tisdag 31 oktober 2017

v 44

Fyra dagar i London. Flera bra konserter. Southbound på 100 Club på fredagen, Gov't Mule & Kenny Wayne Shepherd band på Indigo, O2 på lördagen och Chris Corcoran Trio på Ain't nothin' but the blues på söndagen. Kanske inte Gov't Mule riktigt levde upp till förväntningarna. Bara ett set och för mycket från senaste skivan, men avslutningen med Statesboro Blues med gästande Kenny Wayne Shepherd och extranumret Whipping Post med Bernie Marsden var grymt. Kenny Wayne Shepherd, som spelade ett längre set, var däremot en veritabel överraskning. Vilken gitarrist!!! Träffade R på Ain't nothin' but the blues. Han har börjat jobba/forska och allt verkar flyta på. 

Annars blev det mest pubhäng och vinylletande. Eller bara det i princip... Jag hittade inga överdrivet intressanta skivor, de andra hade nog lite bättre jaktlycka. En Alexis Korner Blues Incorporated, Roy Harper Man & Myth (behövde vinylutgåvan av den...), Bob Seger Ramblin' Gamblin' Man, Isotope s/t, Kenny Wayne Shepherd Band Lay It On Down, Townes van Zandt Live & Obscure, New Riders Of The Purple Sage ‎Powerglide och en CD med Southbound... Skivmässan på Catholic Centre i Chiswick var inget vidare, jag fick inte med mig en enda platta därifrån, men det var trevligt med pub vägg i vägg med kyrkan. Billigaste ölen där! Två gånger blev det Portobello Road. Inte fått upp stereon ännu, så jag vet inte om skivorna håller den visuella granskningen.

Givetvis blev jag sjuk direkt jag kom till London. Inte så konstigt med tanke på vilken stress jag levde med veckorna innan avresa. Ont i halsen, småförkyld och värk i hela kroppen. Tack!

torsdag 26 oktober 2017

London Calling

Så var jag äntligen klar med flytt och flyttstädning. Fy fan! Aldrig mer. Nästa gång blir det flyttfirma och flyttstädning. Dessutom, givetvis - jag har aldrig någon direkt tur med någonting - så var det knappast mer än dammsugit i min nya lya. Kul att börja med att städa... Vilken veritabel gris! Jag borde klagat, men jag hade väntat på nyckeln i två veckor och allt blev bråttom. Nåja, mitt gamla hem renare än när jag flyttade in och kaoset här bland flyttkartonger får jag ta tag i nästa vecka, för imorgon bitti åker vi till London :-)

lördag 21 oktober 2017

Slit och släp

Slitsamma veckor. Det är alldeles för mycket nu. Hållit på med att flytta i över en vecka. Tillbaka till människobyn. Jag fyller bilen varje morgon på väg till jobbet och har kört ytterligare några rundor. Ett släp förra helgen. Finns det något värre än att flytta? Imorgon hoppas jag få iväg alla stora saker som återstår. Får hyra ett täckt släp för det ska förstås regna varenda dag (har annars tillgång till ett öppet släp). Måndag-torsdag ska jag ta det sista på kvällarna samt städa alla utrymmen. Vill vara helt klar när jag åker till London på fredag.

Mitt blodtryck har blivit ännu lite högre. Ständig huvudvärk. Några dagar denna vecka helt förfärligt. Det är kanske något annat som är fel inne i huvudet? Eller beror det på att jag ser allt sämre? Det är väl helt enkelt dags att ta tag i en del saker. Som att få utprovat blodtrycksmedicin och skaffa glasögon. Jag tänker operera ögonen, men just nu är jag tämligen pank efter att ha köpt en svindyr lägenhet. 

Inget mer flyttande idag för nu ska vi till Kinna för att spela på ett 100-års-kalas.

torsdag 19 oktober 2017

4-5

Härlig bortavinst mot Brynäs! Det borde inte blivit så spännande, för Rögle var det bättre laget. Särskilt i andra perioden då de dominerade stort. De har ett helt annat självförtroende nu. Efter baklängesmål så går de inte längre ner sig utan bara kör på. Några riktigt snygga mål från From, Rensfeldt och Gagné. Fjärdekedjan intensiv! Upp på tolfte plats i en rejält haltande tabell. Lagen ovanför har alla fler matcher spelade. Gott!

tisdag 17 oktober 2017

5-2

Femte raka segern mot Färjestad i säsongens bästa match. Första trepoängaren för Rögle och första förlusten för serieledarna. Ishockey är en konstig sport! Många var bra, Pogge bäst. Craig Shira är suverän. Younan har växt in i det. Lite mer pondus hos Brithén. Hedberg gör ett riktigt kämparmål. Aaltonen, Widing, Connolly, Lerg... Seriens bästa PP. Fjärdekedjan kämpade som djur. Ja, i princip alla får godkänt. Liket lever!

måndag 16 oktober 2017

Jagad

Häromdagen så slängde jag iväg en halvslarvig ansökan om att få komma med på ett eTwinningseminarium i Sopot i Polen i november. Jag trodde inte direkt på det, men idag fick jag ett mail om att jag fått platsen... Nu måste jag svara innan onsdag om jag verkligen tänker åka iväg. Alltså, jag har alldeles för många projekt...

Min favoritlåt just nu är The Recap med The Dead South som jag snappade upp i TV-serien Tin Star. 

söndag 15 oktober 2017

Balaenoptera physalus

Idag fick jag letat fram hårddisken som jag lagt bilderna från Azorerna på. Skulle se om jag kunde hitta något till skolans utbildningskatalog. Det var väl tveksamt om det fanns något för det ändamålet, men nu fick jag bläddrat igenom bilderna någorlunda nogsamt för första gången.

Det var verkligen en härlig resa även om vi inte direkt hade tur med vädret. Om det hade varit soligare hade jag kanske kunnat få se den amerikanska Ischnura hastata någonstans. Det mest spännande med den är att det bara finns honor på Azoererna. Det är den enda populationen trollsländor i världen som reproducerar sig med partenogenes. Även mindre kustflickslända finns på ön, men det blev alltså inga sländor alls.

I fågelväg hoppades jag på azorisk domherre, ö-gruppens enda endem, men när vi var vid priolocentret så regnade det. Så tyvärr... Två nya kryss blev det dock. Rosentärna och kanariesiska. Dessutom är det många fåglar som har endemiska underarter på Azorerna. Ormvråk, forsärla, bofink, kungsfågel m.fl. 

Dagen innan vi kom ner så hade det observerats blåval på valsafari. Vi fick skjuta upp vår tur och det var till och med tveksamt om vi skulle komma iväg på grund av blåsten, men vi fick klartecken till slut. Det blev ingen blåval, men väl en sillval. Fin whale. Det näst största djuret i världen. En sillval kan bli 27 m lång och väga 70 ton. Hur stor vår val var kan jag inte säga, men den var stor... Det hade varit roligare med en blåval för de går som bekant upp med stjärtfenan, vilket sillvalen inte gör. Fast man får vara nöjd ändå såklart. Common dolphin såg vi också.

Jag spanade förstås efter fåglar under hela valturen. Gulnäbbad lira var vanligaste arten. Noterade nog upp emot hundra fåglar. Jag har tidigare sett nominatformen Calonectris diomedea diomedea i Medelhavet och i Laholmsbukten. På Azorerna är det underarten C. d. borealis. Det är inte otänkbart att de splittas i scopolilira och gulnäbbad lira.

En kväll när vi gick ner till havet, från vårt hotell, så fick vi höra gulnäbbad lira i mörkret. Vilket läte! Svårtbeskrivet. Wikipedia föreslår: rullande grodliknande läten och kråkkraxningar och även nasala gnälliga läten. På höstarna är det inte ovanligt att befolkningen hittar strandade cagarros på vägar och parkeringsplatser och då hjälper dem ner till vattnet. Det rör sig förmodligen om ungfåglar som just lämnat boet. 

När vi hade sillvalen som närmast båten och alla stod vid relingen och fotograferade (förutom de som var sjösjuka och spydde) så fick jag plötsligt in en storlabb i sökaren. Som den nörd jag är så ropade jag förstås STORLABB rakt ut och följde den över båten med smattrande kamera. Eleverna, kollegorna och alls tyska turister fick sig ett skratt...

Flest fågelbilder har jag på medelhavstrutar. Det var när vi väntade på en portugisisk lärare och några elever i hamnen i Rabo de Peixe som jag passade på att stå och fotografera trutar i vinden. Några blev ganska bra. På Azorerna rör det sig om underarten Larus michahellis atlantis. I Medelhavet L. m. michahellis.

Fotot på rosentärnorna och en fisktärna från Vila Franca Do Campo är inget vidare, men det får vara med i detta inlägg ändå, eftersom det blev den enda nya arten för mig som jag lyckades fånga med kameran.

Det skulle vara spännande att skåda på Azorerna någon höst. Idag gjordes det första fyndet av en Blackburnian warbler på ö-gruppen. På Corvo. Överhuvudtaget verkar det hända mycket spännande där just nu...

lördag 14 oktober 2017

X

Bloggen fyller 10 år idag. Tio år! Var det inte häromdagen som jag fick för mig att börja skriva om skivor, fåglar och resor i en blogg? 1659 inlägg. Ett ganska jämnt flöde med ca 10-20 inlägg i månaden, 160-180 om året. Bläddrar jag i bloggen så hittar jag både pinsamma texter och något mera djuplodande. En del är slarvigt skrivna, andra mera genomarbetade. Allt får stå kvar. Till en början handlade det mest om skivor, konserter och fåglar, så småningom mycket från mina resor, hockey och om trollsländor. 

Bloggen är inte direkt spännande eller provocerande. Det blir till exempel väldigt lite om politik och vad som händer i samhället och i världen. Även om den inte heller är särskilt självutlämnande så kan man nog delvis lära känna mig i mina texter. Vad jag tycker om att göra, att jag blir lycklig av nyupptäckt musik eller en konsert, min kärlek till naturen, mina kreativa sidor, min melankoli... 

Jag ser bloggen mest som min dagbok och en plats för mina bilder. Fotografier. Det tråkiga är att bilderna från de första åren nu inte längre går att förstora. Klickar man på dem så blir de istället mikroskopiska. Lite av poängen med bloggen går förlorad för mig om jag inte kan gå tillbaka och se på bilderna för jag har ingen organisation för dem för övrigt. Jag borde kanske öppna ett flickr-konto... 

Bloggen är ganska hemlig, jag har aldrig gjort någon direkt reklam för den. Tvärtom brukar jag tycka det är lite pinsamt när någon jag känner råkar hitta hit. För den är väl lite småskämmig ibland... Jag trivs rätt bra med att det bara är en liten skara av vänner som läser och någon gång kommenterar. Ibland har jag tänkt lägga ner, men jag har alltid fortsatt. Bloggen är nu nästan 1/5 av mitt liv eller t.o.m. 1/4 av mitt vuxna liv. Den är en del av livet med andra ord.

Jag firar med ett glas rött, trollsländor från Amazonas och Gov't Mule tillsammans med Dickey Betts son Duane Betts. Ikväll är det två veckor till Gov't Mule i London.

torsdag 12 oktober 2017

3-4

Försvarsspelet fortfarande svajigt, men starkt att ta två poäng borta mot Luleå!

onsdag 11 oktober 2017

Sad

Tivoli i konkurs. Deppigt! Bästa konsertstället i Nordvästskåne... Jag har inte varit den flitigaste besökaren, men genom åren har det ändå blivit många minnesvärda gig. Tivoli har dessutom varit platsen som har betytt överlägset mest för Skånska Mord. Det är där vi har spelat flest gånger och det har nästan alltid varit speciellt. Releasefesterna för våra två fullängdsplattor, förband till Graveyard, Mustasch och Imperial State Electric. Någon gång själva i vinylbaren. Det var tänkt att vi skulle göra ett gig där i november eller december... Förhoppningsvis tar någon annan över, men det kan aldrig bli detsamma utan H som underbart galen glädjespridare. Verkligen en sorgens dag :-(

söndag 8 oktober 2017

2-1

Väldigt ansträngade och orolig vecka på jobbet. Det väntar neddragningar i form av program och dessutom tog en av mina mentorselevers bror sitt liv. Det är mycket man ska klara av... Fått lämnat in ytterligare en examination på min högskolekurs. Jag fick VG på den, men blev ändå besviken på responsen. Jag hade hoppats de skulle förklara ett och annat. Jag gjorde en snygg sågning av en av texterna vi skulle läsa, skriven av en av kursledarna, men de låtsades som ingenting...

I torsdags var jag nere i Malmö och såg kompisarna i Värmlands band Skuggfolk. Tungt och psykedeliskt. Vinyl kommer om en månad ungefär. Kul att ses, det var tag sedan. Det blev dock en sen natt och jag var inte helt fräsch på jobbet i fredags. Skivspelarkväll i grannkommunen på det. Det blev inte extremt sent, men tillräckligt för att jag inte skulle orka göra annat än att se på hockey igår. Det var väl trots allt ett litet fall framåt i period 2-3. Förlust på straffar. Som tur var missade jag förnedringen mot Djurgården i torsdags tack vare Skuggfolk. Varför är de så dåliga???

Efter skivspelarkvällarna hör det till att försöka minnas vad vi spelade: Pink Floyd, Gov't Mule, Chris Robinson Brotherhood, Simo, Pacific Gas & Electric, Roy Harper, Thin Lizzy, Titanic, Witchwood, Soctrates Drank the Conium, Dust, Chicken Shack, Savoy Brown, Spiritual Beggars, Kalevala, Cement, Kvartetten som sprängde, Björn J:son Lindh, Terry Reid, Buccaner, Ivar Avenue Reunion, Frost, Tom Waits, Hobo Blues, Johnny Winter, Freddy King, Cinderella, Ananga Ranga, The Sensational Alex Harvey Band, Joe Bonamassa... Det var en bra hög till, men fler kommer jag inte ihåg just nu.

Inte fått gjort mycket idag, söndag, heller. Hade planer på att ge mig ut med kameran, men det blev inget av med det. Ikväll ska jag orka titta på partiledardebatten. 

måndag 2 oktober 2017

Breakdown

Ikväll fick jag lyssnat igenom Gov't Mule Stoned Side Of The Mule - Vol.1 & 2. Det låter kanske som en trist idé - att spela ett liveset med bara Stones-låtar - men om det är några som kan komma undan med sådant så är det förstås Gov't Mule. De gör låtarna ganska originaltrogna, men det är hårdare och som jamband tar de ibland ut svängarna. Det är huvudsakligen ganska uttjatade sånger, men också några oväntade. Ljudet är lite sämre än på de andra liveplattorna från Gov't Mules 20th anniversary live archival releases för två år sedan, men klart njutbart ändå. Warren Haynes sjunger många av låtarna fantastiskt och så får man höra Matt Abts vid mikrofonen för första gången. I Shattered.

Precis när jag skulle posta detta inlägg läser jag att Tom Petty är död, så det får bli en Tom Petty-låt med Gov't Mule också. R.I.P.


söndag 1 oktober 2017

Afro Blue

Idag har jag också lyssnat igenom Gov't Mule featuring John Scofield - Sco-mule. Jag nämnde den kort på bloggen för två år sedan, men plattan kan förtjäna några rader till. Sco-mule spelades in live i Atlanta, Georgia 1999 och det fanns planer på att ge ut den efter Life Before Insanity, men det blev aldrig av då. Istället blev den del av Gov't Mules 20th anniversary live archival releases för två år sedan. 

Skivan är helt instrumental och det är jazzrock för hela slanten, med många långa och sinnesutvidgande improvisationer. Warren Haynes och John Scofield är förstås i främsta rummet, men Matt Abts, Allen Woody och Dan Matrazzo är alla fantastiska. På vinylen är Birth of the mule från Gov't Mules andra platta Dose (kan man hoppas att de får för sig att spela den i London?) och den sidlånga Kind of Bird favoritspåren, men frågan är om inte John Coltranes Afro Blue, som bara finns på CD-versionen, är allra bäst. I den spelar Haynes och Scofield helt overkliga solon. Afro Blue klockar in på nästan 23 min och det är jazzrocknirvana från början till slut. Låten finns även på Live...With A Little Help From Our Friends (där den är 29,5 minuter), men den är nog vassare här. In memory of Allen Woody... 

Helgen gick fort som vanligt. Inte fått så mycket gjort. Mest pillat med amazonas-bilder. Lätt att fastna... Vi repade med bandet idag. Det lät förvånansvärt bra och vi fick dessutom nästan ihop en ny låt. Medan vi ställde upp grejorna och stämde gitarrerna osv så hittade jag ett riff och några passande ackord och strax lånade jag lite, först omedvetet, av ett gammalt Half Man-riff... J letade fram en oanvänd text och strax hade vi fått ihop något som inte alls lätt kattskit. Kul! Dramatiskt rep. En av högtalarna till sånganläggningen började brinna och fick snabbt bäras ut från lokalen. Det är något med Kinna och brinnande högtalare... Förra gången vi spelade där uppe, för snart sju år sedan,  uppstod en brand i en högtalare under giget och som kastades ut i snön (medan vi spelade vidare) och nu repade vi för en spelning där om tre veckor... 

Utmaningen

Jag hörde Cement på youtube för ganska exakt sju år sedan. Tyckte de lät skitbra då (vilket jag skrivit i ett skivsamlarforum), men hade ändå inget minne av att jag hört dem när det för någon månad sedan blev känt att deras inspelning från 1977, som bara gavs ut på kassett, skulle släppas på vinyl av Shadoks. Nu har skivan landat. Den är sensationellt bra! Jag går så långt som att det är en topp 10 från Sverige och 70-talet! Det låter lite November om dem, även om de inte är lika tunga och mörka. Inte ett dåligt spår och suveränt musicerande. Björn Jonsson var en grymt begåvad gitarrist. Fin pressning som vanligt från Shadoks. Liner notes av Tobias Petterson. Nummer 225/400.