lördag 31 december 2016

Happy new year

Så ska, i vanlig ordning, året summeras. Mitt år alltså. Banaliteter och lite självömkan as usual. 2016 bytte jag inte arbetsplats, vilket skedde både 2014 och 2015, men istället så flyttade jag och det var nog en minst lika stor förändring i mitt liv. Bodde på gården i två omgångar, i sammanlagt lite mer än  arton år. Elva av åren med sambos, sju år själv. 

Jag var på gården redan som barn. Har något minne från huset när jag var så liten som fyra år. En klasskamrat bodde där sedan hela grundskolan och jag var där mer eller mindre alltid då. Min syster och en kompis hyrde i slutet av 80-talet och sedan flyttade jag själv dit efter studieåren i Lund. Var där ifrån några år, men kom åter 2010. Nästan ett halvt sekel... Jag tycker fortfarande det är tungt. Det var mitt hem. Jag har inte bott in mig här ännu. Det är deppigt.

Jag fågelskådade nog mer i hemmamarkerna än på många år. Vi hetsade lite med den där kommunlistan (gamla kommunen numera) och det är alltid roligt att vara först med vårfåglarna, men det blev också flera minnesvärda upplevelser som inte behövde tävlingsingredienserna. Starflockarna vid sjön, en nattskärra som knarrade på en tallgren några meter från vårt älgtorn en kväll med fullmåne, svarttärnor i vår största sjö en sen majdag, flera göktytor och några stämningsfulla promenader på myrarna. Tjäder vid något enstaka tillfälle...

Sedan blev det mindre tid med fåglarna. Trollsländorna tog stor plats i maj och juni. Lyckades komma iväg och kryssa spetsfläckad trollslända, bred kärrtrollslända och kilfläckslända, men de största upplevelserna blev liksom förra året att följa förvandlingarna av sandflodtrollsländor och tvåfläckade trollsländor. Var det lika roligt som de första åren? Jag vet inte. På sätt och vis saknar jag nog att inventera. Det motiverar åtminstone mig, inte minst när det gäller att söka upp nya lokaler. 

Under hösten blev det åter fåglar i fokus och förutom helt vanligt ordinärt primärskådande åkte jag på några arter. Lappuggla, sibirisk järnsparv och rödhalsad snäppa blev alla nya fåglar för mig. Särskilt skönt var det förstås att äntligen få se lappuggla.

Semestern inleddes med skivmässan i Hova. Det blev ett dyrt äventyr även i år. Fast att man gör av med en förmögenhet på plattor så känner man sig som en småhandlare där bland alla storfräsare... Jag höll en trollsländekurs på folkhögskolan även denna sommar. Den blev väl tämligen lyckad, men mina klena nerver klarar inte denna väderberoende aktivitet. Stressar upp mig alldeles för mycket. Efter kursen blev det inte så mycket mer av den svenska sommaren för mig. Efter en trevlig sommarfest här hemma, åkte jag till Colombia för fjärde gången. 

Mestadels höll vi till i Cali (Cali es Cali y lo demás es loma, ¿oís?.), men fem dagar åkte vi iväg söderut i västra Anderna. Pasto, Laguna de la Cocha, Santuario de Las Lajas och Quito i Ecuador. De bästa dagarna blev fågelskådandet i Anchicayá. Fantastiskt på många sätt och vis. Det blev också en resa till Cartagena i Karibien. 

Vi kom fram till att bandet funnits i 10 år 2016. Det blev inte mycket till jubilerande. En handfull spelningar. Inga speciellt märkvärdiga. Borås två gånger, på nya Tivoli i Hbg, invigningen av allhallen i människobyn, ett halvakustiskt gig på vår sommarfest här hemma och kanske någon till. Inga nya låtar och ingen ny skiva i sikte... 

Året slutade i misär. Helt färdig både psykiskt och fysiskt. Jobbet eller allmän leda. Träffat en läkare och tagit en massa prover. Får se var det slutar. Inte orkat med något umgänge den senaste tiden utan mest hållit mig för mig själv. Grubbel, grubbel. Meningslösheten är vår vän. Förlamningen som drabbar oss är ett uppror. Säger Horace Engdahl. Det gäller att tänka positivt.

Nåja. Så var det de där listorna... Årets bästa plattor utgivna 2016. Inte inhandlat så särskilt många som vanligt. Jag drar till med dessa (utan inbördes ordning):

1. Rival Sons - Hollow Bones
2. Black Mountain - IV
3. Agusa - Katarsis
4. Blood Ceremony - Lord of Misrule
5. Blues Pills - Lady in Gold

Fem bästa konserterna:

1. Jonathan Wilson - Teater Bremen, Köpenhamn.
2. Big Joe Louis - Ain't Nothin But the Blues, Soho, London.
3. Agusa - Livet på Landet, Nitta.
4. Weed Elevation - Rock & Roll Circus, Bogotá, Colombia.
5. Sousou & Maher Cissoko, Biblioteket, Ö-a.

Alla bilder från Cartagena, Colombia, 2016. Fin stad, men ett helt annat Colombia än det jag är van vid. Många turister...

torsdag 29 december 2016

Momotus aequatorialis

Här kommer några arter från La Vorágine, sydväst om Cali. N:s bror bor där och jag har varit där ett flertal gånger. Första gången i somras åkte vi dit för att gå till ett vattenfall där jag varit en gång tidigare. 2011. Givetvis mindes vi inte riktigt stigarna dit, gick fel flera gånger och när vi väl hittade rätt väg var vi redan helt slut. Brant, varmt och svettigt.

Colombian Chachalaca Ortalis columbiana. Endemisk art för landet. Sett flera gånger tidigare och även haft med på bloggen några gånger. Dock tämligen usla bilder. På den stora Colombia-resan noterade vi den bara vid 2-3 tillfällen och vi fick inga särskilt bra observationer. I La Vorágine och vid Rio Pance är Colombian Chachalaca tämligen allmän och är svår att undvika. Bästa bilderna hittills. 

White-capped Dipper Cinclus leucocephalus. Jag har fotograferat arten flera gånger tidigare, men aldrig fått till några vettiga bilder. Dessa båda är väl inte hundraprocentiga, dock de hittills bästa. Om jag inte minns fel såg jag den vid mitt förra besök vid vattenfallet också. Ny art på bloggen.

White-capped Dipper delas in i tre underarter. C. l. rivularis i Santa Marta, C. l. leuconotus i Sierra de Perijá och i Anderna från västa Venezuela till Ecuador och C. l. leucocephalus i Anderna i Peru och nordvästra Bolivia. Vi såg den inte i Santa Marta... Det finns ytterligare en sydamerikansk art, Rufous-throated Dipper Cinclus schulzi, ibland betraktad som en underart av White-capped Dipper.

Andean Motmot eller Highland Motmot Momotus aequatorialis. Fotograferad i I:s trädgård. Inte första gången och det finns till och med en fågel på bloggen sedan tidigare som är plåtad på samma lokal. Två underarter. Denna nominatformen Momotus aequatorialis aequatorialis. En fantastiskt fin fågel. Nicaraguanerna kallar sin nationalfågel, Turquoise-browed Motmot, för guardabarranco, "ravinvakt". Passar bra även på Andean Motmot tycker jag. 

tisdag 27 december 2016

Rissa tridactyla

Jag tvingade mig ut till kusten. Efter Urd. Båstad, Kattvik och Torekov. De vanliga lokalerna... Jag kom för sent. Fick rapporter om att det setts liror, klykor och stormfågel tidigt på morgonen. Nåja, det blev close-up-observationer på några tretåiga måsar i Kattvik. Givetvis hade jag inte kameran med. Hade kunnat ta fina bilder... En handfull havssulor. Alfåglar, sjöorrar, några alkor. En svarthakedopping och en dvärgmås.

fredag 23 december 2016

Phaethornis yaruqui

Här kommer några sista bilder från Anchicayá. Åtminstone för denna gång. Som sagts tidigare, det blev en hel del regn och många fåglar rör sig bara uppe i trädkronorna, så jag har inte några mängder med bilder och få på svårare arter.

White-whiskered Hermit Phaethornis yaruqui. På svenska får den heta Yaruquíeremit. Yaruquí är en by eller ett område öster om Quito och det var där den först beskrevs 1851. Populationen i västa Colombia separerades tidigare som underarten sanctijohannis, men beskrivningarna baserades visst på subadulta fåglar. Arten är alltså monotypisk.

Bright-rumped Attila Attila spadiceus. Inte helt skarp bild, men då jag inte haft någon attila på bloggen tidigare och det blev den första individ jag lyckats fotografera så släpper jag igenom den. Oftast bara hört fågeln sjunga. Många underarter. Attila spadiceus parambae förekommer i västra Colombia (Río Atrato till Nariño) och nordvästra Ecuador. 

Crowned Woodnymph Thalurania colombica. Eller Green-crowned Woodnymph. Jag har haft den med på bloggen några gånger tidigare, men åtmistone fågeln från Santa Marta är av en annan underart. Denna individ dessutom på blommor och det är ju lite roligare jämfört med när man fotograferar vid feeders.

Så fick jag till slut se min första pilgiftsgroda. En Oophaga histrionica Anchicayá. Harlequin Poison Frog. T som letade fram den först. Jag fick en usel bild från fyndplatsen, men vi blev av med den strax igen. När vi återkom efter några timmars fågelskådande, hittade, efter envist letande, den ena guiden grodan igen (eller eventuellt en annan individ) och tog den i handen ut till vägen där vi alla kunde fotografera. Den ska inte vara så giftig, men han tvättade åtminstone av händerna ganska nogsamt i en vattenpöl efteråt. 

Först på den sjunde resan till Latinamerika fick jag alltså möta en pilgiftsgroda. Det är uppenbarligen inte lätt, men jag har i ärlighetens namn inte direkt letat och det har de flesta andra inte heller gjort. Med undantag av T som noterade en art även i Amazonas 2011. Jag missade det fyndet för då var jag iväg och fågelskådade...

torsdag 22 december 2016

Slow Suicide

Vi hade tänkt se Sven Zetterberg på nya The Tivoli i oktober, men det blev ingen spelning på grund av en olycka där han skadade sin axel. Han var dock igång igen, så sent som 10 december stod han på scen. Idag blev det känt att han gick bort i söndags. 64 år gammal. Så trist. För mig kanske den störste av de svenska bluesartisterna. Definitivt den största soulartisten.

Jag såg honom en handfull gånger live. Senast i Klippan för 3,5 år sedan. Fantastisk kväll! Han var kanske inte lika fluid i sitt gitarrspel som förr, men hans röst var som ett årgångsvin, den blev bara bättre och bättre med åren. Jag tyckte till och med att det var bästa spelningen jag sett med honom.

Första bevittnade giget var i slutet av 80-talet. Vi spelade förband till hans Chicago Express och till Peps på ett stort biker-evenemang utanför Laholm. Därefter rimligen i AF-borgen under studentåren (jag är inte helt säker...). Definitivt på Mönsterås Bluesfestival 1994. Två eller kanske till och med tre gånger på The Tivoli på 2000-talet. 

Det var efter den sista spelningen i Klippan som jag tog modet till mig och pratade med honom för första gången. Han var trevlig. Han mindes inte den där kvällen på biker-festivalen...

R.I.P.

Det får bli några fågelbilder från Anchicayá denna sorgens dag. Blue-winged Mountain-Tanager Anisognathus somptuosus, Wedge-billed Woodcreeper Glyphorynchus spirurus och White-lined Tanager Tachyphonus rufus.

söndag 18 december 2016

Saltator grossus

Dagens fåglar kommer alla från El Descanso, Doña Doras ställe på västsluttningen ner mot Anchicayá. Inte direkt några märkvärdigheter och flera av arterna dessutom på feeders, vilket jag annars brukar försöka undvika. Det blir dock en färgprakt som motvikt till denna gråa decemberhelg.

Black-chinned Mountain-tanager Anisognathus notabilis. Saffransbergtangara. En liten grupp dök upp från ingenstans, åt på feeders en kort stund och återkom sedan inte fler gånger. En av många near endemics i det här området. Förekommer i Anderna i västra Colombia och västra Ecuador. Ny art för mig i Colombia, men jag såg den 2013 i Ecuador.

Rufous-throated Tanager Tangara rufigula. Utbredningsområdet ungefär som för Black-chinned Mountain-tanager, även om den nog kan finnas på lite lägre höjd. Bara sett två gånger tidigare, vid Un poco del Chocó i Ecuador och vid Cerro Montezuma i Colombia. Dessa två dagar noterades den på flera ställen och här vid El Descanso dessutom på feeders. 

Flame-rumped Tanager Ramphocelus flammigerus. I det här området är det underarten icteronotus och den särskiljs ibland som en egen art, Lemon-rumped Tanager. De hybridiserar dock i Valle del Cauca. Vanlig art vars utbredningsområde sträcker sig från västra Panama, ner genom Colombia, västra Ecuador och in i Peru. En hona.

Silver-throated Tanager Tangara icterocephala. Vanlig tangara som jag har sett många gånger. Silver-throated Tanager delas in i tre underarter. Från östra Panama (Darién) till västra Colombia och nordvästligaste Peru rör det sig om nominatformen icterocephala

Golden Tanager Tangara arthus. Det här blir den enda fågeln i detta inlägg som varit med på bloggen tidigare. Då med en individ från Km 18. Vanlig art med stort utbredningsområde och den delas in i nio underarter. I västra och centrala Anderna i Colombia (Antioquia till Nariño) rör det sig om Tangara arthus occidentalis.

Orange-bellied Euphonia Euphonia xanthogaster. En annan allmän art som jag förvånande nog inte hittar i bloggen. Jag har rimligen fotograferat den flera gånger tidigare. Stort utbredningsområde från östra Panama och stora delar av Sydamerika. Orange-bellied Euphonia delas in i inte mindre än elva underarter. Här bör det röra sig om oressinoma som förekommer i östra Panama (Darién) och västra Colombia (båda sluttningarna av västra Anderna, västsluttningen av centrala Anderna och lokalt på västsluttningen av östra Anderna).

Slate-coloured Grosbeak Saltator grossus. En fågel som jag hört sjunga flera gånger i både Ecuador och i Colombia och jag vill minnas att vi någon gång ansträngde oss ganska rejält för att få syn på den, men att vi kammande noll. Nu fick jag för första gången både se och fotografera. Den var väl värd att vänta på... Slate-coloured Grosbeak delas in i två underarter. Saltator grossus saturatus förekommer i östra Nicaragua till västra Ecuador.

lördag 17 december 2016

Scytalopus chocoensis

De två dagarna i Anchicayá, eller Via Antigua a Buenaventura, Valle del Cauca, CO som guiden kallade dessa dagar när han lade in fågelobservationerna på ebird.com, var de bästa på colombiaresan för mig. Vi skulle nog satsat på tre dagar, även om det var jobbigt att ta sig ner och upp på den riktigt dåliga vägen. Nåja.

Vi lämnade Cali klockan fem på morgonen i en rejäl fyrhjulsdriven bil. Guiden, som vi fick kontakt med genom de skådare jag redan känner i Cali, var supertrevlig och talade dessutom utmärkt engelska. Vi skådade några timmar mellan El Queremal och ner till en liten finca, El Descanso, där en kvinna, Doña Dora, hade lite feeders och det var också hon som ordnade med maten under dagarna. Packed lunch inslagen i bananblad var exotiskt. Positivt att en del av pengarna hamnar hos den fattiga lokalbefolkningen. Hursomhelst, frukost och kanske två timmars fotograferande där och sedan fortsatte vi ner längs västsluttningen.

Första dagen var vädret bra och vi såg en hel del fågel. 85 arter totalt och med Spot-crowned Barbet, Toucan Barbet, Chocó Tapaculo, Lemon-browed Flycatcher, Black-headed Brush-finch och Crested Ant-Tanager som det mest nämnvärda, men trevligt också med alla kolibrier, tangaror m.m. som kunde avnjutas på närhåll vid Doña Doras matningar. Vi nådde inte så långt ner längs vägen den första dagen och såg väl inte direkt någon opåverkad skog. 

Vi övernattade på ett hotell i El Queremal (där vi verkade vara de enda gästerna). Efter lite letande hittades till slut en öppen restaurang i denna lilla slumrande by och där blev det pollo och serveza till listgenomgången. På hotellet gjorde vi sedan slut på en helflaska Aguardiente innan vi stupade i säng. Var har man inte varit borracho i Colombia?

Nästa dag mötte vi upp ytterligare en guide. Han var bekant med många människor nere i Anchicayá och var med som en säkerhet för att det inte skulle bli några problem. Lika trevlig han. Duktig på fåglar dessutom. Det regnade mest hela dagen, så det blev inte många vettiga foton, men vi noterade både intressanta fåglar (totalt 86 arter), en pilgiftsgroda och en massa insekter. Finast var dock att få se riktig, opåverkad skog. Allt, var långt ifrån primary, men vissa sträckor var väldigt fina.

Mest nämnvärda fåglar andra dagen: Rufous-fronted Wood-Quail, Fasciated Tiger-Heron, Lyre-tailed Nightjar, Rufous-tailed Jacamar, Chocó Toucan, Lita Woodpecker, Thicket Antpitta, Brown-billed Scythebill, Azara's Spinetail, White-headed Wren, Golden-chested Tanager, Rufous-winged Tanager, Blue-whiskered Tanager, Scarlet-and-white Tanager och Chestnut-headed Oropendola.

De flesta av de svåra eller mer åtråvärda arterna har jag inte på bild, undantagen är väl Chocó Tapaculo och Lita Woodpecker. Övriga, eventuella försök, besparar jag er. Uppifrån och ner Andean Solitaire Myadestes ralloides (den brukar man aldrig få syn på, så det var ju kul, men bildperspektivet är förstås sådär...), Tricolored Brush-Finch Atlapetes tricolor, Chocó Tapaculo Scytalopus chocoensis, Lita Woodpecker Piculus litae, Ornate Flycatcher, Myiotriccus ornatus och Cinnamon Flycatcher Pyrrhomyias cinnamomeus. Blandad kvalitet. Alla nya på bloggen förutom den sistnämnda. 

söndag 11 december 2016

Pyrocephalus rubinus

Jag hade tänkt att gå en längre tur idag. Runt sjön eller på någon myr, men kusin E ville komma på kaffe så det blev till att städa huset och åka och köpa fikabröd istället. När hon och sambon anlände bestämde vi oss för att först åka till grannbyn på julmarknad. Vi stannade inte så länge och vi köpte ingenting, men det var väl lite trevligt trots allt. Vännerna J och M var där och spelade, liksom förra året...

Jag har bott här, i mitt nya hus, i snart nio månader, men jag har inte haft så många besök. Jag är urusel på att bjuda hem folk. De få som varit här har bjudit sig själva... Jag får försöka skärpa mig helt enkelt, för det var en mycket trevlig eftermiddag med kaffe, glögg, massor med prat och många snurrande vinylskivor. Jag tror att Joe Bonamassa, Blues Pills och Rival Sons gick hem bäst...

Helgen slut. Bilderna på Red-crowned Woodpecker Melanerpes rubricapillus och Vermillion Flycatcher Pyrocephalus rubinus. Familjära fåglar i Cali. Dessa båda arter har setts ett flertal gånger på bloggen tidigare, men här kommer de igen. Godnatt!

lördag 10 december 2016

2-3

Rögle skulle bara möta Örebro! Det blir minst tre vinster denna säsong också! Spännande och nervöst på slutet och sanningen är att de hade ganska mycket flyt i den här matchen, jag vet inte hur många ramträffar Örebro hade, men det är bara att tacka och ta emot. Volden har varit bra i målet, några andra spelare har lyft sig och det är roligt att se de respektlösa juniorerna. Sist i tabellen inför landslagsuppehållet, men kan några nyckelspelare komma tillbaka till omstarten så kan de kanske klättra de nödvändiga två placeringarna.

Chlorochrysa nitidissima

Idag var det verkligen ett dystert väder. Hallandsåsen låg där tung och grå och färglös och i sjön fanns det inte mycket att titta på. Några storskrakar var det enda. Vare sig kungsfiskare eller strömstare syntes till. Jag åkte istället ut till Skälderviken och fick lite bättre observationer på den rödhalsade snäppan, men jag blev inte mycket gladare för det.

