tisdag 6 februari 2018

Bortglömda skivor i min samling VII

Zakarrias är egentligen inte alls bortglömd då det är en av mina absoluta favoritplattor, men det är evigheter sedan jag hade framme den. De senaste dagarna har den snurrat flera gånger. Numera är det känt att Zakarrias riktiga namn var Robert Haumer, en österrikare verksam i London. Merparten av låtarna ska ha skrivits och spelats i ett band med namnet Salt. Efter att Salt gått i graven fick Robert Haumer möjligheten att spela in en platta för Deccas sub-label Deram. Han fick ihop ett mycket habilt band. En suverän trummis vid namn Martin Harrison, Huw LLoyed-Langton från Hawkwind på gitarr och Peter Robinson från Quatermass på keyboard. Haumer själv spelar bas, akustisk gitarr och sjunger. I låtarna hörs också flöjt, saxofon och stråkar/mellotron. Skivan sålde inget och är idag en megararitet. Ett rykte är att Deram drog in plattan då de upptäckte att Haumer saknade arbetstillstånd i England. Jag har den förstås som en counterfeit.

Zakarrias har för mig samma mystiska och mörka atmosfär som tidiga Atomic Rooster. Soundet är väldigt heavy fast att de flesta låtarna har akustisk gitarr i kompet. Ibland piano. Basen, inte sällan distorderad, ligger långt fram i ljudbilden och Harrisons trumspel är tungt på det där självklara sättet. Haumer sjunger suveränt och ibland inte helt olikt Robert Plant. De melankoliska sångmelodierna är fantastiska. Zakarrias har helt enkelt det mesta av det jag uppskattar med engelsk progressive, psykedelia och folk. Gillar du Atomic Rooster, T2, May Blitz, Jody Grind, Jethro Tull osv så bör du verkligen låna denna obskyritet ett öra. 1971 såklart.



Inga kommentarer: