måndag 17 juni 2019

Nehalennia speciosa

Efter jobbet i torsdags åkte jag upp till Hova och skivmässan. Eller rättare sagt till campingen och förfesten. Vädret var skiftande. Sol och regn och världens åskoväder på fredagen. Kul att träffa alla galna samlare och höra på allt sjukt vinyltugg. Jag handlade så dyra skivor att jag först inte tänkte gå på själva mässan på lördagen, men så blev det till slut ändå. Nu är det köpstopp resten av året!

Åkte därefter vidare till Västmanland. Väl framme gav P och jag oss genast ut och rekade inför en trollsländeexkursion på söndagen. Tvåfläckad trollslända, bred kärrtrollslända och citronfläckad kärrtrollslända vid sjön. Inte dåligt! En stenflodtrollslända längs skogsvägen. Sedan blev det musiklyssnande, prat, vin och ost. Uppe alldeles för länge i vanlig ordning...

På söndagen var det först exkursion till Hälleskogsbrännan (jag bistod guiden lite med geologin) och på eftermiddagen hade vi vår sländeexkursion. Då var det oturligt nog lite molnigare, men vi såg ändå tillräckligt mycket för att alla skulle bli nöjda. Tror jag. Rejält mygg- och knottbitna blev vi... 

På vägen hem idag mötte jag upp med sländeskådaren P i Närke och han fick visat mig dvärgflickslända. Ny art för landskapet och som han hade upptäckt igår. 5-6 individer såg vi fast att det var aningen blåsigt. Igår hade han haft minst 25 ex. Så små de är! Mitt 52 trollsländekryss i Sverige. Ingen systemkamera med.

tisdag 11 juni 2019

California Dreamin'

Trummisen Michael Smith, basisten Phil Volk och gitarristen Drake Levin hoppade av Paul Revere and the Raiders 1967 och bildade Brotherhood. Jag fick plockat in deras andra skiva från 1969. Ingen höjdare på något sätt. Den har några hyggliga rock 'n' roll-spår, men så har den en cover på California Dreamin' och den är ensam värd plattans pris! Grym version! Så ska en gitarr låta! RCA, 1969. 

Caprimulgus europaeus II

Tillbringade gårdagskvällen på gränsmyren till Halland. Skogsavverkning alldeles intill den gamla lekplatsen. Överallt måste de fram. Så tråkigt. När ryker den fina älgbacken? Tjädern verkar vara nästintill borta. Trots flera timmars letande hittade jag bara en tjäderskit. På en skogsväg en ensam överkörd äldre tallbarskorv. Knappt ens identifierbar.

Vilka minnen jag har från dessa skogar. J upptäckte lekplatsen i samband med en orrinventering för 20 år sedan. De följande åren tillbringade vi många sena kvällar i april och i maj för att räkna de inflygande tupparna. Vi satt utspridda på lämpliga lokaler i området och registrerade alla inflog och förflyttningar. Våra sammanlagda iakttagelser blev till en en karta över hur många tuppar området hyste. Ibland hade vi fina kvällsspel. Mer än en gång satt jag rakt under en spelande tupp. Som mest fanns fyra säkra tjädrar. Troligtvis var de fem. Inte så dåligt. För 60-70 år sedan var de kanske 20-30? Nu är de förmodligen i princip borta. Jag hörde ett uppflog, men det tror jag var från en orre. Vi har fortsatt göra dessa kvällsbesök, men allt mer sporadiskt. Det var nog 3-4 år sedan förra gången.

Däremot skrämde jag upp en nattskärra från en gammal tall i mosskanten, där den satt på dagkvist. Det har jag faktiskt aldrig gjort förut. Tänk om jag hade sett den innan den flög. Då hade jag fått min första vettiga bild på en nattskärra... Annars var det som sagt inte mycket att glädjas över. Tofsmes hördes. En intensiv gök. Ängspiplärka sjöng över det öppna mosseplanet. Så ledsamt.

måndag 10 juni 2019

Tringa glareola

Ledigheten gick fort som vanligt. Det blev mycket utevistelse. Trollsländeexkursionen i lördags gick att genomföra. Det regnade till en början och då såg det dystert ut, men till slut kom solen och fick vi ihop femton arter sländor. Både i fredags och igår  traskade jag i myrmarker. På den aktiva torvbrytningsmossen och på två f.d. brytningsmossar. Människopåverkade myrmarker med andra ord. Skrämde upp sammanlagt 3-4 orrtuppar, hade spelande grönbena och trädlärka. Trana, mindre strandpipare, skogssnäppa, gök, trädpiplärka, buskskvätta. Det är inte så många arter, men myren är ändå min favoritbiotop. 

I fredags fyllde K 9 år. Stor grabb nu. Trevlig kväll där med de vanliga släktingarna, grannarna och kompisarna. Minus pappa. Ibland känns det mer. I går fick jag ringa 112 för att få fram räddningstjänst, ambulans och polis efter att ett fyllo kört i diket alldeles framför mig. Då kom samma gäng som när jag ringde efter pappas självmord. Hej P sa flera av dem. Jag är överallt där det händer något, sa jag.

Idag urologen. Det blir spännande. Eller hemskt.

lördag 8 juni 2019

Gris-gris

Dr. John lämnade oss igår. Ikväll har jag spelat Dr. John The Night Tripper - Gris-gris. Den hamnade i samlingen redan någon gång i slutat av 80-talet. En Alligator-utgåva från 1987. Jag borde verkligen ha ett Atco-original av denna klassiker från 1968. Gris-gris är en skiva som jag återvänt till många gånger. Bästa flumskivan! Voodoo-rytmer, congas, orgel, bas, gitarr, mandolin, flöjt, saxofon, mantrasång... Låter verkligen inte som något annat. Repetitiv, mystisk och suggestiv. Träskblues från New Orleans. R.I.P.

fredag 7 juni 2019

What's Next

Fantasy hade släppt en singel 1968 och hunnit med ett bygga upp ett grundmurat rykte som liveband. Det gav dem jobbet som husband på Thee Image i Miami. Där spelade de förband till bland annat Led Zeppelin, Blues Image, Vanilla Fudge, Frank Zappa och Procol Harum. När det flöt på som bäst mördades sångaren Billy Robbins i samband med en knarkaffär. Fantasy gav dock inte upp utan plockade in den blott 16-åriga Lydia Janene Miller för att fronta bandet. 1970 släpptes den självbetitlade fullängdaren på Liberty. En väldigt spretig sådan. Hård psykedelia, hård progressive, blues, jazz, cabaretmusik... En hippieskiva helt enkelt. Lydia Janene Miller sjunger någonstans mitt emellan Grace Slick och Janis Joplin. Plattan växer verkligen efter några lyssningar. Avslutande What's Next är en riktig höjdare!

torsdag 6 juni 2019

Destroyer

Fick hem Black Mountain Destroyer förra veckan. Lite chockerande att upptäcka att Amber Webber inte är med. Nej!!! Nu är hon ersatt med Rachel Fannan och hon sjunger förvisso bra - de låter till och med lite lika ibland - men hon har inte Ambers vibrato. Stephen McBean sjunger lead i alla låtar. Jag gillade att han och Amber delade på den sysslan på tidigare plattor. Rachel körar mestadels. I Boogie Lover får hon lite mera utrymme. Skivan är förstås ändå bra. Bandet har förmågan att alltid förnya sig samtidigt som de behåller kärnan av det som är Black Mountain. 

Jag har dock inte riktigt kommit underfund med plattan ännu, men så brukar det vara. Popdängor varvas med Black Sabbath-tunga riff. De karakteristiska syntharna och mellotronmattorna från Jeremy Schmidt finns där. I avslutande FD '72 låter Stephen som David Bowie. Det är såklart avsiktligt. Ofta är det mörkt och tungt. Hotfullt. Ödesmättat. Jag vet inte vilken låt jag gillar mest. Kanske öppningsspåret Future Shade. Eller Boogie Lover. Jagjaguwar. Limited edition, white vinyl.

Close
We're living close
Close to the edge
Close
Close to the edge
Close to the edge 


Cordulegaster boltonii

Jag tycker fortfarande att det är väldigt få trollsländor på mina lokaler. Idag var det stekhett och det borde rimligen ha funnits massor med sländor. Knappt några pudrade kärrtrollsländor alls. Andra år har det förvandlats hundratals och till och med tusentals i sådant här väder. Något måste hänt. 

