söndag 30 september 2018

Hva gør vi nu lille du?

Kim Larsen och Otis Rush har lämnat in i helgen. Jag har faktiskt inget djupare förhållande till Kim Larsen, även om jag lyssnade en del på Gasolin i min tidiga ungdom. En galen dansk som jag spelade med en gång i tiden hade haft ett band tillsammans med Larsen innan han slog igenom. Eller åtminstone spelat ihop med honom. Jag kommer inte säkert ihåg hur det var. 

Otis Rush var en av de stora bluesgubbarna. Vänsterhänt gitarrist, som liksom Hendrix, spelade på högerhänt gitarr. Han hade en underbar ton och en suverän röst. Jag har en del plattor, men långt ifrån så många som jag borde ha. Tyvärr fick jag aldrig sett honom. 

R.I.P. Kim Larsen och Otis Rush

Gasolin - Hva gør vi nu lille du?

Lanius excubitor

En stund i tornet vid den igenväxta fågelsjön. Ett sällsynt besök. Normalt är det på gränsen till outhärdligt att sitta här på grund av E4:ans närhet. Idag gjorde vinden och trädens susande det något mindre plågsamt. Fram till att den nya dragningen av E4:an öppnades för fjorton år sedan var jag här ofta. 

Ingen märkvärdig sjö när det gäller fågellivet på något sätt, men förr var det avkopplande att sitta i tornet och kontemplera. Sångsvan, grågås, kricka, knipa, trana, vattenrall, enkelbeckasin, brun kärrhök, rörsångare och sävsparv utgjorde den anspråkslösa häckningsfaunan. Någon sporadisk häckning av sothöna och skrattmås. Bland de mera tillfälliga observationerna kan nämnas smådopping, årta och småfläckig sumphöna. Efter att E4:an drogs några hundra meter från sjön har jag nog inte varit här mer än i genomsnitt en gång om året. 

Framför tornet har några björkar växt sig så höga att de skymmer sikten av den lilla igenväxande vattenspegeln. Först får jag bara syn på en ensam storskarv. Tomt som vanligt. Bläddrar igenom loggboken. De som skrivit i den under sommaren är för mig alla obekanta. Fågelskådarna lyser med sin frånvaro. 

En forsärla sträcker över. Jag anstränger mig genast lite mer och upptäcker strax att det faktiskt ligger åtta krickor ute i näckrosorna. En gräsandshona glider ut från en vik. En gråhäger anländer. En ormvråk på långt håll. Mindre flockar med bofinkar sträcker förbi med jämna mellanrum. Plötsligt dyker det upp en varfågel på andra sidan. Min första denna höst! Jag hinner få in den i tuben en kort stund innan den åter försvinner. Minsann om inte en enkelbeckasin är uppe och flyger dessutom. De har ännu inte lämnat sjön tydligen.

Hägern fångar en gädda på några decimeter. Jag får för mig att jag kanske skulle kunna fotografera den med mobilen genom okularet på tubkikaren, men när jag fumlat färdigt med det så var hägern borta. Ett tiotal ladusvalor uppehåller sig vid sjön i en kvart. Sedan lugnt. Krickorna syns inte längre. Skarven sitter kvar på sin gren. Det hände inget särskilt märkvärdigt den här gången heller...

lördag 29 september 2018

Sweet Freedom

Det blev en stund i ett jakttorn på myren idag. Intensivt småfågelsträck. Bofinkar och ängspiplärkor dominerade. Däremot inte många rovfåglar. Några ormvråkar, glador och sparvhökar. Det var allt. Och älgflugor förstås :-(

Kvällen har jag ägnat åt boken Stockholms Skivaffärer & Skivbörsar - en 100-årig historia av Torbjörn Sörhuus, som jag hämtade ut på ICA idag.

Från mitten av 80-talet och några år in på 90-talet var jag ofta i Stockholm och inte sällan blev det grävande i stadens skivbörsar. Ibland hann man väl med nästan tio stycken på en dag? Det mest minnesvärda var när kompisarna öppnade Sweet Freedom. Kul läsning och mycket nostalgi! Kulturgärning!

fredag 28 september 2018

Canis Lupus

Budade hem Darryl Way's Wolf Canis Lupus (1973) från Tradera för någon vecka sedan. Spelade igenom den några gånger när den anlände, men sedan har den fått stå. Ikväll har den fått snurra igen. John Etheridge på gitarr, Dek Messecar (Caravan) bas och sång, Ian Mosley på trummor (Marillion) och Darryl way på fiol och keyboard. Fantastisk skiva och inte ett dåligt spår, men det är avslutande McDonald's Lament som är vackrast. Vilken låt!

torsdag 27 september 2018

1-2

En poäng åtminstone. En vecka till nästa match. Malmö hemma. Jag säger som Rooth på HD. Den som satt ihop det här schemat kan inte ha varit nykter!

tisdag 25 september 2018

M3 Gyöngyöshalász 78,2 km

I somras lyckades jag köra upp på motorvägen i Ungern utan att ha erlagt avgift. Trodde kanske att jag sluppit undan eftersom jag betalade på nästa bensinmack, men idag kom det en kontrollavgift. 806,42 kr. Om jag inte betalar inom 60 dagar så kostar det 2313,71 kr och därefter blir det stämning och 2313,71 kr + juridiska avgifter. Alla bilar fotograferas så det går inte att komma undan. Bilens ägare är ansvarig. Vi gjorde samma misstag i Slovakien för fyra år sedan. Då blev vi stoppade av polis och blev tvungna att pröjsa 50 euro cash. Nu har de samma system som ungrarna. Jag fick betala en avgift eller böter i Kroatien på 20 € för att jag inte hade några papper på bilen och nu detta. Klantigt.

You

söndag 23 september 2018

Bortglömda skivor i min samling XIV

Två Roy Harper-skivor som jag definitivt inte spelat igenom på minst 10 år har dammats av. Folkjokeopus från 1969 och Bullinamingvase från 1977. 

Jag tror att Folkjokeopus var den första Roy Harper-skivan som inhandlades och att det var på en börsrunda i Stockholm kring mitten av 1980-talet. En US-press. Jag borde verkligen ta in ett UK-original, men den är väl ganska dyr vid det här laget om man ska ha den i bra skick...

Jag minns mest att det var den 18 minuter långa McGoohan's Blues som spelades om och om igen. En episk låt som fortfarande är en av hans mäktigaste. I mars nästa år kommer Roy Harper göra en turné med anledning av McGoohan's Blues 50-årsfirande: Celebrating 50 years of monumental classics including McGoohan's Blues. Biljett till The Palladium i London den 16:e mars inhandlad...

Bullinamingvase har jag inga speciella minnen till, även om jag vet att den snurrade en hel del på 80- och 90-talen. One of Those Days in England (med Paul och Linda McCartney och Alvin Lee) är en annan episk Harper-komposition. One of Those Days in England Parts 2–10 (19:27), som utgör hela sidan två, har allt jag gillar med Harper. Djupsinnig lyrik, melodramatisk sång, fantastiskt gitarrspel, melankoliska melodier och en lagom dos av galenskap. 

lördag 22 september 2018

0-4

Rögle har börjat nästan lika illa som förra säsongen. Tre raka förluster. I fjol 3-17 i mål efter tre omgångar, i år 3-14... Jag hade planer på att åka in idag, men orkade inte. Två bortamatcher mot svåraste motståndet var förstås inte optimalt. Brynäs hemma efter det. Nu är självförtroendet stukat. Det upphaussade snacket har nog inte varit bra för spelarna. Två backar fick utgå. Alen redan på skadelistan. Mardrömsstart. Som vanligt.

The Flycatcher

Idag har Roy Harpers The Unknown Soldier (1980) fått snurra några gånger. Jag köpte först en tysk utgåva för kanske fem år sedan och därefter ett UK-original förra året. Båda från M:s skivaffär. Olika omslag så jag behåller förmodligen den tyska också...

The Unknown Soldier är inte ett av Harpers starkare album, men plattan har ändå sina stunder. Åttiotalssoundet i några av låtarna (synthar, bas, trummor) har jag oftast svårt för. Det blir plastigt på något sätt. En ljudbild som inte har klarat tidens tand särskilt bra... 

Hursomhelst, hälften av låtarna är skrivna ihop med David Gilmour. Short and Sweet kunde vi höra redan på Gilmours första soloplatta två år tidigare. Det är en höjdarlåt i vilken man hör var gitarriffet i Run Like Hell kommer ifrån. I You (The Game Part II) gästar både Gilmour och Kate Bush. Det är en av de mer suggestiva låtarna på skivan. Stråkorkestern dirigerad av David Bedford som vanligt och en hel drös med andra gästmusiker medverkar, bl.a. Jimmy Bain och Pete Wingfield. Skivan som helhet får idag betyget 3/5. SOT: The Flycatcher.

As I walked over North Botley copse
I saw a fine lady ghost across the tops
With a ring on her finger and the wings on her toes
She can have music wherever she goes
Those were the days in the cradle of our love
Those are the days I dream of sweetly
Those were the days and I thank the stars above
The flycatcher, the cherry tree, the chestnut coal fire sea

As the last hope of sunshine embers on the hill
At the end of all the rainbows where the timeless legends dwell
A ghostly coach and four love, storms the midnight rain
As silently aurora almightly refrains
Those were the days in the cradle of our love
Those are the days I dream of sweetly
Those were the days and I thank the stars above
The flycatcher, the cherry tree, the chestnut coal fire sea

söndag 16 september 2018

5-1

Det var denna veckan. Mycket musik i helgen. Igår tillbringade vi hela dagen i studion och som vanligt satte T alla trummor på plats på en dag. På kvällen åkte J och jag in till Hbg och såg Lugnet. Fet spelning och kul att träffa J, M och Z igen. Nästan tre år sedan vi tillbringade en helg tillsammans. 

Idag fortsatte vi i studion några timmar, men det gick ganska trögt för mig. Jag vet inte alltid vad jag håller på med... Jag får klura på några grejor i veckan.

Rögle förlorade SHL-premiären klart med 5-1 borta mot Skellefteå. Vårt boogie team

söndag 9 september 2018

0-4

Det här blev en fullmatad vecka. Nick Mason's Saucerful of Secrets på måndagen, sena kvällar på jobbet, skivspelarkväll i Klippan på fredagen och kräftskiva igår (med mycket jammande - vilket var roligt). Jag hoppade åtminstone över att åka och se Rögle träningsspela mot Tingsryd i Tyringe. Seger med 8-2. Idag slog de HV71 borta med 4-0 i den sista träningsmatchen. På lördag börjar säsongen! En liten runda ut i skogen idag med en elev. 

Röstat på eftermiddagen och nu sitter jag och glor på valvakan. Inte oväntat, men ändå lika skrämmande, hur SD ökar. I den här kommunen, liksom i de flesta skånska kommuner, röstade överlägset flest på dem. 36%. Kommunvalet inte färdigräknat, men det blir något liknande där. Fy fan!

onsdag 5 september 2018

Obscured by Clouds

Köpenhamn och Nick Mason's Saucerful of Secrets i måndags. Spelningen levde upp till förväntningarna på alla sätt och vis. Bra ljud, läckert ljus och obskyra låtar från de tidiga Pink Floyd-plattorna. Astronomy Domine, Fearless, Obscured by Clouds, When You're In, If, Atom Heart Mother, Green is the ColourSet the Controls for the Heart of the Sun, One of These Days, A Saucerful of Secrets m.fl. i fina psykedeliska versioner. Vad mer kan man önska sig? 

Aningen tungt på jobbet igår. Vi kraschade på vårt hotellrum i Malmö sent på natten och det var knappt att jag kom upp på morgonen. Hemma 20 min innan första lektionen och jag hann ta en dusch, men det var svårt att vara en entusiasmerande lärare... På eftermiddagen var det valdebatt och jag behövde inte prestera som tur var. Det var nog once in a lifetime så det fick vara värt det hela. 

Tredje konserten i Köpenhamn i år. Jonathan Wilson, Roger Waters och Nick Mason's Saucerful of Secrets. Inga dåliga grejor!

lördag 1 september 2018

Blues

Generalrepeterat inför skivinspelningen och spelat in allt med vår Zoom. De åtta låtarna har en sammanlagd speltid som är något för lång för att det ska vara optimalt för vinyl. En skivsida bör inte överstiga 21-22 minuter. Jag har en idé om låtordning som skulle fördela musiken ganska jämt kring 21.30 per sida om vi kortar ner den långa doomlåten 3 minuter. Allt känns ganska klart arrangemangsmässigt, men det är väl inte omöjligt att någon kommer att föreslå små förändringar nu när alla kan lyssna på en hyfsad inspelning hemma i lugn och ro...

Det hade varit roligt om vi kunde släppa skivan någon gång till våren och få till några bra spelningar i samband med release. Det är mycket som ska fixas - skivomslag, kläcka en albumtitel, ny merchandise, så småningom boka spelningar osv. - men det känns roligt! 20 år sedan vi spelade in vår första skiva med Half Man. Då hade vi funnits som band i 12 år... Det blev fyra studiorundor med Half Man. Två fullängdare, en split-ep och ett bidrag till en Aerosmith-tribute. Två inspelningstillfälle med Tectonic Break. Nu blir det fjärde tillfället med Skånska Mord. Tionde gången med andra ord. Jag har ibland tyckt att det är mycket ångest förknippat med att spela in, men nu känner jag mig mest sugen!