24/12

Det får väl bli ett inlägg från Colombia 2013 också. Julafton. Vi ska på fest, men dit åker vi inte förrän vid 22-tiden. Inget Kalle Anka här... Imorgon blir det El salsódromo och i övermorgon åker vi till Isla Gorgona. Life is good! God Jul!

Vacaciones

Tre topp-5-listor från 2013 har jag fått ihop.

Skivor utgivna 2013:

Jonathan Wilson - Fanfare

Roy Harper - Man & myth

Spids Nøgenhat - Kommer med fred

Colour Haze - She Said

Gov't Mule - Shout!

Återutgivningar eller gamla plattor:

Mr. Albert Show - Dutch Treat

Kraan - s/t

Bodo - Hits Internacionales

Quicksilver - s/t

R. M. Tocak - s/t

Konserter:

Blues Pills - Göteborg

Sven Zetterberg - Klippan

Den Stora Vilan - Nora

Saga - Mellobåten

Cressida - Mellobåten

Nu blir det inget mer bloggande 2013. Åtminstone inte från Sverige, för nu ska jag till värmen i Cali. Feliz Navidad y Feliz Año Nuevo!

Eller god jul och gott nytt åt!

Lazy Bones

Jag köpte en Shadoks-utgivning med zambianska Witch för 4 år sedan. Tyckte inte den var så speciell (förutom att det förstås var rätt roligt med zambiansk psykedelisk musik från 70-talet rent allmänt) så jag struntade i deras andra release Lazy Bones. Någon gång i början av året lyssnade jag dock på en låt från denna på youtube och bestämde mig genast för att den skulle in i samlingen. Lazy Bones har sedan dess hamnat på skivtallriken minst 5 gånger (senast ikväll), och visst är den charmig och skön, men jag begriper fortfarande inte vilken låt jag tyckte var så intressant på tuben... Det är inte någon som sticker ut så mycket? Det kan möjligen ha varit öppningsspåret Black Tears. Hela skivan låter som en replokalsinspelning och mixningen är fullständigt hopplös, men fuzztonen liknar ingen annan. 1975. Zambia. 

Black Tears

Dutch Treat

Jag försöker skriva ihop några listor om årets skivor. Som vanligt svårt. Samlingen växte med blygsamma 110 skivor under året, men det verkar inte göra det lättare. En av årets favoriter är dock Mr. Albert Show Warm Motor från 1971. Eller Dutch Treat som min kanadensiska utgåva heter. Jag hörde den för första gången hos M i Malmö när jag sov över där en gång efter en dag på högskolan i januari (då hade han nyligen grävt fram den på någon skivbörs). Jag hade missat den totalt och då är jag ändå en sucker på holländskt från tidsperioden. Blev helt golvad och givetvis mest av den mäktiga Electronic Baby.

Storsamlaren i Värmland hade förstås både det holländska och det kanadensiska originalet och han var snäll nog att låta mig köpa det senare för ett moderat pris i Hova. Det var nära att jag även fick med mig deras första skiva från en annan säljare, men den hade en förfärlig reva i omslaget så jag lät bli. Ångrar det nästan. Nåja. Den dyker väl upp igen...

Electronic Baby

Funky Beat

Jag upphör inte med vanan att köpa plattor som spelas i skivaffärer medan jag är där. Det måste ha hänt hundra gånger. Oftast är det inget jag ångrar, men ibland är det inte riktigt lika spännande hemma. Jag gör samma sak på mässor om där är handlare som har med sig skivspelare. Senast i somras, i Hova, så var det en som körde öppningsspåret på första Bijelo Dugme. En skiva jag hört tidigare, men jag kom inte på vad det var där och då. Rädd för att någon annan som stod och bläddrade i backarna bredvid mig skulle tycka det var lika vansinnigt bra som jag gjorde (just då världens bästa låt), så ropade jag ivrigt till mig säljaren och sa att jag tar den som är på skivtallriken, vad det än är... Det är väl helt enkelt så att man är i rätt sinnestämning och full med förväntningar när man besöker skivaffärer eller mässor.

Förra helgen spelade J Psicotronica Vol.2 - Spanish Cinematic Grooves & Funky Soundtracks, 1971-1976 i affären och en halvtimme senare gick jag därifrån med både den och Psicotronica Vol.1 - Spanish Cinematic Grooves & Funky Soundtracks, 1968-1978 (man kan ju inte ha Vol. 2 om man inte har Vol. 1...). Coola plattor med spanska 70-tals soundtracks. Funk, psykedelia, blås och wah-wah-gitarrer mest hela tiden, men också en del omöjlig musik som muzak och cocktailmusik och som knappast låter sig beskrivas. 

Funky Beat

Christmas Time

Skrev en gång tidigare i år om skivletande i Slovakien i början av 2000-talet. En platta jag aldrig hittade var Dežo Ursiny & Provisorium. Kanske jag såg någon dörrmatta, men åtminstone ingen som verkade spelbar. Jag köpte vid ett tillfälle en senare skiva, Nové Mapy Ticha, men den var inget speciellt. Hursomhelst, i år, någon gång under våren, fick jag äntligen införlivat den i samlingen. Från en skivlista. Inte lika roligt som att bläddra fram i dammiga skivbackar i någon liten stad som Revúca eller Rožnava, men jag är glad ändå. Suverän progressive! Hur har jag kunnat leva utan den här? Långa låtar med fantastiskt musicerande och där det händer grejor hela tiden. Så här beskriver Dag-Erik Asbjörnsen den i Scented Gardens of the mind: The 1973 album is quite remarkable, a mature classical pop attempt resambling David Bowie at the time of Space Oddity, but with more jazzy sophistication than this. Even more remarkable was the use of English lyrics, which at the time usally meant being banned by the authorities. The orchestration on this album is really beautiful on the 20-minute track "Christmas Time". This album tends to be overlooked by collectors of Czech progressive rock, but truely belongs among the best and most integrated works.

Christmas Time

Blues

Det blev inte direkt någon tid till att leta skivor i Polen när jag var där för 1,5 månad sedan. Jag inhandlade en samlings-CD med Niebiesko Czarni, det var allt. Mina polska kollegor uppskattar dock att jag är förtjust i polsk rockmusik från 60-70-talen. Alla känner till Breakout och Mira Kubasinska, men en del även band som Budka Suflera och SBB. Czesław Niemen och Józef Skrzek förstås. Hursomhelst, min absoluta favoritpolack är Blues med Breakout (och då är inte ens Mira Kubasinska med på just den...). Jag har haft en senare pressning av plattan sedan sent 90-tal, men M har länge haft ett original att erbjuda och för några veckor sedan slog jag till. Tror faktiskt att den är på min topp 20-lista. Älskar Tadeusz Nalepas röst och sångmelodier. Polska passar blues utmärkt även om man inte förstår många ord. Suveränt gitarrspel. Underbar atmosfär. Muza. 1971.

Co stało się kwiatom

P.g.a. stormen Sven fick vårt julbord flyttas från Barfota till Papi där det istället blev en femrätters julmeny. Trevligt det med. Stannade i stan och det fick flera andra också göra eftersom det helt enkelt inte gick att komma hem. Halv fyra innan vi slocknade... Ny skog har ramlat förstås. Minst lika mycket som efter Simone. Pappa tar det dock med jämnmod numera.

Rögle förlorade.

1-3

Hållit mig inne hela helgen. Har ett dåligt knä som hindrar mig från långa promenader. Hoppas verkligen det blir bättre, för det blir inte kul att halta omkring i Colombia med det.... Spelat en massa skivor åtminstone. Den som snurrat mest är Spids Nøgenhat Kommer med fred. Outstanding dansk hippiemusik som doftar gamla band som Alrune Rod och Røde Mor. Fantastiska låtar och sköna psykedeliska gitarrer genom hela skivan. Bäst är nog inledande Mere Lys eller den episka covern Den Gennemsigtige Mand (Furekåben), men jag bjuder på Lolland Falster för den finns det en fin video till. Bad Afro Records. 2013.

Lolland Falster

Rögle vann båda helgens bortamatcher. Mot Asp- respektive Björklöven. På tiden att de börjar vinna utanför Ängelholm!

Campephilus pollens

Hackspettar är en av favoritfamiljerna bland fåglarna. 17 arter sågs i Ecuador, men då missade jag inte mindre än 3 av dessa. Sex av arterna hade jag sett eller hört tidigare.

Powerful Woodpecker Campephilus pollens. Hörd i Peru, men man vill förstås se dem. Helst en hanne, men denna hona var också fin. Mindo Loma.

Black-cheeked Woodpecker Melanerpes pucherani. Sågs vid flera tillfällen. Denna sörplade sockervatten vid kolibrifeeders i Los Bancos. Ny art för mig. Har några tiotal bilder, men ingen särskilt bra. Alltid är det något som irriterar.

Golden-olive Woodpecker Colaptes rubiginosus. Sågs också på Peru-resan. Det är väl den bästa bilden av de tre. Jag har ytterligare någon art på foto, men inga riktigt skarpa så det får stanna med dessa. Un poco del Chocó.

Pteroglossus pluricinctus

Gillar den här bilden på två Many-banded Aracari Pteroglossus pluricinctus i regn. Fotograferade från ett torn som byggts runt ett kapokträd. Vet inte säkert hur högt, det finns uppgifter på nätet att det ska vara 43 m, men det är inte möjligt. Den 275 m långa canopy walkway var 36 m över marken och så högt var det inte. Tornet var lugnt, men hängbron var obehaglig. Dock nöjd med att jag klarade av det, jag har ju ganska svår höjdskräck. Sacha, Amazonas.

Pteroglossus erythropygius

15 arter tukaner blev det till slut. Jag har inga speciellt bra bilder på de stora, typiska tukanerna, men några på tukanetter och aracaris blev någorlunda. Pale-mandibled Aracari Pteroglossus (torquatus) erythropygius. Ser för skön ut så här på närhåll! 

Crimson-rumped Toucanet Aulacorhynchus haematopygu. Den har varit med på bloggen en gång tidigare, då en bild från Colombia. Båda fåglarna från Los Bancos där hotellägaren hade en matning med bananer. Mest var det tangaror som besökte utfodringen, men någon gång dök de fräcka och coola tukanetterna och aracaris upp. Pale-mandibled Aracari var förstås kung, alla andra flyttade på sig...

Nyctibius griseus

Innan Ecuador-resan hade jag inte sett eller hört någon poto eller tandnattskärra. Nu blev det tre arter: Common Potoo Nyctibius griseus, Great Potoo Nyctibius grandis och Andean Potoo Nyctibius maculosus. Jag har bilder på alla arterna, men det blev bara de på Common Potoo som blev skapliga. Från Rio Napo, Amazonas.

Nu är det klart att jag kan få en legitimation som gymnasielärare i matematik, trots att jag egentligen inte har tillräckligt med poäng. Men när jag nu läser kraven så kan man ju tolka de som att jag först måste få ut en legitimation i de ämnen som jag kunnat söka sedan tidigare - vilket jag förstås struntat i att göra - och att jag först därefter kan ansöka om den utökade behörigheten.

Legitimerade lärare och förskollärare som har undervisat sammanlagt minst åtta läsår i ett ämne under de senaste 15 åren ska kunna komplettera med fler behörigheter. 

Om det är så lär man ju inte ha någon legitimation de närmaste åren... Jag har kollegor, som två år efter ansökan, fortfarande inte har fått sina.

November II

Helgen i Västmanland. Mest prat och mat och vin och musiklyssnande, men en långrunda runt sjön (mycket trattisar blev det), en utflykt till Dalarna och till slut även en julmarknad i Färna. Helgerna känns längre med sällskap än när man sitter själv och glor...

Galbula pastazae

Mötet med ett par av den sällsynta och hotade Coppery-chested Jacamar Galbula pastazae kommer jag aldrig att glömma. Så fina! De verkade helt obekymrade av vår närvaro och det blev förstås ett väldigt smattrande från kamerorna. Wildsumaco.

I Amazonas hoppades jag bl.a. på White-eared Jacamar och White-chinned Jacamar och det blev till slut ett hörkryss av den senare (sett tidigare i Amazonas i Peru), men jakamarer vill man förstås se och inte bara höra...

Pulsatrix melanota

Det blev inte många ugglor i Ecuador. Bara fyra arter! Dock två sedda, Band-bellied Owl Pulsatrix melanota och Tawny-bellied Screech-Owl Megascops watsonii. Detta kan jämföras med Peru-resan då vi till slut kunde summera till 12 arter (dock dippade jag två av dessa). 

Det är något speciellt med ugglor. Inte bara för fågelskådare. Mystiska, hemliga, allvetande. Synd att vi inte fick se San Isidro Owl. Om det inte hade regnat kvällen vi var där så hade den varit fullt möjlig. Men man kan inte se allt... Bilderna är inget vidare, det är grenar och blad ivägen på samtliga foton jag har, men ibland får man släppa lite på kraven. Band-bellied Owl från Wildsumaco. Tawny-bellied Screech-Owl från Sacha, Amazonas.

Vultur gryphus

Trogna läsare av den här bloggen - som kan något lite om fåglar - fattar förstås att det inte heller på Ecuador-resan blev någon Harpy Eagle, det hade jag aldrig kunnat hålla tyst om så länge som till november. En del drömarter är såklart svåra!

Andean Condor Vultur gryphus är inte alls så märkvärdig som Harpy Eagle, men det finns absolut inte någon garanti för att man ser den på en skådarresa, vare sig i norra Peru eller Ecuador. I Peru såg vi en enda individ. Nu blev det däremot 15-20 ex vid Antisana. Förmodligen helt optimalt väder. Soligt och ganska rejäl vind. En regnig dag kunde vi lika gärna ha missat dem. Jag har en bild där det syns 7 individer, men den är för dålig, så det får bli två andra. Långt håll och oskarpa, men man kanske ändå ana att de är mäktiga fåglar.

Precis som här hemma har jag nu också skamarter, dvs relativt vanliga fåglar som man borde sett någon gång på fyra resor till Latinamerika. Men de pratar vi inte om...

Momotus aequatorialis

Blue-crowned Motmot har nu splittats i inte mindre än fem arter om jag förstått det hela rätt. Den man har uppe i Anderna är helt enkelt Andean Motmot, eller Highland Motmot Momotus aequatorialis. I ärlighetens namn ska det sägas att jag inte alls är säker på vilka arter jag sett tidigare. I Colombia borde det också varit Andean Motmot, men i Costa Rica då? Var det då Lesson's Motmot? Inte lätt att hänga med... Wildsumaco.

Grallaricula flavirostris

Två myrpittor till. Ochre-breasted Antpitta Grallaricula flavirostris och Rufous Antpitta Grallaria rufula. En ganska ny företeelse är att man har lärt sig att mata fram myrpittor och det är förstås därför jag har lyckats föreviga några med kameran. Denna revolution började i Ecuador för 6-7 år sedan och har därefter spridit sig även till Colombia. 

Rufous Antpitta fotograferades förvisso inte vid ett matningstillfälle, men den var uppenbarligen van vid människor och hoppade ganska orädd fram på en stig bara tjugo meter framför oss. Ochre-breasted Antpitta från Wildsumaco, Rufous Antpitta från Yanacocha. I Neotropical Birding, nr 8 från 2011 kan man läsa mera om matning av myrpittor (och se bättre bilder än mina...).

Antpitta paradise

Grallaria hypoleuca

Myrpittor är en fågelfamilj som får de flesta sydamerikaskådare att gå igång lite extra. Visst ser de utomordentligt häftiga ut, men mest är det väl för att de är skygga och svårsedda skulkare. Innan Ecuador hade jag bara fått höra en handfull arter och fått se en kort skymt av en Chestnut-crowned Antpitta i Peru. 

Nu blev det inte mindre än tolv arter, varav hälften sedda. De här två arterna, White-Bellied Antpitta Grallaria hypoleuca och Slate-Crowned Antpitta Grallaricula nana sågs samma dag i San Isidro. White-Bellied Antpitta fotograferades tidigt på morgonen, i ett lätt duggregn i mörka skogen, ISO 3200 och 1/60 sekund. Man får väl vara nöjd med bilden under de förutsättningarna...

Cephalopterus penduliger

Jag tror att jag återvänder till Ecuador och lite fågelbilder. Det är ju grått och deprimerande här så det räcker och blir över just nu. En riktig önskeart på resan var Long-wattled Umbrellabird Cephalopterus penduliger. Vi hade redan varit på några kända lokaler, där vi kammat noll, när vi fick tips om en skog vid byn 23 de Junio. En lokal guide visade vägen och efter något mer än en timmes väntan (jag och någon till hade fått in 2-3 fåglar i kikarna på långt håll direkt vid ankomst) kom det plötsligt en hanne flygande och satte sig i ett träd alldeles nära. Fantastiskt! En någorlunda skarp bild hann jag knäppa, men det räcker ju med en... Sedan fick vi se ytterligare en hanne på ganska nära håll. En av de mest minnesvärda morgnarna!

Två arter till finns det i släktet Cephalopterus. Amazonian Umbrellabird hade jag riktigt fint i Amazonas, men ändå inte på fotoavstånd (eventuellt finns det någon usel bild). Bare-necked Umbrellabird hittar man i västligaste Panama och i Costa Rica. Inte sett. Både Long-wattled Umbrellabird och Bare-necked Umbrellabird kategoriseras som sårbara.

På tal om Costa Rica visar SVT:s Mitt i naturen en serie med tre program om landets stora biologiska mångfald just nu. Såg det första på SVT Play, men imorgon, när det är dags för det andra, sätter jag mig nog framför TV:n. 

November

Några lediga höstlovsdagar. Jag är fortfarande besvärad av min förkylning så det blev inte mycket utevistelse. Dock haft besök, först från Dalarna, i torsdags, och sedan, över hela helgen, från Värmland. Trevligt! Spelat en massa skivor förstås. Igår, inatt, hamnade vi i Allman Brothers- och Gov't Mule-mode. Det var väl i princip det enda vi lyssnade på under några timmar... Kortare turer ut i markerna, bl.a till Skälderviken. Mycket babbel och vi hann med att avhandla både det ena och det andra. Resor, polarfärder, världsomseglingar, musik och skivor, skola, politik, fåglar, fiske, livet i största allmänhet, relationer och kärlek och längtan och säkert många fler ämnen än dessa... Långt samtal från Västmanland ikväll. Vi har som vanligt många planer. Snipp snapp snut, då var visst helgen slut.

And lonely

Så var det Pete Haycocks tur. 62 år blev han. Climax Blues Band är ett annat av mina absoluta favoritband. De första fyra plattorna är alla ovärderliga. I gamla bandet, på 90-talet, spelade vi en del covers med dem. Bl.a. försökte vi väl oss på And lonely. Inget inspelat dock. Finns på Soundtracks of my life-listan. R.I.P.

And lonely

Sympetrum striolatum

En innesittarhelg. Fortfarande plågad av förkylningen och hostan från hell. Lite bättre idag så det blev en kort tur ut i markerna för att se om det fortfarande fanns några trollsländor på vingarna. Det fanns det. Solen var framme en stund och då hade jag nog ett trettiotal ängstrollsländor. En svart ängstrollslända, resten, som jag bestämt säkert, var större ängstrollslända Sympetrum striolatum. Bara fotograferande, inget håvande.

Annars har jag mest lyssnat på skivor. Det blev inhandlat ett gäng nya vinyler igår och så har Jonathan Wilson Fanfare och Roy Harper Man & Myth fått snurra ytterligare några gånger.

Lou Reed har lämnat oss. Idag. Det är med jämna mellanrum som gamla hjältar går bort... Sorgligt. Lou Reed var oerhört viktig under några år i tonåren. Särskilt minns jag en period när Blue Mask (här överraskar jag och nämner en 80-talsplatta!) alltid lirades på festerna. Waves of Fear måste ha spelats hundratals gånger. För att inte tala om titellåten och den oändligt vackra Heavenly Arms. Ja, hela skivan är fantastisk. Blue Mask snurrar på tallriken nu... R.I.P.

Tredagarsvecka väntar. Första gången jag jobbar på ett höstlov. Sötebrödsdagarna är över. Det blir bara sämre och sämre faktiskt. Med det mesta.

Waves of Fear

Man & Myth

Ganska tidigt i skivsamlarkarriären undrade jag vem den där Roy Harper var, han som Zeppelin tog av sig hatten för och som dessutom sjöng på Have a Cigar på Pink Floyds Wish you were here. Jag minns inte säkert vilken skiva jag köpte först, men det borde ha varit Folkjokeopus eller Flat Baroque and Berserk. Lifemask var också en av de första. Klassiska plattor! Nåja, det har blivit några vinyler till genom åren, men jag har stora hål i samlingen. Han har väl gjort en bra bit över 20 studioalbum... För ganska exakt två år sedan var vi med och firade Roy Harpers 70-årsdag på Royal Festival Hall i London. Fantastisk upplevelse på alla sätt och vis. Han spelade i princip allt man ville höra. Jonathan Wilson (som vi alldeles nyligen upptäckt då) supportade och Jimmy Page gästade i avslutningen, mästerverket The same old rock. Vilken kväll!

