Colombia

Vår resa är nu planerad i grova drag. Först blir det Bogotá några dagar innan vi åker till Leticia och Amazonas. Ska vara 5 dagar i Brasilien. Det blir väl en sväng in i Peru också kan jag tänka. Efter Amazonas blir det Cali och där - och i omgivningarna - kommer vi att vara den mesta tiden, men det blir något äventyr till Stillahavskusten också. Vi flyger inte tillbaka till Bogotá utan åker buss istället. Fler hårresande andinska vägar antar jag... Det är väl inte helt uteslutet med Karibienkusten, men förmodligen blir det att ta i. Man hinner inte allt på knappt fyra veckor.

Bilderna från Peru förstås. Solnedgång vid Limón de Porculla och bergsskogar vid Abra Patricia, Cordillera Oriental. Är det konstigt att man vill tillbaka till Sydamerika?

Måste börja plugga fåglar snart...

2-0

Igår otroliga 200 bändelkorsnäbbar i vad som föreföll vara en artren flock. Ingen bryr sig väl om dem längre, men jag tycker det är intressant. Inga vettiga bilder på korsnäbbarna så det blir en mobilkamerabild från bokskogen vid sjön. Noterade en mosaikslända från bilen, men lyckades inte hitta den för artbestämning. Gissar på en Aeshna cyanea.

Medan vi såg Burnin Red Ivanhoe i Helsingör i fredags så vann äntligen Rögle igen. 2-0 hemma mot Almtuna. Skönt! Om de slår Bofors borta imorgon så vågar jag mig nog till bortamatchen mot Malmö på onsdag.

Knarkar Jonathan Wilson. Fantastisk skiva! Men idag får det bli något nytt. Skivmässa!

Helsingør

Idag har man inte kunnat se det gamla hemlandet genom dimman, men vi får väl hoppas att Helsingør ligger kvar för ikväll ska vi se Burnin Red Ivanhoe på Toldkammeret.

Äntligen höstlov!

Gentle Spirit

Idag fick jag min download pre-order från Warner Bros – Lonely Boy med Black Keys. Först en bagatell, men efter tre genomlyssningar så sitter den som det mesta brukar göra med Black Keys. Som en smäck alltså. Alltid de bästa refrängerna! Passade bra i höstmörkret...

Men bäst just nu är Jonathan Wilson Gentle Spirit. Lågmäld och suggestiv musik, ofta med en psykedelisk touch, och som redan snurrat tio gånger på CD-spelaren. Jag går så långt som att säga att den får 5/5. Inte sällan tänker jag på David Gilmour och Pink Floyd i melodierna, men också Grateful Dead och Neil Young. Musicerande av högsta klass, små gitarrsolon som man vill höra om och om igen. Det blir inte sämre av att han kommer att gästa Roy Harper nästa lördag i London.

Jag behöver vara ledig!

...

Jag lider. Alltså finns jag.

Lanius excubitor

Solsken hela dagen och visst fanns det lite trollsländor kvar. Tre arter ängstrollsländor och en blågrön mosaikslända. Bändelkorsnäbbar förstås och så en varfågel Lanius excubitor på ett hygge. Helgerna går alldeles för snabbt, men nu ska man bara överleva en vecka till innan höstlovet...

Loxia leucoptera

Inga trollsländor idag, solen ville inte riktigt och eventuellt är det t.o.m. över för i år, så jag koncentrerade mig istället på bändelkorsnäbbarna. Har ju mest hört dem de senaste månaderna, inte sett några. Kanske har jag grovt underskattat hur många de är i flockarna vid Rössjön - försiktigt rapporterat 2-3 ex vid varje tillfälle - men idag hade jag minst 30 individer. De var lika många som de mindre korsnäbbarna. Häftigt! Fick bilder på en del, men inget att publicera… Dessutom tusenhövdade bergfinksflockar nu.

Ikväll lyssnar jag på Pink Floyd The piper at the gates of dawn. Astronomy Domine är fortfarande ett av de bästa öppningspåren på en debutskiva (fast på den amerikanska utgåvan kom den inte med överhuvudtaget...). Båda gångerna jag såg Pink Floyd 1994, Ullevi och på Earls Court i London, så inledde de dessutom med denna. Hursomhelst, om två veckor, idag, så ska jag se Roy Harper i London. Vi köpte biljetter redan i våras (och de tog visst slut omgående), men nu är det snart dags…

Rögle orkar man ju knappt kommentera. Förlorar mest hela tiden och nu är nog självförtroendet i botten. 2-0 mot Södertälje igår. Tungt!

Tick tock

Jag är inne på mitt sjunde år som busspendlare. Vill inte veta hur många månader dessa resor motsvarar, men numera är det över nio timmar i veckan. Tätare turer, men även fler stopp och resenärer, så det har med åren blivit en timme längre. Ibland tänker jag att det är outhärdligt, ibland att det är lite skönt att sitta där på bussen ändå. När skulle jag annars läsa dagstidningen t.ex.? Någon enstaka gång sover jag en stund. Ibland läser jag böcker, ibland rättar jag prov eller förbereder lektioner. På bussen är jag fast i 50-55 minuter och det är på sätt och vis avstressande. Sedan lär man förstås känna en del andra pendlare. De flesta hälsar jag bara på, eller kanske växlar några ord med, men med några pratar jag inte sällan hela vägen när vi råkar hamna på samma buss. Flertalet vet jag inte ens vad de heter, men det gör ingenting. Där finns storskivsamlaren P som är sju gånger tokigare än vad jag är. Hans mål är att försöka få ner sina skivinköp till 500 om året, men varje år har det gått åt skogen redan i april och han är alltid efter med lyssnandet. Håller dessutom på med en egen översättning av bibeln från hebreiska till svenska. Galningarna är de intressantaste! En lite väl pratglad kvinna i sextioårsåldern sätter sig jämt hos mig om hon får chansen. Vet allt. Vet t.o.m. en del om min familj. Hon har listat ut vem min mamma är och att min pappa var FN-soldat i slutet av femtiotalet för han hade minsann varit i Gaza tillsammans med hennes svåger osv. Vi bor inte ens i samma kommun. Världen är liten säger hon. Jag vet inte hennes namn. En trevlig kille som jag lärde känna lite för något år sedan har nog slutat pendla tyvärr, känns som evigheter sedan vi sågs åtminstone. Vi pratade alltid om spännande resor ut i världen som kontrast till det enformiga busspendlandet. Två av busschaufförerna brukar jag också prata resor med. De far och flyger som jag själv. Bästa reskamraten är en gammal lärarkollega - vi arbetade ihop för 15 år sedan - som jag träffar om jag åker hem sent. Vi har olika samtalsämnen eller teman för varje kväll, oftast om litteratur, politik, religion eller filosofi. Den här veckan sa han till mig att jag alltid skrivit för långa meningar. I hela ditt liv har du gjort det P. Han vill att jag ska skriva EN mening och ge den till honom. En enda mening, eventuellt med en bisats, kanske t.o.m. två, men bara en mening. Inte för lång. Sedan är jag fri.

Aeshna juncea

Trollsländesäsongen är inte över trots att det nu varit flera frostnätter. Vi hade riktigt bra med trollsländor både igår och idag. Mosaiksländorna sätter sig ofta nu så de är lättare att fotografera än tidigare på säsongen. Starrmosaikslända Aeshna juncea och höstmosaikslända Aeshna mixta.

Inget fågelskådande men det går förstås inte att undvika att notera de allt större bergfinksflockarna och fortfarande hör man korsnäbbar överallt. Mindre korsnäbb dominerar men det blev några bändlar även idag.

Tivoli

Öresund ligger spegelblankt och det är underbart höstväder. Ikväll spelar vi tillsammans med Spiders och Graveyard på The Tivoli som man ser lite av taket på bakom det gamla tullhuset. Trogna bloggläsare har sett min utsikt från arbetsrummet förr, men här kommer den igen…

El Camino

Köper knappt några skivor nu för tiden, men fick nyligen ändå inhandlat en subraritet som jag länge velat ha - trots att jag aldrig hört något speciellt positivt om den – nämligen Brunning Sunflower Blues Band - Bullen Street Blues. Pete French sjunger på de flesta spåren. Efter Bullen Street Blues lämnade French för Black Cat Bones och sedan blev det Leaf Hound och därefter Atomic Rooster och sedan t.o.m. Cactus, ja ni vet, en massa favoritband och skivor… Några spår är habil White boy blues medan några är halvtaffligt spelade. Inte direkt Fleetwood Mac eller Savoy Brown, men ändå lite kul att ha i samlingen och Bob Brunning har signerat baksidan av konvolutet. Saga 1968.

Högst troligt är Black Keys - El Camino en musikaliskt intressantare investering. Förhandsbeställde idag vinyl plus CD plus mp3 av första släppta spåret plus t-shirt. Dock osäkert om jag hinner få detta paket innan jag åker till Colombia då den ska finnas i affär först 6:e december…

Aeshna cyanea

Några timmar med trollsländor idag. Nu gick det inte längre att hitta några flicksländor, men fortfarande flyger förstås ängstrollsländor och mosaiksländor. En rörig bild, men kanske en av de sista i år. Blågrön mosaikslända Aeshna cyanea. Eller sista här hemma. Flyg till Leticia i Colombia bokat. Några trollsländor i Amazonas ska det väl bli... Hörde flera bändelkorsnäbbar idag.

Grus grus

Tomtskådning hela dagen. Bra pådrag. Inte rekord, men ca 1800 tranor passerade och då hörde jag dessutom flera flockar som jag inte fick syn på. Fyrsiffrigt även för ringduvor. Ca 100 ormvråkar varav 50 i en skruv och 15 sparvhökar. Fjällvråk, duvhök, glada, stenfalk. Hundratals ängspiplärkor och en forsärla rastade.

Ett gäng korsnäbbar, muntert småpratande, höll mig sällskap hela dagen. Enda anledningen till att den fula lärken får stå kvar i trädgården. En vacker dag ska där sitta några bändelskorsnäbbar har jag tänkt...

Otaria flavescens

Så här känner jag mig efter den slitsammaste terminsstarten någonsin. Åker hemifrån sju på morgnarna och är hemma igen halv åtta på kvällarna. I princip varje dag. Och Rögle bara förlorar. Misär. South American Sea Lion Otaria flavescens. Pucusana, Peru.

Compilations

Angående kompilationer där Half Man finns med. Det blev några stycken och om det inte finns någon för mig okänd skiva så har jag alla. Undrar om någon av de andra i bandet har det... Ingen samling, men den första skivan vi delade med ett annat band var split-epn med Mothercake. Vol. 1. 1999. Eller om det hann bli 2000 innan vi hade den i handen kanske. Det blev ingen Vol. 2. Såklart. I recensionen av Skånska Mord i senaste Vincebus Eruptum står det att Half Man och Mothercake shared an impossible to find 7" split. I Italien är det säkert så, här i stugorna finns väl ett och annat exemplar...

Red Herring dök två år senare upp på vinylversionen av fullängdaren med samma namn. Acid Park finns bara här.

En annan version av Red Herring hamnade på Judge not... på amerikanska labeln Underdogma. En alternativ sångeffekt, mera distorderad, och kanske även mixning. Minns inte. Andra band på denna dubbel-CD bl.a. The Quill, The Mushroom River Band, Solarized, Raging Slab, Mustasch och Five Horse Johnson. 2000.

Nowhere leading road (part I & II) från The Complete Field Guide for Cynics hittas på Sacred Groove från mexikanska Monstruo De Gila Records. Flera svenska band på den, bl.a. Generous Maria, Twin Earth, Astroqueen och Mothercake. Skivan med Exclusive Bonus Tracks: Dragonauta och Remuda Dust. Ha-ha! 2000.

Till Small Stone Records Aerosmith-tribut Right in the nuts spelade vi in Round and Round. Kanske den kom ut före ovanstående. Vet inte säkert. En del coola band på den, men i ärlighetens namn minns jag inte hur någonting låter. Atomic Bitchwax, Five Horse Johnson, The Want, Alabama Thunderpussy, Solace, Natas, Raging Slab... 2000. Skånska Mords skivbolag idag.

Departed Souls från Red Herring hamnade på en grekisk samling med det trevliga namnet Doom... or be doomed... Ett för mig känt band, nämligen Spirit Caravan. Reverend Bizarre låter också bekant på något vis. Mirror of Deceptions, Violet Vortex, Sicks Daze, Well of Souls, Asphodel... Undrar om jag någonsin hört igenom skivan. Utgiven 2001. Label: Stoned Bunnies.

Journey into darkness, även den från Red Herring, finns på en CD som gjordes av ett företag i Lund. Misch Masch - musik från våra vänner. Lönegård & Co. Några band man känner till: Tonic Truck, Waterdog, The Sinners. Den här skivans existens blev känd för mig flera år efter den gjordes 2002. Måste varit någon annan som godkänt detta, men förmodligen inte det italienska bolaget som gav ut Red Herring...

Fistful of Rock 'n' Roll Vol 12 skulle kommit några år tidigare, men släpptes till slut 2003. Även denna blev jag varse flera år efter den gavs ut. Låten som finns med är Home for two från The Complete Field Guide for Cynics, men på plattan heter den istället Room for two (sic!). Det skulle även komma ut vinylversioner i denna serie, men det gjorde det nog aldrig. Mest kända band för mig på denna amerikanska CD från Devil Doll Records är svenska Nomads.

Good choices

Igår gjorde syrrans pojke, 15 månader, debut som DJ hemma hos mig. Den första plattan han drog ut ur skivhyllan blev Sir Lord Baltimore s/t. Vilket val! Lärde sig snabbt att få igång skivspelaren och hela ritualen. Efter att lyssnat igenom denna kanonplatta - som jag inte hört på evigheter - fick han ut Moody Blues A Question of balance. Han var mycket nöjd och även denna var det länge sedan jag lyssnade på. Bra platta! Tredje och sista skivan som valdes blev Nazareth Rampant. Fina grejor på den också och jag tror att K gillade den bäst. Det dröjer väl ett tag till, men jag ser fram emot när han sköter skivspelandet helt och hållet - om han ska hålla denna standard - och så kan jag ligga på soffan och dricka öl.

Lestes sponsa

Äntligen kom det där fina höstvädret som vi väntat på länge. Inget fågelsträck att tala om så det blev ett besök vid dammarna istället. Det börjar bli sent för flicksländor men fortfarande några enstaka exemplar av allmän smaragdflickslända Lestes sponsa och sjöflickslända. Gott om ängstrollsländor och alla fyra arterna som noterats i rutan sågs i flera exemplar. Tre arter mosaiksländor. Shorts och sandaler.

1-3

Tur att jag inte valde att gå på hockey igår kväll. Hemmaförlust mot Troja Ljungby och tydligen var RBK riktigt usla. Och en ny skada på det. Brithén. Det är tidigt på säsongen, men känslan är inte alls bra. Troligen inte hos laget och spelarna heller. Mörker.