söndag 27 oktober 2013

Sympetrum striolatum

En innesittarhelg. Fortfarande plågad av förkylningen och hostan från hell. Lite bättre idag så det blev en kort tur ut i markerna för att se om det fortfarande fanns några trollsländor på vingarna. Det fanns det. Solen var framme en stund och då hade jag nog ett trettiotal ängstrollsländor. En svart ängstrollslända, resten, som jag bestämt säkert, var större ängstrollslända Sympetrum striolatum. Bara fotograferande, inget håvande.

Annars har jag mest lyssnat på skivor. Det blev inhandlat ett gäng nya vinyler igår och så har Jonathan Wilson Fanfare och Roy Harper Man & Myth fått snurra ytterligare några gånger.

Lou Reed har lämnat oss. Idag. Det är med jämna mellanrum som gamla hjältar går bort... Sorgligt. Lou Reed var oerhört viktig under några år i tonåren. Särskilt minns jag en period när Blue Mask (här överraskar jag och nämner en 80-talsplatta!) alltid lirades på festerna. Waves of Fear måste ha spelats hundratals gånger. För att inte tala om titellåten och den oändligt vackra Heavenly Arms. Ja, hela skivan är fantastisk. Blue Mask snurrar på tallriken nu... R.I.P.

Tredagarsvecka väntar. Första gången jag jobbar på ett höstlov. Sötebrödsdagarna är över. Det blir bara sämre och sämre faktiskt. Med det mesta.

fredag 25 oktober 2013

Man & Myth

Ganska tidigt i skivsamlarkarriären undrade jag vem den där Roy Harper var, han som Zeppelin tog av sig hatten för och som dessutom sjöng på Have a Cigar på Pink Floyds Wish you were here. Jag minns inte säkert vilken skiva jag köpte först, men det borde ha varit Folkjokeopus eller Flat Baroque and Berserk. Lifemask var också en av de första. Klassiska plattor! Nåja, det har blivit några vinyler till genom åren, men jag har stora hål i samlingen. Han har väl gjort en bra bit över 20 studioalbum... För ganska exakt två år sedan var vi med och firade Roy Harpers 70-årsdag på Royal Festival Hall i London. Fantastisk upplevelse på alla sätt och vis. Han spelade i princip allt man ville höra. Jonathan Wilson (som vi alldeles nyligen upptäckt då) supportade och Jimmy Page gästade i avslutningen, mästerverket The same old rock. Vilken kväll!

13 år sedan The Green Man (som jag knappt har hört), men nu har Roy Harper gjort en ny skiva. Man & Myth. Den gör inte bort sig! Jag skulle t.o.m. vilja säga att den är fantastisk! Han har fortfarande gitarrspelet och rösten och de patenterade jagade folkrockmelodierna. Om man hade stoppat in January Man mitt i någon av 70-talets tidiga plattor så hade jag förmodligen inte reagerat, medan den något Neil Young-doftande Cloud Cuckooland känns lite mer överraskande. Den 15 minuter långa Heaven Is Here har nästan lite Stormcock-feeling. Stort arrangemang och snyggaste gitarren! Allra mest går jag dock igång på den mäktiga The Exile. Avslutningen med Harpers plågade röst och Jonathan Wilsons diskordanta solo ger garanterad gåshud varje gång! Köp den!

Looking in the mirror
But I don't see me
There's someone else in there
Who could it be
Riding alone behind
In constant misery

tisdag 22 oktober 2013

Fanfare

Nu har jag spelat Jonathan Wilson Fanfare så många gångar att jag vågar mig på ett utlåtande. Den är fantastisk! För det första har den ett sound som man kan döda för. Det är stort och maffigt och organiskt. Jonathans röst kommer fram bättre i ljudbilden än på föregångaren Gentle Spirit. För det andra: låtmässigt håller den nog högre klass än debuten. Först tyckte jag att det var lite väl poppigt i några låtar - Love to love är väl ett spår som skulle kunna bli en radiohit nästan - men nu gillar jag dem lika mycket som de mera mörka, episka och suggestiva låtarna. Pink Floyd finns där mest hela tiden, jag hör både Meddle, Dark Side of the Moon, Animals och The Wall, men det mesta färgas också av Crosby, Stills, Nash & Young, Grateful Dead och Bob Dylan. Inte så att någonting blir plagiat, utan Jonathan Wilson gör, trots tydliga influenser, sin alldeles egna och unika musik. Allt är äkta och passionerat och musicerandet är av absolut högsta klass.

Introt i titellåten ser jag som en kalifornisk hyllning till Pink Floyds mera pompösa verk. Det är så många instrument och pålägg så man blir helt matt och trumspelet är typiskt Nick Mason-svulstigt och bombastiskt. Dear Friend var låten som släpptes först på nätet och den kan jag fortfarande höra flera gånger i följd i bilen. Gitarrsolona i det utdragna jazzpartiet är min tekopp. Vilken känsla! När Future Vision byter takt är det nästan så att man vill glida ut på ett discogolv 1975... Vackrast är nog Cecil Taylor med David Crosby och Graham Nash. Den där klassiska stämsången har man inte tröttnat på ännu. Gåshud all over måste jag säga. Eller är det kanske New Mexico med text av Roy Harper... I Illumination får man först en Neil Young-dos och en överstyrd, blödande, sökande, utforskande gitarr och sedan, ovanpå det, ett totalpsykedeliskt koda (ackorden i bryggan mellan de båda partierna är hela skivans mest magiska sekunder). Den kunde dock gärna ha fortsatt i 5 minuter till... Jag skulle i princip kunna nämna alla låtar för det är inte många som faller utanför, men jag ger mig här. Ska ni köpa en skiva denna höst så är det denna! Ska ni köpa två så inhandla även Roy Harper Man & Myth (som delvis producerats av Jonathan Wilson och han spelar dessutom på var och varannan låt). Ska ni köpa tre så lägger ni även Gov't Mule Shout! i varukorgen.

Dear Friend

söndag 20 oktober 2013

Oktober III

Hemma från Polen. Förutom att jag varit sjuk precis hela resan så har det varit bra. De här EU-projektresorna brukar bli lyckade. Man träffar en massa andra lärare och utbyter erfarenheter och tankar och knyter kontakter (några har jag känt i många år nu) och man får dessutom se sina elever i en helt annan miljö än den på egna skolan. Det var väl min fjärde resa utomlands, men jag har varit med på minst lika många projektmöten till, fast då på hemmaplan.

Det var många känslor och minnen som kom tillbaka eftersom det var så mycket som påminde om Slovakien. Där, på andra sidan Tatrabergen, fanns landet som jag reste till nästan årligen i 7-8 år, något år två gånger. Vi var väl så nära slovakiska gränsen som 30 km faktiskt. Husen, byarna, landskapet, färgerna, dofterna (första dagarna innan jag förlorade luktsinnet helt...). Småskaligt och ganska säkert ett fullständigt hopplöst omodernt jordbruk med ålderdomliga maskiner. Fast inte säsong för att studera detta mera ingående förstås... Storkbon på taken i byarna. Storkarna själva hade dock flyttat söderut.

Kraków var fint! Dock inte mycket tid där. Det får bli en annan gång...

måndag 14 oktober 2013

Coeligena lutetiae

Det får bli två ecuadorianska hummare till. Sapphire-vented Puffleg Eriocnemis (sapphiropygia) luciani och Buff-Winged Starfrontlet Coeligena lutetiae. Förfärligt tråkig bakgrund på båda, men så blir det ibland... Från den sista skådardagen i Yanacocha. Nu ska ni slippa kolibrierna...

Åker till Polen imorgon. Jag borde väl packa kanske, eller ska jag göra det imorgon bitti i vanlig ordning? Har aldrig varit i Polen, förutom att jag kört en kortare sträcka i landet en gång på väg till Slovakien, så det blir förstås lite spännande.

söndag 13 oktober 2013

Oktober II

Skivspelarkväll hos mig i fredags. Det blev hårdare än vi hade tänkt... Spelade med bandet i Alingsås igår och det var minsann riktigt kul! Bra ställe och en massa trevligt folk. Fint väder var det också. Det var nästan synd att sitta i en bil hela eftermiddagen, men, nåja, det var värt det ändå. Hemma fyra på morgonen...

Gick runt sjön med R idag. 12,2 km på lite mer än 2 timmar så det var ett helt annat tempo än förra söndagen. Dimmigt och ibland ett fint regn. Höst! Som gjort för en långpromenad. Sedan blev det borsjtj även denna söndag. Annan kock men lika god! Kladdkaka och kaffe på det.

Roy Harper Man & Myth snurrar.

onsdag 9 oktober 2013

Colibri delphinae

Brown Violetear Colibri delphinae. Allmän. Kanske inte den mest spektakulära, men jag tycker den är rätt snygg ändå. Väldigt aggressiv vid feeders. Den har knappt tid att äta utan bråkar mest med alla andra. Wildsumaco.

Det börjar väl bli tröttsamt med kolibirerna så jag lägger nog snart av. De skarpa bilderna börjar dessutom tryta. Åtminstone på arter som inte redan varit med. Fast ibland kan oskarpa bilder, eller t.o.m. väldigt oskarpa vara rätt fina. Jag gillar t.ex. den här...

tisdag 8 oktober 2013

Chrysuronia oenone

Ikväll blir det två vanliga kolibrier. Rufous-tailed Hummingbird Amazilia tzacatl. Delas tydligen in i fem underarter. Jag vet inte om jag sett två eller tre av dessa. Åtminstone Amazilia tzacatl tzacatl i Nicaragua och Amazilia tzacatl jucunda i Ecuador. Vet inte var i Colombia gränsen går mellan fuscicaudata och jucunda så möjligen tre... Jag förstår att det låter som att man inte vet vad man sysslar med (och det gör jag väl egentligen inte heller...), men ingen bestämningslitteratur om detta och orkar inte gräva på Internet. Fotot från El Mirador del Rio Blanco, Los Bancos. 

Golden-tailed Sapphire Chrysuronia oenone. Den vanligaste kolibrin vid sockerlösningarna i Wildsumaco. En art jag såg även i Peru, men den kom visst aldrig med på bild på bloggen då. Snygg!!! Bronsstjärtssafir får den heta på svenska.

måndag 7 oktober 2013

Coeligena wilsoni

Fortsätter väl med hummarna från Ecuador. Eftersom det är några dagar sedan sist så blir det två arter ikväll. Brown Inca Coeligena wilsoni och Collared Inca Coeligena torquata. Brown Inca ny art, men finns annars även i Colombia. Denna från Mindo Loma.

Collared Inca sågs på fyra lokaler i somras och noterades även på peruresan några gånger. Dock är den indelad i inte mindre än åtta underarter och det är tydligen inte samma i Ecuador och norra Peru. En väldigt kornig bild, ISO-3200 och något beskuren är inget EOS 7D mäktar med... Guango.

söndag 6 oktober 2013

Oktober

Gått runt stora sjön med danska vännerna, G och R plus stor vovve. Fantastiskt fin höstdag! Igen! Tempot blev förstås utomordentligt lågt med ett så stort och pratsamt gäng. Avslutade med först kaffe och sedan en utsökt borsjtj sittandes vid den gamla muren, bredvid lilla röda stugan, i solskenet. Förutsättningarna var de allra bästa för total frid, men jag hittade inte det lugn som brukar infinna sig vid sådana tillfälle där på åsen. Stressad och jagad. Ångest t.o.m.

Några arter trollsländor. Mest ängstrollsländor. En starrmosaikslända valde att sätta sig och vila på min mun! Även blågrön mosaikslända noterades. Knappt 30 arter fåglar, inget speciellt, men en morkulla skrämde vi upp. Korsnäbbar hördes vid något tillfälle. Gott om nötskrikor. Inga rovisar. 

Helgen slut. Kattuggla hörs utanför.

lördag 5 oktober 2013

Bad News is Coming

Skivspelarkväll i Klippan. Det var ett otal plattor som avhandlades. Som vanligt svårt att komma ihåg allt, men åtminstone spelades Pink Floyd, Rush, Old Man and the Sea, Mountain Bus, Buddy Guy, Breakout, Sweet Pain, Chango, Ten Years After, Keef Hartley, Yonin Bayashi, Moirana, Saga, Drugi Način, Simon Stokes & Nighthawks...

Planerat lite inför Colombia-resan och fixade ESTA till mina medresenärer. Vi ska nämligen flyga via Miami. Vår plan är nu att åka till Isla Gorgona. Colombias Alcatraz. Eller Ormön. Det blir nog ett äventyr ut över det vanliga. Vi ska ta oss dit med något lastfartyg från Buenaventura. Ja, om nu allt går i lås dvs. 

M hade fixat Luther Allison Bad News is Coming till mig. Den har snurrat några gånger nu. Fin bluesplatta som man såklart ska ha i en anständig skivsamling. Gordy. 1972. Mest spelar jag dock Gov't Mule Shout! En skiva i bilen och den andra i CD-spelaren i huset. 

Svamputställning. Det var väl lite trevligt kanske. Och Rögle vann visst! Håller mig ifrån hallen för jag blir bara deprimerad, men det var ju kul att läsa om en vinst!