måndag 31 maj 2010

Leucorrhinia rubicunda

Tror att det här är en nordisk kärrtrollslända, Leucorrhinia rubicunda. Utomordentligt tjusig. Flicksländorna hopplösa att bestämma tycker jag. Alla jag såg verkade vara outfärgade exemplar. Himla jobb att sitta med femtioelva foton och bestämningsböckerna och sedan ändå inte bli riktigt säker. Måste börja håva och luppa istället.

söndag 30 maj 2010

The name of this album is Brothers

Nu har den spelats dagligen i över en vecka. Alla älskar den. Black Keys Brothers. Fantastiskt bra. Every home should have one!

Finns på spotify om man vill lyssna först:

spotify:album:6BhS0iZh607Op7sWvSXT4o

måndag 24 maj 2010

Alien

Rikligt med trollsländor som höll på att kläckas igår. De flesta guldtrollsländor, men troligen inte denna. Mycket fascinerande och spännande. Tuffa timmar för dem, dessa första i vuxenlivet. Flera med vingar som inte utvecklats till funktionsdugliga dito och då väntar förstås en säker död. Inte många arter. Någon flickslända som vi inte fick kläm på. Bokskogarna runt Rössjön är vackra nu.

fredag 21 maj 2010

Brachytron pratense

Första trollsländorna i eftermiddags. Först noterades en flickslända som jag snabbt blev av med, hann inte alls med, men sedan hittade jag den här tidiga mosaiksländan, Brachytron pratense, som satt och torkade. Tacksam att fotografera, men några riktigt bra bilder fick jag inte. På engelska heter den hairy dragonfly och det är väl passande. Flera exuvier, alltså tomma larvhudar, hittades, men bara denna enda imago. Hade solen varit framme så hade man säkert fått se några flygande. Nåja. Den här arten missade jag förra året, men så kom jag inte igång med trollsländeskådandet på allvar förrän i juli och då var deras tid redan ute. Faktiskt ingen rapporterad i artportalen i år, denna individ blev den första. Ska förstås ses förstorade...

torsdag 20 maj 2010

Hirundo rustica

Dimmig morgon. Ladusvalorna jagar runt gården. Skogssnäppan stannar till en stund ute i en av hästhagarna. Svartvit flugsnappare, löv- och gransångare sjunger. Skogsduva. Inte så dumt att bo på landet nu.

måndag 17 maj 2010

Fiskmat

Fick syn på den här fantastiska lilla notisen i dagens Metro. Fisk stod på menyn. En stor blå häger plockade upp en hel fisk ur floden och åt upp den direkt. Världen är helt förryckt! Det är en väldigt rolig bild, men texten är såklart helt absurd. Vadå en hel fisk? Skulle de fiska något annat än hela fiskar annars? Eller är det märkligt att den åt en fisk? Och bildtexten lyder alltså Hägern var sugen på fiskmat. Låter som texten skrivits av en femåring. Och detta scoop är dessutom hämtat från USA.

lördag 15 maj 2010

Agelastica alni III

En tredje bild på albladbaggar, Agelastica alni. När man beskär lite och kommer närmare så blir denna värld än mer bisarr. Eller inte. Kornig förstås, men ganska häftig ändå. Ska alltså ses förstorad. Dvs klicka på bilden.

Agelastica alni II

Idag fick jag några bättre bilder på albladbaggarna, Agelastica alni. Ännu fler nu. Tusentals på de 5-6 små alarna där vi hittade dem i torsdags. Läser på småkrypssidan att om man vill se hur de ser ut i verkligheten så är det bara att bege sig till närmaste al i maj. Märkligt att jag aldrig sett dem tidigare då kanske, men förmodligen har jag inte tittat helt enkelt.

Grön sandjägare, Cicindela campestris, är jag däremot väl bekant med sedan många år tillbaka. Den är också utomordentligt vanlig och flyger ofta upp framför en när man går på skogsvägar eller nästan vilka torra marker som helst. De här var ovanligt samarbetsvilliga, men så hade de också viktigare saker för sig än att undkomma min kamera.

