fredag 26 december 2014

Resumé

Här kommer den, sammanfattningen av året som gått, några listor i vanlig ordning och lite annat smått och gott. Kanske inte en endaste människa orkar läsa dessa självutlämnande banaliteter, de flesta grå och mediokra personers liv är ju egentligen inte så överdrivet intressanta, men här kommer den i alla fall. 

Det blev ett förfärligt och skamlöst resande 2014. Året inleddes i Colombia. Och det är ju som bekant en bit iväg. Bort. De få januaridagarna jag hann med där innan jag åkte hem var jag i mitt kära Calí. På nyårsafton gick vi ut och dansade och jag vill minnas att vi var hemma kl. fyra på morgonen. Dagen efter åkte jag hem, mina reskompisar stannade kvar ytterligare några veckor. En London-resa för att se Chicken Shack och Big Joe Louis and his Blues Kings i mars och i slutet av april åkte jag med min gamla skola till Turkiet. Vänskolan i Ankara, men vi avslutade med två dagar i Istanbul. Spännande! Intressant. Sommarens resa blev en av de bästa någonsin. Tre kompisar, två gitarrer och några munspel i en bil genom Östeuropa. Mest tid var vi i Rumänien, framför allt bodde vi hos släktingar till två av reskompisarna i fem dagar i Satu Mare (ett privilegium att få uppleva hela kulturen på riktigt) innan vi gav oss iväg på en road trip genom Transsylvanien, men vi hann med lite även i Ungern och Slovakien.

Jag kom inte mycket mer än hem till Sverige innan jag åkte med nytt gäng vänner iväg på enveckasfestival i Tyskland. Patti Smith, The Crimson Project, Kraan, Bigelf, Tamikrest, Habib Koité, Martin Barre, Colour Haze, Blues Pills, Öresund Space Collective och Marblewood lockade... Det blev förstås helt galet och oförglömligt.

Året kommer att avslutas som det inleddes, dvs med Colombia. Jag kommer att fira min tredje nyårsafton där av de senaste fyra, denna gång blir det i Villa de Leyva, en fantastisk, inbillar jag mig (har inte varit där), kolonialstad några timmar norr om Bogotá. Ja, allt låter så förtjusande bra, men i verkligheten, i vardagen, sitter jag mest ensam och är låg ute på landet och undrar vad det är för liv jag lever... Ensamheten är nedbrytande. Det värsta som finns ibland. Jag förstår såklart att många ensamma har det betydligt tuffare än vad jag har, men det gör mig inte mindre längtande efter gemenskap och mening med en själsfrände. Så mycket sorg och lidande det är med detta jämt...

Det mest omvälvande som hänt under året är förstås att jag bytt arbetsplats. Det var ett stort steg och det har tagit sin lilla tid att acklimatisera sig. Men nu känns det bättre. Fler bekantskaper och mer inne i det på många sätt och vis. Jag tror jag kommer att få några riktigt bra vänner där så småningom. Om jag orkar. Jag är ständigt trött.

Saknar en del gamla arbetskamrater, men mest P och barnen förstås, fast jag har bra relationer till dem alla, och vi hörs av titt som tätt. I år har "mina" äldre barn och jag fått bättre kontakt igen och äldste grabben och jag har till och med varit ute och skådat fågel som förr i tiden. I Falsterbo och här hemma. Även i övrigt har det blivit mer umgänge med nyare vänner. Samtidigt är jag, som sagt, allt som oftast ensam. Känner mig ensam. Vad det verkar vara motsägelsefullt ibland... Det har hänt en del tråkigt och jobbigt i några relationer som jag har runt omkring mig. Uppbrott, missbruk, en gammal vän har gått bort. Jag är med och stöttar så gott jag kan, men jag är oftast i för dåligt skick själv... 

Rockbandet har lunkat på i vanlig ordning. Det blev en EP släppt och vi gjorde lite mer än en handfull spelningar. De flesta ganska roliga. Faktiskt! Som brukligt har några gig avslutats med efterfest hemma hos mig och de blir ju nästan alltid legendariska... Nästa år kan bli spännande när det gäller bandet! Mycket är på gång, men jag behöver bli lite mera kreativ om det ska bli något bra. Eller ska jag bara lita på de andra...

Jag har börjat spela gitarr lite mera seriöst och det går väl långsamt framåt. Jag spelar med alla jag känner och roligast har det varit att göra det med J. Vi fick till och med uppträtt tillsammans på skolavslutningen. Hon får mig glad och hon får mig att skratta och hon är så duktig. Vi kommer nog att fortsätta ihop.

Helt vanliga skivspelarkvällar har vi också kört på med ganska frekvent. Oftast i grannkommunen, men ibland hos mig eller hos M. Det är då jag spelar skivor. Sitter jag ensam står ofta skivspelaren helt tyst. Jag är inte riktigt som andra skivnördar helt enkelt. Men det går iofs i vågor. Jag presenterade en mängd tyska plattor på bloggen under hösten och då lyssnade jag faktiskt väldigt mycket. Normalt väljer jag dock hellre att sitta och plinka till gamla deppiga Albert King-låtar nu för tiden. Jag spelar så sorgsna solon att jag nästan lipar.

Inte fågelskådat överdrivet intensivt hemma i Sverige. Mest tid lades istället på trollsländorna. Vi var på gränsen till förryckta, galna, tokiga. Så roligt det var! Hundratals timmar tillbringades i fält för att inventera. Till slut blev vi dock något mätta och trötta på det (ett friskhetstecken trots allt...).

Det var mycket dravel om mest ingenting. Här kommer årets bästa plattor (inte nödvändigtvis inbördes rangordnade):

1. Blues Pills s/t
2. Pink Floyd - The Endless River 
2. Black Keys - Turn Blue
4. Rival Sons - Great Western Valkyrie
5. Marblewood - s/t

Bästa andra köp:

1. Terry Reid - River
2. Miller Anderson - Bright City
3. Tangerine Zoo - s/t
4. Frumpy - 2
5. Weed - s/t

Bästa konserterna:

1. Tamikrest - Burg Herzberg, Fulda
2. Blues Pills - Burg Herzberg, Fulda
3. Chicken Shack - The Borderline, London
4. Blood Ceremony - Truck Stop, Göteborg
5. Comus - Truck Stop, Göteborg

Allt skjutet från höften och alla bilder från Bogotá 2011/2012.

Gott Nytt år!

måndag 22 december 2014

Yakta Mama

Trevlig söndag. Fågelskådade med äldste grabben. Det blev en tur ut till Kullahalvön för rovfågelsletande. Inte en endaste örn, men det blev lite annat smått och gott. Mycket babblande så vi var kanske inte helt fokuserade. Därefter blev det gitarrspelande i några timmar hemma hos mig. Väldigt kul. Han är mycket bättre än vad jag är... På kvällen ytterligare flera timmars gitarrgnidande hos R2. Lika roligt det. Spelat gitarr flera timmar om dagen i en vecka...

Idag en tur till stora köpcentrumet som jag har för vana att kalla för helvetet på jorden. Man är inte klok helt enkelt. Men jag hittade det mesta jag behövde. Dock inget batteri till datorn.

Dagens skiva blir Génesis Yakta Mama. Deras tredje platta. 1975. De första låtarna är inte så roliga, men sedan tar sig plattan rejält. Magnifik b-sida. Särskilt avslutande El Indio Llora som måste vara den ultimata symbiosen mellan andinsk folkmusik och psykedelia. Om en vecka är jag i Colombia...

lördag 20 december 2014

Manos de homre

Så har jag överlevt en termin på min nya skola. Stressig sista tid, men tycker samtidigt att det blivit alltmer meningsfullt och berikande. Lärt känna fler människor - inte minst på konstskolan - och varit mer involverad i saker och ting som händer och sker i verksamheten. Spelade till och med gitarr och sjöng på avslutningen tillsammans med talangfullaste tjejen. Nervöst, men det gick ganska bra... Väldigt trevligt julbord på torsdagskvällen. Då förstod jag folkhögskolesjälen och det kändes som min skola. Överhuvudtaget har jag skrattat mig igenom hela veckan tillsammans med J.

Skivspelarkväll i grannkommunen igår. Sliten idag, men fortsatt med vinyllirandet. Nu har colombianska Génesis andra och självbetitlade platta genomspelats tre gånger. Fantastisk psykedelisk folkrock, men med en ovanligt kort speltid. 24 min. Hursomhelst, jag är mentalt redan på väg över Atlanten...

Génesis

torsdag 18 december 2014

Elände

Undrar om någon har mer otur än jag med mina flyg? Ni som läst i bloggen genom åren känner till flera historier. Är det inte väldiga förseningar eller helt missade avgångar så är det bagage som försvinner. Köpte redan i september en ganska prisvärd resa med portugisiska TAP. Igår fick jag reda på att det med största säkerhet blir generalstrejk mitt utresedatum. Kan förstås inte sitta med den ångesten och ovissheten fram till dess så det blev till att avboka och köpa en ny och mycket dyrare biljett med annat bolag. 4500 kr fattigare blev jag på kuppen. Suttit i telefon halva dagen om detta. Lite bättre resa dock, jag får väl försöka trösta mig med det. Ingen mellanlandning i Panama City utan direkt till Bogotá från Frankfurt.

söndag 14 december 2014

Alchemist

Hemmaplansspelning igår. En man kort, så vi kunde inte lira allt vi brukar, men fyllde på med gamla blueslåtar. Roligare enligt mig... Sedan blev det skivspelande till halv fem på morgonen. Det började någorlunda normalt med Rival Sons, Kak, Demian, Boz Scaggs, Jefferson Airplane, Hot Tuna, Next Morning osv, men sedan spårade det ur med SBB Odlot, Nipponjin och slutligen Man och framför allt deras Alchemist som vi blev tvungna att höra tre gånger i följd... Dagens tvåtimmarspromenad var tung. En vecka kvar innan lååång semester.

Alchemist part 1

Alchemist part 2

torsdag 11 december 2014

Transfăgărășan

Jag lider som bekant något av höjdrädsla, men ska ändå upp i alla berg och åka på de värsta vägarna. Transfăgărășan eller Ceaușescu's Folly över Munții Făgărașului blev dock inte riktigt den skräckupplevelse jag såg framför mig. Det var uthärdligt uppför den södra sidan och väl uppe vid passet var det först så dimmigt att vi inte kunde köra ner på andra sidan. 

Det gick inte ens att se fem meter framför sig så det blev till att ta in på hotell. Lite panik en stund - kallt som bara den och alla hotell fullbelagda - men till slut fick vi ändå tag i ett rum. Minns att jag slocknade tidigt efter några pálinka och en absint.

Jag hann ta några bilder innan avfärd på morgonen där man åtminstone ser lite av hur vägen snirklar sig fram, men sedan kom molnen in igen och på nedvägen såg vi inte särskilt mycket. Kanske lika bra det för mina nerver, trots allt... 

onsdag 10 december 2014

Arnica montana

Tatrabergen i Slovakien i all ära, men det var ännu finare i Karpaterna i Rumänien. Efter att ha varit i Satu Mare i 4-5 dagar åkte vi iväg på en sexdagarstripp i Transsylvanien. På de sämsta vägarna man kan tänka sig tog vi oss först till Borșa där vi bodde på ett trevligt hotell i två nätter.

Fantastiskt fint i bergen där. Vi gjorde en riktigt tuff dagsvandring i Munții Rodnei som kanske var hela resans höjdpunt. Vet inte hur många mil vi gick, men det var riktigt svettigt och härligt. Måste åka tillbaka dit och vandra i flera dagar någon gång...

Emellertid var det överraskande dåligt med fåglar. Noterade mina första ringtrastar av underarten alpestris. Inte sett eller hört i Slovakien av någon outgrundlig anledning. Inga bilder... Någon vråk, vattenpiplärka, svart rödstjärt... Nej, det var inte mycket. Det var förstås sent på säsongen, det gjorde väl sitt till.

Slåttergubbe fanns det däremot gott om! Överhuvudtaget blev det mycket mer blommor än fåglar på resan. Jag är tämligen medioker på växter, men jag fotograferade många. Det blir väl tid att bestämma dem alla någon gång...

tisdag 9 december 2014

Nostalgi

Åkte genom Slovakien på vägen hem från Rumänien i somras. Speciell känsla. Vi sov en natt i Rožňava och körde följande dag vidare genom mina gamla hemmamarker Jelšava, Lubeník, Revúca, Muránska dlhá lúka, Muráň. Åkte till och med inom Mokrá Lúka och noterade vad som förändrats på sju eller åtta år. Mellan Mokrá Lúka och Revúca finns numera en solcellspark. Där gick de och slog med lie för 15 år sedan... 

Körde upp till Poprad och Tatranská Lomnica i höga Tatrabergen. Varit där två eller tre gånger tidigare. Inte heller denna gång kom jag högst upp till Lomnický štít 2632 m.ö.h. Man måste vara där tidigt på morgonen för att boka linbanan (notera linbanevagnen på bilden)... Men vi åkte upp till Skalnate Pleso och gick en härlig tur i bergen.

Bodde en natt i Tatranská Lomnica på ett schyst gammalt kommunisthotell som mina reskamrater uppskattade mycket. Åt typisk slovakisk mat och drack slivovica, spelade gitarr på balkongen... Även om det blev ett kort besök - det var inte inplanerat från början - så var det många känslor som kom tillbaka på dessa två dagar. Ingen annanstans i världen har jag rest till fler gånger än till Slovakien så landet har förstås en särskild plats i mitt hjärta.

söndag 7 december 2014

Adelomyia melanogenys

Nej, nu avslutar jag min två månader långa period med mestadels fågelbilder från Colombia. Lämpligt är väl att göra det med kolibrier. Brown Violetear Colibri delphinae. Har setts på bloggen tidigare, men då var det fåglar från Ecuador. 

Andean Emerald Amazilia franciae. Har redan varit med från Km 18, men jag hittade en till som var hygglig om än väldigt kornig. Kolibrier är underbara fåglar och de flesta har dessutom vackra namn. Några fungerar t.o.m. på svenska. Andinsk smaragd.

Speckled Hummingbird Adelomyia melanogenys. Har jag haft med en gång på bloggen, men från Ecuador. Då var det underarten maculata, men denna bör vara cervina. Alla bilderna från Km 18, Cali. Tack och adjö för denna gången.

Actitis macularia

I detta inlägg blir det tre arter som alla ibland dyker upp i Europa och Sverige. Blåvingad årta Anas discors. Häckar i Nordamerika och övervintrar ner till norra Sydamerika. Näst intill årlig i Sverige, men jag har den nog inte på sverigelistan. Osäker... Usel på att föra listor under lång tid och vad jag sett och inte är ibland något dimmigt. Denna har jag dock fotograferat på Isla Gorgona. 

Laughing gull Leucophaeus atricilla. Sotvingad mås. Den enda måsarten jag såg på Isla Gorgona. Några individer hamnade framför kameran. Denna bilden blev nog den bästa. Enstaka fynd av sotvingad mås har gjorts i Sverige. 

Fläckdrillsnäppa Actitis macularia. Vår egen drillsnäppas systerart i Amerika. Som av en händelse kan man sverige- och skånekryssa fläckdrillsnäppa just nu, det finns nämligen en individ i åhustrakten. Den har varit där i fjorton dagar. Men denna är från Buenaventura.

lördag 6 december 2014

Pelecanus occidentalis

Dagens fågel blir Brown Pelican Pelecanus occidentalis. Den minsta av världens åtta arter av pelikaner vilket ändå innebär ett vingspann på två meter. Förekommer från södra Nordamerika till norra Sydamerika. Isla Gorgona, Colombia.

fredag 5 december 2014

Cranioleuca erythrops

Red-faced Spinetail Cranioleuca erythrops. Rosthuvad taggstjärt får den heta på svenska. Förekommer i högländerna i Costa Rica och Panama, i västra och centrala Anderna i Colombia och i västra Ecuador, men det blev en ny art för mig vid Km 18 och San Antonio. 

Montane Woodcreeper Lepidocolaptes lacrymiger. Andinsk trädklättrare. Sett tidigare i både Peru och Ecuador. Uppdelad i nio underarter. Här ska det vara Lepidocolaptes lacrymiger sneiderni. Km 18.

Green-and-black Fruiteater Pipreola riefferii. Sågs också i både Peru och Ecuador. Hoppades på att få se Scaled Fruiteater, det skulle finnas bra möjlighet för den, men så blev det inte. I januari kanske... Underarten occidentalis. San Antonio. 

torsdag 4 december 2014

70

Återvände till förra helgens spelställe tillsammans med föräldrarna. Där finns förutom en scen för rockmusik på den nedre våningen, nämligen även en trevlig restaurang på den övre. Mamma 70 år idag och hon ville hålla sig hemifrån. Vi åt och drack i tre timmar. Förfärligt mätta blev vi. Spelade kort till efterrätten och kaffet. Mamma vann. Verkligen kvalitetstid med föräldrarna! Det kostade en slant, men jag blev inte ruinerad.  Mycket folk och trevlig stämning. Kände igen flera från giget för två veckor sedan. De skulle ha en musikquiz där senare på kvällen. Varför finns det inget sådant ställe i den här hålan?

Jag har lovat att inte berätta, men det är väl ändå ingen som läser.... om jag viskar och skriver med små bokstäver, vi kommer att spela den här på hemmaplansspelningen 13:e december... en massa andra hemliga låtar, men de måste jag bara försöka vara tyst om...

Ortalis columbiana

Idag blir det några usla fågelbilder. Det är förstås ingen som inte begriper att jag mestadels lägger upp bilder som är någorlunda vettiga. Sanningen är såklart att merparten av alla bilder jag tar blir dåliga. Ibland tänker jag att jag borde fotografera mindre, kanske t.o.m. strunta i att ta de där bilderna som man egentligen redan vid fotograferingsögonblicket vet blir misslyckade... 

Black-billed Pepper-shrike Cyclarhis nigrirostri. På svenska får den heta svartnäbbad vireo. En art som sågs på Ecuador-resan, men då missade jag den. Sådant som händer. Är det något riktigt åtråvärt så blir man lite deppad, men jag försöker ta det med ro. Man kan inte se allt. Km 18, Cali. 

En fågelfamilj som är hopplösa att se är de skulkande tapakulerna och de får därför nästan samma status som myrpittor hos ornitologer... Vid Km 18 fick jag faktiskt riktigt fina kikarobservationer av Nariño Tapaculo Scytalopus vicinior, men på mina bilder får man ha bra fantasi för att se vad det är.

Apical Flycatcher Myiarchus apicalis. Hjälmtopptyrann. Vilket namn! Endemisk för Colombia och den första jag säkert bestämde så då kunde jag inte motstå att fotografera fast att det var alldeles för långt håll. Kraftigt beskuren alltså... Reserva Natural Nirvana, Palmira.

Blir det inte överdrivet oskarpt så är det istället någon gren ivägen eller så syns inte hela fågeln. Jag måste ha tusen sådana bilder... White-winged Becard Pachyramphus polychopterus. Reserva Natural Nirvana, Palmira.

Colombian Chachalaca Ortalis columbiana. Endemisk för landet vilket man förstås anar av namnet. Foton rakt upp i ett träd blir sällan särskilt lyckade, men det är nog ändå den bästa av flera tiotal bilder från olika lokaler. La Voragine, Cali.

lördag 29 november 2014

The Endless River

Colombia är förstås mer än bara fåglar och natur. Människorna såklart, men också fantastiska städer. Bogotás centrum kommer inte långt efter Quitos i Ecuador och även om Cali kanske inte är världens charmigaste stad så har även den en del gamla kolonialbyggnader och kyrkor att beskåda.

Finast av de städer jag varit i är kanske ändå Popayán, huvudstad i departementet Cauca. Där finns det mycket kolonial arkitektur att njuta av även om stora delar av staden förstördes i en jordbävning 1983. Några timmar med minibuss från Cali så är man där. En väg med mycket utposterade militärer dock. Det är inte helt riskfria områden...

Popayán grundades av Sebastián de Belalcázar. Det känns som att jag lite reser i hans fotspår. Belalcázar kom först till Nicaragua, 1524, där han blev Leóns förste borgmästare. Tio år senare grundade han Quito innan han gav sig in i nuvarande Colombia på nya erövringståg och där kom han att grunda både Popayán och Cali. Han dog i Cartagena och det är som bekant kolonialarkitekturens stad numero uno i Colombia. Där har jag ännu inte varit och jag kommer inte dit nu i dec/jan heller, men kanske någon gång?

Popayán kallas La Ciudad Blanca och det är verkligen ett passande namn. Det finns hela gator med bara vitkalkade hus. Det blev ett ganska kort besök i december förra året. Vi gick på ett naturhistoriskt museum där det fanns mängder med uppstoppade fåglar, åt på en trevlig restaurang och flanerade sedan runt i det historiska centrumet under några timmar. Vi hade lokal guide, en släkting till N. Lätt den mest galna kvinnan i Popayán. Oförglömligt.

Lyssnar på Pink Floyd The Endless River. Det är 20 år sedan jag såg Pink Floyd på Earls Court i London. Det var bestämt ett av de sista datumen i november 1994, några dagar innan de spelade sin avslutningskonsert. Vill minnas att de gjorde cirka 20 konserter på Earls Court, att de totalt sågs av 400 000 personer och att jag var på den tredje sista. Hursomhelst, David Gilmour och Richard Wright pratar alltid med mig. Det är överraskande bra för att mestadels vara gammalt överblivet material. 

Mycket vibbar från Division Bell förstås, men ibland låter det som gammalt Pink Floyd-material från sent 60-tal, tidigt 70-tal. Stämningsfullt, vackert, sorgset, psykedeliskt. Tårar i ögonen ibland. Kanske av nostalgiska skäl. Ett värdigt farväl från världens bästa band genom tiderna.

torsdag 27 november 2014

Lumbago acuta

Idag längtar jag extra mycket till Colombia. Vaknade med nackspärr och sedan fick jag ryggskott när jag skulle lämna huset. Skönt! Alla lektionspass från 8.30 till 16.45. Paracetamol varannan timme. Stapplande fram. Ett varmt Colombia skulle göra underverk med min stackars kropp. Popayán, La Ciudad Blanca.