fredag 26 december 2014

Resumé

Här kommer den, sammanfattningen av året som gått, några listor i vanlig ordning och lite annat smått och gott. Kanske inte en endaste människa orkar läsa dessa självutlämnande banaliteter, de flesta grå och mediokra personers liv är ju egentligen inte så överdrivet intressanta, men här kommer den i alla fall. 

Det blev ett förfärligt och skamlöst resande 2014. Året inleddes i Colombia. Och det är ju som bekant en bit iväg. Bort. De få januaridagarna jag hann med där innan jag åkte hem var jag i mitt kära Calí. På nyårsafton gick vi ut och dansade och jag vill minnas att vi var hemma kl. fyra på morgonen. Dagen efter åkte jag hem, mina reskompisar stannade kvar ytterligare några veckor. En London-resa för att se Chicken Shack och Big Joe Louis and his Blues Kings i mars och i slutet av april åkte jag med min gamla skola till Turkiet. Vänskolan i Ankara, men vi avslutade med två dagar i Istanbul. Spännande! Intressant. Sommarens resa blev en av de bästa någonsin. Tre kompisar, två gitarrer och några munspel i en bil genom Östeuropa. Mest tid var vi i Rumänien, framför allt bodde vi hos släktingar till två av reskompisarna i fem dagar i Satu Mare (ett privilegium att få uppleva hela kulturen på riktigt) innan vi gav oss iväg på en road trip genom Transsylvanien, men vi hann med lite även i Ungern och Slovakien.

Jag kom inte mycket mer än hem till Sverige innan jag åkte med nytt gäng vänner iväg på enveckasfestival i Tyskland. Patti Smith, The Crimson Project, Kraan, Bigelf, Tamikrest, Habib Koité, Martin Barre, Colour Haze, Blues Pills, Öresund Space Collective och Marblewood lockade... Det blev förstås helt galet och oförglömligt.

Året kommer att avslutas som det inleddes, dvs med Colombia. Jag kommer att fira min tredje nyårsafton där av de senaste fyra, denna gång blir det i Villa de Leyva, en fantastisk, inbillar jag mig (har inte varit där), kolonialstad några timmar norr om Bogotá. Ja, allt låter så förtjusande bra, men i verkligheten, i vardagen, sitter jag mest ensam och är låg ute på landet och undrar vad det är för liv jag lever... Ensamheten är nedbrytande. Det värsta som finns ibland. Jag förstår såklart att många ensamma har det betydligt tuffare än vad jag har, men det gör mig inte mindre längtande efter gemenskap och mening med en själsfrände. Så mycket sorg och lidande det är med detta jämt...

Det mest omvälvande som hänt under året är förstås att jag bytt arbetsplats. Det var ett stort steg och det har tagit sin lilla tid att acklimatisera sig. Men nu känns det bättre. Fler bekantskaper och mer inne i det på många sätt och vis. Jag tror jag kommer att få några riktigt bra vänner där så småningom. Om jag orkar. Jag är ständigt trött.

Saknar en del gamla arbetskamrater, men mest P och barnen förstås, fast jag har bra relationer till dem alla, och vi hörs av titt som tätt. I år har "mina" äldre barn och jag fått bättre kontakt igen och äldste grabben och jag har till och med varit ute och skådat fågel som förr i tiden. I Falsterbo och här hemma. Även i övrigt har det blivit mer umgänge med nyare vänner. Samtidigt är jag, som sagt, allt som oftast ensam. Känner mig ensam. Vad det verkar vara motsägelsefullt ibland... Det har hänt en del tråkigt och jobbigt i några relationer som jag har runt omkring mig. Uppbrott, missbruk, en gammal vän har gått bort. Jag är med och stöttar så gott jag kan, men jag är oftast i för dåligt skick själv... 

Rockbandet har lunkat på i vanlig ordning. Det blev en EP släppt och vi gjorde lite mer än en handfull spelningar. De flesta ganska roliga. Faktiskt! Som brukligt har några gig avslutats med efterfest hemma hos mig och de blir ju nästan alltid legendariska... Nästa år kan bli spännande när det gäller bandet! Mycket är på gång, men jag behöver bli lite mera kreativ om det ska bli något bra. Eller ska jag bara lita på de andra...

Jag har börjat spela gitarr lite mera seriöst och det går väl långsamt framåt. Jag spelar med alla jag känner och roligast har det varit att göra det med J. Vi fick till och med uppträtt tillsammans på skolavslutningen. Hon får mig glad och hon får mig att skratta och hon är så duktig. Vi kommer nog att fortsätta ihop.

Helt vanliga skivspelarkvällar har vi också kört på med ganska frekvent. Oftast i grannkommunen, men ibland hos mig eller hos M. Det är då jag spelar skivor. Sitter jag ensam står ofta skivspelaren helt tyst. Jag är inte riktigt som andra skivnördar helt enkelt. Men det går iofs i vågor. Jag presenterade en mängd tyska plattor på bloggen under hösten och då lyssnade jag faktiskt väldigt mycket. Normalt väljer jag dock hellre att sitta och plinka till gamla deppiga Albert King-låtar nu för tiden. Jag spelar så sorgsna solon att jag nästan lipar.

Inte fågelskådat överdrivet intensivt hemma i Sverige. Mest tid lades istället på trollsländorna. Vi var på gränsen till förryckta, galna, tokiga. Så roligt det var! Hundratals timmar tillbringades i fält för att inventera. Till slut blev vi dock något mätta och trötta på det (ett friskhetstecken trots allt...).

Det var mycket dravel om mest ingenting. Här kommer årets bästa plattor (inte nödvändigtvis inbördes rangordnade):

1. Blues Pills s/t
2. Pink Floyd - The Endless River 
2. Black Keys - Turn Blue
4. Rival Sons - Great Western Valkyrie
5. Marblewood - s/t

Bästa andra köp:

1. Terry Reid - River
2. Miller Anderson - Bright City
3. Tangerine Zoo - s/t
4. Frumpy - 2
5. Weed - s/t

Bästa konserterna:

1. Tamikrest - Burg Herzberg, Fulda
2. Blues Pills - Burg Herzberg, Fulda
3. Chicken Shack - The Borderline, London
4. Blood Ceremony - Truck Stop, Göteborg
5. Comus - Truck Stop, Göteborg

Allt skjutet från höften och alla bilder från Bogotá 2011/2012.

Gott Nytt år!

2 kommentarer:

magda sa...

Ensamheten äter upp en. Bit för bit.

Ask sa...

Tunga grejer. Men bra med gitarrspelandet.