fredag 25 oktober 2013

Man & Myth

Ganska tidigt i skivsamlarkarriären undrade jag vem den där Roy Harper var, han som Zeppelin tog av sig hatten för och som dessutom sjöng på Have a Cigar på Pink Floyds Wish you were here. Jag minns inte säkert vilken skiva jag köpte först, men det borde ha varit Folkjokeopus eller Flat Baroque and Berserk. Lifemask var också en av de första. Klassiska plattor! Nåja, det har blivit några vinyler till genom åren, men jag har stora hål i samlingen. Han har väl gjort en bra bit över 20 studioalbum... För ganska exakt två år sedan var vi med och firade Roy Harpers 70-årsdag på Royal Festival Hall i London. Fantastisk upplevelse på alla sätt och vis. Han spelade i princip allt man ville höra. Jonathan Wilson (som vi alldeles nyligen upptäckt då) supportade och Jimmy Page gästade i avslutningen, mästerverket The same old rock. Vilken kväll!

13 år sedan The Green Man (som jag knappt har hört), men nu har Roy Harper gjort en ny skiva. Man & Myth. Den gör inte bort sig! Jag skulle t.o.m. vilja säga att den är fantastisk! Han har fortfarande gitarrspelet och rösten och de patenterade jagade folkrockmelodierna. Om man hade stoppat in January Man mitt i någon av 70-talets tidiga plattor så hade jag förmodligen inte reagerat, medan den något Neil Young-doftande Cloud Cuckooland känns lite mer överraskande. Den 15 minuter långa Heaven Is Here har nästan lite Stormcock-feeling. Stort arrangemang och snyggaste gitarren! Allra mest går jag dock igång på den mäktiga The Exile. Avslutningen med Harpers plågade röst och Jonathan Wilsons diskordanta solo ger garanterad gåshud varje gång! Köp den!

Looking in the mirror
But I don't see me
There's someone else in there
Who could it be
Riding alone behind
In constant misery

Inga kommentarer: