onsdag 6 september 2017

Burning Point

Gov't mule - Revolution come... Revolution go har fått sig en hel del genomlyssningar de senaste fem veckorna. Det har tagit lite tid för den att sätta sig, men nu har den gjort det. Förvisso gungar skivan på i ungefär samma tempo rakt igenom och det kan förstås vara lite tråkigt, men det är många starka låtar, så det slutar man tänka på efter ett tag... Öppningsspåret Stone Cold Rage var jag något sval till från början, men nu är en riktigt stöddig käftsmäll. Wah-wah-gitarr genom hela låten och Warren Haynes är ovanligt arg! Flera spår låter som att de skulle kunnat varit med på en Allman Brothers-platta. Inte minst Pressure under fire och Travelin Tune. Burning Point med gästande Jimmie Vaughan är ett annan tungt bluesspår med mycket fina gitarrer och den nästan nio minuter långa Thorns of life har det mesta som en lång låt ska ha. Avslutande Dark was the night, cold was the ground med Haynes suggestiva slide-gitarr är också fantastisk. Som vanligt rör sig bandet obehindrat mellan flera olika genrer. Det är bluesigt, jazzigt, ibland nästan hårdrock, det finns Pink Floyd-doftande partier, Travelin Tune drar åt americana/country... Man får allt när man köper en Gov't Mule-platta! Haynes sjunger som vanligt grymt bra och gitarrspelet tycker jag är vassare än på länge. Dubbel-vinyl.

I oktober spelar Gov't Mule och Kenny Wayne Shepherd Band på Blues Fest i London och dit tänker vi åka! Nästan åtta år sedan jag såg bandet förra gången. Då i Köpenhamn.

1 kommentar:

magda sa...

Åh, det blir en kul tripp!