckan, men en liten stund med ”High Art” som ögongodis och Grateful Dead som örongodis har det blivit. Snart helg.

http://www.amazon.com/High-Art-History-Psychedelic-Poster/dp/1860742564

Flumskola

Gårdagens Kvällsöppet med Ekdal och Hakelius på TV igår handlade delvis om skolan. Jan Björklund är kritisk till flumpedagogik. Kritisk till att eleverna får allt större ansvar i sin utbildning. Det kan man vara, men jag tycker att varje gång jag hör Björklund så verkar han så förfärligt okunnig om hur skolan fungerar. Om vad ett kvalitativt betygssystem innebär. Om vad som behövs för att höja kvaliteten i skolan. Fler betygssteg så får vi en mera rättvis bild av elevens kunskaper. Förklara för mig varför det skulle bli mer rättvist! Om lärarna får beslagta mobiltelefonerna, åter ställer sig vid katedern och ger eleverna skriftliga omdömen från åk 1 så ordnar sig allt. Ha-ha! Nåja... Jag blir mest trött, men på http://www.tv4.se/kvallsoppet kunde man diskutera kvällsöppet och jag kan ju inte gärna undanhålla er det här härliga inlägget av elvis:

Låt barn vara barn. Det är deffenitiv inte rätt att barn ska behöva planera sin skoldag............Det är sjukt.............Inte konstigt att det finns så många damp,ahcd m m Med denna stress, alltifrån dagis. fritids.............Vilken stressan värld ungarna växer upp i.........Kan tillägga att jag tror inte ett skit på alla dessa bokstavkombinkation. Översträssade barn . Överträssade föräldrar, ett överträssat samhälle...............
elvis.

fredag 11 januari 2008

Krautrock-world

Bra webradio när man sitter och rättar idiotiska prov:

http://www.krautrock-world.com

onsdag 9 januari 2008

Gröna påsen

Skivbörsdöd i Skåne, men än finns de kvar i Stockholm. Var där i september förra året och gick en börsrunda med ett gäng vänner från mailinglistan riffrock. Cosmos, Skivhögen, Masen, Nostalgipalatset, 71:an eller Gröna Påsen, Record Hunter. Mellotronen och Got to hurry hann vi inte med och nu har visst Mellotronen stängt. Kanske väntar samma öde i huvudstaden som i Skåne så småningom... Jonas som fotograferat. 1. Jassa och jag på Gröna påsen där jag precis ska betala för Sula Bassana and the Nasoni Pop Art Experimental Band Vol 1. 2. Jassa och jag med kebab, kort matpaus mellan två börsar. Väldigt trevlig lördagseftermiddag och inga svårigheter att sätta sprätt på några tusenlappar. Så tur att jag inte bor i stan kanske...

Sula Bassana and the Nasoni Pop Art Experimental Band Vol 1. (2006) som finns i 200 ex i färgad vinyl för 65 kr (sic!) är en riktig höjdare. Modern psykedelia/spacerock när den är som bäst. Rekommederas!

Andra skivor jag minns från besöket: Icarus "The Marvel World of Icarus" på svensk Super Sound/Åhléns, Help "Second coming", Yonin-Bayashi "Ishoku-Sokuhatsu", Grateful Dead "Europe 72", Leigh Stephens "And a cast of thousands"...

söndag 6 januari 2008

The bigger is your phallus the more you are a Man!

Skräppost är det väl ingen som orkar reta upp sig på något nämnvärt längre, men är det inte värre än någonsin? De flesta sorteras nog bort redan på servern och sedan tar mitt mailprogram hand om 90 procent, eller något åt det hållet, men det blir bra många ändå. De med kinesiska tecken vill t.ex. gärna slinka igenom.

Läser sällan vad det står i dem, men det handlar nog mest om Viagra, penisförstoring och spel fortfarande. Men den här texten och små varianter på densamma har jag inte kunnat missa:

Don't you regard your diminutive willy as a serious problem? We don't want to disillusion you, but no matter how skillful your are as a lover, most if not all women secretly hanker after gigantic dongs! But don't worry, with V.P.X.L. you have all chances to become all women's idol!

Sjuk värld...

lördag 5 januari 2008

George Porter Jr

Jag är plötsligt attackerad av George Porter Junior. Se här:

Upptäckte här om dagen att det är Porter som spelar på Albert Kings "New Orleans Heat". Funkig, svettig Albert King som inte är så tokig även om det nästan är discobluesvarning på några spår. Bäst är "The Feeling", en rip-off av "Thrill Is Gone", och Alberts pipa på konvolutets baksida.

Igår fick jag nyhetsmail från Gov't Mule där det bland annat berättades om att en konsert med mulorna och Porter Batiste Stotlz ("Late Night after-show celebrating George Porter Jr's 60th Birthday") finns för nedladdning.

I förmiddags spelade Mats en samlingsplatta med The Meters (med - just det - George Porter Jr) för mig. Grymt svängig! Mig veterligen har jag inte hört dem tidigare, vilket naturligtvis är pinsamt obildat.

Till The Meters blev jag tvungen att berätta om Porters medverkan på Gov't Mules "The Deepest End" för Mats. Halv fyra på morgonen ska de avsluta med "Thorazine Shuffle" med tre basister. Dave Schools och Jason Newsted är beredda, George Porter Jr är på väg i taxi för en andra medverkan under natten. Han är lite sen och Warren Haynes får göra en utdragen version av Eagles "Wasted Time" ensam på scen. Till slut dyker han upp, de kör låten (12 min), och sedan hinner de bara med några ryggdunkningar i logen innan Porter måste dra igen, han har nämligen bara en paus i sitt gig på annan plats i New Orleans. Typ kvart i fyra på morgonen! Jason Newsted är helt chockad och skakar på huvudet, Warren Haynes bara garvar.

På Folk och Rock i Helsingborg på eftermiddagen fanns en hel hög med The Meters-plattor. Jag behärskade mig, men ska införskaffa så småningom.

Mycket George Porter Junior på bara några dagar fast att jag egentligen inte vet ett skit om honom...

Abramis brama på Bodoni igår var grymt bra! Sveriges bästa liveband.

Upptäckte att min egen skivsamlingssida fungerar för tillfället. Har inte rört den på evigheter men nu när den ändå är i gång så uppdaterade jag databasen. Min sökfunktion har en liten finess som saknas på pop.nu. Om man söker på ett visst band eller artist så får man även fram vilka samlingsskivor jag har där de medverkar. Dessutom finns det lite mer information som katalognummer, pressningsland och skick. Varför sidan ibland inte fungerar har jag ingen aning om.

http://www.websamba.com/patricc

torsdag 3 januari 2008

Blue Memphis

Ytterligare en kommentar till vinylbörs- och mässdöden:

Sadly, the popularity of on-line auctions sites has affected the collectors market. My experiences with these sites are not the best. Contact between collectors seems to be diminishing, and the importance of specialist vinyl shops and other outlets also seems to be in decline. The best thing about collecting any rarities is the contact between traders, without which collecting vinyl simply isn't as much fun. My fellow collectors and vinyl lovers, please continue to support your specialist trader and record fairs - believe me, it's more fun this way!
Hans Pokoras förord till senaste "5001 Record Collector Dreams"

Nu är ledigheten snart över och givetvis har jag inte gjort allt jag tänkte göra. Oväntat... Har dock hört på mycket musik och det är ju inte det sämsta. En väldigt cool platta som måste nämnas är "Blue Memphis" med Memphis Slim från 1970 och som inte låter som den vanliga piano-boogie-woogien. Anledningen beror åtminstone delvis på ett gäng välbekanta sessionmusiker, bl.a. Peter Green, John Paul Jones, Duster Bennett och Pete Winfield (Jellybread). Det närmaste jag kommer att tänka på är Champion Jack Dupree "When you feel the feeling you was feeling" där också han kompas av ett gäng brittiska, vita slynglar. Hursomhelst, a-sidan består av något så udda som en lång svit kallad "Blue Memphis Suite" där Memphis Slim redogör för sitt liv och sin uppväxt. Boogie-woogie varvas med fet blues och med riklig instrumentering. Hammond (John Paul Jones) piano, elpiano (Pete Winfield), blås och gitarr. Peter Green har väl hörts bättre, 1970 hade det redan börjat gå utför, men han blixtrar ändå till några gånger. På b-sidan några riktigt svängiga och lite småstökiga spår, bäst är "Boogie Woogie 1-9-7-0" och "Mason Dixon Line". Min ropades in på Tradera, jag syndar alltså själv, för facila 90 kr, men så är det också en spanjor på Movieplay. Omslaget en höjdare!

Nåja, efter 3 försök så fick jag en hygglig, om än kort, observation av jaktfalk, så något mer än skivspelande har det blivit...