13 år sedan The Green Man (som jag knappt har hört), men nu har Roy Harper gjort en ny skiva. Man & Myth. Den gör inte bort sig! Jag skulle t.o.m. vilja säga att den är fantastisk! Han har fortfarande gitarrspelet och rösten och de patenterade jagade folkrockmelodierna. Om man hade stoppat in January Man mitt i någon av 70-talets tidiga plattor så hade jag förmodligen inte reagerat, medan den något Neil Young-doftande Cloud Cuckooland känns lite mer överraskande. Den 15 minuter långa Heaven Is Here har nästan lite Stormcock-feeling. Stort arrangemang och snyggaste gitarren! Allra mest går jag dock igång på den mäktiga The Exile. Avslutningen med Harpers plågade röst och Jonathan Wilsons diskordanta solo ger garanterad gåshud varje gång! Köp den!

Looking in the mirror

But I don't see me

There's someone else in there

Who could it be

Riding alone behind

In constant misery

Fanfare

Nu har jag spelat Jonathan Wilson Fanfare så många gångar att jag vågar mig på ett utlåtande. Den är fantastisk! För det första har den ett sound som man kan döda för. Det är stort och maffigt och organiskt. Jonathans röst kommer fram bättre i ljudbilden än på föregångaren Gentle Spirit. För det andra: låtmässigt håller den nog högre klass än debuten. Först tyckte jag att det var lite väl poppigt i några låtar - Love to love är väl ett spår som skulle kunna bli en radiohit nästan - men nu gillar jag dem lika mycket som de mera mörka, episka och suggestiva låtarna. Pink Floyd finns där mest hela tiden, jag hör både Meddle, Dark Side of the Moon, Animals och The Wall, men det mesta färgas också av Crosby, Stills, Nash & Young, Grateful Dead och Bob Dylan. Inte så att någonting blir plagiat, utan Jonathan Wilson gör, trots tydliga influenser, sin alldeles egna och unika musik. Allt är äkta och passionerat och musicerandet är av absolut högsta klass.

Introt i titellåten ser jag som en kalifornisk hyllning till Pink Floyds mera pompösa verk. Det är så många instrument och pålägg så man blir helt matt och trumspelet är typiskt Nick Mason-svulstigt och bombastiskt. Dear Friend var låten som släpptes först på nätet och den kan jag fortfarande höra flera gånger i följd i bilen. Gitarrsolona i det utdragna jazzpartiet är min tekopp. Vilken känsla! När Future Vision byter takt är det nästan så att man vill glida ut på ett discogolv 1975... Vackrast är nog Cecil Taylor med David Crosby och Graham Nash. Den där klassiska stämsången har man inte tröttnat på ännu. Gåshud all over måste jag säga. Eller är det kanske New Mexico med text av Roy Harper... I Illumination får man först en Neil Young-dos och en överstyrd, blödande, sökande, utforskande gitarr och sedan, ovanpå det, ett totalpsykedeliskt koda (ackorden i bryggan mellan de båda partierna är hela skivans mest magiska sekunder). Den kunde dock gärna ha fortsatt i 5 minuter till... Jag skulle i princip kunna nämna alla låtar för det är inte många som faller utanför, men jag ger mig här. Ska ni köpa en skiva denna höst så är det denna! Ska ni köpa två så inhandla även Roy Harper Man & Myth (som delvis producerats av Jonathan Wilson och han spelar dessutom på var och varannan låt). Ska ni köpa tre så lägger ni även Gov't Mule Shout! i varukorgen.

Dear Friend

Oktober III

Hemma från Polen. Förutom att jag varit sjuk precis hela resan så har det varit bra. De här EU-projektresorna brukar bli lyckade. Man träffar en massa andra lärare och utbyter erfarenheter och tankar och knyter kontakter (några har jag känt i många år nu) och man får dessutom se sina elever i en helt annan miljö än den på egna skolan. Det var väl min fjärde resa utomlands, men jag har varit med på minst lika många projektmöten till, fast då på hemmaplan.

Det var många känslor och minnen som kom tillbaka eftersom det var så mycket som påminde om Slovakien. Där, på andra sidan Tatrabergen, fanns landet som jag reste till nästan årligen i 7-8 år, något år två gånger. Vi var väl så nära slovakiska gränsen som 30 km faktiskt. Husen, byarna, landskapet, färgerna, dofterna (första dagarna innan jag förlorade luktsinnet helt...). Småskaligt och ganska säkert ett fullständigt hopplöst omodernt jordbruk med ålderdomliga maskiner. Fast inte säsong för att studera detta mera ingående förstås... Storkbon på taken i byarna. Storkarna själva hade dock flyttat söderut.

Kraków var fint! Dock inte mycket tid där. Det får bli en annan gång...

Coeligena lutetiae

Det får bli två ecuadorianska hummare till. Sapphire-vented Puffleg Eriocnemis (sapphiropygia) luciani och Buff-Winged Starfrontlet Coeligena lutetiae. Förfärligt tråkig bakgrund på båda, men så blir det ibland... Från den sista skådardagen i Yanacocha. Nu ska ni slippa kolibrierna...

Åker till Polen imorgon. Jag borde väl packa kanske, eller ska jag göra det imorgon bitti i vanlig ordning? Har aldrig varit i Polen, förutom att jag kört en kortare sträcka i landet en gång på väg till Slovakien, så det blir förstås lite spännande.

Oktober II

Skivspelarkväll hos mig i fredags. Det blev hårdare än vi hade tänkt... Spelade med bandet i Alingsås igår och det var minsann riktigt kul! Bra ställe och en massa trevligt folk. Fint väder var det också. Det var nästan synd att sitta i en bil hela eftermiddagen, men, nåja, det var värt det ändå. Hemma fyra på morgonen...

Gick runt sjön med R idag. 12,2 km på lite mer än 2 timmar så det var ett helt annat tempo än förra söndagen. Dimmigt och ibland ett fint regn. Höst! Som gjort för en långpromenad. Sedan blev det borsjtj även denna söndag. Annan kock men lika god! Kladdkaka och kaffe på det.

Roy Harper Man & Myth snurrar.

Colibri delphinae

Brown Violetear Colibri delphinae. Allmän. Kanske inte den mest spektakulära, men jag tycker den är rätt snygg ändå. Väldigt aggressiv vid feeders. Den har knappt tid att äta utan bråkar mest med alla andra. Wildsumaco.

Det börjar väl bli tröttsamt med kolibirerna så jag lägger nog snart av. De skarpa bilderna börjar dessutom tryta. Åtminstone på arter som inte redan varit med. Fast ibland kan oskarpa bilder, eller t.o.m. väldigt oskarpa vara rätt fina. Jag gillar t.ex. den här...

Chrysuronia oenone

Ikväll blir det två vanliga kolibrier. Rufous-tailed Hummingbird Amazilia tzacatl. Delas tydligen in i fem underarter. Jag vet inte om jag sett två eller tre av dessa. Åtminstone Amazilia tzacatl tzacatl i Nicaragua och Amazilia tzacatl jucunda i Ecuador. Vet inte var i Colombia gränsen går mellan fuscicaudata och jucunda så möjligen tre... Jag förstår att det låter som att man inte vet vad man sysslar med (och det gör jag väl egentligen inte heller...), men ingen bestämningslitteratur om detta och orkar inte gräva på Internet. Fotot från El Mirador del Rio Blanco, Los Bancos. 

Golden-tailed Sapphire Chrysuronia oenone. Den vanligaste kolibrin vid sockerlösningarna i Wildsumaco. En art jag såg även i Peru, men den kom visst aldrig med på bild på bloggen då. Snygg!!! Bronsstjärtssafir får den heta på svenska.

Coeligena wilsoni

Fortsätter väl med hummarna från Ecuador. Eftersom det är några dagar sedan sist så blir det två arter ikväll. Brown Inca Coeligena wilsoni och Collared Inca Coeligena torquata. Brown Inca ny art, men finns annars även i Colombia. Denna från Mindo Loma.

Collared Inca sågs på fyra lokaler i somras och noterades även på peruresan några gånger. Dock är den indelad i inte mindre än åtta underarter och det är tydligen inte samma i Ecuador och norra Peru. En väldigt kornig bild, ISO-3200 och något beskuren är inget EOS 7D mäktar med... Guango.

Oktober

Gått runt stora sjön med danska vännerna, G och R plus stor vovve. Fantastiskt fin höstdag! Igen! Tempot blev förstås utomordentligt lågt med ett så stort och pratsamt gäng. Avslutade med först kaffe och sedan en utsökt borsjtj sittandes vid den gamla muren, bredvid lilla röda stugan, i solskenet. Förutsättningarna var de allra bästa för total frid, men jag hittade inte det lugn som brukar infinna sig vid sådana tillfälle där på åsen. Stressad och jagad. Ångest t.o.m.

Några arter trollsländor. Mest ängstrollsländor. En starrmosaikslända valde att sätta sig och vila på min mun! Även blågrön mosaikslända noterades. Knappt 30 arter fåglar, inget speciellt, men en morkulla skrämde vi upp. Korsnäbbar hördes vid något tillfälle. Gott om nötskrikor. Inga rovisar. 

Helgen slut. Kattuggla hörs utanför.

Bad News is Coming

Skivspelarkväll i Klippan. Det var ett otal plattor som avhandlades. Som vanligt svårt att komma ihåg allt, men åtminstone spelades Pink Floyd, Rush, Old Man and the Sea, Mountain Bus, Buddy Guy, Breakout, Sweet Pain, Chango, Ten Years After, Keef Hartley, Yonin Bayashi, Moirana, Saga, Drugi Način, Simon Stokes & Nighthawks...

Planerat lite inför Colombia-resan och fixade ESTA till mina medresenärer. Vi ska nämligen flyga via Miami. Vår plan är nu att åka till Isla Gorgona. Colombias Alcatraz. Eller Ormön. Det blir nog ett äventyr ut över det vanliga. Vi ska ta oss dit med något lastfartyg från Buenaventura. Ja, om nu allt går i lås dvs. 

M hade fixat Luther Allison Bad News is Coming till mig. Den har snurrat några gånger nu. Fin bluesplatta som man såklart ska ha i en anständig skivsamling. Gordy. 1972. Mest spelar jag dock Gov't Mule Shout! En skiva i bilen och den andra i CD-spelaren i huset. 

Svamputställning. Det var väl lite trevligt kanske. Och Rögle vann visst! Håller mig ifrån hallen för jag blir bara deprimerad, men det var ju kul att läsa om en vinst!

Raggedy And Dirty

1000

1000 inlägg på bloggen. Det borde kanske firas på något sätt, men det blir bara en sedvanlig resumé av helgen. Hängt med danska vännerna. Godaste lammsteken, vin och prat om allt mellan himmel och jord i fredags. Tittade på ecuadorianska trollsländor och kanske en och annan fågelbild och rekapitulerade sedan bestämningskaraktärer för större ängstrollslända och tegelröd ängstrollslända för femtioelfte gången. Till slut, sent på natten, drack vi även absint och då vet ni ju hur det slutade. Trollsländeskådande både lördag och söndag. Det flyger fortfarande en hel del sländor trots flera frostnätter. Sympetrum- och Aeshna-arter, enstaka Lestes sponsa. Tjäderuppflog vid myren idag. Mindre korsnäbbar. Gransångare sjöng på några ställen. Mycket ängspiplärkor i luften. Men inga tranor! Här hemma rastar forsärla dagligen. 

Lyssnat på Gov't Mule Shout! (släpptes i veckan) en hel del. Som vanligt (eller på deras senaste 5-6 plattor) är det en blandad kompott, med höjdarlåtar och en och annan som bara går obemärkt förbi. Warren Haynes sjunger på den ena CDn, gästartister på samma låtar på den andra. Fast att jag älskar Haynes röst så går jag igång på några av de alternativa versionerna mer. Favoriterna är Bring on the Music med Ty Tylor och Forsaken Savior med Dave Matthews. De har jag hört 10 ggr i bilen i helgen. Överhuvudtaget är det många långa jam och Gov't Mule låter Led Zeppelin, Pink Floyd, Grateful Dead och Gov't Mule om vartannat. Reggae spelar de också (Scared to live med Toots Hibbert är ännu en höjdare). Plattorna lär väl snurra tills att jag får Roy Harpers och Jonathan Wilsons nya skivor... 

Läser Expeditionen - Min kärlekshistoria av Bea Uusma. Den illustrerade utgåvan. Nästan ingen bok har fängslat mig som Med Örnen mot polen och då kändes denna som ett måste efter att jag läst en positiv recension i tidningen för en vecka sedan. Det gäller även utställningen Arktis på Louisiana. Höstens mest givna lilla tripp, men det får nog bli i november, för helgerna i oktober ser ganska tjocka ut. Spela en lördag i Alingsås, en helg ska jag till Polen (inte till polen i Arktis alltså, utan till Gorlice) och nästa helg är det visst någon svamputställning som jag nog måste vara engagerad i...

Calliphlox mitchellii

Purple-throated Woodstar Calliphlox mitchellii. Långt ifrån en skarp bild, men småttingarna, flygande, får väl vara lite oskarpa... Colombia och Ecuador och tydligen en liten lokal population i Panama, 600 km från huvudutbredningsområdet. Bellavista Cloud Forest Reserve, Tandayapa.