lördag 20 januari 2018

Sorrows of a Blue Eyed Liar

De första vinylerna 2018 anlände i veckan. Chris Robinson Brotherhood Big Moon Ritual och The Magic Door. De har snurrats frekvent de senaste dagarna. Skivorna spelades in samtidigt och båda släpptes 2012. På Big Moon Ritual låter det väldigt mycket Grateful Dead, medan The Magic Door är betydligt bluesigare. Båda är fantastiska, men jag gillar den senare mest. Svänget i Hank Ballards Let's Go, Let's Go, Let's Go och i Someday Past the Sunset (som Chris gjorde med brorsan Rich på Brothers of a Feather Live at the Rox) är magiskt.

Appalosa från Black Crowes Before the Frost...Until the Freeze är en favorit även här, men bäst är ändå Sorrows of a Blue Eyed Liar som skrivits av Chris, Neal Casal och Adam MacDougall. Gitarrslingan är så sorgsen och vacker och Chris sångmelodi kryper in under huden på mig. Jag blir alltid berörd av melankoliska ballader... Masterpiece!

So sing to me blackbird from out on your wire
Sing me the many sorrows of a blue eyed liar

Inga kommentarer: