söndag 30 oktober 2016

Cinclus cinclus

Hård 50-årsfest i B. Godaste maten, en massa trevliga människor varav flera jag inte träffat på evigheter och många bra band som uppträdde i ladan. Särskilt gick jag ingång på GBoN och Pontus Snibb Wreck of Blues. Jag till och med dansade... Sov över hos A och M. Efter frukost där tog jag mig till Hbg och skivmässan på Tivoli. Inte varit på Tivoli sedan byggnaden flyttades. Det såg bra ut tror jag, även om det var något svårt att föreställa sig lokalen utan mässan. Vi ska spela där om några veckor som förband till Imperial State Electric. Hursomhelst, det var väl ingen märkvärdig mässa direkt, men jag kom där ifrån med en hög skivor ändå förstås. Lyckades köpa två stycken som jag redan hade. Det händer allt oftare. Minnet är inte det bästa helt enkelt. Walter Rossi Wizzard på Heavy Sound trodde jag förvisso var en skiva från 1978. Borde läst på baksidan för det är en återutgivning av Charlee... Sedan fick jag även med mig B.B. King & Bobby Bland Together For the First Time... Live. Den stod redan i hyllan. Hopplöst.

På eftermiddagen blev det en promenad runt sjön. Jag tog det lite lugnare än jag brukar, men nu känner jag mig ändå ganska öm i både fötter och rygg. 13,2 km på 2 h och 28 min. Såg inte så mycket fåglar. Nämnas bör väl tre strömstarar och i sjön fiskade en flock med ca 30 storskrakar tillsammans. Det finns trollsländor som fortfarande är i livet. Noterade nämligen en slända norr om sjön. Fick ingen riktig känsla för den, fast det borde väl ha varit en ängstrollslända? För jagad och deprimerad för att ta in de fantastiska höstfärgerna, men jag försökte.

Fått tjuvlyssna på Skuggfolk, kompisarna i Värmlands band, som snart ska ge ut en platta. Sjukt bra!!!

Snipp snapp snut, så var helgen slut!

lördag 29 oktober 2016

Fagus sylvatica

Det blev en tur ut till Laholmsbukten för att försöka få se lite havsfåglar. Precis när jag anlände till Båstad ropades en brednäbbad simsnäppa ut. Jag såg den, men kände mig inte direkt säker. Senare fick jag höra att den bestämts till sandlöpare i Kattvik. Nåja... En klykstjärtad stormsvala på långt håll. Den har jag väl knappt sett det här seklet om jag inte minns fel. Några tiotal havssulor snurrade runt i bukten. Smålommar och en havsörn... Jag åkte vidare till Kattvik där det låg väldigt många sjöorrar, två svarthakedoppingar, en liten flock alfåglar och några svärtor. Enstaka alkor kunde bestämmas till sillgrisslor och tordmular. En del havssulor här också och avslutningsvis två tretåiga måsar. På Hallandsåsen såg jag höstens första varfågel. 

Vilka färger i bokskogarna uppe på åsen! Egentligen mera fascinerande än en klykstjärtad stormsvala på apavstånd. Det är inte klokt att man inte är ute mer i naturen just nu. Jobbet hindrar verkligen en från att göra viktiga saker. 

Nu ska jag på 50-årsfest!

fredag 28 oktober 2016

Katarsis

Agusa-kväll. Underbart band! Spelat igenom alla vinylerna. Högtid, Två och Katarsis. Suggestiv, tung, vemodig och sinnesutvidgande progressive. De tar någon svensk folkmusiksmelodi och jammar på i tjugo minuter och så blir det helt enkelt magiskt. Det låter kanske inte så svårt, men Agusa är mästerliga på att bygga upp stämningar och de får till 70-talskänslan bättre än alla andra som ger sig på något liknande. 

Högtid (med ett innerkonvolut som jag faktiskt gav bort till dem - P hade lovat bort det till oss, men T blev såld på det och inget hände med vårt band just då så jag släppte det...) införskaffade jag väl releaseåret tror jag, men det dröjde till i augusti i år, när vi spelade med Agusa utanför Borås på Livet på Landet, innan jag tog in Två och Katarsis (som var helt nysläppt då).

Sedan dess har jag även köpt boxen Agusa med snyggaste Hans Arnold-omslaget. Alla tre skivorna på vinyl, Katarsis på CD, poster och en Agusa-slipmat. Limiterad till 100 exemplar. Det är galenskap, men man måste ju om man är en nörd. Kan bli jobbigt att samla på det här bandet om jag känner T rätt. Det finns förstås redan en massa utgåvor med färgad vinyl som jag inte har, men på det sättet samlar jag trots allt inte...

Tycker nog att det är Katarsis som är den bästa, även om alla är lika nödvändiga. Live från Grekland i år. Två spår: Ut i vår hage och Kärlek från Agusa. Det är ungefär så här jag vill minnas dem från spelningen på Livet på Landet. Eventuellt får de till några övergångar i Ut i vår hage något bättre här på skivan. Agusa är ett band där alla musikerna är lika oumbärliga, det är deras samspel och lyhördhet för varandra som gör den här organiska musiken så speciell, men ibland sticker Mikael Ödesjö ut ändå. Grym gitarrist! Bra ljud dessutom. Hursomhelst, alla skivorna är måsten i en anständig skivsamling.

torsdag 27 oktober 2016

0-4

Nu är man lite gladare. 4-0 mot Djurgården borta :-) Tredje raka segern. Såg inte matchen, men lyssnade på radiosändningen på slutet. Det var nog inte snyggt, men tre poäng och en liten lucka på sju poäng ner mot just Djurgården under kvalstrecket känns förstås bra...

onsdag 26 oktober 2016

Regn

Jag har inte någon märkvärdig samling när det gäller svenskt 60- och 70-tal. Av de något svårare är det väl bara plattor med Anna Själv Tredje, Bättre Lyss, Energy, Fläsket Brinner, Hansson och Karlsson, Life, Made in Sweden, Midsommar, November, Råg i Ryggen, Saga och Älgarnas trädgård som bör nämnas. Skivor med Asoka, Blåkulla, International Harvester, Kvartetten som sprängde, Panta Rei, Resan, Träd gräs och stenar osv har jag som nypressar eller på CD. Jag försöker åtgärda detta med att köpa någon platta då och då. I Hova i somras blev det både Fläsket Brinner Fläsket och Råg i Ryggen. Nu tog jag in Lotus Vera O'flera från 1976. Inte en raritet, men en subraritet kanske... Jag har haft deras första på CD i 10-15 år. Bra jazzrock med Anders Chico Lindvall på gitarr. Han är verkligen en underskattad gitarrist. För ingen pratar väl direkt om honom? Dessutom Claes Ericsson (Taste of Blues, Asoka) på piano och orgel och Håkan Nyberg på trummor. Inledande Baldakinens skräck är nog den bästa. Både tungt och aningen skitigt emellanåt. När jazzen blir mer polerad i några andra låtar är det inte lika kul. Den enda jag hittar på Youtube är Regn, så det får bli den... För övrigt skulle mycket regn vara välkommet. Här finns inte en droppe vatten i brunnen och det har det inte funnits på två veckor. Duschar hos föräldrarna på morgnarna. Tvätta får jag också göra där. Släpar mina femliters dunkar fram och tillbaka. Spolar på toaletten genom att hastigt hälla några liter vatten från en spann. Aningen tröttsamt och mycket extra tid som får läggas på olika arrangemang kring vatten...

måndag 24 oktober 2016

3-2

Viktig seger mot Skellefteå. Orkade inte ta mig till hallen så det blev Cmore. Ett helt annat självförtroende och bättre spel. Ganska rejält tillbakatryckta i tredje, men de lyckades hålla ihop det. Widing är grymt bra! Nu blir det väl en förlängning? Wännström uttagen i landslaget. Kul!

söndag 23 oktober 2016

Philomachus pugnax

Hård arbetsvecka. Som vanligt var jag helt slut när det blev fredag. Personalfest på kvällen. Öl och pizza och quiz och en massa babbel. Det var väl småtrevligt. En längre promenad igår i ett fint duggregn. I dåligt skick. Fick ont i hela kroppen efteråt... Lyfte inte kikaren en enda gång, men noterade lite fåglar ändå. En forsärla var väl det roligaste. Hockey på Cmore. Lite skivlyssnande.

Idag fick jag för mig att åka ut till Skälderviken en sväng på eftermiddagen. Väldigt lågt vattenstånd. Hittade den rödhalsade gåsen bland alla de vitkindade denna gång. Bara sett en gång tidigare och det var för arton år sedan. Snygg!!! Det fanns lite vadare att titta på också. Fick fotat en ensam brushane som var helt orädd bland annat. Skäggmesar plingade i vassen. En fin blåhökshanne noterades också...

En vecka till höstlovet. Överlever jag? Jobbar två dagar på lovet förvisso, men det jag behöver mest är att vara fri från undervisningen ett tag...

Down and dirty

Hur bra är inte Gov't Mule The Tel-Star Sessions då? Demos från första studiobesöket 1994. Inspelningar som skulle blivit deras debutplatta, men som hamnade i en hylla i över 20 år. Vilken energi och urkraft! Inget för Hifi-nördar, men det är så här en skitig power-trio ska låta. Allen Woodys bassound är särskilt styggt. Och som de lirar ihop, Allen Woody och Matt Abts! Warren Haines gitarrspel var på något sätt mera fluid vid den här tiden och sången mer opolerad och rå. De flesta av låtarna skulle hamna på förstlingsverket året efter, men ibland rör det sig om något annorlunda versioner. Blind Man in the Dark kom först på Dose 1998. Fantastiska improvisationer all over... Av någon anledning har jag aldrig gillat Mr Big med Free överdrivet mycket. Gov't Mule gör den på The Tel-Star Sessions (hört på flera liveinspelningar också). Utan att plocka fram låten med Free och jämföra så måste det väl vara så att Allen Woody sätter varenda ton och bändning från Andy Fraser? Nåja, föredrar ändå Mother Earth, Just Got Paid och The Same Thing när det gäller deras coverval på denna platta. Av de egna låtarna håller jag nog Left Coast Groovies högst. Fantastiska sinnesutvidgande, psykedeliska improvisationer. 

Som vanligt så är inte vinylerna helt perfekta. Det knäpper två gånger i Blind Man in the Dark och i Mother Earth sprakar/distorderar det i några varv. Nu valde jag förvisso skivorna som splatter-vinyl och de sägs ju oftare låta sämre än svart vinyl, men det börjar faktiskt bli något tröttsamt. Jag går så långt som att det finns någon defekt på 70-80 % av alla nya skivor som jag har köpt de senaste fem åren. Oftast bara något litet, men ibland är det ändå tillräckligt för att man ska bli irriterad. Det sägs vara ett väldigt hårt tryck på de få vinylpressar som finns kvar och det är väl en av förklaringarna. Sämre plast? Sämre matriser? Någon som vet?




lördag 22 oktober 2016

0-2

Äntligen en vinst. 2-0 borta mot Leksand. Två bottengäng och mestadels bedrövligt spel. Passningsspelet är uselt och de får inte heller tag i lösa puckar eller vinner sargdueller. De blockade dock mycket skott så offerviljan var det inget fel på. Egentligen bara Dansk som var riktigt bra. Wännström, Cehlin och Widing kanske... Men man får väl hoppas att detta ger självförtroendet en liten boost. De skulle behöva slå ett bättre lag. Om de kunde sno en seger mot Skellefteå på måndag så skulle det kanske kunna lossna på riktigt. 

torsdag 20 oktober 2016

2-3

Jag vet inte om man ska försöka vara lite positiv efter ännu en förlust för Rögle, den sjunde i följd? 2-2 efter full tid. Några chanser i tre mot tre och sedan förlust efter straffar... Bra spel i andra perioden, de skulle avgjort där, men sedan ängsligt och krampaktigt igen i tredje. Självförtroendet är inte på topp. Tungt. Luleå var inte särskilt bra. Suck!

söndag 16 oktober 2016

1-4

Det är tungt att följa Rögle nu. Laget är helt under isen och har förlorat fem raka matcher. De är odisciplinerade och spelet hackar betänkligt. Många spelare borta, det är förstås en del av förklaringen, men det borde gå att få ur mer av laget som är på isen. Kan bli svårt att vända den här trenden när självförtroendet är nere i botten. Men större under har skett...

Som tur är går det att trösta sig med fåglar. Jag skrev förra helgen att det nog skulle dröja till våren innan jag återsåg ladusvalor och sädesärlor, men det blev Österlen även denna helg. Fågelskådande för nästan hela slanten. Sibirisk järnsparv kryssades i Brantevik. Vilken fin fågel! Skrotade en del själva längs stränderna och det fanns gott om småfågel överallt där det fanns lä för vinden. Rödhakar, gärdsmygar och kungsfåglar var talrikast. Enstaka rödstjärtar, svarta rödstjärtar och järnsparvar. 

Förra helgen sågs två dvärgmåsar. Nu var de överallt. Måste sett närmare hundra individer. Letade lite efter en rapporterad härfågel i Simrishamn, men den hade vi ingen tur med. Igår var det riktigt hård vind, men ändå uthärdligt, idag blåste det mindre, men regnet hängde i luften mest hela tiden och det var väldigt ruggigt. Inga direkt vettiga fågelbilder, men det får väl bli en på järnsparven och en på dvärgmås ändå. 

Snipp snapp snut, så var helgen slut.

fredag 14 oktober 2016

Funky Mule

Hård arbetsvecka. Som vanligt. Jag är helt slut när det är fredag varenda vecka. Ska man ha det så här? Tog mig ändå samman ikväll och spelade igenom några av de nya vinylerna. Startade med Buddy Miles Express Expressway to Your Skull. Varför har jag inte hört denna platta tidigare (förutom ett spår på Music Lovers Records)? Den är ju helt fantastisk! Buddy Miles band mellan Electric Flag och Band of Gypsy. Funkig soul, stöddigt blås, vild gitarr av Jim McCarthy (Cactus) och ett sväng som man kan döda för. Underbar produktion dessutom. Så här ska det låta! Mercury 1968. Två genomlyssningar.

Fick äntligen plockat in ett exemplar av Beck-Ola med The Jeff Beck Group. Ett UK-original på Colombia i fint skick. Jeff Beck, Rod Stewart, Ron Wood, Nicky Hopkins och Tony Newman. Ytterligare ett pinsamt hål har fyllts igen. Grym platta på alla sätt och vis. Tunga bluesjam, fantastiskt musicerande och ett jäkla sväng. Det här är förstås en obligatorisk platta i alla anständiga skivsamlingar. 1969.

Lonnie Mack gick bort i april i år. Jag har bara haft Glad I'm in the Band från 1969 i samlingen tidigare. Nu fick jag köpt The Hills of Indiana. En helt underbar singer-songwriter-platta. Skivan börjar med en gitarrstänkare - Asphalt Outlaw Hero - men sedan är det mestadels country och mera lågmäld rock. Jag hade även tänkt spela Bob Dylan ikväll (Nobelpriset i litteratur igår...), men jag fastnade helt med denna skiva. Lonnie Mack gör dock en cover på The man in me, så lite Dylan blev det ändå. Plattan snurrar för tredje gången nu... Elektra, 1971.



tisdag 11 oktober 2016

Lord have mercy

Det blev några halvrariteter inhandlade i Göteborg för en och en halv vecka sedan. Främst av dem kanske Alexis Korner's Blues Incorporated på Deccas Ace of Clubs. Skivan spelades in redan 1963, men gavs ut först 1965. Gitarr, bas, trummor, blås och piano. Helt instrumental. Skön stämning. Känns ganska bra att få äga ett sådant här fint original med The Father of British Blues... 

Liquid Smoke. AVCO Embassy, 1969. Det var på tiden att jag hittade den! Inte hört hela plattan tidigare, bara något spår på youtube. Amerikansk orgeldominerad bluesig hårdrock och hipperock. Överraskande bra med tanke på hur okänd den är. Inget revolutionerande på något sätt, men en habil platta och med skön atmosfär. P säger att han influerades något av detta omslag när han skulle göra baksidan till vår Paths to Charon. Vinylen i perfekt skick, omslaget med rejäl ring wear, men sådant är jag inte så känslig för. 

Fick förstås också för mig att plocka in en engelsk utgåva av Desolation med Cuby + Blizzards, debuten från 1966, eftersom den har ett annat omslag än den holländska på Philips. Jag är inte klok helt enkelt. Desolation var en av de första jag köpte med bandet en gång i tiden och det var efter att jag hört Harry Muskee böla igång Hobo Blues som jag blev fast. Priset var bra, men den småknastrar något tyvärr. Får hoppas att en tvätt får den att låta bättre. Alexis Korner har skrivit liner notes. En helt förvirrad text...

måndag 10 oktober 2016

1500

1500 inlägg på bloggen! Det firas väl lämpligen med ett om favoritbandet Cuby + Blizzards! Köpte den extrema boxen, Alles Uit Grolloo, bestående av 28 CD-skivor och en DVD för knappt två månader sedan. Allt med Cuby + Blizzards och andra band med Harry "Cuby" Muskee. Det som finns utgivet på vinyl har jag sedan tidigare, men nu har det blivit att jag faktiskt lyssnat på skivor som inte fått alls mycket speltid de senaste 25 åren. Flera av dem i bilens CD-spelare. De gamla örhängena Desolation (1966), Groeten Uit Grollo (1967), Trippin’ Thru A Midnight Blues (1968), Appleknockers Flophouse (1969) och Too Blind to See (1970), när de utvecklas från skramlig garageblues till skickliga blues- och jazzmusiker på bara fem år, är väl fortfarande bäst, men flera andra har omvärderats. 

Simple Man (1971) t.ex. Måste varit väldigt länge sedan jag hörde igenom hela. Gissar att den kom in i samlingen när jag var som mest inne på blues och att jag tyckte det var för mycket progressive och för lite John Lee Hooker. Titelspåret och Backstreet var väl de som föll i god jord då, men hela är suverän. Backstreet skulle man ju nästan försöka spela med bandet... Stöddig låt! Versen på Seasons Come And Seasons Go är en rip-off på Deep Purples Child in Time, men jag gillar den skarpt ändå...

Andra plattan, Praise The Blues (1967), med Eddy Boyd, är också mycket bättre än vad jag mindes den vara. Har alltid tänkt att den var blek i jämförelse med 7936 South Rhodes, som kom året efter och där Fleetwood Mac kompar honom, men nu tyckte jag att den svängde ganska fint. Vi spelade Twenty Four Hours i många år med Half Man. Var det denna version som inspirerade oss? 

Red, White 'N Blue (1975), som egentligen inte är en Cuby + Blizzards-skiva, har jag alltid gillat och den har åkt på skivspelaren med jämna mellanrum, dock har det oftast bara blivit favoritspåren Happyville och Bird. Nu upptäckte jag den Thin Lizzy-doftande Master of Planning. Även den avslutande Freewheeler är en höjdare. Ingen bluesplatta alls och jazzen är inte heller där. Svår att beskriva. Det spretar åt alla möjliga håll. Jag hör Lynyrd Skynard, Led Zeppelin, Van Morrison och nämnda Thin Lizzy t.ex... Cuby sjunger så bra!!!

Skivan som kom året efter, Kid Blue (1976), nu åter med bandnamnet Cuby + Blizzards, har jag nog knappt hört på alls efter att den inhandlades. Skön 70-talsrock. Det låter Stones, Van Morrison och allt möjligt, fast ändå Cuby + Blizzards förstås. Verkligen mycket bättre än vad jag mindes den vara. Titelspåret är kanon.

Afscheidsconcert (1974). En liveplatta jag inte lyssnat överdrivet mycket på. Ingen aning om varför för den är riktigt bra och innehåller flera klassiska Cuby + Blizzards-låtar. Hobo Blues (John Lee Hooker) är förvisso inte i närheten av den garagebluesiga versionen på debutplattan, men Somebody Will Know Someday från Groeten Uit Grollo är desto bättre. Fantastisk gitarr från Eelco Gelling. Bra drag i Rock Me, BabyDistant Smile och några till...

Tänk att CD-skivor fick mig att upptäcka nya favoriter bland mina gamla vinyler...

söndag 9 oktober 2016

2-4

Svag inledning av säsongen för Rögle. Fem poäng efter sex spelade matcher, varav fyra på hemmaplan. Många som saknas i laget, sjuka, skadade och avstängda, det är håglöst hos många och spelet hackar betänkligt. Under försäsongen snackades det mycket om att Rögle var längre fram än vid motsvarande tid förra året och att det berodde på att de fick behålla nästan hela spelarmaterialet, men så ser det verkligen inte ut. Karlskrona vann rättvist back-to-back i helgen. Vi hade ingenting att sätta emot. Det kan bli en tung säsong det här. Hoppas det vänder när sjukstugan och de avstängda kommer tillbaka. Det är bara att bryta ihop och komma igen...

Helgen på ett blåsigt och ruggigt Österlen. Flytt (inte bra för min rygg...), innekurande och någon kortare tur längs stranden. Fortfarande en del sädesärlor och ladusvalor. Nu dröjer det nog till våren innan vi ses igen. Två dvärgmåsar och en svart rödstjärt var väl annars det roligaste.

Juan Manuel Santos tilldelades Nobels fredspris.

torsdag 6 oktober 2016

The same old rock

Jag köpte förstås återutgivningarna av Flat Baroque and Berserk (1970), Stormcock (1971) och Lifemask (1973) + signerad 12" × 12" collectors card of ‘Lifemask’ album art, utgivna på Roy Harpers egen label Science Friction... Alla skivorna ommixade och remastrade av Roy Harper och John Fitzgerald. Vinylerna 180 g och omslag med gate-fold. Jag har förstås dem sedan tidigare. Två ex av Stormcock till och med. Det är mycket tokigheter nu...

Vinylerna låter suveränt bra utom i favoritlåten från Lifemask som knäpper ett antal gånger (hoppas det är något som går att få bort i en tvätt...). Egentligen är jag inte någon direkt vän av att gamla skivor mixas om och remastras. Jag gillar atmosfären på plattor från tidigt 70-tal precis som de är helt enkelt. Nu har jag inte suttit och jämfört med ljudet på mina gamla vinyler, men det känns som att uppfräschningen i detta fall blivit lyckad. Jag har ett original av Flat Baroque and Berserk (dock inte är i något riktigt njutbart skick) och något senare utgivningar av de två andra, så det här kändes nödvändigt i vilket fall som. Det är tre av de bästa Harper-plattorna. Stormcock - som allmänt klassas som hans Magnum opus - köpte jag först för fem år sedan när jag såg honom i London, de två andra har jag haft i samlingen i ungefär 30 år. 

Det var nära att det blev en resa till England för att se honom även denna höst, men jag orkade inte riktigt rodda med det. Nu när jag sitter här och lyssnar igenom dessa guldplattor, så drömmer jag mig tillbaka till den fantastiska kvällen på Royal Festival Hall för snart fem år sedan. Magiskt på alla sätt och vis! Hoppas han ger sig ut någon mer sväng så man får en chans till. 

måndag 3 oktober 2016

No, gracias!

Förra veckan var det pompa och ståt i Cartagena när fredsavtalet mellan den colombianska regeringen och Farc-gerillan undertecknades. Igår blev det ett veritabelt antiklimax när resultatet av folkomröstningen blev klart. Nej-sidan vann med mindre än en procentenhet... Jag gissar att de flesta av mina colombianska vänner röstade ja, men helt säker är jag inte. Folk är trötta på kriget, men samtidigt vill många inte att gerillan ska komma undan hårda straff och att de ska återintegreras i samhället.

A, som är den jag pratat mest politik med, tror inte på någon fred och ännu mindre på att droghandeln skulle upphöra eller ens minska. Hon tror att någon annan tar Farcs plats om de blir ett politiskt parti och får platser i kongressen. Det låter tröstlöst tycker jag.

Regering och Farc har dock redan kommenterat att fredsamtalen fortsätter. Det får man väl försöka att glädjas åt. Alternativt implementerar Santos freden trots att folket röstade nej, men det är ganska säkert en farligare och osäkrare väg att gå.

söndag 2 oktober 2016

6-7

Fullmatad helg. Körde tidigt på lördagsmorgonen upp till Kinna. Väl framme åkte vi nästan direkt vidare till Göteborg för några timmars börsrunda. Jag har faktiskt aldrig handlat skivor där tidigare (förutom på skivmässa). Bäst var definitivt den första börsen vi besökte, Music Lovers Records, där jag gjorde av med en mindre förmögenhet. Många fina vinyler i backarna... Vi var sedan inne i ytterligare fyra eller fem affärer, men då höll jag mig ganska lugn. Vi avslutade med Bengans där jag hittade The Tel Star Sessions med Gov't Mule på splattervinyl, skivan jag inte kunde få från Ginza för att den var slutsåld (vilket jag nämnde här om dagen). 

Efter börsrundan åkte vi hem till J och M där vi käkade och förfestade och spelade lite skivor innan vi tog en buss tillbaka till Göteborg och kvällens konserter på Pustervik. Vi missade Stray Train från Slovenien, men jag gissar att vi kom in till första eller möjligen andra låten i Kadavars set. Mycket hår och skägg och tungt och riffigt. I någon låt gillade jag dem skarpt, dock blev det lite enahanda emellanåt... Blues Pills byggde huvuddelen av sin konsert på nya plattan. Det var bra, men kanske inte fantastiskt. Saknade en del gamla låtar. Mest No hope left for me. Hur kunde de hoppa över den? Bäst var de gamla örhängena High Class Woman, Little Sun och Devil Man. De är fortfarande ett grymt bra band och numera fullfjädrade proffs, men jag saknar det skitigare soundet från deras tidiga karriär...

Efter att sovit ut någorlunda och käkat en sen frukost i Kinna, idag, körde vi till Getterön för lite fågelskådning. Fantastisk höstväder och det blev en del trevliga observationer. Mäktigast var när en adult havsörn rev upp ett par tusen vitkindade gäss, grågäss och änder. En liten promenad i hamnen i Varberg och vid fästningen och en utsökt fisksoppa på en restaurang i centrum och sedan tog vi oss tillbaka till Skåne. Regnet hängde nu i luften, men det blev ändå en kortare promenad uppe på Hallandsåsen som avslutning på helgen. 

Ingen kamera med så det blir bara några pissiga mobilkamerabilder...

Tung hemmaförlust för Rögle mot Malmö igår. Det lär ha varit en helt galen match. Slutresultatet 6-7 och två matchstraff skvallrar förstås om det. Vi får slå dem i nästa möte...