onsdag 29 november 2017

Sagor

Vinylskivans dag! Det har jag firat med att lyssna igenom senaste Agusa. Så bra och så vackert!!! Rotade i det svenska 70-talets psykedeliska och progressiva rock skapar de ny tidlös musik. Outstanding i sin genre! SOT: Sagor från Saaris.

Förra året ökade vinylförsäljningen i Sverige med 40 %. Man är inne igen!

tisdag 28 november 2017

High Class Woman

Är årets bästa platta en live? Det kan vara så! Blues Pills Lady in Gold: Live in Paris har det mesta. Spelglädje, intensitet, utdragna versioner av låtarna, grymt musicerande och en publik som är med på noterna. Om man inte får gåshud när 1200 fransoser sjunger med i Devil Man så är man död. Elin är i högform. Och så tungt det är!!! Skivan spelades in en månad efter att vi såg dem på Pustervik i Göteborg, men jag kan verkligen inte minnas att det var så skitigt och distorderat. Då hade kanske inte Lady in Gold satt sig riktigt för mig, men nu tycker jag att många av låtarna från den är lika bra som det äldre materialet. Lady in Gold, Little Boy Preacher, Bad Talkers, Won't Go Back, Rejection och Gone So Long vinner alla på tyngre versioner. Skulle jag få önska något hade jag velat ha med Burned Out och No Hope Left For Me, men man kan väl inte få allt. SOT: High Class Woman.

Lady in gold

Bliss

4-3

Rögle kämpade ner Frölunda. Gött! Conolly och Matson vars två mål. Lerg passade till två. Bästa kedjan!

måndag 27 november 2017

And The Mountains Kissed The Sky

Nu är det snart dags att summera årets plattor och konserter. Jag har köpt en del nya skivor i år och kanske ännu fler som kom ut 2016 eller 2015... Däremot inte så särskilt många gamla plattor. Det blev inget Hova i år och jag har bara varit på en enda skivmässa, en liten obetydlig sådan i Röstånga... Inte heller sett överdrivet många konserter, men de flesta har varit minnesvärda. Nu försöker jag spela alla skivor som tidigare bara fått någon enstaka genomlyssning. 

Andra plattan på bloggen idag blir debutplattan med Future Elephants? som kom i slutet av förra året. Jag hörde den på en skivspelarkväll någon gång i våras och inhandlade den direkt efter det. Det är gamle Neon Rose-sångaren Roger Holegård och Strix Q-gitarristen Dante Holmberg som satt ihop ett mycket habilt 70-tals-hårdrocksband. Bäst är de när Holegård låter som Alex Harvey i Damaged Child. Den låten har dessutom det bästa instrumentala partiet med grym gitarr och mycket Pink Floyd-känsla. Damaged Child är ensam värd skivans pris! And the Mountains Kissed the Sky är en annan favorit. Förutom att det är en fin platta så är det anmärkningsvärt bra ljud på den. Vinyl med tre sidor musik. Rekommenderas!

Hard lesson learned

Kenny Wayne Shepherd Band live på London Blues Fest var suveränt bra och frågan är om de inte överglänste Gov't Mule och Warren Haynes. De hade en enorm spelglädje och helt overkliga gitarrsolon avlöste varandra i parti och minut. På slutet blev det även Jimi Hendrix och det var inte sällan man tänkte på Stevie Ray Vaughan. Gov't Mule fick inte alls till samma stämning och publiken tände inte heller till riktigt förrän på slutet i Statesboro Blues och i Whipping post. Jag tänker mest att de spelade helt fel låtar. De kunde fått publiken med sig med ett annat set. Tre dagar senare i Holland spelade de två set och hela andra bestod av Free-låtar. Med extranumren blev det inte mindre än 18 Free-covers. I princip allt det bästa i deras katalog! Varför kunde man inte haft den turen... Hursomhelst, jag köpte Kenny Wayne Shepherds senaste vinyl Lay it on down (signerad) efter konserten. Först tyckte jag den var för slick, ibland nästan smörig och att det inte alls lät som det frustande bandet vi fick höra live. Nu har jag vant mig. Ibland är mera poppig och soft bluesrock med hitrefränger inte det sämsta. Precis som jag kan gilla Joe Bonamassa när han är smörig så kan jag gå igång på det här. Det var dock några snäpp bättre live.

Förresten har jag inte ett enda foto från London-trippen. Jag trodde jag hade lagt över bilderna i datorn och formaterade minneskortet i kameran när jag åkte till Polen. Det hade jag inte...

söndag 26 november 2017

Doom II

Helgen gick fort. Öppet hus på skolan igår och därefter blev det ett kärt återseende av gamla kollegor i Viken. Middag och vin och någon bosnisk snaps och trevligt samspråk. Hälsat på föräldrarna idag och sedan repat med bandet. Doomlåten har utvecklats och kan nog bli föremål för inspelning. Den som lever får se. Rögle tog en pinne borta mot Djurgården igår. Alltid något, men det är en bra bit upp till lagen ovanför...

fredag 24 november 2017

Glow

Nu har Chris Robinson Brotherhood Barefoot in the head snurrat närmare tio gånger. När jag hade införskaffat den förra fullängdaren Anyway You Love, We Know How You Feel skrev jag på bloggen att jag hörde Black Crowes, Grateful Dead, The Band, Stevie Wonder och Rolling Stones på den. Nu har jag upptäckt att CRB ibland låter väldigt mycket Terry Reid! Har jag rätt? Jodå, det går att hitta intervjuer där Chris Robinson nämner Terry Reid som en influens... Barefoot in the head påminner annars i stil och sound om Anyway You Love, We Know How You Feel, men jag vill påstå att den inte är lika stark. Läser man omdömen och recensioner på nätet så verkar de flesta anse tvärtom. Jag tycker inte alls att den har föregångarens minnesvärda melodier utan låtarna är genomgående mera anonyma. Bäst är de i den fina countrylåten She Shares My Blanket, i den bluesigare Hark, The Herald Hermit Speaks (gitarrsolot låter som något de lånat från Canned Heat) och den psykedeliska Glow. Det kan förstås hända att plattan är en växare, men jag tycker inte här är några låtar som kan mäta sig med Narcissus Soaking Wet, Forever As The Moon, Give Us Back Our Eleven Days och California Hymn. Ändå en bra skiva förstås! Två 12" på 45 varv precis som föregångaren. Det är ofta man får vända sida... Låter dock väldigt bra såklart! Ljudmässigt till och med bättre än Anyway You Love, We Know How You Feel. Extremt produktivt band. Två fullängdare, en 12" ep och en trippel-live + 2-CD på ett år...

onsdag 22 november 2017

Got love

Det tar nästan en hel kväll att höra igenom Chris Robinson Brotherhood ‎Betty's Self-Rising Southern Blends Vol. 3. Tre vinyler och två bonus-CD-skivor. Fantastiska live-inspelningar och påkostad och sinnesutvidgande produkt. Dyr som poker, men definitivt värd pengarna. Synd att man inte hängde med från början för nu vill jag såklart ha Betty's S.F. Blends Volume One och Betty's Blends Volume Two. Båda kostar redan mindre förmögenheter. Den förstnämnda mer än vad jag någonsin gett för en platta. 4000 kr ungefär...

Funk, rock 'n' roll, blues, country, soul, psykedelia och jazz. CRB tar sig an vad som helst och med samma avslappnade attityd. Vinylerna är inspelade i Atlanta, Raleigh och Charleston i november 2015 och CD-skivorna är en hel konsert från Warfield Theatre i San Francisco i juni samma år. Bara några få låtar överlappar. Jazziga Tales of thunder teeth och Slim Harpos Got love if you want it är två av dessa och de är lika bra på båda. Mycket Quicksilver Messenger Service-känsla i dessa! Allra bäst är nog Honeysuckle interlude och Ride som utgör sidan E på vinylerna. Vilka solon från Neal Casal och Adam MacDougall!!! True magic!

Jag har förstås inhandlat en biljett till CRB i Göteborg i mars!

tisdag 21 november 2017

6-1

Jaaaaaa!!! Abbott-effekt direkt. 6-1 mot Örebro! Lång väg att vandra, men lite hopp åtminstone...

måndag 20 november 2017

Sletn

Mycket inspirerande konferens i Sopot. Träffat många härliga kollegor från alla hörn i Europa. Det var väldigt intensiva dagar och givetvis var vi ute och partajade på kvällarna. Man hittar alltid några likasinnade... En kväll i gamla stan i Gdansk. Sällan varit så trött efter en weekend. Får vila några dagar sedan ska vi sätta igång ett projekt. Fyra skolor är vi.

Rögle har fortsatt förlora och nu är bröderna Abbott tillbaka i föreningen. Chris som sportchef och Cam som huvudtränare. Kan de rädda säsongen?

tisdag 14 november 2017

1-6

Rögle är bedrövliga. Masken har sagt upp sig, Eldebrink har lämnat, Marshall har lämnat, Ryfors är skickad till Oskarshamn. Williamsson tillbaka. Mycket är obegripligt. Kunde det bli värre? Såklart! Sjunde raka förlusten. Energifattigt, viljelöst, krampaktigt. Hur kan det gå så fel jämt? Något är sjukt fel i den här föreningen. Det blir ganska säkert kval i vanlig ordning. Orkar inte...

Det är nog roligare med fotboll! Island, igår Sverige och ikväll också Danmark klara för VM!

måndag 13 november 2017

0-0

Det var en köttbullar och potatis-seger sa Erik Niva. Bragd säger jag! Tjoho! VM i Ryssland!

söndag 12 november 2017

Doom

Det var denna helgen. Till slut fått någorlunda ordning i lägenheten. Jag vill ha upp lite textilier på väggarna och kanske jag måste finna en annan lösning för högtalarna, men annars får det duga. Föräldrarna, syster och man och son var här ikväll och åt smörgåstårta. Fars dag. Det var trevligt. Systersonen sov på min mage i soffan i slutet av kvällen. Alltid härligt att gosa lite med honom.

Repat med bandet. Det börjar bli en vana att jag hittar några riff på basen medan de andra stämmer trummor och gitarrer och fixar med alla sina pedaler osv. När de är klara hakar de på och efter en stund hittar jag något ytterligare riff och rätt som det är så låter det som att det kan bli till en ny låt... Den där första halvtimman i replokalen är inte sällan min mest kreativa stund. De andras också för den delen. Det känns som bandkompositioner som blir till där och då. Jag börjar faktiskt tro på att vi ska ta oss samman och göra en ny skiva nästa år. Om det blir något av denna, överraskande doomiga låt (för att komma från mig), så har vi material till mer än en halv vinyl...

lördag 11 november 2017

光棍节

Idag är det singlarnas dag. På Wikipedia läser jag att dagen har sitt ursprung i Kina och att det firas rejält bland unga kineser, då de är stolta över att vara singlar. Det har också blivit den största dagen för onlineshopping i världen. Jag vill inte vara sämre utan gick genast in på NHBS och beställde två böcker: Birds of Mexico and Central America och A Guide to the Birds of Nicaragua.

Mässa för företag och föreningar i byn idag. Jag var där några timmar med skolan. Det var väl lite trevligt. Mycket babbel blev det. Kvällen tänker jag ägna åt några nyinförskaffade vinyler: Blues Pills Lady in gold/Live in Paris, Chris Robinson Brotherhood Betty's Self-Rising Southern Blends Vol. 3, Chris Robinson Brotherhood Barefoot In The Head och Agusa s/t.

lördag 4 november 2017

3-0

Rögle är deprimerande i vanlig ordning. Sjätte raka förlusten och sist i SHL inför landslagsuppehållet. Suck! 

Först ikväll fick jag upp stereon i mitt nya hem. Det är helt omöjligt att möblera här. Vet inte vad jag ska göra, men jag kan inte ha det som det är nu. En högtalare nästan i dörröppningen till sovrummet och en framför altandörren... Fast det låter bra tycker jag. Åtminstone på låg volym. Hur högt kan man spela i en lägenhet?