torsdag 27 november 2008

Acid Archives

Igår fick jag min Acid Archives. Den har varit slutsåld en längre tid, men R hittade ett ex till mig hos Exiled Online och då blev jag tvungen att slå till. Har nöjt mig med websajten några år, men en riktig bok är ju något helt annat.

Recension från amazon.com:

Expanding on the popular and highly renowned Acid Archives website, which has over 15,000 visitors per month, this book version adds 100's of albums and reviews not listed on the web, as well as lots of images, rare band photos and LP sleeves. The book features release details and in-depth reviews for more than 4,000 obscure LP's from the USA and Canada, 1965-1982, including reissue data and value ratings. The main genres are psychedelia, garage, folk & folkrock, hippie rock, progressive rock, and hard-rock. There is also a wide selection of interesting and rare singer-songwriter, harmony pop, soft rock, lounge-rock, avantgarde and "outsider" albums. This is the first ever comprehensive guide to the vintage musical underground of North America, and opens up a gigantic field of outstanding music that has previously been exclusive and hard to grasp. There's also a buyer's guide, a glossary, a historical background, fun Top 10 lists, and much more. 300 pages, perfect-bound quarto with thick full color soft-cover, and a foreword by Mike Stax of Ugly Things magazine.

Så nu får jag sluta med italiensk prog och istället damma av Pebbles- och Nuggets-samlingarna. Vinyllyssnande och bläddrande i intressanta skivböcker är ett ganska okej tidsfördriv...

onsdag 26 november 2008

Just vinyl day

Jag erkänner. Jag finns på facebook. Gud vet varför. Är aldrig där och har precis noll koll. Jämt blir man dock inbjuden till olika grupper eller "rörelser" som t.ex. "vi som gillar kaffe på morgonen", "vi som av någon anledning fick vika oss och skaffa facebook" eller "vi som har fått asstora gäddor". Ja, ni hör ju själva. Jag har aldrig gått med i någon grupp. Tror jag. Facebook känns rätt b. Men idag fick jag en inbjudan till "Just vinyl day" och då fick jag såklart frångå mina principer.

29/11

NO MP3, NO CD, NO FUCKING MUSIC-DVD AND NO DOWNLOADS.

THIS IS THE DAY WHEN WE CELEBRATE THAT THE VINYL STILL LIVES!

WE GIVE A BIG THANKS TO ALL THE RECORDLABELS, BANDS AND PRESSCOMPANIES THAT STILL RELEASES VINYLS. TODAY WE JUST BUY, LISTEN AND DJ:S VINYLS.

ARE YOU WITH ME?

Report to the group which vinyls you are listening to this day.

tisdag 25 november 2008

RRR

Fler italienare... Nu har jag även fått lyssnat igenom Raccomandata Ricevuta Ritornos platta "Per... un mondo di cristallo". Ni som gillar komplex progressive måste låna den ett öra. Väldigt italiensk, mörk och svår. Tänker lite på "Ys" ibland faktiskt. Vilda diskordanta riff med piano och gitarr, galna halsbrytande taktbyten, jazzigt, ylande saxofon och aggressivt, men ibland lugnt och akustiskt och vackert. Speciellt b-sidan har några tunga riff som även bör tilltala de av er som vill ha er progressive hård och skoningslös. Trummisen Francesco Froggio Francica medverkar på Processions "Fiaba" som jag skrev om i ett tidigare inlägg. Sångaren Luciano Regoli och gitarristen Nanni Civitenga senare i Samadhi.

Damm

Köpte en billig scanner så att jag kan digitalisera en del gamla diabilder. När jag nu ska få tid till det... Efter att provscannat några bilder inser jag att det blir mycket jobb med att få dem rena från damm! Här en trevlig, men jäkligt dammig gråfiskare från Gambia för 10 år sedan.

Fiaba

Mer värmande italiensk progressive i vintermörkret, nämligen Processions andra platta Fiaba från 1974. Mycket olik debuten Frontiera - mindre hårdrock och råa gitarrer och istället stillsammare, ibland jazzigare, och med en del mellotron, flöjt och saxofon - men jag tycker den har en skön atmosfär och i partier med akustisk gitarr känner man ändå tydligt igen bandet. Silvana Aliotta från ett av mina italienska favoritband, Circus 2000, parafraserar Clare Torrys sångparti i "Great Gig in the Sky" i låten "C'era una volta" men når, förstås, inte riktigt de höjderna.

måndag 24 november 2008

Idioter

Det var kallt i Köpenhamn men det är ännu värre i nordvästskåne. Känns det som. Tunnt snötäcke och is på småvatten. Sjöarna dock fortfarande mestadels isfria. En bild från sent igår eftermiddag då vi gick en liten tur ner till sjön.

Vinterdäcken är på. Skönt. Även om det bara tar en halvtimma så är det bland det värsta jag vet.

Rögle vann mot Djurgården efter en, tydligen, sanslös vändning i sista perioden. Kenny Jönsson har gjort fyra mål på två matcher! Galet! Tvåa i tabellen. Men. Huliganbråk i Ängelholm känns verkligen inte roligt. HIF-supporters + danskar + några ruttna röglefans (?) slogs med Djurgårdensupportrar och med poliser utanför Nicks. Idioter. Skrämmer skiten ur vanligt folk som tycker att det är roligt med idrott. Hur fan ska man få ordning på den här problemet? Rögles AIA kan möjligen göra något, men de värsta rötäggen är väl antagligen inte organiserade i någon vanlig supporterklubb. Min kusin är för övrigt ordförande i AIA och han är snäll som en björn...

fredag 21 november 2008

Statistikextra

Vältra dig i siffror inför lördagens dust

Vinter

Värsta snökaoset i morse! Så här såg det ut på vägen till jobbet. Jag är verkligen inte någon snömänniska längre. Fy fan! Inte heller har jag fått på vinterdäcken på min lilla Aygo... Nåja, Rögle bröt förlustsviten på fyra raka igår så jag är glad ändå. Tre pinnar imorgon mot Djurgården hoppas jag, men när de ska kriga till sig de poängen så är vi på väg till Köpenhamn och Christiania för 40-årskalas. Samma lokal som när födelsedagsbarnet fyllde 18. Herregud! 22 år sedan! Känns inte alls särskilt länge sedan...

Il Balletto di Bronzo "Sirio 2222" på vinyl (äntligen) värmer något i vintermörkret. Min favorititalienare. Bland proggfantaster är det vanligen uppföljaren "Ys" som är mästerverket men jag gillar debuten mer. Vild, charmig och bluesig progressive. Skitigt gitarrsound, grymma riff och underbara melodier. Jag blir alltid på bra humör av denna platta och jag har säkert hört den hundra gånger. Tröttnar aldrig. Finns på min topp 20 all time favourites. Så är det! 1970 förstås. Limiterad och numrerad upplaga släppt i år av BMG.

söndag 16 november 2008

Gift

Äh, vi hinner väl ett kort blogginlägg till idag. Tyska Gifts debut från 1972. Hårdrock och hård progressive, vass gitarr och halvgalen sång. Kanske inte ett mästerverk men snäppet under. Nick Woodland med på bilden på baksidan av konvolutet, men spelar inte en ton. Han hade redan lämnat för Subject ESQ när plattan spelades in. Nick fick man dock höra göra några giftiga solon med Sahara i Burg Herzberg förra sommaren. Klart minnesvärd spelning.

Min Gift är en välljudande Second Battle, men det gick ett Telefunken-original på Tradera i slutet av september för 1225:-. Det var lite snopet. Kunde köpt den istället för alla billiga bluesplattor jag handlat på mig sedan dess. Fast en del av dem har iofs varit rätt bra grejer...

Porrklub

Det här är helt galet:


Jag missade att skicka min kabelskåpsbild till henne (oktober 2006 – oktober 2008, insamling av material, utformning av fysiskt arkiv och webbplats). Porrklubb med ett b. I pilens riktining finns först ett äldreboende och sedan mitt bostadsområde. Var exakt porrkluben finns vet jag inte. Förstora genom att klicka på bilden. Som vanligt.

