söndag 1 januari 2017

1/1

Nyårsdag. En vandring i skogen och på myren med min pappa. Det var ganska tyst på fågelfronten. Från pappas stövlar kom ett fint gnisslande som jag tog för kungsfågel ungefär hundra gånger. Men någon verklig korp hörde jag åtminstone. Dessutom ett märkligt läte som jag inte kunde bestämma. Funderade på hökuggla. Fräck större hackspett. Försiktig nötväcka. Melankoliska domherrar. Vi pratade inte mycket. Pappa och jag. Nästan inte alls.

2 kommentarer:

Enallagma sa...

Vemodigt, men ändå fint på något vis. Känner igen mej..

magda sa...

Att kunna vara tyst med någon är fint.