tisdag 13 maj 2008

Nature's Disappearing

"USA Union" är en annan höjdare med John Mayall. 1970. Ingen trummis, men gunget som Mayall, Larry Taylor, Harvey Mandel och Sugarcane Harris får till är nästan oslagbart. Suggestiv, jammig, jazzig, organisk blues. Musik att drömma till. Wah-wah-fiol av Sugercane Harris garanterar gåshud i flera spår, särskilt i "Nature's Disappearing" och i "Crying". Mandels gitarrspel är suveränt. Taylors mekiga basspel ihop med Mayalls munspelssmackande står för det rytmiska gunget. Jag har svårt att rangordna Mayalls 60-tals- och tidiga 70-tals-plattor, de har alla olika karaktär, men "USA Union" är en av de bästa.

Har en soloplatta med Don "Sugarcane" Harris från samma år, "Keep on driving", som också kan rekommenderas.

3 kommentarer:

One step for mankind... A double step for me... sa...

Yes! Detta är nog min favoritskiva med Mayall. Elfiol-solo så man storknar! Köpte den 1988 tror jag. Har ett knastrigt ex tyvärr...

Cuby sa...

Kan varit du som introducerade den, har ett minne av att jag införskaffade den jag hört den hos dig. Borde varit i samma veva, 1987-89.

One step for mankind... A double step for me... sa...

I'm cryyyyyyyyyyyyyying! =)