C'e' Troppa Guerra

Om man känner för att lyssna på alla genres på en gång så är inte New Trolls Concerto Grosso Per I New Trolls det sämsta valet. Heavy progressive möter klassisk musik och jazzrock. Stråkorkester, Hendrix-gitarr all over av Nico Di Palo och mycket Jethro Tullisk flöjt. Spelar som galningar mest hela tiden. Många minnesvärda melodier. Hade det inte varit för det obligatoriska trumsolot i jammet på b-sidan så hade den fått 5 grappa av 5 möjliga. Och de kunde kanske låtit bli engelskan. 1971.

I samma klass, eller ännu bättre, är Ut från 1972. Ingen stråkorkester och de sjunger på italienska. Det långa hypnotiska gitarrsolot i Nato Adesso kan man döda för och i C'e' Troppa Guerra låter de som ett italienskt Black Sabbath. Galet bra. Båda plattorna rekommenderas!

fredag 14 maj 2010

Dedicato A Frazz

Dedicato A Frazz med Semiramis rekommenderade jag till J sist vi var hos Vinylpågarna. Tror inte han ångrade inköpet. Har lyssnat på den hela morgonen och det är definitivt en av de bästa och tyngsta från Italien på 70-talet. Särskilt b-sidan har några gitarriff som inte kommer långt efter de brutalaste med Il Balletto Di Bronzo. Dessutom har den ibland samma, nästan otäcka, atmosfär som Ys.

Suverän gitarr, moog, cembalo, halsbrytande taktbyten och allt det där som vi vill ha i italiensk progressive. Gillar man Museo Rosenbach, Il Balletto Di Bronzo, Biglietto Per L'inferno och Metamorfosi så är denna också ett måste i skivhyllan. 1973.

torsdag 13 maj 2010

Agelastica alni

Här har det skådats efter både fåglar och insekter. Inte så mycket med insektsskådandet egentligen, för någon sol har det inte varit och temperaturen har svårt att ta sig över tio grader. Igår tjäder och en del andra arter som hör till vid kvällslyssning intill en mosse. Morkulledrag, tranrop och gök. Taltrast och rödhake. Idag både storlom och fiskgjuse på bo. Fisktärnor. De första grå flugsnapparna och för mig även de första törnsångarna. Grönsångare på flera lokaler. En förbiflygande orrtupp på torvbrytningsmossen som numera mest är spännande för att delar av maskinparken lätt kan tävla med de märkliga byggen som man kan se överallt på vägarna på den kinesiska landsbygden. Åtminstone för några år sedan. Dock tofsvipa, mindre strandpipare, ängspiplärka och stenskvätta.

I insektsvärlden, där det är lättare att bli imponerad eftersom man inte kan någonting alls i princip, så måste de hundratals albladbaggarna, Agelastica alni, nämnas. De verkade inte direkt i parningstagen utan snarare utomordentligt loja. Förmodligen på grund av vädret. Bara sura bilder, men jag ska åka tillbaka med makroobjektivet och göra ett nytt försök.

Nåja. Vi avslutade sedan snyggt med mindre hackspett.

tisdag 11 maj 2010

Queen Mary 2

Man ser knappt Helsingör för Queen Mary 2 som ligger ankrad utanför. Bild med skolans ganska mediokra kamera. Världens näst största kryssningsfartyg. I HD läser jag att danskarna byggt en särskild pontonbrygga för att ta iland de 2600 passagerarna som ska besöka Kronborg och Fredensborgs slott och Köpenhamn. De hälsades med salut från Kronborg och färjorna på HH-leden har hissat "stor flaggning" för att välkomna drottningen. Kallt. Hoppas de fryser. Ser ni vilken svart smutsig rök som väller ur skorstenen? Fast det är nog inget att vara avundsjuk på. De har säkert oändligt med pengar, men de är förstås också oändligt blasé och uttråkade.

lördag 8 maj 2010

Join Our Mental Phase Sound

Vackert i bokskogarna. Den här passerade jag på vägen ut till en liten mosse jag aldrig besökt tidigare. Inga spår efter tjäder på den, men på en närliggande och ofta besökt myr - fast inte i år hittills - sågs spillning efter både tupp och höna. Dubbeltrasten sjöng vackert. Den är pålitlig vid duggregn. Älg och räv. Talltita. Inte speciellt varmt…

På skivtallriken snurrar mest Far Out Nihonjin (1973) och Far East Family Band Nipponjin (1975). Mitt nya favoritband. Båda plattorna topp 5 från Japan. Det är väl bara Flower Travellin’ Band och Speed, Glue & Shinki som jag möjligen håller högre. Suggestiv, melankolisk och keyboard- och synthesizer-mättad progressive. Jag tänker på både Pink Floyd och tyska Jane, men de är samtidigt helt egna och väldigt japanska.

Det fantastiska 18 minuters-spåret Nihonjin/Nipponjin återfinns på båda plattorna. Vet inte vilken version jag gillar bäst. Det är skitigare på första plattan och gitarristen Eiichi Sayu har en underbar ton, men all moog och mellotron på den Klaus Schulze-producerade Nipponjin är också omistligt. De flesta har förstås redan koll på dem, ibland är jag helt efterbliven, men för er som inte hört så rekommenderas båda starkt! Vinylåterutgåvor från Phoenix Records inköpta hos Vinylpågarna.

onsdag 5 maj 2010

Tetrao Urogallus IV

Kvällslyssning efter tjäder vid en mindre mosse. En tupp flög in och träade överraskande tidigt. 20.25. Gjorde sedan några kortare förflyttningar, den sista 21.20. Hörde inget spel, kanske var den lite för långt ifrån mig, men den skar dock näbb lite kort efter det sista träandet. Trast- och rödhakesång. Och årets första gök ropade. E4:an som tröttsam ljudkuliss i bakgrunden. Kallt.

tisdag 4 maj 2010

Dead and gone

Den här glädjespridaren, under några veckor, är visst död. Fick ett mail om att han blivit överkörd av en skotare förra veckan. Den testostoronstinna tjädern attackerade förstås skogsmaskinen och när föraren vid ett tillfälle backade så hamnade han under ett av hjulen. Speltoken gick alltså en match mot en skotare och som den senare vann...

Vi var där och tittade efter honom i lördags, jag tänkte att det skulle vara en kul upplevelse för de små, men då hade han redan vandrat vidare. R.I.P. Trist, men det mest deprimerande just nu, och av en helt annan dimension såklart, är oljekatastrofen i Mexikanska golfen...

söndag 2 maj 2010

Jag finns

Trädgårdsarbete. Röja och elda. Fast hos P. Mitt eget gräs får jag klippa imorgon. Igår var vi uppe vid Trollehallar. Fika vid snapphanestallarna. Spännande för de små. Bokarna har precis börjat slå ut, nästa helg kommer det att vara helt grönt.

Min vanliga runda idag på morgonen. Trädpiplärka, rödstjärt, svartvit flugsnappare, svarthätta och ärtsångare. Gransångarna nästan lika många som lövsångarna. Trana på bo.

Tänkte göra en diskret återkomst till Facebook efter 1,5 års frånvaro. Alla har Facebook och det känns ibland som om man är helt utanför. T.ex. snackas det visst inför Skånska Mord-spelningar och själv vet man ingenting. Egentligen är det oftast skönt, men jag tänkte ändå att jag får försöka att vara lite mindre negativ och ge det en chans till. Hursomhelst, efter några slarviga knapptryckningar så hade jag förstås basunerat ut min återkomst genom att skicka ett mail till alla som finns i min adresslista på gmail. Pinsamt. Men jag är inte klok helt enkelt. Nåja. I verkliga livet har man inte så många vänner längre men nu har jag redan säkert 30 stycken. På FB.