Banditrock

Höstrusk med mestadels regn och blåst. Vi tog en liten tur idag ändå och det var inte oväntat väldigt skönt när vi väl kom ut. Som belöning blev det dessutom en blåhökshona och den var jag beredd på att missa som kommunart i år. Det finns inget dåligt väder...

Vinylknarkandet fortsätter förstås och jag blev plötsligt tvungen att beställa lite italiensk progressive. Rovescio della medaglia "Io come io" har släppts i originalutförande med trippelutvik och bronsmynt och allt. Vad gör man? Dock behärskade jag mig i Stockholm i fredags. Var på energikonferens och plötsligt kändes det mindre viktigt att också hinna med några skivbörsar innan tåget hem.

Idag har jag fastnat för banditrock. En av de bästa plattorna i Love Peace & Poetry-serien är den med mexikansk psykedelia. Särskilt de tyngre banden Dug Dug's, La Fachada De Piedra, Three Souls In My Mind och La Revolución De Emiliano Zapata har med riktiga favoritspår. Både La Fachada De Piedra och Three Souls In My Mind spelar stöddigaste Mountainrocken men med mer knark. Så bra! Kaleidoscope är inte dumma de heller och deras enda platta har jag faktiskt på en vinylefterpress. Mer amerikansk garagepsykedelia över dem. Ett band som jag inte reagerat så våldsamt på tidigare är The Spiders och deras "It's You". Suverän låt. De avviker från de andra gängen genom att nästan låta som något tidigt engelsk proggband. Är det Cressida eller något sådant jag tänker på? Det avslutande och blödande gitarrsolot är fantastiskt vackert.

Har inte andra plattan med La Revolución De Emiliano Zapata, där deras bidrag till Mexican psychedelic music är hämtat ifrån, men väl deras första och självbetitlade. Den har också fått sig en genomspelning idag och det är en höjdare. Särskilt andra sidan har några riktigt bra låtar med ruggiga gitarrsolon. Tung psykedelia när det är som bäst, det vill säga med en fot i det sena 60-talets psych och en i det tidiga 70-talets bluesiga hårdrock. Från 1971. Min är en skum handnumrerad counterfeit. Nummer 119 av 200. Original är inte att tänka på.

Läser Plan B 3.0 Uppdrag: Rädda Jorden och det känns rätt så deprimerande.

söndag 9 november 2008

Undrar vad jag missade...

En gång i tiden försökte en entusiast sig på att ha en vinylaffär i Drakabygget. Intill 24:an förvisso, men mycket mera landet i de här krokarna kan det inte bli. Det gick nog inte så bra, men jag köpte en del plattor av honom från en skrivmaskinsskriven lista i mitten av 80-talet. Kanske 40-50 skivor på en gång. Mest 70-talshårdrock av de kändare banden och bara original. Synd att jag inte visste så mycket på den tiden för där fanns säkerligen en hel del raringar som missades... Jag var aldrig i affären, det var nog sällan öppet, men när jag passerade förbi idag och hade kameran i bilen så passade jag åtminstone på att dokumentera lokalen. En annan tid.

When the Raven Calls

I skogen dras jag som vanligt till myren. Det är något alldeles speciellt med denna melankoliska och artfattiga miljö. Den långsamma förmultningen och doften, de krokiga kämpande myrtallarna. Kanske man borde bli ännu sorgsnare i sinnet men jag känner att det är läkande att trampa runt i dessa marker. Knappt en fågel. Lite tjäderskit, en kraxande korp, några siskor som drar förbi.

Med kameran fångade jag minsann en trädkrypare idag. Som vanligt är jag inte helt nöjd, men det är väl så det ska vara kanske. Undrar vad det är för något gott den hittade i en barkspringa? En spindel? Hursomhelst, härlig fågel. Förstoras om man klickar på bilden. Lyckades även få något ganska bra foto på en kungsfågel och det är ju inte det lättaste.

Efter tips från min gode vän Ask så plockades Jex Thoth in och den har snurrat mest hela tiden i helgen. Doomhårdrock som doftar som en fuktig dimmig myr i november. Tungt och långsamt och ibland med överraskande vackra sångmelodier till diskordanta riffigurer. Jex Thoth hittar små fraseringar här och där som får huden att knottra sig, och gitarrmelodin i slutet av "Son of Yule" är i all sin enkelhet så fantastiskt vacker.

Mest spännande är den långa "Equinox Suite" men det är nog de lite mindre onda "Nothing left to die", "Son of Yule" och "When the Raven Calls" som är favoriterna. Soundet är mycket 70-tal, men det är inte världens bästa inspelning. Synd för med ett ännu mera organiskt sound kunde det varit ett snäpp bättre.

På EPn med Totem är de nog ännu tyngre men avslutningen av "Tauti" är aningen svårsmält även för mig. Finns en split-7" också, men den var slutsåld hos skivbolaget I Hate Records. Både Jex Thoth och Totem kommer på vinyl i början av nästa år.

Om det inte skulle smaka med doom så måste jag rekommendera Causa Sui Summer sessions vol 1 igen. Inhandlades förra helgen och 25-minutersjammet Visions of summer är obligatoriskt. Finns bara på vinyl och är limiterad till 500 ex. Psykedeliskt, proggressivt, drömskt, svävande, stenat, jazzigt, hårt. Buy or die.

söndag 2 november 2008

Mässa

Egentligen är väl den lilla skivmässan i Ängelholm en rätt bedrövlig tillställning numera men av nostalgiska skäl så ska man ju ändå dit trots att solen skiner och tiden borde spenderas utomhus. Inga superfynd, sådana går knappast att göra på denna mässa, men J.D. Blackfoot "The ultimate prophecy" som amerikanskt original till ett anständigt pris, dock utan poster, och Mikael Ramel "Till dej" kan väl vara värda att nämnas. Några köp även hos pågarna som har värsta sorteringen på efterpressar av gamla åtråvärda rarrisar just nu. Fast bäst i Ängelholm för tillfället är förstås Rögle BK som toppar elitserien efter en tredjedel av omgångarna spelade. Det är helt sjukt och ofattbart och alldeles underbart.

lördag 1 november 2008

November

Flera grader kallt på morgonen och nästan lite vintrig känsla. Fina färger som på dagens bild av Värsjön, tagen från norra änden av sjön. Bör ses förstorad. Skrakarna jagade tillsammans i en hundrahövdad flock, enstaka skarvar passade på att vara med i samarbetet. Skäggdopping, bläsand, brunand och vigg. Gråsiskeflock, gröngöling, spillkråka, varfågel m.m. Fin dag. Imorgon blir det vinylbläddrande, skivmässa och extraöppet hos vinylpågarna, och strax är det måndag morgon och man ska behöva ha lektioner igen. Buuääää...

South Texas

Nu har jag hört "Dark Shadows" med Cold Sun 5-6 gånger och vet fortfarande inte riktigt vad jag tycker. Ibland är det fin mörk psykedelia med sinnesutvidgande gitarr och det finns små partier här och var som är intressanta, men sammantaget tycker jag nog att den blir något tröttsam och enformig. Sången håller inte riktigt. Jag tänker lite på Elevators och ibland på Velvet Underground eller Doors. Bästa låten är inledande "South Texas".

The CD and Vinyl issues will both have an extended booklet/insert with liner notes by Jello Biafra plus rare photos and other surprises.

Synd bara att det är CDns booklet även i vinylen. Vilka vinylkunder har efterfrågat denna 12 ggr 12 cm booklet? Om man nu satsar på att göra en fin och exklusiv vinylutgåva och som dessutom är riktigt dyr, varför då snåla på denna detalj? Råkade ut för detta med första Black Mountain också. Gör om, gör rätt.