fredag 27 april 2018

Pyrrhula murina

När vi besökte priôlocentret i Nordeste på São Miguel förra året så öste regnet ned och det gick helt enkelt inte att vara ute. I år så blåste det alldeles för mycket för att vi skulle ha en reell chans att höra en Azores Bullfinch. Jag gick dock fram och tillbaka flera gånger i lämplig biotop och letade, men  kammade noll.

På onsdagen blev vår valskådning inställd för andra dagen i följd på grund av vinden och jag hyrde en bil för att göra ett tredje försök. B hängde med och vi fick fem timmar på oss. Två för resan fram och tillbaka och tre för att försöka hitta fågeln. Jag körde alldeles för fort på de azoriska vägarna...

När vi kom fram så började det såklart regna och vi stod inte så länge vid priôlocentret innan vi gav oss högre upp i bergen där vi fick bättre väder. Efter att ha spanat hela vägen upp till Pico Bartolomeu tog vi oss långsamt ner igen. Lyssnade och skådade på ställen där miljön såg bra ut. Den sista timmen lade vi där vi börjat. Tiden gick och jag hade börjat misströsta, men när det var en kvart kvar innan vi var tvungna att åka tillbaka och lämna hyrbilen, så fick jag äntligen syn på en priôlo. Skam den som ger sig! Lycka!

Vi hade två fåglar, rimligen ett par, som var ganska samarbetsvilliga och jag fick tagit en del foton. De flesta aningen oskarpa, men några är väl okej. Det blev tredje gången gillt med andra ord och då var det förstås värt äventyret!

3 kommentarer:

pelle sa...

Vilken härlig historia, grattis till en fin obs! Jag har hört att de ska vara riktigt svåra. Helflippat att det finns domherrar därute mitt i havet. Du ligger en bra bit före mig på världslistan, men jag fick faktiskt in art nummer 1000 i dom krokarna i höstas - madeirakungsfågel!

Cuby sa...

Inte illa att jubilera med en madeirakungsfågel! Grattis! Kungsfåglarna på Azorerna är rätt avvikande så det är väl inte omöjligt med en framtida split. Hur gick det med Madeiraduva och Madeirapetrell?

pelle sa...

Duvan gick bra, men vi gjorde ingen allvarlig satsning så vi fick nöja oss med en snabb obs längs vägen. Det var en ren semesterresa så jag fick hoppa över havsfåglarna (förutom gulnäbbad lira förstås, som var lätt att se från land). Lite för sent på säsongen också, svårt att hitta vettiga utflykter. Wind Birds hade bara lediga platser på en halvdagsutflykt (på land), så den åkte vi med, riktigt trevligt ordnat. Annars var vi bara vanliga turister ;)