lördag 10 november 2018

I See you

Pretty Things på Folk och Rock i Malmö i tisdags. Mina förväntningar var att de skulle vara helt okej, men jag var inte beredd på den käftsmäll som det var. Snortajt spelat, ett gitarrljud från Dick Taylor som man kunde döda för och en vital Phil May. De måste lirat i 1 h och 45 min med extranumren. Fattar inte att de orkar i den åldern (Dick och Phil). Det var sjukt varmt i lokalen dessutom. Blues, garagerock, Bo Diddley och psykedelia i lika mängder.

Det blev en väldigt slitsam vecka med dålig sömn och väldigt mycket på jobbet. I början av veckan trodde jag ett tag att nu går jag i väggen, men Pretty Things var nog viktiga för själen, även om det blev en sen kväll, för från onsdag gick det bättre att jobba igen.

Inga kommentarer: