söndag 15 oktober 2017

Balaenoptera physalus

Idag fick jag letat fram hårddisken som jag lagt bilderna från Azorerna på. Skulle se om jag kunde hitta något till skolans utbildningskatalog. Det var väl tveksamt om det fanns något för det ändamålet, men nu fick jag bläddrat igenom bilderna någorlunda nogsamt för första gången.

Det var verkligen en härlig resa även om vi inte direkt hade tur med vädret. Om det hade varit soligare hade jag kanske kunnat få se den amerikanska Ischnura hastata någonstans. Det mest spännande med den är att det bara finns honor på Azoererna. Det är den enda populationen trollsländor i världen som reproducerar sig med partenogenes. Även mindre kustflickslända finns på ön, men det blev alltså inga sländor alls.

I fågelväg hoppades jag på azorisk domherre, ö-gruppens enda endem, men när vi var vid priolocentret så regnade det. Så tyvärr... Två nya kryss blev det dock. Rosentärna och kanariesiska. Dessutom är det många fåglar som har endemiska underarter på Azorerna. Ormvråk, forsärla, bofink, kungsfågel m.fl. 

Dagen innan vi kom ner så hade det observerats blåval på valsafari. Vi fick skjuta upp vår tur och det var till och med tveksamt om vi skulle komma iväg på grund av blåsten, men vi fick klartecken till slut. Det blev ingen blåval, men väl en sillval. Fin whale. Det näst största djuret i världen. En sillval kan bli 27 m lång och väga 70 ton. Hur stor vår val var kan jag inte säga, men den var stor... Det hade varit roligare med en blåval för de går som bekant upp med stjärtfenan, vilket sillvalen inte gör. Fast man får vara nöjd ändå såklart. Common dolphin såg vi också.

Jag spanade förstås efter fåglar under hela valturen. Gulnäbbad lira var vanligaste arten. Noterade nog upp emot hundra fåglar. Jag har tidigare sett nominatformen Calonectris diomedea diomedea i Medelhavet och i Laholmsbukten. På Azorerna är det underarten C. d. borealis. Det är inte otänkbart att de splittas i scopolilira och gulnäbbad lira.

En kväll när vi gick ner till havet, från vårt hotell, så fick vi höra gulnäbbad lira i mörkret. Vilket läte! Svårtbeskrivet. Wikipedia föreslår: rullande grodliknande läten och kråkkraxningar och även nasala gnälliga läten. På höstarna är det inte ovanligt att befolkningen hittar strandade cagarros på vägar och parkeringsplatser och då hjälper dem ner till vattnet. Det rör sig förmodligen om ungfåglar som just lämnat boet. 

När vi hade sillvalen som närmast båten och alla stod vid relingen och fotograferade (förutom de som var sjösjuka och spydde) så fick jag plötsligt in en storlabb i sökaren. Som den nörd jag är så ropade jag förstås STORLABB rakt ut och följde den över båten med smattrande kamera. Eleverna, kollegorna och alls tyska turister fick sig ett skratt...

Flest fågelbilder har jag på medelhavstrutar. Det var när vi väntade på en portugisisk lärare och några elever i hamnen i Rabo de Peixe som jag passade på att stå och fotografera trutar i vinden. Några blev ganska bra. På Azorerna rör det sig om underarten Larus michahellis atlantis. I Medelhavet L. m. michahellis.

Fotot på rosentärnorna och en fisktärna från Vila Franca Do Campo är inget vidare, men det får vara med i detta inlägg ändå, eftersom det blev den enda nya arten för mig som jag lyckades fånga med kameran.

Det skulle vara spännande att skåda på Azorerna någon höst. Idag gjordes det första fyndet av en Blackburnian warbler på ö-gruppen. På Corvo. Överhuvudtaget verkar det hända mycket spännande där just nu...

1 kommentar:

magda sa...

Azorerna skulle vara spännande, överhuvudtaget. Fast nästa ötripp blir nog ändå Island, för min del. :)