onsdag 30 december 2015

Resumé

Hur ska man sammanfatta det här året? Mitt år alltså. Om jag skulle försöka beskriva det med tre ord till att börja med. Jobbigt. Omtumlande. Innehållsrikt. Eller, jag vet inte. Det var svårare än vad jag trodde att hitta tre ord... Jag har bytt jobb även detta år. Det är väl det som är det mest omtumlande. Från folkhögskola tillbaka till gymnasium. Ibland vet jag inte ens om jag gjorde rätt. Det är sådant som är jobbigt. Att jag aldrig landar i någonting, att jag alltid är orolig, stressad, på väg, rastlös, jagad. Deppig. En del som är roligt och inspirerande på min nya skola, jag borde vara mer nöjd...

Dock, mest plågsamt är att jag måste flytta. Jag har bott i det här huset i arton år. Tolv plus sex år. Jag var härifrån, bodde nere i huvudorten, i fyra år. Jag har trivts här. Det är hemma. Stor sorg. Jag vet fortfarande inte vart jag tar vägen. Det finns inte oändligt med vettiga hus att köpa och knappt någonting att hyra. Det finns dock en utväg.

Annat som är jobbigt är min ständigt bråkande rygg. Mitt värsta ryggskott hittills fick jag när jag kom hem från Colombia och efter det har jag haft täta besök hos en kiropraktor. Han trycker och bockar och knäcker och allt möjligt, jag gör övningar på morgnarna och försöker gå mina promenader, men bra blir jag inte. Nu har jag fått en remiss till magnetröntgen. Hopplöst.

2015 gjorde jag inte lika många resor utomlands som de senaste åren, men det blev nästan två månader sammanlagt. Jag inledde året med hela januari i Colombia (och även slutet av december 2014) och i juli var jag iväg i tre veckor i Uganda. Fantastiska äventyr som jag egentligen inte smält överhuvudtaget. Jag har inte ens tittat igenom alla tusentals bilder från någon av resorna ännu. Men det ska väl bli tid för det någon gång antar jag. Borde avhandla lite fler fåglar från Colombia på bloggen kanske. Hursomhelst, en liten tripp till Wales med rockbandet i november blev det också... 

Jag har inte lagt in alla nya fågelarter i Clements, men 2000 arter passerade jag någon gång i Colombia. Är jag nära 2500? Det är inte klokt... Det har inte blivit särskilt mycket fågelskådande på hemmaplan däremot. Som de senaste åren har det varit trollsländor för hela slanten. Framför allt i maj och juni då det mesta handlade om favoritinsekterna. Mest minnesvärt är några dagar med förvandlingar av sandflodtrollsländor och förstås kursen jag höll i på folkhögskolan. Hursomhelst, när jag bara fått flyttat och kommit till ro så ska jag ta tag i kryssandet i Clements.

Det har blivit några kortare utflykter här hemma i Sverige också. En helg på Öland, några dagar i Hova för den årliga skivmässan där, Värmland med bandet, en liten musikfestival i Småland, en helg i Göteborg, några gånger till Österlen. En galen resa till Västerås när vi var med om Rögles avancemang till SHL. Och lite annat farande kors och tvärs. Oftast till Malmö. Är jag hemma någon gång? 

Bandet har som vanligt varit upp och ner. Ibland är det roligt, ofta vill jag bara lägga ner. Inte sällan den värsta energitjuven. Det blev ingen ny skiva, det blev inget med den där split-singeln och vi gjorde bara en handfull spelningar. Dock var alla gigen roliga. Helgen med Lugnet och Wales förstås i topp, men även Värmland var kul. 

Jag pluggar. Håller på med en uppsats och det går sådär. Jag har träffat en kvinna. Jag pysslar lite med mina skivor ibland. Jag försöker hålla igång mitt naturintresse och jag försöker läsa böcker. Det är mycket som är svårt när man har låga serotonin-halter i hjärnan...

Jaha, så var det de där listorna då. Jag brukar lista topp-5 årets plattor, topp-5 andra plattor och topp-5 konserter. Så det får väl bli så i år också och jag skjuter som vanligt från höften. Mer eller mindre. 

Årets fem plattor, utan inbördes ordning:

1. Warren Haynes Ashes and Dust
2. Den Stora Vilan Utsikt mot Havet
3. Graveyard Innocence & Decadence 
4. Truls Mörck s/t
5. Blues Pills Live

Det finns några schyssta plattor till, men som vanligt är inte urvalet av skivor från året så stort.

Årets fem plattor, utgivna andra år:

1. Pescado Rabioso Pescado 2
2. Blues Creation Demon and Eleven Children
3. Carmen Maki & Blues Creation s/t
4. Fläsket Brinner s/t
5. Progresiv TM Dreptul de a visa

Årets fem konserter:

Blues Pills - Klubb Malfunction Malmö
Den Stora Vilan - Mythos Göteborg 
Graveyard - KB Malmö
Abramis brama - Rockborgen Borås
Caravan - The Tivoli, Helsingborg

Förra året firade jag nyår i Villa de Leyva i Colombia. Alla bilder kommer därifrån. I år blir det firande, eller inget direkt firande alls kanske, tycker inte det är så viktigt, här hemma. Gott nytt år! Vi får se om bloggen överlever ännu ett år...

tisdag 29 december 2015

7-2

Upp som en sol ned som en pannkaka. 7-2 i baken i Linköping. 

Lemmy R.I.P.

söndag 27 december 2015

7-2

Julledigheten lunkar på. Julafton hos systern, juldagen på fest hos kompis i Ä-holm, annandagen med langos hos familjen S. Alltsamman väldigt trevligt. Igår streamad hockey - Rögle mot Örebro. Sett alla fyra matcherna mot just dem på C More. Man skulle givetvis varit i hallen, men det var en härlig seger. Idag en promenad efter allt regnande. Jag tittar i princip aldrig på fåglar nu för tiden (i Sverige alltså), men kikaren åkte med. Hade inte lyft den en enda gång när vi kom tillbaka till gården efter en timma. Såg en skata som jagade en långvingad fågel. Lyfte kikaren och fick in en jorduggla Asio flammeus i bilden! Ha! Ny art för kommunen och nytt tomtkryss! Inte sett någon jorduggla sedan jag var i USA 2012. Tjoho!

Annars har vi legat utspridda i soffa, fåtölj och i kökssoffa med våra böcker. Det är skönt att göra nästan ingenting och det är precis vad jag behöver för att återhämta mig, efter att ha varit helt under isen ett tag. Bilderna på jordugglor från Bear River Delta, 1 juli 2012 och såklart inte från idag (ingen kamera och hade ändå inte hunnit med...). 

lördag 26 december 2015

Put za istok

Här kommer ytterligare en jugge. Korni Grupa från 1972. Skivan sägs vara den första jugoslaviska progressiva rockplattan. Och visst är det en utmanande och suverän skiva! Jazzrock, tidig hårdrock, psykedelia, blues, vild kreativitet och grymt musicerande. Fantastisk organist och pianist i Kornelije Kovač och gitarrist i Josip Boček. Speciellt den 14.20 långa Put za istok är oumbärlig om man gillar den här genren. Man måste höra hela låten! Skivan inhandlad på Hova-mässan i somras. 

fredag 25 december 2015

Oprosti ljubav

Jag är ovanligt flitig med skivspelandet för tillfället och bloggen är plötsligt en skivblogg igen... Två plattor som jag fick med mig hem från Hova i somras var Yu Grupa - s/t från 1975 och Klan Mrowisko från 1970. De har fått sig vars två genomlyssningar idag. Med Yu Grupa har jag sedan tidigare deras första från 1973. Den är klart mycket bättre, men det finns en del schyssta låtar även på denna. Särskilt gillar jag den Golden Earring-doftande Oprosti ljubav. Bra jugge-hårdrock helt enkelt. Slitet omslag, men skivan spelar fint. 

Klan Mrowisko är en bra och intressant proggplatta från Polen. Vet inte direkt hur jag ska beskriva den så jag lånar Asbjørnsens rader från Scented Gardens of the Mind: Wromisko is an impressive, interconnected work crossing Vanilla Fudge and Deep Purple (first album) with Breakout. This is a remarkably mature album with nice organ and flute in addition to the predominant guitar. Samma med denna som med Yu Grupa. Ett riktigt risigt omslag, men en helt acceptabel skiva.


onsdag 23 december 2015

Dan före dopparedan II

Efter Hard Rock Hell köpte jag skivor med Pig Irön och Black State Highway. Med Pig Irön blev det deras senaste Sermons From The Church Of Blues från 2015. Den har faktiskt snurrat en hel del, inte minst i bilen. En väldigt varierad hårdrocksplatta. Bluesig 70-talsrock, sydstatsrock, stonerrock och metal om vartannat. Några lite träiga spår, men merparten gungar på fint och det finns gott om minnesvärda melodier. En gitarr, bas, trummor, sång och munspel. Hur svårt kan det vara? Hårdrock man blir på bra humör av!

Black State Highway ramlande vi in på sent på fredagskvällen. P och jag. Aningen påstrukna... Det var ett sjuhelvetes ös och skitbra och efter konserten skulle vi givetvis back stage och tjoa lite med Liva Steinberga. Hon var trevlig, men vad hon tänkte om oss vill jag inte ens veta. Nåja. Klassisk hårdrock och riffglädje utan krusiduller. Skivan, från 2014, är fin, men jag bjuder på en video från en singel från 2015 (som jag inte ens vet om den existerar i fysisk form), Lights of the City. Grymt bra!

Det var väl lite roligt att få lyssna på t.ex. Saxon på Hard Rock Hell, jag såg dem redan 1983 på Olympen i Lund och kanske har jag hört dem ytterligare någon gång, men i ärlighetens namn var det väl inte överdrivet bra. Eller, det var det kanske, men jag gillar helt enkelt inte sådan hårdrock. Samma med U.F.O. Sett dem två gånger tidigare och då var de klart hörvärda, nu var det inget vidare... Pat Travers dök aldrig upp, det var förstås lite ledsamt. Nä, istället var det bästa jag såg och hörde just Pig Irön och Black State Highway.


Dan före dopparedan

Lyssnat igenom Spiders senaste 10-tummare några gånger. I titellåten Why don't you får man sig en dos coola gitarriff och nästan lite Blondie-feeling. Ganska schyst låt. Sedan gör de en ABBA-cover. Watch out. Första gången tyckte jag den var direkt dålig, men andra och tredje lyssningen var den rätt ok ändå. In a room är en något tam rocklåt som jag inte går igång på direkt. Eftersom det är ett himla mekande med 45 rpm på min skivspelare, så passade jag på att spela även deras första 10-tummare från 2011. Så mycket skitigare sound de hade då! Gillar den bättre... 

Jag samlar inte direkt på 7:or, men om alla hade sett ut som Yuri Gagarins Sea of dust så hade det kanske varit annorlunda. Tjock papp, uppvik, blue marble vinyl, 33 rpm och överhuvudtaget grymt snygg. Sinnesutvidgande instrumental spacerock som är helt suverän. Mycket Hawkwind-vibbar. Känner J i bandet lite. Måste se dem live snart. Ultraljud 2015. 


tisdag 22 december 2015

Curious Volume

Jag lyssnade lite på Pentagram Curious Volume på nätet när den kom. Tyckte att där fanns några stänkare, men att den ändå inte gjorde något större avtryck. Nu när vinylen fått sig några noggrannare genomlyssningar så tycker jag att den är betydligt bättre. Bobby Liebling sjunger förvisso väldigt ojämnt, ibland ganska uselt, men i några spår låter han nästan förvånansvärt bra. Kompisen M som spelat in och producerat och när han var här och hälsade på i slutet av sommaren fick jag höra några historier om inspelningen. Nåja, jag ska inte berätta dem... Jag gillar den blytunga Dead Bury Dead och kanske framför allt Curious Volume på a-sidan. Tunga fina riff och bra sångmelodier. Det är kanske inte så kul att de alltid ska spela in någon gammal hit, men Motörhead-doftande Earth Flight är en grym låt och den blev väl ganska fräsch trots allt. B-sidan går jag inte igång på lika mycket. Bäst är avslutande Because I made it. Bobby vet nog vad han sjunger om i den...

No peace now this is true
No time for me and you
The colors all turn blue
Oh how I hate it

My limits overdue
And now it’s come true
The pain is almost through
Because I made it

måndag 21 december 2015

7001

Det har kommit en ny bok i Pokoras serie Record Collector Dreams och jag har förstås införskaffat den. Pornografi för skivsamlare. Som vanligt är det en massa obskyra plattor man inte har hört talas om, men också en hel del som finns i skivsamlingen och som nu anses ha blivit rariteter. Av de svenska t.ex. finns Doris Did you give the world some love today baby som fått fyra skivor/pluppar (värde 330-585 €), King George Discovery och Made in Sweden Snakes in a hole en plupp (värde 75-100 €) och Made in England två pluppar (värde 100-180 €). Helt klart övervärderade tror jag, så himla ovanliga är åtminstone inte de sista tre. Men, de här värderingsguiderna påverkar definitivt vilka prislappar som kommer att hamna på de här plattorna i fortsättningen... 

Det är dock trevligt att ligga i soffan med 7001 Record Collector Dream och med någon härlig vinyl på spelaren. Varför inte Boomerang? En tysk sådan är med i boken och har värderingen en plupp. På 80- och 90-talen stod den amerikanska i alla cut-out-backar och kostade en tjuga. Den utgåvan är kanske fortfarande hyfsat billig? Hursomhelst, det är en sådan jag lyssnat på.

lördag 19 december 2015

Wade in Water

Köpte Harvey Mandels första soloplatta, Cristo Redentor, som en nyutgivning i 220 g vinyl för 6-7 år sedan. Den är fullt möjlig i original så det var egentligen onödigt, men jag ville väl ha den där och då. Den har fått sig några genomlyssningar den också sedan igår. En platta som man säkert både kan tycka är trist eller alldeles underbart flummigt. Jag går förstås igång på hans helt egna stil och de makalösa ljud han kan få ur sin gitarr. Det är jazzigt och psykedeliskt - inte sällan baklängesgitarr - och mestadels lågmält, men det finns alltid sublima små finesser även när det förefaller vara händelsefattigt. Över hela skivan vilar en mystiskt atmosfär. 1968.

fredag 18 december 2015

El Stinger

Jag fortsätter att köpa på mig Harvey Mandels soloplattor. Det blev två på skivmässan i Ä-holm i höstas. Righteous och Baby Batter. Righteous var ganska slätstruken även om där fanns någon fin blueslåt, men Baby Batter är en riktigt stöddig platta. Baksidestexten kallar skivan för ett producerat jam, vilket i det här sammanhanget betyder att det är mer eller mindre live i studion. Den hypnotiska och totalt stenade El Stinger är förstås favoritlåten. Den kan man höra om och om igen. Larry Taylor på bas. 1970.

Dreptul De A Visa

Så har jag fått plockat in Progresiv TM Dreptul De A Visa på originalvinyl i samlingen. Blev erbjuden att köpa ett exemplar för mer än tio år sedan för 2000 kr, men stod emot då. Tyckte helt enkelt att det var lite väl blodigt. Nu fick jag en superfin skiva för hälften. Spelar som ny. Mycket nöjd måste jag säga! Fantastisk rumänsk heavy progressive. Utgivningsåret är något oklart. Har sett allt från 1973 till 1976. I 2001 Record Collector Dreams står 1974, i Scented Gardens of the Mind 1975... Brutala gitarrer, fina melodier, helt vilda utbrott på tvärflöjt. Låter totalt oproducerad, men det gör den bara ännu bättre. Tillsammans med Phoenix det vassaste från Rumänien. 

onsdag 16 december 2015

Blues II

Ni som följt denna blogg en längre tid vet att jag har gjort skamlöst många resor till Latinamerika de senaste åren. Flest på vintern. Det nya året har firats in i nya världen fyra av de fem senaste gångerna. Men nu blir det en ledighet hemma i det här bistra landet :-(

Det var för fem år sedan, idag, som jag åkte iväg på min första resa västerut, då till Nicaragua och Costa Rica. Länder som jag gärna skulle vilja återvända till. Någon gång. Särskilt till Nicaragua för det var där som jag smittades av Latinamerika. Naturen, atmosfären, kulturen, människorna, dofterna, spänningen, nerven... 

Inga fler lektioner den här terminen. Nu återstår bara en kväll med fixande inför julfesten imorgon, en volleybollturnering och så själva julfesten då. Om jag inte faller död ner om en stund så har jag alltså överlevt ännu en termin i läraryrket.

söndag 13 december 2015

Colombia

Idag är det två år sedan jag åkte till Colombia för andra gången. Kanske var det på sätt och vis den bästa resan. Vi åkte inte till Amazonas i Brasilien och vi var inte i Bogotá som första gången, vi åkte inte heller kors och tvärs över hela landet, stressade över att försöka se så många fågelarter som möjligt på fyra veckor som i januari i år. 

Nej, vi tog det lugnt och höll oss mestadels i och runt Cali. Cali es Cali y lo demás es loma, ¿oís?. De mest spännande utflykterna gick till Popayán (bilden på skrattglatt gäng längst bak i taxibussen på vägen dit), till Nirvana vid Palmira (som vi även gjorde 2011-2012), till Km 18 ovanför Cali och skådade fågel en dag och sedan framför allt den fantastiska resan till Isla Gorgona ute i Stilla Havet, som väl sammantaget tog sex dagar med resor till och från Buenaventura. Det mest minnesvärda alla kategorier! Kommer man någonsin återvända dit? Jag hoppas göra det. 

2-1

Ryggen bråkar så mycket med mig att det är på gränsen till outhärdligt. Det är svårt att sova när man måste ändra ställning var tjugonde minut. Det går ju inte heller att käka hur mycket värktabletter som helt. Magen har rasat av alla ibumetin och treo. Så humöret är inte det bästa. Det blev ändå en ganska bra helg. Det finns många som bryr sig om mig fast att jag är låg och avig. Idag blev det en liten promenad, vilket åtminstone inte gjorde ryggen värre, och sedan var vi på julmarknad i B. Det var lite trevligt med många närvarande vänner och dessutom spelades det livemusik. Köpte sill till mig själv och leverpastej till katten...

Försökt hänga med vad som hänt under två veckor i Paris fast att jag är ur slag. Nu är de flesta försiktigt positiva till det klimatavtal som till slut slöts och då får man väl själv försöka vara det också... Jag får sätta mig in i allt så småningom.

En vecka till. Ska jag orka?

lördag 12 december 2015

Giraffa camelopardalis

Har jag redan utmattningssyndrom eller är jag på väg att få det? Det var nog ytterst nära för två år sedan att jag gick in i väggen och jag har liksom inte riktigt kommit tillbaka sedan dess. Ständigt jagad och stressad, aldrig utsövd och en malande ångest. Just nu dessutom i dålig kondition och med ischias från helvetet. Ingen Colombia-resa över jul/nyår som brukligt. Vad är meningen med alltihop?
  
Infarkten är förmodligen förestående och Rögle gör inte en gladare precis. 

tisdag 8 december 2015

December

Ibland tänker man att vissa saker går att lämna bakom sig, men så kommer verkligheten ifatt en... Ingenting går att lämna bakom sig. Ingenting!

Rögle förlorade i helgen. En födelsedagsmiddag med tillhörande kortspel på stationen i R (liksom förra året). Regn och rusk både lördag och söndag så jag höll mig inomhus. Började läsa 2066 av Roberto Bolaño igen. Efter fem år. 

Jag är väl högst troligt slut som människa.

torsdag 3 december 2015

5-3

Äntligen lite ljus i mörkret!

onsdag 2 december 2015

Blues

Helt slut jämt, men på onsdagar brukar jag ändå göra ett ryck. Lektioner på förmiddagen. Därefter lunch med pappa. 1,5 h seminarium på min kurs. Kiropraktorn (nu blir det magnetröntgen av ryggen). Handlat, lagat mat, diskat, tvättat, förberett morgondagens handledning, rättat några prov... Godnatt.

tisdag 1 december 2015

Ceryle rudis II

Repade med bandet för första gången sedan Wales. Inspirationen var inte den bästa efter en lång och slitsam dag på jobbet, men när vi väl kom igång var det ganska roligt. Vi började på något gammal funkigt riff och alla var kreativa och kom med idéer och input. Efter en stund hade vi skippat det vi utgick ifrån och hade istället en helt ny låt. Så blir det ibland. Lät inte riktigt som något vi gjort tidigare. Den kan nog bli bra...

måndag 30 november 2015

4-1

Som vanligt gick helgen fort. Rögle förlorade borta mot Modo och nu är vi verkligen nere i bottenträsket. Suck! En julmarknad här hemma på landet och ett trevligt födelsekalas hos danska vännerna i den lilla stugan på Hallandsåsen, annars hände det inte särskilt mycket. En blåsig och regnig skogspromenad, lite studerande... Överlevde Gorm ska man kanske också tillägga, blev inte ens strömlös, men det tog i bra i stormbyarna vill jag lova. Undrar hur det gick med vår skog. Det kan nog ha fallit en del träd...

Det kommer att bli en intensiv vecka. Inleddes idag med heldag hos FIFH i Malmö. Litteraturseminarium i min kurs på onsdag. En rejäl hög med prov att rätta och som jag inte ens börjat på. Repa för första gången sedan Wales imorgon. Vill egentligen åka och se Den Stora Vilan i Malmö på torsdag, men det blir nog för bra...

lördag 28 november 2015

Ceryle rudis

I onsdags såg jag Malmö FF– Paris Saint-Germain på stortorget i Malmö och gick därefter och tog några öl med min gamla kollega. Kul. Han frestade med att stanna kvar på torsdagen för att se Malmö - Rögle, men som tur var avböjde jag. Det blev en väntad förlust, laget är helt under isen nu. Det finns inget deppigare än att förlora mot Malmö. Rädd att det blir ytterligare en förlust mot Modo idag... 

Trevligt att träffa alla handledarkollegor på högskolan. Givande diskussioner om allt från handledning och skolutvecklingsarbete till matematik och undervisning rent generellt och vi fick flera bra och inspirerande föreläsningar. Jag saknar att studera ibland... 

Här kommer en bild på en Pied kingfisher Ceryle rudis och en på en goliathäger Ardea goliath och en styltlöpare Himantopus himantopus. Fotona tagna vid båtturen på Kazinga channel. Uganda.

tisdag 24 november 2015

Panthera leo

Jaha, vad ska vi ha för djur på bloggen idag då? Så här sa min systers pojke, fem och ett halvt år, om mig för några månader sedan: P kan nog vinna många djurtävlingar - flest namn på fåglar, fånga flest djur, ta flest bilder på djur... Då vinner han många medaljer och priser. För priserna kan han köpa ett nytt hus. Han är rolig!

Nu har jag tänkt färdigt. Det får bli lejon! Jag har bilder på långt håll på lejonhanar, men jag väljer en hona från Elizabeth National Park och en söt unge från Ishasha i samma park. I Ishasha finns en av afrikas två trädklättrande populationer av lejon. Den andra finns i södra Tanzania. 

måndag 23 november 2015

Vinter II

Hemma på lunchen. Tog en motljusbild med mobilen. Blev ju överraskande bra! Hade jag gjort detsamma med dyra systemkameran hade det garanterat bara blivit skit. 

Kallt. Men fint.

Vinter

Så blev det till slut vinter. Ingen snö på Österlen när jag körde därifrån igår eftermiddag, men här hemma var det förstås 20-30 cm. Kallt i natt. Minus 14 nu på morgonen. Då är det svårt att hålla värmen i det gamla råttboet.

fredag 20 november 2015

Vart är vi på väg?

En väldigt slitsam arbetsvecka. I princip har jag varit igång från morgon till kväll och dessutom varit småkrasslig och dragits med en plågsam ischias. Utvecklingssamtal och öppet hus och femtioelva andra saker. Förberedelser inför nästa vecka då jag ska vara på utbildning två dagar i Malmö...

Ikväll var det meningen att jag skulle åka iväg på en musikquiz i skogen. Det var himla trevligt förra gången och jag såg verkligen fram emot att vara med, men jag orkar helt enkelt inte. 

Nu såg jag istället att det är säsongspremiär för På spåret. Det ska jag titta på! Jag ser ytterst sällan på TV överhuvudtaget, men På spåret brukar jag sällan missa. 

Tv-programmet fick mig genast att tänka på San Cipriano i Colombia. Resan mellan Córdoba och San Cipriano, i januari i år,  borde man verkligen filmat. Efteråt pratade vi om att det hade varit den optimala På spåret-filmen. Man passerade några mindre byar med hyddor och kanske någon odling, i övrigt var det bara djungel. Vart är vi på väg? Ha-ha! Fullständigt osannolikt motorcykeldrivet fordon på järnväg. Fort gick det - säkert 50-60 km/h - och säkerhetstänket var förstås noll. Några löstagbara bänkar... Viss dödsångest i kurvorna vill jag lova. 

San Cipriano is tiny town of 500 inhabitants close to Buenaventura in western Colombia. In terms of climate, the town is located in a humid subtropical forest, and therefore the weather is characterized by frequent rain and humid, warm daytime temperatures. Ethnically, the town is almost 100% composed of Colombians of african descent. Regarding the flora and fauna, the area is characterized by species native the region: toucans and subtropical birds, snakes, monkeys, and several wild species of mammals.

Getting there is half the fun, but the beautiful surroundings and tranquil vibe of the area can keep you busy for a day or two.

The only connection to the town is by railroad. Due to the lack of trains, locals have set up their own ingenious transportation system with motorbike-propelled or human-powered vehicles that utilize the train tracks (Wikitravel).

Nöden är uppfinningarnas moder!