lördag 19 december 2015

Wade in Water

Köpte Harvey Mandels första soloplatta, Cristo Redentor, som en nyutgivning i 220 g vinyl för 6-7 år sedan. Den är fullt möjlig i original så det var egentligen onödigt, men jag ville väl ha den där och då. Den har fått sig några genomlyssningar den också sedan igår. En platta som man säkert både kan tycka är trist eller alldeles underbart flummigt. Jag går förstås igång på hans helt egna stil och de makalösa ljud han kan få ur sin gitarr. Det är jazzigt och psykedeliskt - inte sällan baklängesgitarr - och mestadels lågmält, men det finns alltid sublima små finesser även när det förefaller vara händelsefattigt. Över hela skivan vilar en mystiskt atmosfär. 1968.

2 kommentarer:

magda sa...

Låter skönt och inte så lite meditativt i min värld. Något att lyssna på en kväll i soffan, med en whisky. Eller om sommaren, efter middagen, med shishan tänd...

Men det går inte så bra att laga mat till. Försökte nyss...

Cuby sa...

Den är skön! Missa inte El Stinger i förra inlägget!