Inga foton av tristessen så jag väljer några colombianska färgklickar istället. Masked Flowerpiercer Diglossopis cyanea, Bananaquit Coereba flaveola och Multicoloured Tanager Chlorochrysa nitidissima. En sökning i bloggen säger att ingen av dem finns här sedan tidigare. Förvånande när det gäller de båda första. Inga särskilt bra bilder, men lite färg åtminstone... Alla från Km 18, Cali.

Det blev tredje gången som jag noterade den endemiska Multicoloured Tanager. Såg den i San Antonio (närbelägen lokal) 2013 och i Otún Quimbaya 2015. Jag har några suddiga bilder från dessa tillfällen, men detta är den första som jag vågar visa. Trist med bilder vid matning förstås, men ibland får man göra undantag. Fågeln, som väl är en hona, dök plötsligt upp och jag slängde iväg några foton från långt håll. Fem sekunder senare var den borta igen och den kom inte tillbaka...

fredag 9 december 2016

5-0

Det är tungt att vara Rögle-supporter denna säsong, men ikväll blev det äntligen vinst igen för det skadeskjutna laget. Jag var inte på plats i hallen, men såg matchen på Cmore. Örebro är vårt favoritlag känns det som. Kan de ta en trea till imorgon mot samma lag på bortaplan?

torsdag 8 december 2016

Chroicocephalus serranus

Jag har inte många bilder på fåglar från resan i Anderna och de jag har är inte särskilt bra, men ingen av arterna har varit med på bloggen tidigare så därför blir det ett inlägg med dem ändå. Tyvärr inga på Yellow-billed Pintail (en usel bild med normaloptik), Subtropical Doradito eller Grassland Yellow-finch. De blev alla nya arter för mig vid Laguna de la Cocha.

Sjön ligger på 2800 m höjd, ca 20 km från Pasto. Vi tog en båttur på kanske två timmar. Det var ganska ruggigt och regnet hängde i luften mest hela tiden. Turen inkluderade ett besök på ön Isla Corota som är nationalpark. Där fanns en fin molnregnskog, men jag noterade knappt några fåglar alls.  

Pied-billed Grebe Podilymbus podiceps. Tjocknäbbad dopping. En art som förväntas dyka upp i Sverige förr eller senare. Det finns nämligen flera fynd av den från Norge. Såg kanske tio fåglar i Laguna de la Cocha. Utbredningsområdet för nominatformen sträcker sig från norra Kanada över hela USA och Mexiko till nordvästra Sydamerika. Jag har sett tjocknäbbad dopping tidigare i Peru, Colombia och USA.

Slate-coloured Coot eller Andean Coot Fulica ardesiaca. Har sitt nordligaste utbredningsområde här i sydvästra Colombia så det blev en ny Colombia-art. Sett tidigare i Peru och Ecuador. Jag har inte antecknat några antal, men det låg ganska många av dem i sjön.

Ruddy Duck Oxyura jamaicensis. Underarten ferruginea förekommer lokalt i Anderna från södra Colombia till södra Chile och urskiljs ibland som en egen art, Andean Ruddy Duck. Som synes har den helt svart ansikte till skillnad från den nordamerikanska som har vitt ansikte och svart hjässa. Sett tidigare i Ecuador och Colombia. 

Andean Gull Chroicocephalus serranus. Liksom för Andean Coot är sydvästligaste Colombia artens nordligaste utbredningsområde. Andean Gull ses ytterst sällsynt vid kusterna utan finns året runt uppe i Anderna. Observerad tidigare i Peru och i Ecuador. 

Black-crowned Night-heron Nycticorax nycticorax. Natthäger har jag foton på från många resor, men jag har tydligen inte haft med något på bloggen. Vill minnas att jag har flera ganska bra från USA. Nåja, här kommer den för första gången då. Många i vassarna i sjön. 

American Kestrel Falco sparverius. Sparvfalk. Vanlig art som jag har försökt fotografera många gånger. Denna inte från sjön som alla andra bilder utan någonstans mellan Popayán och Pasto. Vi stod stilla med bussen i ungefär en timme medan chaufförerna försökte reparera en slang till kompressorn. Synd att inte bilden blev helt skarp... American Kestrel är uppdelad i hela sjutton underarter. Antingen är det caucae eller aequatorialis