söndag 24 februari 2013

Bartramia longicauda

Så var vårvinterlovet över. Det gick fort. Känns inte som jag gjort särskilt mycket. En skivspelarkväll i Hbg. Fyllt år. Gått några vintriga promenader. Pysslat om skivsamlingen och pillat med USA-bilderna. Repat en gång med bandet. Idag. Det blev minsann en ny låt, vi är ganska kreativa för tillfället. Hängt i vinylaffären och förstås inhandlat några nya plattor. Läst Roberto Bolaños Amulett (fantastisk!!!), läst Euklides geometri (fantastisk på sitt sätt...). Varit tråkig (jag är förfärligt tråkig nu för tiden). Funderat över livet... Min sista fågelbild från USA, åtminstone för den här gången, får bli en Upland Sandpiper Bartramia longicauda. Höglandssnäppa. Custer State Park, Black Hills, South Dakota. 

fredag 22 februari 2013

Yellowstone

Idag blir det däggdjur istället för fåglar. Från Yellowstone National Park. Den mest kända och äldsta av alla nationalparker i USA. Parken ligger i tre delstater, Idaho, Montana och Wyoming. Vi var framför allt i de östra och centrala delarna. Har alltid velat åka till Yellowstone och det var helt fantastiskt att vara där och att få se alla dessa djur och naturscenerier.

Vi bodde i tält, men det måste man göra på campingplats så något riktigt vildmarksliv blev det inte. Kan berätta att temperaturen sjönk ner mot nollan på nätterna och jag hade en sovsäck där sju grader skulle vara comfort och två plusgrader extreme. Det var inte skönt!

Det som drar ner upplevelsen något lite är förstås att det är väldigt mycket turister där och att man sällan är ensam i naturen. Man åker genom parken i bil (Yellowstone är nästan lika stort som Skåne) och gör stopp vid intressanta platser eller så stannar man när alla andra stannar för då händer det något spännande. När en björn eller varg upptäckts sprids det oerhört snabbt och parkvakterna dyker genast upp och dirigerar tålmodigt trafiken. Samtidigt är väl denna turism också förutsättningen för att det ska fortsätta att bevaras...

Man får väl säga att vi hade flyt med rovdjuren för vi såg varg, svartbjörn och grizzlybjörn. Det finns puma i parken, men de ser man liksom inte. Grizzly hade vi på långt håll i tubkikare så de har jag inga foton på, men det var nog ändå de bästa observationerna för de björnarna kändes helt opåverkade av oss turister. Det kan man inte säga att varg och svartbjörn var, de sågs nämligen alldeles intill väg och det var ett väldigt smattrande på kamerorna. Vi såg en varg, fem svartbjörnar och fem grizzlybjörnar.

Varg Canis lupus. Lamar Valley. Måste säga att det var en speciell känsla att få se sin första varg även om den hade sändare och det var från vägen tillsammans med några tiotal bilar till. Har sett vargspår i Värmland och varit med N och spårat varg, men aldrig sett. Fick åka till Yellowstone för det. Fast chansen har funnits i Skåne några gånger senaste åren. Till och med i egna kommunen.

Bisonoxe Bison bison. I Yellowstone finns de enda hjordarna som härstammar från vilda bisonoxar. Som bekant utrotades den nästan helt på 1800-talet och till slut fanns den bara kvar i just Yellowstone. Idag fluktuerar hjordarna mellan 2300 till 4500 djur enligt Yellowstones hemsida. Märktiga bjässar! Ibland hade man dem gående bredvid bilen, men det här var finare.

Svartbjörn Ursus americanus. Junction–Dunraven Pass. Sågs vid två tillfällen. Först en hona med två ungar och sedan en hona med en unge. Som sagt, det var lite dubbla känslor med långa rader med bilar och ett väldigt stimmande och stojande och ropande "Oh my God, it's so cute" osv. Amerikaner är ganska högljudda...

Det var inte mycket ljus kvar vid det här tillfället, så de är inte riktigt skarpa, men de är bättre än mina suddiga isbjörnsbilder från Svalbard. En helt vanlig brunbjörn i Sverige har jag däremot aldrig lyckats se trots flera års ensamarbete i skogarna i Lappland. Men det är väl inte så lätt.

torsdag 21 februari 2013

Recurvirostra americana

Jag har aldrig sett så mycket fåglar som vid Antelope Island, Salt Lake, Utah. Artdiversiteten var inte lika hög som i Bear River Delta, men istället var det helt otroliga mängder med framför allt tre arter: Eared Grebe, American Avocet och Wilson’s Phalarope.

Totalt räknades det till 250000 Wilson's Phalarope Steganopus tricolor. Denna flock, som såklart inte alls gick att fånga med kameran, uppskattades till 50000 individer. Bara en bråkdel i kamerautsnittet förstås.

American Avocet Recurvirostra americana. Minst 10000 fåglar i området. Så himla snygga. Vi hade den några dagar till, bl.a. i Lostwood, och då kämpade man för att försöka få en vettig bild. Kunde ju väntat lite...

Det finns fyra arter Avocets i världen. Vår skärfläcka som häckar i Europa och i Asien och övervintar ner till Afrika, American Avocet i Nordamerika, Andean Avocet i Anderna - finns i Södra Peru, men så långt ner var inte jag på peruresan - och Red-necked Avocet i Australien. Bara fyra arter, men finns över hela världen...

Long-billed Curlew Numenius americanus. Totalt sågs 10 individer på resan, en vid Antelop Island och den enda jag fick vettiga bilder på. Tidigare hotad p.g.a. jakt, men populationerna har återhämtat sig och klassificeras nu som Least Concern.

Franklin’s Gull Leucophaeus pipixcan. Tänk när det finns så gott om mat så att det bara är att gapa och svälja. Noterades fem av resans dagar, i störst antal denna dag vid Bear River och Salt Lake med ca 2000 ex.

Missade att ta med en flygande jorduggla Asio flammeus från Bear River Delta igår, så den kommer idag istället. Enda lokalen vi hade den på. Tre ex. Inte fotograferat någon jorduggla tidigare så det var ju på tiden. Överhuvud taget är ugglor lite av favoritfåglar. Det är kanske tid att åka ut och lyssna efter katt- och pärlugglor här i skogarna...

onsdag 20 februari 2013

Pelecanus erythrorhynchos

Idag blir det bilder från Bear River Migratory Bird Refuge i Utah. Fantastisk lokal med tusentals våtmarksfåglar. Då var där ändå mindre fågel än normalt p.g.a. utdikning av vissa delar för att ta död på en problematisk inplanterad fisk.

Black-necked Stilt Himantopus mexicanus. Enda lokalen. 200 ex. Styltlöpare är fina fåglar. Har jag kanske haft på bloggen tidigare, från Nicaragua eller Peru. Den uppmärksamme ser flygande flicksländor bakom styltlöparen. Ej artade...

American White Pelican Pelecanus erythrorhynchos. De är bara för läckra! Vi såg pelikaner minst hälften av resans dagar, men här var antalen överlägset störst. Över 1000 individer räknade vi till. Många bilder och svårt att välja ut en...

Western Grebe Aechmophorus occidentalis. Minst 200 ex i Bear River Delta. Sågs i ungefär samma antal i Des Lacs National Wildlife Refuge i North Dakota och vi hade den i mindre antal en handfull dagar till.

Clark’s Grebe Aechmophorus clarkii. Enda lokalen. Ca 10 ex. Detta skulle bli dagen med mest doppingar i mitt liv. Senare räknades nämligen till minst 12500 svarthalsade doppingar vid Antelop Island. 

White-faced Ibis Plegadis chihi. Bedömdes finnas i 1000 ex i området och senare samma dag såg vi ytterligare 200 ex vid Antelop Island. Har väldigt många foton på flygande fåglar, även några skarpa, men jag väljer denna ändå.

tisdag 19 februari 2013

Archilochus colubris

Idag blir det några bilder från Rice Lake, National Wildlife Refuge, Minnesota. Ännu en kolibi, nämligen Ruby-throated hummingbird Archilochus colubris. Ingen närbild på den, men det är rätt stämningsfullt med små kolibrier på kvist även på avstånd.

Vi såg fyra arter kolibrier på resan och nu har jag publicerat tre, vet inte om jag har den fjärde, Black-chinned Hummingbird, på foto. Tror inte det. Totalt finns det ca 320 arter kolibrier i världen. Knappt hundra av dem har jag sett. Fler vill man ju se förstås...

Song Sparrow Melospiza melodia. Överhuvudtaget var sparvarna en besvärlig grupp. De är många och de är ibland svårsedda, sitter långt ute på något fält och sången är inte alltid heller lätt. 23 arter i familjen Emberizidae blev det till slut. Några rara. Men Song Sparrow är allmän.

Bobolink Dolichonyx oryzivorus. Ganska allmän. Flest såg vi i Lostwood i North Dakota, men den bästa bilden är nog denna från Rice Lake. Bobolinken är den längst flyttande tättingen i världen, från häckningslokalerna i södra Kanada, norra USA, till övervintrinsplatserna på Pampas i Argentina, Paraguay och sydvästra Brasilien. Bob-o’-link, bob-o’-link, spink, spank, spink.

Vid Rice Lake sågs en massa annat kul som Common Loon, Pied-billed Grebe, American White Pelican, Trumpeter Swan och Bald Eagle, men de var alla på för långt håll för fina bilder...

måndag 18 februari 2013

Selasphorus platycercus

Jag ska överleva februari med hjälp av bilderna från sommaren i USA. Det bestämde jag mig för nu. Det blir helt okronologiskt och ingen röd tråd över huvud taget. Börjar med ytterligare en kolibi. Broad-tailed Hummingbird Selasphorus platycercus. Den hade vi många av på Mt. Evans. Särskilt minns jag lätet från den. Man hörde på långt håll när det kom en. Fin som alla kolibrier. Echo Lake, Mt Evans, Colorado.

Sedan är det svårt att låta bli att ta med denna på American Robin Turdus migratorius även om den inte är hundra skarp. Lite annan vinkel och perfekt skärpa och den hade blivit underbar. Upptäckte ungen och tog några bilder på den innan föräldern kom med maten. Men då går det ju fort som bekant så man hinner inte fundera på bländare och iso och ljuskompensation... Beartooth Highway, Montana.

Fantastiska scenerier och fint morgonljus. Det går såklart inte att komma ihåg allt man såg, men denna morgon, det var strax innan vi åkte in i ett brinnande Yellowstone blev det både räv (här vid Beartooth) och varg och svartbjörn (Yellowstone).

Högt upp, vid Beartooth Pass 3350 m.ö.h., där det fortfarande var en del snö och förfärligt kallt hade vi Mountain Goat, Black Rosy-Finch och jag fick några fina bilder på American Pipit Anthus rubescens. Hedpiplärka på svenska. Sedd några gånger i Sverige, men det är väl en annan underart.

söndag 17 februari 2013

Selasphorus calliope

Inser att jag inte ens tittat igenom alla bilder från USA-resan förra sommaren. En del trollsländor lade jag upp i somras och under hösten, men inga fågelbilder. Det finns några tusen, merparten oskarpa eller dåliga av andra anledningar, men några fina också. Ska se om jag orkar välja ut lite bilder till bloggen. Jag har ju vårvinterlov...

Vad sägs om effekten när ljuset faller rätt på strupen på denna Calliope Hummingbird Selasphorus calliope? Så snygg! Det är visst Nordamerikas minsta fågel. Grand Teton, Wyoming.

Surnia ulula II

Hälsade på hökugglan för fjärde eller femte gången. Hade mina föräldrar med mig och då var den påpassligt lite mer samarbetsvillig och bjöd på fina låtande flygturer och satte sig slutligen så nära att jag fick några hyggliga artbilder. Himlen dock tråkig så de blev inte så roliga... Varfågel, korp, kungsfågel. 

torsdag 14 februari 2013

Dias De Blues

Torsdagkväll. Jag borde räkna, men jag lyssnar på Dias de Blues. Givetvis på en Akarma-pressning och med ett annat omslag än det argentinska originalets. Bästa bandet från Uruguay. Eller är det Opus Alfa? Elakare blues och skitigare gitarr - den skär genom ben och märg - är svårt att hitta. I Vuela hör man verkligen att allting är total och bottenlös misär, det gör ont att lyssna på den... Utöver det begriper man knappt ens om det är en baklängesgitarr eller en dito moog i solot. Men det torde väl vara en moog hela vägen? Har älskat denna skiva sedan jag införlivade den i samlingen för 10-12 år sedan och jag tänkte ett tag t.o.m. lägga upp de tusenlappar som ett original kostar... Nu är det knappast möjligt längre. 1972.

Vuela

onsdag 13 februari 2013

Kaleidoscope

Dammat av ytterligare en gammal latinoplatta. Kaleidoscope från Mexico. 1969. Fast bandets medlemmar var egentligen från Puerto Rico, Dominikanska Republiken och Spanien och skivan ska ha spelats in redan 1967... En av de mest åtråvärda artefakterna när det gäller psykedelia. För lite mer än ett år sedan gick ett exemplar på ebay för ungefär 50000 kr (sic!). Det finns en legal Shadoks-utgåva, men jag köpte min för evigheter sedan och då blev det en counterfeit. Garagepsykedelia. Mycket fuzz och farfisa och galenskap.


tisdag 12 februari 2013

II

Länge sedan jag spelade mina Psiglo-plattor så det fick bli en Psiglo-kväll. Uruguayanerna gjorde två skivor. Ideación 1973 och II 1974. Den senare, inspelad i Argentina, kunde p.g.a. politiska omständigheter inte släppas förrän 1981, men drogs då in snabbt och är därför en ultrararitet. Jag har förstås inte originalen, men ändå en pressning på Sondor av Ideación från 1991 och så förstås World in Sound-utgåvan av II från 2001. Båda inköpta för 10-12 år sedan.

Psiglo hade garanterat lyssnat mycket på Uriah Heep. På Ideación är det flera spår som låter som sydamerikanska versioner av Heeplåtar. Lite mer sextiotal och primitivare, men ändå med tillräckligt många tunga gitarriff och bra sångmelodier för att vara en riktigt rolig platta. När de drar åt mer progressive så associerar man till den italienska scenen och man får aningar om hur det ska komma åt att låta på uppföljaren. På II är produktionen vassare, det är bättre bett i gitarren och det låter mera eget. Ibland bedårande vackert. En riktig favorit! 

My records are my friends…

Gil 1038

söndag 10 februari 2013

Budgie

Ibland är jag en helt vanlig man och lyssnar på helt vanliga plattor. Idag är en sådan dag. Hur bra är inte Budgies debut? Rock and Roll, it all comes down to Rock and Roll, funky, loud, live and gutsy. Man borde göra en cover på Homicidal Suicidal... 1971.

Gått en skogspromenad. Det blev ingen tjäder idag heller, men hade en flock med minst 40 steglitser och det är ju alltid trevligt. Repat med bandet. Två nya låtar tar form. Intervjuats av italiensk rocktidning. Söndagsmiddag hos föräldrarna. Lekt med systersonen. Ja, det var väl det hela. Snipp snapp snut så var helgen slut. 

lördag 9 februari 2013

Den of Iniquity

Hård skivspelarkväll i Klippan igår. Hört Skånska Mord-vinylen på 200 000 kronors stereon. Lät bra. Sedan blev det Jimmy Castor Bunch och Bobby Bland och Jerry Garcia och Norman Haines Band och några till innan vi gick vidare till nästa skivspelarställe. En rejäl hög plattor där med och efter några whisky tog det mig en minut in i ett gitarrsolo innan jag kände igen Tony McPhee... Hårt straff idag förstås. Småplanerat Colombiaresan och skypat med Calí där det var mucho calor. Fåglarna lät utanför mitt rum. De små gula. Jag gissar förstås på Saffron Finch.

Rabbits på Norman Haines Band Den of Iniquity var världens bästa låt igår.

onsdag 6 februari 2013

Marjory Razor Blade

Hur kan man ha missat Kevin Coyne genom hela livet? Nu har Marjory Razor Blade snurrat oavbrutet i två kvällar och jag måste säga att det blir inte mycket bättre. På fyra sidor vinyl bjuds på excentrisk folkrock och blues och rock ’n’ roll och det med en nerv och intensitet som går utanpå det mesta! 1973. 

