lördag 10 februari 2018

Drug-induced madness

Årets hittills bästa album landade i veckan. Peter Bardens The Answer. G köpte en US-utgåva när vi var i London i oktober och på den senaste skivspelarkvällen spelade han Homage to the God of Light. Jag blev helt golvad! Kanske den amerikanska utgåvan är snyggare, men jag slog till med en UK i toppskick på discogs. Den blev förstås aningen dyrare, men jag ångrar det inte alls, för skivan var verkligen fin och den spelar helt utan knaster. Vilken platta! Hur har man klarat sig utan denna tidigare? Detta är psykedelia och drug-induced madness all over.

Peter Bardens är en fantastisk organist och Peter Green (ej krediterad på plattan) och Andy Gee spelar gitarr så det blöder. Mycket wah-wah vill jag lova... Det finns inte ett dåligt spår, men det är avslutande Homage to the God of Light som är den riktiga höjdaren. Låten ger vissa associationer till The Norman Haynes Bands RabbitDen Of Iniquity som kom året efter. Homage to the God of Light tog Peter Bardens med sig till Camel och den ingick i deras liverepertoar under flera år. Jag har hört en sådan liveversion och den var inte i närheten av vad som bjuds här när det gäller den psykedeliska aspekten. Transatlantic 1970.

You know I must be stoned again, out of my mind...

Inga kommentarer: