söndag 17 december 2017

Rexanimarum

Årets stora upptäckt för mig har varit Israel Nash. Hur kunde jag ha missat honom i alla år? Det går förstås inte att hänga med i allt som händer, men han är så exceptionellt bra att någon rimligen borde ha tipsat mig tidigare. Men bättre sent än aldrig! Innan vi skulle se honom på The Tivoli i Hbg i våras tog jag in två plattor och strax efteråt de båda andra. 

Skivorna snurrade mycket i början, men alla har nog fått sig någon genomlyssning även efter feb-april. Mest har jag spelat Rain Plans (2013) som är den bästa. I helgen har alla skivorna lyssnats igenom ordentligt igen och dessutom har jag hört på flera Live on KEXP som finns på Youtube. Finns mycket bra från KEXP-studion överhuvudtaget. Bra ljud till skillnad från merparten av alla live-grejor från vanliga konserter som läggs upp.

Även om det är Rain Plans som är det riktiga mästerverket så finns det i princip inte en dålig låt i hans katalog. Nash har en sällsynt förmåga att skriva ackordföljder och sångmelodier som sätter sig och han sjunger med en sådan inlevelse och passion att man vet att han menar varenda ord. Det är musik som berör på djupet. Jag älskar det!

New York Town (2009) drar han lite mer åt Bob Dylan och kanske man till och med kan höra lite Creedence Clearwater Revival, medan den vanligaste associationen på plattorna med bröderna Joey McClellan (Midlake) och Aaron McClellan på gitarr och bas och Eric Swanson på pedal steel är Neil Young. Han är dock ingen copy-cat utan gör sin egen version av elektrifierad countryrock. Senaste skivan, Silver Season (2015) är mer laidback och psykedelisk än Rain Plans. Den har inte riktigt lika starka låtar, men den kommer inte långt efter.

Istället för att tipsa om favoritlåtar från de olika plattorna rekommenderar jag att se spelningen från KEXP som jag länkar till nedan. Helt fantastisk! Jag har nog hört och sett den närmare tio gånger. Avsätt 50 minuter av ert liv. Ni kommer inte att ångra er!

Music saves people from suicide!

Inga kommentarer: