fredag 31 augusti 2018

I Turned to See Whose Voice it Was

Gomorrahs Trauma och I Turned to See Whose Voice it Was togs in som nypressar från Long Hair i våras. Lyssnade igenom dem då, men först nu har de fått snurra ordentligt.

Jag har hört det självbetitlade förstlingsverket (1969) en gång för länge sedan, men kommer inte direkt ihåg vad jag tyckte. Trauma (1971) är en uppdaterad version av debuten. Ny sångare, texter på engelska och låtarna i en annan ordningsföljd. Jag går inte riktigt igång på den, även om den har sina stunder. Bäst är det långa titelspåret där framför allt Ad Ochels psykedeliska och bluesiga gitarrspel glänser. 2/5.

I Turned to See Whose Voice it Was (1972) är däremot högklassig tysk heavy progressive! Vilken utveckling! Tungt riffande, fantastiska gitarrsolon, rytande hammondorgel, vilda jazziga jam, vackra akustiska partier, apokalyptiska texter och allt man kan önska när det gäller krautrockatmosfär. Ibland påminner de om något annat tyskt 70-talsband, men jag kommer inte på vilka. Inte ett dåligt spår. Om I Turned to See Whose Voice it Was inte är topp 10 från Tyskland så åtminstone topp 20. Synd att det inte blev fler skivor. 5/5.

söndag 26 augusti 2018

Dead Meat

Jag befinner mig i en svår Pink Floyd-period. Lyssnar på skivor, tittar på konsertfilmer, lyssnat igenom flera tiotals intervjuer, läser om Nick Masons Inside Out och tänker sedan ge mig på Pigs Might Fly av Mark Blake... Det lär ta en del tid att ta sig igenom all musik och alla filmklipp på Early Years 1965-1972. Det är mycket nörderi och galenskap vill jag lova!

En vecka kvar till Nick Mason's Saucerful of Secrets i Köpenhamn. Det ser jag fram emot. Andra spelningen på Europaturnén (Stockholm första). En del klipp från de fyra London-gigen i maj låter klart spännande (om än något otajt ibland...) och man kan ju alltid hoppas att de lyft in ytterligare några obskyra låtar i setet. Saknar Careful with that axe Eugene och Embryo t.ex.

Hursomhelst, jag försöker göra små avbrott från mitt Pink Floyd-lyssnande då och då, för några andra skivor har smugit sig in i samlingen. En riktig höjdare är Bolder Damn Mourning (1971). Plattan har jag känt till länge, men jag har bara hört något kort på Internet för länge sedan. Så här ska primitiv sjuttiotalshårdrock låta! Lika delar Blue Cheer, Pentagram och Truth and Janey. Gitarren skär genom märg och ben. Bäst är den 16 minuter långa Dead Meat som har allt man kan önska i genren. Omöjlig i original, så det fick bli en nypress från Guerssen Records.

lördag 25 augusti 2018

Spiritfalls

Israel Nash Lifted har nu snurrat ett flertal gånger. Liksom för Jonathan Wilson Rare Birds har jag svårt för ljudet och kan nästan inte ta in musiken och låtarna. När jag skrev några rader om Rare Birds på bloggen i våras undrade jag om det var något fel på mina öron. Det gör jag nu med. Lifted och Rare Birds är inte de enda nya skivorna som jag tycker låter distade och grötiga, men nog ändå de värsta. Spelar jag någon gammal sjuttiotalsplatta så låter det sällan så här. Vanligen klarare ljudbild och jag kan urskilja alla instrument. Mina skadade öron klarar kanske inte den täta, maximalistiska ljudbilden på dessa nyare skivor på vinyl? Eller gillar inte stereon nya plattor? Eller låter det helt enkelt inte bra. Jag vet inte. Det är väldigt irriterande. Tycker skivan låter bättre i datorn...

Om jag försöker lyssna på musiken så hör jag ändå kvaliteten i låtskrivandet. De som fastnar bäst är Rolling On, Sweet Springs och Spiritfalls. Countryrotad rock som flyter på i sakta mak. Ingen låt är dålig, men det finns inte heller någon som riktigt sticker ut. 

söndag 19 augusti 2018

1-3

Det blev inte många trollsländor på dagens exkursion med föreningen. När solen var framme en kort stund sågs några metalltrollsländor och en blodröd ängstrollslända. Det var lite trist, vi brukar annars ha tur med vädret...

Efter lunch gick R och jag runt sjön. Det var första gången sedan september förra året (då jag gick mitt sextionde varv 2017). Det var ganska ansträngande, men jag trodde faktiskt att det skulle kännas värre än vad det gjorde. Vi trampade på i ett ganska högt tempo och det var riktigt skönt. Storlomspar och en del skarvar kvar i sjön. Många grågäss vid kyrkan.

Rögle vann även den sista matchen nere i Tyskland. 3-1 mot Köln. Det var visst en riktig holmgång med slagsmål och gruff och matchstraff på Kölns Steve Pinizzotto. Nästa träningsmatch mot HV71. Det kan nog bli en bättre värdemätare.

Snipp, snapp, snut, så var helgen slut!

lördag 18 augusti 2018

3-1

Rögle - Langnau: 3-1. Ingen livesändning ikväll så man fick hålla till godo med rapportering via HD:s blogg. Det såg tydligen inte lika övertygande ut som i torsdags, men ändå andra raka vinsten och flera nya spelare fick säsongsdebutera. Gött!

En kväll i veckan var jag med min pappa i vår skog för inspektion. En bok hade fallit över skogsvägen in till fastigheten och den skulle förstås bort så fort som möjligt! Idag åkte vi dit. Mamma, pappa, hunden, jag, motorsåg och fikakorg. Pappa gjorde jobbet på 10 minuter. Då märktes minsann ingen ålder eller virrighet!

Sommar i P1 - Sara Danius

torsdag 16 augusti 2018

6-2

Rögle - Örebro 6-2. Det kan nog bli en rolig säsong! Många av de nya spelarna såg väldigt spännande ut. 4-0 efter första perioden! Andra och tredje såg väl mer ut som träningsmatcher brukar se ut.

Första veckan utan elever. Som vanligt ganska rörigt och det är svårt att komma igång. Jag har bytt arbetsrum. Delar nu med kollegan som jag ska jobba närmast med. Vi är nya som ansvariga för samhällsprogrammet och ska dela på mentorskapet i årskurs ett. Tror det blir bra. Imorgon utflykt till Malmö, på måndag kommer eleverna. 

R.I.P. Aretha Franklin.

söndag 12 augusti 2018

One of These Days

Så var den ovanligt långa ledigheten över. Fjällsemester, trollsländeskådande i Närke, fyra veckor i Östeuropa och som avslutning Roger Waters i Köpenhamn igår. Känner mig både avtrubbad och alienerad. Det blir nog bra med vardagsrutiner och ett något hälsosammare leverne den närmaste tiden...

Jag har gått upp ytterligare i vikt och nu är det inte okej längre. Lägre kaloriintag och mera motion är ett måste innan det är försent. Jag har också bestämt mig för att bli mera organiserad på jobbet. Steppa upp något. En liten nystart! 

Det här fick vi njuta av igår: Roger Waters Us and Them Tour, Royal Arena, Köpenhamn, 11 augusti 2018

Set 1:

1. Speak to Me

2. Breathe

3. One of These Days

4. Time

5. Breathe (Reprise)

6. The Great Gig in the Sky

7. Welcome to the Machine

8. Déjà Vu

9. The Last Refugee

10. Picture That

11. Wish You Were Here

12. The Happiest Days of Our Lives

13. Another Brick in the Wall Part 2

14. Another Brick in the Wall Part 3

Set 2:

1. Dogs

2. Pigs (Three Different Ones)

3. Money

4. Us and Them

5. Smell the Roses

6. Brain Damage

7. Eclipse

Encore:

1. Mother

2. Comfortably Numb

fredag 10 augusti 2018

Will To Love

Jag har haft en riktig Neil Young-period senaste månaden. Inför min road trip ner i Europa så köpte jag en del CD-skivor för att ha i bilen. Abramis brama Tusen år, Graveyard Peace och Jonathan Wilson Rare birds, som jag alla nyligen hade inhandlat även på vinyl, Bob Dylan Highway 61 revisited och en box med de fyra första Neil Young - Neil Young, Everybody knows this is nowhere, After the gold rush och Harvest. Det blev många lyssningar per skiva. Flest gånger har nog Everybody knows this is nowhere snurrat. 

Idag var jag i Ä-holm för att hämta inramningar av två Chris Robinson Brotherhood-postrar, som jag fått för mig att jag ska ha på en vägg här hemma, och passade då även på att besöka M:s nya skivbutik, där jag snabbt bestämde mig för att American Stars 'n Bars kunde få följa med hem. Det finns såklart fortfarande obligatoriska standardplattor som saknas i samlingen...

Här finns den vackra Star of Bethlehem som Neil Young gör tillsammans med Emmy Lou Harris och klassikern Hurricane, men min favorit är ändå Will To Love. Melankoli är min arvedel. 

Got the will to love, the will to love.
I'll never lose it, never lose the will to love,
Never lose the will.
It's like something from up above.

torsdag 9 augusti 2018

Aeshna viridis

Idag bestämde jag mig för att åka till Spången för att kryssa grön mosaikslända Aeshna viridis. Samtidigt med mig, svängde engelsmannen P in på parkeringen och det visade sig att han var där i samma ärende. Han hade inte heller sett den i Sverige. Hur kunde vi få för oss att göra detta exakt samma dag? Jag har haft besöket i tankarna i flera år...

Vi hittade vattenaloen och såg väl åtminstone 3 hanar, men det var helt omöjligt att fotografera dem. De vilade aldrig och de hovrade inte. Jag hoppades på en äggläggande hona, men efter en och en halv timme på lokalen gav jag upp.

onsdag 8 augusti 2018

Orthetrum coerulescens

I år ser tydligen många mindre sjötrollsländorna i Sverige mera ut som de gör söderut. De är helt blåpudrade. Såg en sådan individ idag. Har det något med den varma sommaren att göra? Väldigt lite vatten i ån. Inga jungfrusländor, inga kungstrollsländor.

Repade med bandet. Vi hade inte glömt bort låtarna helt. Spela in en helg i september och sedan fortsätta i november. M är helt upptagen i oktober. Galet att gå ner i replokalen när det är 33 grader varmt ute...

Lestes barbarus

Jag såg min första vandrande smaragdflickslända Lestes barbarus, en hane, på trollsländekonferensens mid congress field trip i Tjeckien. Det sågs tydligen en hona också, men den missade jag.

SV om Mezőcsát i Ungern noterade jag den sedan i stora antal. Här fanns den på översvämningsängar som var helt torra för tillfället. 

Arten är observerad i Sverige vid två tillfällen, på Kullaberg 1963 och vid Ottenby 2011. I det senare fallet kan det ha rört sig om en lyckad reproduktion. 

Den översta bilden från Šardice i Tjeckien, den nedre från Mezőcsát i Ungern.

tisdag 7 augusti 2018

Sympetrum flaveolum

Både i lördags och idag har jag sett gulfläckad ängstrollslända Sympetrum flaveolum i den gamla grustäkten. Arten har ett riktigt bra år och verkar ses överallt. Under inventeringsåren noterade vi den aldrig i den artrikaste rutan. Fram till i år hade jag bara sett en enda individ.

Annars ganska lite trollsländor faktiskt. Enstaka pudrade kärrtrollsländor och myrtrollsländor kvar i livet. Bruna och blågröna mosaiksländor. Pudrad smaragdflickslända och sjöflickslända. Tegelröd, blodröd och svart ängstrollslända. En blå kejsartrollslända. Aldrig sett så lite vatten i dammarna.

måndag 6 augusti 2018

Fever

Ikväll hade Rögle sin officiella ispremiär. Inför drygt 2500 åskådare! Galet! Jag slötittade lite på HD:s livesändning och det är väl nästan ännu tokigare...

söndag 5 augusti 2018

Aeshna affinis

Jag såg min första klarblåa mosaikslända Aeshna affinis, en hona, i Tjeckien. Sedan dröjde det till jag var i Hortobágy i Ungern. Där var den talrik och biätarkolonin verkade vara specialiserad på arten när jag var där. Jag uppskattar att närmare hälften av alla biätare kom med en A affinis i näbben till bohålen.

Det har observerats flera klarblå mosaiksländor på Brittiska öarna i år och för några dagar sedan noterades den till och med på Island. Det borde vara läge att hitta den i Skåne... Det hade varit roligt att slå till med den nu när jag har sökblicken efter den!

Biätaren med A affinis i näbben och den vilande från Hortobágy, den flygande från SV om Mezőcsát. Den i flykten inte helt skarp såklart, men jag får ändå vara nöjd. Det är svårt! Jag lyckas aldrig med autofokus så den är tagen med manuell fokusering och det blir mest att man chansar...

lördag 4 augusti 2018

Merops apiaster

Hemma i gamla Svedala efter en mer än fyra veckor lång bilresa i Centraleuropa. Polen, Tjeckien, Slovakien, Ungern och Kroatien. Nästan halva tiden har jag tillbringat i Slovakien. Jag har varit i en del nya områden, men också i gamla hemmamarker. Nostalgi.

Själva resandet är inte så märkvärdigt längre. Med GPS och booking.com så är allt så mycket enklare och smidigare än förut. Att dessutom ha råd med bekvämligheter är också en lyx. Jag hade med mig tält, men använde det aldrig... Bilskrället gick som en klocka.

Fågelskådningen var mest givande i Ungern och Kroatien (Hortobágyi Nemzeti Park och Kopački rit). Trollsländorna gick väl sådär. Det var jämt molnigt eller regnigt när jag hade möjligheten för att skåda just sländor. En del nya arter har det ändå blivit. Även några fågel- och fjärilkryss fick jag med mig hem..

En vecka ledigt har jag kvar. Fast att det varit en ovanligt lång semester har det gått väldigt fort. Nästa helg avslutas den med Roger Waters i Köpenhamn. Det ser jag fram emot! Fram till dess ska jag slappa så mycket som möjligt...