torsdag 25 januari 2018

Bortglömda skivor i min samling VI

Egentligen kanske inte Martha Velez Fiends and Angels passar in under rubriken bortglömda skivor i min samling, för har man en gång hört denna fantastiska platta så glömmer man den aldrig. Dock är det länge sedan jag hörde igenom hela. Detta är verkligen en av mina all-time favourites! Skivan har funnits i min ägo som ett UK-original på London Records i över 30 år, men nu fick jag även införlivat den på UK Blue Horizon (där den släpptes ett år senare) för just det samlandets skull... 

Fiends and Angels är mest känd för den långa raddan av musiker som medverkar. Eric Clapton, Paul Kossoff, Stan Webb, Christine Perfect (McVie), Brian Auger, Duster Bennett, Jack Bruce, Gary Thain, Mich Michell, Jim Capaldi, Keef Hartley och lika många till. Inga av musikerna var crediterade på London-utgåvan och jag minns fortfarande hur vi satt och lyssnade på den på 80-talet och försökte lista ut vem som var vem. Eric Clapton, Paul Kossoff och Stan Webb (och hela Chicken Shack) var inte så svårt, men på vilka låtar trummade vem och så vidare... Jag älskar varenda låt på Fiends and Angels (utom möjligen operan Very Good Fandango...). Martha Velez sjunger lungorna ur sig i I'm Gonna Leave You och Swamp Man medan Clapton respektive Kossoff solar med de råaste gitarrljuden, Feel so Bad svänger bättre här än i någon annan version och Come Here Sweet Man ger Janis Joplin-vibbar så det räcker och blir över. Plattan har ett lagom skitigt sound och en tidstypisk atmosfär och den förflyttar mig tillbaka till tiden då skivsamlandet var som allra roligast i livet. Vi levde för och med våra vinyler och musiken.

Båda utgivningarna är idag rariteter som kostar runt tusenlappen i bra skick. Omslaget är snyggast på London-utgåvan, men det känns bra att äntligen ha en Blue Horizon i samlingen. Ska man ta in en US-press också för att få ett tredje omslag? Det är kanske aningen överdrivet... Fiends and Angels kom 1969 och Fiends and Angels Again, som Blue Horizon-utgåvan heter, 1970.

1 kommentar:

magda sa...

... och jag har aldrig ens hört talas om damen i fråga... Jag får skärpa mig. Kanske.