söndag 28 juni 2015

Gdy gaśnie w nas płomień

Besök från Västergötland igår. Skivspelande några timmar. Mycket från Polen, Jugoslavien och Tjeckoslovakien blev det. Pescado Rabioso också förstås. Kevin Coyne, Agusa, Hooffoot, Fläsket Brinner, Kvartetten som Sprängde och en massa annat. Polska Test gick hem. Ha-ha! Jag knäcker J med något varje gång... Ett trevligt fynd från Hova.

Idag blev det gitarrspelande med B och R. Lärt mig några nya skalor. Himla kul! Funderar på om jag skulle skaffa mig en elgitarr också. Och en wah-wah-pedal...

En miljon saker att göra i veckan känns det som. Hoppas jag kan vara effektiv och bli av med en del jobbiga måsten imorgon.

lördag 27 juni 2015

Cordulegaster boltonii

Kanske denna bild på en kungstrollslända Cordulegaster boltonii, en hane, är något bättre än den jag lade upp igår? Det är den nyförvandlade individ vi sett längst från ån. Den har alltså inte gjort sin första flygtur ännu. Larven hade krupit ungefär 7 m upp på land för att komma till just detta strå. Det var nära att jag trampade på den när vi anlände till lokalen.

Det blev en hona också. Hittad av en uppmärksam deltagare på en mosse som jag väl mer gick ut på för att eventuellt spana in någon fågel. Fördelen med molnigt väder och kallt är att sländorna inte flyger när man ska fotografera dem. Denna förevigade även ickefotograferna med sina mobilkameror på 1-2 dm håll och den satt lugnt kvar...

Ny mobil. Jag har lyckats med att både ringa med den och svara. 

fredag 26 juni 2015

Semester

Så är det äntligen semester! Eller, den sista veckan på folkhögskolan har varit underbar på alla sätt och vis, men jag har varit igång mest hela tiden och det dåliga vädret var lite ansträngande för nerverna, det ska som bekant helst vara sol när man skådar trollsländor... Lite jobbigt att städa arbetsplatsen och säga adjö, men nu ska jag försöka vila upp mig en vecka innan avfärd till Uganda. Jag måste plugga på fåglarna, det räcker ju inte med att kunna träskonäbb, men man borde väl vara lite social också och någon liten skåneutflykt hade också varit trevligt...

fredag 19 juni 2015

Midsommar

Här kommer en mer passande midsommarskiva än Pescado Rabioso. Fläsket Brinner från 1971. Den hade jag faktiskt bestämt mig för att försöka leta upp i Hova. Såg flera exemplar och jag tog det dyraste och finaste. Den har börjat kosta en slant... Det var nära att jag även köpte Fläsket, som jag haft på CD sedan den gjordes 2002, men J, som såg den först slog till... Hursomhelst, rock, folkmusik och jazz i en fantastisk fusion och som är svår att motstå. Nordiskt vemod. Långa ekvilibristiska improvisationer. Öppningsspåret Gånglåten, inspelad live, är en all time favourite.  

Jag åkte på mässan i Hova med föreställningen om att jag skulle köpa mycket US-psych i medelprisklass och kanske något svenskt som t.ex. Fläsket Brinner. Vet knappt om det blev något från USA, 1-2 plattor kanske. Istället kom jag hem med en bra hög från Östeuropa, en hel del från Sydamerika, men framför allt en massa svenskt...

Om några timmar blir det midsommarfest ute i skogen. Tråkigt med vädret och knott i massor lär det finnas, men det blir säkert trevligt ändå. Ska jag ta med gitarren?

Fläsket Brinner - Gånglåten

Cristálida

Kul väder man vaknar upp till på midsommarafton... Dessutom lite tungt i huvudet, pappa fyllde år i går, dvs några snapsar och whiskies rann ner i strupen och så lekte jag med systersonen i typ 3 timmar, det tar på krafterna... Den här veckan har överhuvudtaget varit tung. Har bytt jobb igen. Det blev bara ett år på folkhögskolan. Att lämna är känslomässigt väldigt ansträngande. Det är mycket som jag kommer att sakna - kollegor, elever, miljön, andan när den är som bäst, den härliga blandningen av folk som finns på en folkhögskola - konst, foto, hälsocoacherna, AK, de äldre... Men nu får det bli så här. Nya utmaningar väntar... Bästa sättet att fly, när det blir sorgligt, är att spela något från Pescado 2. Idag väljer jag den pampiga och storslagna Cristálida.

torsdag 18 juni 2015

Amame peteribí

Knarkar Pescado Rabioso Pescado 2. Amame peteribí, avslutningsspåret på första plattan (Pescado), är ett annat mästerverk som har det mesta. Vacker så jag vet inte vad, några små melodisnuttar som sätter sig direkt, ett långt instrumentalt parti med melankoliska gitarrsolon och ett skönt piano. Så ni måste höra den också! 

onsdag 17 juni 2015

¡Hola, pequeño ser!

Skivmässan i Hova var ännu roligare i år jämfört med för två år sedan, mycket för att jag anlände ett helt dygn tidigare. Det bästa är nämligen campingen och allt tugg där. En del gamla rävar menar att det var bättre förr - att det mer handlade om musik och mindre om business - och det är förstås högst sannolikt - men jag tycker det är härligt galet och skruvat och nördigt. När det dyker upp någon ny het handlare på campingen och börjar plocka ur sina backar från bilen så släpper folk allt de har i händerna och springer dit... Och alla skivsamlaranekdoter man får höra! Sällan jag skrattat så mycket! Många roliga människor samlade, varav en del är goda vänner som jag inte träffar så ofta i verkliga livet.

Hursomhelst, det blev några coola plattor inhandlade redan på campingen, bl.a. Pescado Rabioso Pescado 2 och Artaud (utan omslag), Luis Alberto Spinetta La Busqueda de la Estrella och Piel de Pueblo Rock de las Heridas. Alla argentinare. 

Pescado 2Talent 1985 (originalet på Microfón 1973). Det får man nog helt enkelt nöja sig med... Skivan (en dubbel) är väl allmänt betraktad som en av de bästa från Sydamerika. Jag går ännu längre och säger att detta är något av det bästa som gjorts överhuvudtaget! Luis Alberto Spinetta är i högform och det är så mycket kreativitet och skaparglädje att man blir helt matt. Hårdrock, blues, folk och psykedelia, gitarr- och orgelsound man kan döda för, fantastiska låtar och melodier och den där speciella atmosfären som plattor från min favoritkontinent ofta har. Egentligen omöjligt att välja ett spår, men det får bli ¡Hola, pequeño ser! När de tidigt i låten drar igång det funkiga jammet, först med vildaste gitarren och sedan tyngsta orgeln, så är det så bra som det kan bli. Sitt still till det! Det är såklart inte slut där, för efter ett sista aggressivt orgelriff, till vilket Spinetta sjunger som om det är sista gången i livet, kommer det magiska avslutande kodat, ett långsamt spelat, men allt tyngre och tyngre, gåshudsframkallande riff med doomiga stämmor, som är så vackert att man lipar. 

Till Pescado Rabiosos tredje skiva, Artaud, i original, hittar man tydligen aldrig några hela omslag. Jag fick vinylen med som bonus till Pescado 2. En senare pressning med katalognumret SE-408 som inte nämns i Dreams, Fantasies and Nightmares. Kom den i lika omöjligt omslag? Talent liksom originalet dock. Nåja. Bra den också, om än mycket lugnare än Pescado 2. Från denna väljer jag sista spåret Habladurías del Mundo.  

La Busqueda de la Estrella vet jag inget om, men det är nog en senare pressning och med en annan titel av Spinettas första soloplatta Almendra från 1972. Enligt Dreams, Fantasies and Nightmares så medverkar även Pappo på den här. Jag skulle kunna länka till Castillo de Piedra (som Pappo ska ha skrivit) eller den vackra Tema de Pedra, men det blir den stenhårda Era de Tontos. Stonerrock i Argentina 1972. 

Rock de las Heridas är ett riktigt original från 1972. Jag har hört den tidigare då jag har den på en bränd CD någonstans, men sådana har jag svårt för och jag mindes den inte alls som så här bra. Den är fantastiskt! Omslaget slitet, men skivan spelar VG+. Kul att ha någon originalplatta från Argentina... Svårt att välja ett spår även från denna då allt är bra, men det får bli Jugando a las palabras. Gitarr som skär genom märg och ben och allmänt desperat och jagat. Sådant går man ju alltid igång på...

Enjoy!

Pescado Rabioso - Habladurías del Mundo

söndag 14 juni 2015

Vinyl junkies

Vilken vecka... Fullt upp på skolan med diverse efterarbete, utekväll med kollegorna i Hbg i onsdags, till Hova och skivmässa på torsdagen (där jag campade två nätter och köpte skivor för en förmögenhet), trollsländor idag och gitarrspelande med R i några timmar efter det. Slut i huvudet blues. Godnatt.

måndag 8 juni 2015

Rupicola peruvianus

När man håller på med trollsländebilderna eller colombiabilderna mest hela tiden, mer eller mindre planlöst, så kommer man ibland fram till att det enda meningsfulla valet av ett foto till bloggen får bli på en Andean Cock-of-the-rock Rupicola peruvianus. En av världens finaste fåglar och som liksom för att balansera fjäder- och färgprakten, har ett av de fulaste lätena. Bara en sådan sak. Många fina bilder. Jag har några mindre bra även på Guianan cock-of-the-rock Rupicola rupicola, men de tror jag att jag besparar er trots allt.

söndag 7 juni 2015

Epitheca bimaculata

Har haft mycket på programmet den här helgen, men det blev några timmar med trollsländor både på lördagen och idag. Mest tid har vi ägnat åt tvåfläckad trollslända Epitheca bimaculata. Hittade en förvandling igår och en idag. Båda hade redan kommit ur sina larvskinn vid upptäckt, men det var fantastiskt ändå. Dessutom fann vi något över tio tomma larvhudar.

De pudrade kärrtrollsländorna har också kommit igång. Vi hade ett trettiotal igår. Många förvandlingar av fyrfläckad trollslända också. Trevligt sällskap och allmän galenskap. Alla som håller på med trollsländor är förryckta...

Barnkalas igår. K 5 år. Tiden går. Repat med bandet. Alla med. Då är det roligt. 

lördag 6 juni 2015

Man måste veta vad man önskar sig

Det blev till slut en trevlig skolavslutning. Spelade gitarr och bas med J och R. Repat flera gånger under veckan (och haft lika roligt som J och jag hade inför julavslutningen), men jag var ändå väldigt nervös. Anyway, det gick väl ganska bra... Många känslosamma farväl, många tårar. Det är som att man aldrig vänjer sig vid dessa avslutningar...

Nåja, skönt att man klarat av det här läsåret. Eller läsåret med elever. Några veckor till semester. Jag ska hålla en sommarkurs om favoritinsekterna bl.a. innan det är helt över... Efter omdömessättning och lite annat fixande på folkhögskolan på eftermiddagen så blev det en kort tur med trollsländor innan vi åkte till M och grillfest. Vi spelade gitarr (förstås) och blev en aning sliriga...

Den här spelade vi som första låt på avslutningen. J sjöng fantastiskt och R spelade oklanderlig slidegitarr.

torsdag 4 juni 2015

Thamnophilus doliatus

Idag blir det några myrtörnskator från Colombia här på bloggen. Det blev knappt 15 arter på resan, några bara hörda. Många har snarlik sång som gör att man direkt vet att man har med en antshrike att göra. Coola fåglar. Tycker jag.

Black-crowned Antshrike eller Western Slaty-Antshrike Thamnophilus atrinucha. Den har varit med på bloggen tidigare, men då var det den endemiska underarten gorgonae, karaktärsarten på Isla Gorgona, där jag var i december 2013. På svenska har den fått namnet västlig skiffermyrtörnskata. Nominatformen atrinucha. Hane överst, hona här bredvid. Rio Claro.

Black-crested Antshrike Sakesphorus canadensis. Svarttofsad myrtörnskata. Den här hannen fick jag ett flertal foton på. Gillar nog denna framifrån bäst. Fräck uppsyn! Underarten pulchellus som förekommer i karibien i norra Colombia och nordvästligaste Venezuela. Isla Salamanca.  

Barred Antshrike Thamnophilus doliatus. Bandad myrtörnskata. Vi hade den sjungande på flera lokaler, men det var bara i Mana Dulce som vi såg den. På bild blev det en hona. Underarten albicans som förekommer på de karibiska sluttningarna och i södra Magdalenafloddalen till Huila.

onsdag 3 juni 2015

:-)

Jag har hört, ett flertal gånger, att Zeiss har bedrövlig service. Det ska ta månader, kanske t.o.m. ett halvår eller mer att få tillbaka en kikare från dem... Skickade iväg min Conquest 10x42 HD för fem veckor sedan och efter det låg den på en hylla på Öland i åtminstone två, innan den vidarebefordrades till Tyskland, och nu är den tillbaka. Så tre veckor typ. Egentligen. Det är ju helt okej! Extra glad eftersom ersättningskikaren, som jag haft i tre veckor, en äldre modell av Conquest, hade alldeles för dålig närgräns och var, i ärlighetens namn, inte alls samma kikare. Det hade inte varit roligt att åka med den till Uganda och för trollsländor var den direkt värdelös. Nu vänder det!