tisdag 26 juni 2018

Charadrius morinellus

Det gick något trögt med fåglarna i Vindelfjällen. Vi såg inte alls samma mängder och långt ifrån lika många arter som för 21 år sedan. Av de mer åtråvärda var det bara fjällgässen som var samarbetsvilliga. 

Vi gav oss förstås iväg på en expedition berglärka på Björkfjället trots ett ganska ruggigt väder, men vi lyckades bara få in några par fjällpipare. Det var ändå en härlig och svettig tur på cirka 2,5 mil. Några dagar senare var det ett gäng holländare som hade berglärka där vi sökte efter den. Man får trösta sig med att vi såg den vid Mieskattjåhkka förra gången...

Lavskrika och tretåig hackspett noterades bara en gång vardera och det var klent med rovfåglar. Fjällvråk, tornfalk och en möjlig jaktfalk på långt håll vid Stor-Aigert. Ingen stenfalk! Dalriporna lyste med sin frånvaro och bara ett par fjällripa. Ringtrast vid ett tillfälle, men sågs bara av mig. Istället missade jag svarthakedopping i deltat. Enstaka smalnäbbade simsnäppor. Ingen lappmes och givetvis inga tallbitar eller nordsångare.

I fjällsjöarna låg alfåglar, sjöorrar och svärtor. Inte mindre än sexton fjällabbar drog omkring på Björkfjället. Det hade varit en del lämlar tidigt på säsongen, men vi såg inga alls och uppenbarligen räckte de inte till för att labbarna skulle häcka. Lappsparvar, stenskvättor och ängspiplärkor såklart och sista dagen noterades en del blåhakar vid Gaisatj. Jorduggla sågs jaga dagligen i deltat och strömstaren var ganska pålitlig vid Vindelåforsen. 

Även om det inte blev så många tunga arter så tyckte jag att det var helheten som var det viktigaste. Bara att få gå i riktiga gammelskogar kändes som något exklusivt och turen till Rödingvik genom den frodiga fjällbjörkskogen var fin. Påminde mig mycket om Pieljekaise. Där dög lövsångare, bergfink, svartvit flugsnappare och rödvingetrast gott.

Inga kommentarer: