torsdag 13 januari 2011

Lampornis calolaemus

Några av de bästa dagarna i Costa Rica tyckte jag att vi hade i Rincón de la Vieja och särskilt spännande blev julafton då jag tog mig ända upp på toppen av vulkanen. 4,5 timme upp och 4 timmar ner. Bland det jobbigaste jag har gjort! Särskilt många fåglar blev det inte då det på vägen upp var alldeles för blåsigt och vulkankratern såg jag inte alls för solen kom aldrig igenom (svavellukten var desto mer påtaglig), men det var ändå värt varenda svettdroppe. Andra som var ute i samma ärende hade kängor och vindjackor, jag körde sandaler och t-shirt. Det var kallt som bara den på toppen och ingen trodde jag var klok förstås.

På vägen upp hittade jag en ruvande Purple-throated Mountain-gem Lampornis calolaemus. Purpurstrupig bergsjuvel. Vacker. Såg förstås ganska många kolibrier under resan, men det var sällan jag lyckades bestämma dem. Det här var den enda på bo och då är det ju lite lättare…

På vägen ner blev det lite fler fåglar, bl.a. en flock med tofsguaner Penelope purpurascens. Minns också någon omöjlig trädklättrare, Blue-crowned Motmot, Squirrel Cuckoo, Brown-hooded Parrot och att vrålapor hördes mest hela tiden. En Agouti sprang jag också på. Skulle gärna göra om strapatsen i bättre väder…

6 kommentarer:

magda sa...

Skönt att ni haft det bra, att du fick ut på lite vulkanäventyr och att det inte enbart var strul och elände... ;)

Cuby sa...

Lite strul var det, men inte elände. Elände är något helt annat. Det blir man påmind om i t.ex. Managua.

lennie sa...

Jag har såklart massor med frågor, men räknar med att få svar efterhand ;). Hur högt var du uppe på vulkanen? Var det totalt dött ovan trädgränsen, eller fanns det någon form av djurliv? Urläckra fågelbilder!

Cuby sa...

Högst upp, på kanten av kratern. 1916 m om jag minns rätt. Såg inte mer än 10-20 m framför mig, men det verkade rätt dött...

ming wan lee sa...

Det brukar vara svindelvarning på sådana rundkullade landskap. Inget för blicken att fokusera på utan bara en lång, brant slänt utför. Med skog, klippor och andra perspektivskapare är det annorlunda. Kanske tur att det var dimma... det ger även finkänsliga färgnyanser i bilderna! Man får se saken positivt :) fast sandaler och t-shirt! Duktigt.

Bilden på kolibrin i redet är ju underbar! Så liten att man undrar hur ofta man får turen att stöta på ett sådant tillfälle...

Cuby sa...

Jag är inte så tuff när det är väldigt brant så när jag såg den där smala kammen som vi gick på de sista femhundra meterna någonting så tänkte jag faktiskt att det var tur att det var så dimmigt för annars hade jag väl inte kunnat gå där överhuvudtaget. Men jag vet som sagt inte hur det såg ut egentligen. Det kanske inte var så dramatiskt.