Coyne, the lovable oddball, went all out with this double LP, half of which is solid quirky rock and half of which is just plain bizarre acoustic tomfoolery (Galactic Ramble).

Eastbourne Ladies

söndag 3 februari 2013

Dimma

Det blev en dimmig dag. Det såg ett tag ut som om solen skulle orka igenom, men det blev aldrig så. Fotograferat hästarna ur alla vinklar i vanlig ordning. Jag publicerar de där hästbilderna då och då på facebook. Inget är populärare!

Hälsade på danska vännerna i den lilla stugan på Hallandsåsen. Många koppar kaffe förstås och så drömde vi oss till sommaren och värme och trollsländor. Och vi fortsätter även att drömma om den där resan till Extremadura. Kanske nästa år. 

After the Gold Rush

Det var länge ganska lugnt på skivfronten, men de senaste månaderna har det blivit en hel del tillskott till samlingen. Det är knappt jag hunnit lyssna igenom allt ordentligt. Ibland blir det dessutom avbrott med gamla skivor. På skivspelarkvällar t.ex. Inser också att de inte längre får plats i hyllorna så jag måste åka till Ikea någon helg... Från mitt senaste besök hos vinylpågarna i julas måste en svindyr nypress av Joseph Stoned Age Man nämnas. Still Looking Records. Limiterad till 150 ex, min nummer 108/150. Den är nog faktiskt möjlig att införskaffa i original och det slutar väl med att jag gör det för jag gick igång på den här plattan riktigt mycket. Bluesig psykedelia från Texas är sällan fel. Jag hade faktiskt aldrig hört den förut fast att jag känt till den i evigheter. Bra gitarr, stöddig sång och vem kan motstå låttitlar som I Ain't Fattenin' No More Frogs For Snakes? 1970.

I december fick jag också köpt peruanerna Don Juan Matus Más Allá Del Sol Poniente. Den bästa av de tre skivorna med dem. Tycker fortfarande, efter att säkert ha hört Kadath - Más Allá Del Sol Poniente 30 gånger att det är en av de mäktigaste stoner/doom-låtarna jag hört de senaste åren. Har funnits på deras myspace-sida i flera år och blev lite snopen när den inte fanns med på plattan jag köpte i början av 2012, Visiones Paganas. Hursomhelst, nästan hela skivan är bra och gitarrsolot i Verde nocturno - las horas azules är så vackert som det kan bli... Precis som med Visiones Paganas är utgåvan total galenskap. Die hard edition limited to 110 hand numbered copies. 31/110. FOC. 180 g grey marble vinyl. Inlay. Poster. 3 Postcards. Givetvis går det inte att låta bli de värsta samlarutgåvorna... Clostridium records. Ursprungligen släppt 2010 på CD, men vinylen kom alltså 2012.

Trots att skivsamlingen är ganska stor så saknar man ändå många helt obligatoriska plattor. Till igår t.ex. Neil Young After the Gold Rush. Måste väl vara hans bästa? Inte ett dåligt spår. Snurrar nu för tredje gången denna morgon. Roliga rariteter i all ära, men en del av de bästa skivorna är förstås standardplattor. 1970.

lördag 2 februari 2013

3-2

Är som vanligt trött på vintern långt innan den är slut, men när solen skiner är det ju trots allt uthärdligt. Inte många fåglar. Kråka, kaja, nötskrika, gärdsmyg, några mesar och kungsfågel.

Det blir kvalserien för Rögle. Som vanlig m.a.o.

Harbour

Skrev om ett gäng amerikanska obskyriteter som jag har som nypressar på italienska Akarma för två månader sedan. Moving Sidewalks, Sacred Mushroom, Stack och Short Cross. Borde verkligen haft med Mason Harbour i det veckotemat. En något ojämn men ändå suverän platta som snurrat två gånger denna förmiddag (och några gånger till senaste veckorna). Tidig hårdrock med grym hammond. Jag hör Iron Butterfly, Deep Purple och Jethro Tull, men de låter egentligen tillräckligt egna för att slippa jämförelser. Ännu en skiva man borde haft i originalpressning... 1971.

Let it burn