Vid den fina skogsvägen längs mossen hittade jag en kungstrollslända, två sandflodtrollsländor, 20-30 jungfrusländor, en större sjötrollslända, några guldtrollsländor och röda flicksländor. Inte alls som andra år. Har de inte riktigt kommit igång ännu? Det är ändå en vecka in i juni... Vid dikena två breda trollsländor och några enstaka röda flicksländor och spjutflicksländor. Exkursion på lördag. Hoppas vi hittar mer då.

Jag har fått fortsätta med att besöka vårdcentralen och att lämna alla tänkbara prover. Nu har jag kanske en infektion ändå. Ny antibiotikakur och en annan sort. På måndag till urologen. Det lär inte bli roligt.

Det har börjat ramla in recensioner av Blues from the Tombs. Alla positiva hittills. För andra veckan i följd ligger vi dessutom på Sverigetopplistan vinyl. Sjätte plats. Det säger förstås mer om hur lite skivor man behöver sälja för att hamna på topplistan än att det skulle vara någon monumental succé, men lite roligt är det förstås. Om det kunde bli lite fart på gigfronten också hade det varit bra. Några spelningar efter sommaren, men vi skulle såklart haft en mindre turné inbokad eller åtminstone ett antal fulla helger. 

tisdag 4 juni 2019

Caprimulgus europaeus

Jag hade inte urinvägsinfektion. Då är det något annat fel. Väldigt plågsamt igår igen. Det hindrade mig dock inte från att tillbringa hela kvällen och halva natten ute i naturen. Trollsländeletandet gav inte så mycket. Inte många individer på vingarna trots att det var varmt. Enda nya årsarten blev väl tidig mosaikslända. 

En stund hemma hos mamma. Hon verkar finna sig i sitt nya liv ganska bra. Hon betalar en trädgårdsmästare för att sköta gräsmattorna. Resten verkar hon klara av själv. Jag borde kanske hjälpa henne lite mera. Ska åka och köpa en ny dator till henne i veckan åtminstone. 

Därefter blev det myren. Var där till mitt i natten. En svag vind gjorde att myggplågan var uthärdlig. Tre spinnande skärror och minst en hona. Fina flyguppvisningar. Tranor, morkullor, gökar, trast- och rödhakesång. Magiskt. Förra gången jag var i tornet för nattskärrelyssning var med min pappa. Något som han faktiskt kom ihåg även i vintras. 

Jag stannade till vid ytterligare en lokal på vägen hem och hade en spinnrock till. 

söndag 2 juni 2019

Coenagrion pulchellum

Det var denna ledigheten. Urinvägsinfektionen har inte gett med sig helt. Får väl odlingssvar imorgon. Resistenta bakterier? Hade dessutom för höga PSA-värden så nu är jag inne i SVF. Inte roligt...

Spelningen i Kinna gick ändå bra. Vårt bästa gig av de tre vi gjort. En man kort och med en magsjuk gitarrist och en hängig basist, då levererar vi! Eftersom P var kass så körde han hem. Vi hade annars tänkt sova över. Nu fick jag slagga hos T istället eftersom jag hade bilen där...

Skivspelarkväll igår. Vi spelade ovanligt länge. Det blev nog en åttatimmarssittning. Ganska långt in på natten antecknade jag allt som vi spelade, men det glömdes bestämt bort på slutet. Idag bytte T min pickup på skivspelaren. Det fick bli en Goldring 2100. Lät bra hemma hos honom åtminstone. Inte orkat höra på några skivor idag.

Det blev en runda på eftermiddagen för att kika efter trollsländor. Det var ingen riktig fart och väldigt få individer på alla lokaler. 10-tal pudrade kärrtrollsländor, 3-4 guldtrollsländor, några fyrfläckade och sex arter flicksländor var allt jag noterade vid dammarna i gamla grustäkten. Fattigt även på andra lokaler.

M hade hittat två bruna kejsartrollsländor på Österlen och det var lite frestande att åka dit, men att dra på trollsländor känns aningen tveksamt och Sverige-listan är trots allt inte så viktig. Jag har sett den utomlands. Fast om den är kvar på torsdag...

fredag 31 maj 2019

Not Too Late

Jag köpte Out of Focus Four Letter Monday Afternoon och Not Too Late någon gång i höstas, men det blev inte att jag skrev något om dem på bloggen. Bättre sent än aldrig! Four Letter Monday Afternoon blev bandets sista riktiga platta. Originalet släpptes på Kuckuck 1972 och är såklart en riktig dyrgrip. Jag har nöjt mig med en Missing Vinyl från 2009.

Out of Focus kunde verkligen inte bara ta LSD, odla cannabis och leva hippieliv, de kunde spela grym kraut- och jazzrock också. På Four Letter Monday Afternoon har bandet utökats med en hel blåssektion och det är mera jazzrock och fusion än på föregångarna. Ibland tänker man väl på Soft Machine, men deras improvisationer och jammande är ändå mest Out of Focus. Moran Neumüllers sång är en acquired taste. Hans scat vocals i Tsajama är för mycket, men annars älskar jag honom. Sid 3-4 är en låt, Huchen 49:25 min. Aningen magstarkt, men när det är som bäst är det fantastiskt! 

Inspelningarna av Not Too Late gjordes i bandets kollektiv i Herrsching 1974, men den gavs ut första gången 1999 av Tripkick. Jag fick tag i en Sireena-utgåva från 2010 som har två bonusspår jämfört med Tripkicks. Bandet fortsätter att utforska sin jazzigare inriktning, men det är, liksom på Four Letter Monday Afternoon, tillräckligt skitigt och distorderat och psykedeliskt för att jag ska gå igång. Bonusspåret Hey John finns med på debuten Wake Up! och It's Your Life på den självbetitlade andra plattan. Något annorlunda versioner. Ledmotivet/riffet i Hey John är magiskt på alla sätt och vis. Krautrock rules!



torsdag 30 maj 2019

Las Historias Que Tengo

När Almendra splittrades resulterade det i tre nya band. Luis Alberto Spinetta bildade Pescado Rabioso, Emilio Del Guercio och Rodolfo Garcia Aquelarre och slutligen Edelmiro Molinari Color Humano. Nu har jag tagit in Color Humano III från 1973. Inget original, men en återutgivning på originallabeln Talent från 1985.

Color Humano II och III skulle egentligen getts ut som en dubbel-lp, men det blev två plattor istället. III ska vara den bättre och tyngre (II återutgavs inte 1985 enligt discogs). Jag älskar de här banden från Argentina! Det är skitigt och stöddigt och det skaver och blöder. Spinetta är nog min favorit, men Molinari är nästan lika cool. Inte ett dåligt spår. Blues och psykedelia i lika mängder. Gitarriff och solon som man kan döda för. Stonerrock i Argentina 1973! SOT: Las Historias Que Tengo.

Humor

Captain Beyond Zen listar varje månad Top 25 Albums for the Doom Charts. I maj har Blues from the Tombs fått vara med. Torsson gjorde en platta som heter Fjärde bästa bandet i Lund. Det är roligt. Nästan lika roligt att ha gjort den 21:a bästa doomplattan i maj 2019. Ha-ha! Det kan fan inte vara bra alltså... Nu är Blues from the Tombs knappast en doomskiva, så det är kanske helt okej ändå? Inte många band jag hört talas om på den listan...

Top 25 Albums for the Doom Charts May 2019:

1. Mother Iron Horse - THE LESSER KEY
2. Doomstress - Band - SLEEP AMONG THE DEAD
3. Duel - VALLEY OF SHADOWS
4. Magmakammer - BLOODY DIAMOND
5. ChronoBot - SATAN'S HOLLOW EP
6. Ruff Majik - TÅRN
7. Saint Vitus - SAINT VITUS
8. Spirit Adrift - DIVIDED BY DARKNESS
9. Yung Druid - YUNG DRUID
10. Wolf Blood - II

11. The Budos Band - V
12. Salem's Bend - SUPERCLUSTER
13. Zaum - DIVINATION
14. 1782 - S/T
15. Valley of the Sun - OLD GODS
16. Bright Curse - TIME OF THE HEALER
17. The Great Machine - GREATESTITS
18. Suicide Cult - NEVER SEE THE SUN
19. Black Tar Riderzz - PENTORGAZZM
20. Stone Machine Electric - DARKNESS DIMENSIONS DISILLUSION

21. Skånska Mord - BLUES FROM THE TOMBS
22. Lord Vicar – THE BLACK POWDER
23. Smoke Witch - JOURNEY TO WITCH MOUNTAIN
24. Altar of Oblivion - THE SEVEN SPIRITS
25. Mage - KEY TO THE UNIVERSE

Acid Crusher

Split-LPn mellan Earthless och Harsh Toke på Tee Pee Records från 2016 är skivan jag spelat mest den senaste veckan. Vars en låt och sida. Jag länkade till Earthless Acid Crusher redan för två månader sedan när jag beställde skivan, men det dröjde till förra veckan innan jag fick den. Magisk låt på alla sätt och vis. Krautrock möter Hendrix. Ett suggestivt riff i 14.56. De har verkligen inte bråttom. Isaiah Mitchell leker med sina pedaler och feedback och håller igen i 10 minuter innan han släpps lös med sin wah-wah. Gillar framför allt när han använder leslieeffekten i det lugna partiet. Licks som verkligen ger sköna Hendrix-vibbar. Är det från Pali Gap? Gitarrsolot och de frenetiska trummorna - till samma riff och tempo - är gåshud all over.

En mer passande låt till b-sidan än Harsh Tokes Mount Swan får man leta efter. Den är på något sätt i samma anda som Acid Crusher, även om det är mer Sabbath och elakare och den har ett dovare stonersound. Vi får ett sångparti i början (mindre bra), men sedan är det mestadels ett malande på samma riff och gitarreffekter och feedback. De bygger upp vansinnet genom att först öka intensiteten och tempot. När tempot går ner igen spelar gitarristen Justin Figueroa helt fantastiska figurer och solon som ger mig vibbar av något nordiskt folkpsych. Kanske är det Reine Fiske? Gåshud. Sedan följer en ny tempoökning innan det är dags för riffbyte och jam och galenskap. Brutal! 19.36.

Denna split får 5/5 i min bok. När jag hör sådan här musik vill jag bara ha tag i något knark. Clear vinyl with black splatter gör sig inte på bild, men den är fantastiskt snygg i verkligheten. Finns även i andra färger. Låter bra gör den dessutom.

onsdag 29 maj 2019

Electric Flame

Vad är en bal på slottet... Är riktig risig och kunde inte gå. Trist. Det var trevligt förra året. Urinvägsinfektion från helvetet! Tröstar mig med vinylspelande. Den som snurrat mest ikväll är Earthless Black Heaven. Jag har lyssnat en del på bandet på nätet genom åren, men aldrig köpt några skivor. Black Heaven är till skillnad mot tidigare utgivningar mera lättillgänglig då det inte bara är instrumentala jam utan huvudsakligen låtar med sång, verser och refränger. Tycker Isaiah Mitchell sjunger skitbra, så mig gör det ingenting. Det här en platta för de som gillar retrohårdrock, stonerrock, Hendrix och heavy psych. Kreativiteten flödar på alla plan. Gitarriffandet och solon är outstanding! 5/5. SOT: Electric Flame. Nuclear Blast 2018.

Electric Flame

söndag 26 maj 2019

Gomphus vulgatissimus

Intensiv vecka och helg. De nationella proven höll en sysselsatt både på dagarna och kvällarna. I fredags hämtade jag P och barnen i Hässleholm sent på kvällen. Det hindrade förstås oss inte från att sitta uppe till efter två och spela skivor. 

Efter frukost körde jag dem till Ljungbyhed. Ställde in en trollsländeexkursion på grund av mulet väder, men stack ändå ut en sväng själv för att se om jag kunde hitta något. Jag kunde konstatera att jag missat årets förvandlingar av sandflodtrollslända. Känns lite trist. Det har blivit till en av höjdpunkterna på våren... Hittade ca 15 exuvier. Såg inte en enda flygande slända så det var tur att vi ställde in exkursionen. Nytt försök om två veckor. Hoppas på bättre väder då. Vid dåligt väder kan man alltid leta efter förvandlingar, men det är kanske inte det roligaste för nybörjare. Det blir mera entusiasmerande med flygande sländor.

Sedan var det dags att köra till Helsingborg för att lira på Dimman musikfest. Hippieställe. Det gick väl okej, men såklart inte lika inspirerande att spela för 50 personer som för 300 på releasepartyt. Vi sålde väl lite skivor och t-shirts även denna kväll. Stannade och lyssnade på We are Wood innan jag körde hem. De var bra. Köpte vinylen såklart...

Idag bjöd jag ut mamma på middag innan jag tog mig till vallokalen för att göra min medborgerliga plikt. En ny trollsländetur i mestadels molnigt väder. Röd flickslända, spjutflickslända, bred trollslända, guldtrollslända och slutligen en sandflodtrollslända. Inte många individer och inga som flög. Inte så lätt att hitta dem när det är kallt och molnigt.

Därefter körde jag till T i Klippan och lämnade en förstärkare som han ska titta på. Blev bjuden på middag och sedan hörde vi på Blues from the Tombs i hans stereo. Den lät riktigt bra i den! Skönt, jag fick för mig att den inte var så välljudande i min... Vi tittade lite på valvakan innan jag drog vidare till Ljungbyhed för att hämta P och barnen för att köra dem till tåget i Hässleholm. Hemma halv tolv. Pust! 

måndag 20 maj 2019

Party

Releasefesten blev lyckad. Fullt hus. Många som var där hade jag inte träffat på evigheter. I åkte upp från Slovakien och hade med sig två kompisar. Många kollegor och flera elever hade också tagit sig dit. Efterfest med slovakerna hemma hos mig. Det var knappt att jag överlevde.

Nästa helg spelar vi på Dimman i Hbg tillsammans med We are Wood och Orkan.

fredag 17 maj 2019

Release day

Begravningen idag i den lilla kyrkan blev fin. Inte så dystert som jag trodde det skulle bli. Prästen väldigt varm och tröstande. Svarthättans vackra toner hördes in när det inte var musik. Jag kommer nog alltid förknippa hans sång med pappa hädanefter. Många släktingar som jag inte sett på flera år. Alla syskon, som är i livet, till pappa och mamma, var där. Ett tiotal kusiner. Grannar och andra bekanta. Mina tre äldsta. 

Releasedag för Blues from the Tombs. Partaj imorgon. Livet måste gå vidare.

onsdag 15 maj 2019

Maj

Igår hade jag en gökotta med årskurs 1 och 2 i en av byskolorna. Glada små barn. Att klättra på ruinen var nog mer spännande än dubbeltrastar, lövsångare, svarthättor och trädpiplärkor även om det var roligt att titta i tubkikaren...

Idag hann jag med en geologiexkursion till Kullaberg (en förra veckan...) och ikväll blev det en fågelguidning med 50 personer. Inte lätt att visa fåglar för en så stor grupp, men 35 arter fick vi ihop. 

Imorgon bitti blir det trollsländeexkursion med naturtreorna. Jag har inte sett en enda slända i hittills år, men det ska nog gå att hitta ett antal arter. Hoppas på många förvandlingar av guldtrollsländor åtminstone. 

Jag borde jobba som naturguide istället för lärare...

söndag 12 maj 2019

Skånska Mord

Idag blev det en mastodontrepning. Ganska säker på att vi aldrig varit nere i källaren i så många timmar någon gång tidigare. Vi repade in tre olika set. Ett till releasefesten, ett till Dimman i Hbg där vi ska spela med bland annat We are Wood och Orkan och ett till Kinna Krog där vi spelar tillsammans med Svarta sanningar. På det sistnämnda giget kan P inte vara med så nu fick J plocka fram gitarren. Sugar Mama gör entré i vårt setlist där. Vi tog oss också ut i skogen för att ta några bilder med självutlösare. De blev sådär, men vi är väl inte snyggare än så här.

lördag 11 maj 2019

Anas clypeata

Uppe redan kl 03.45 för att kl 05.00 sitta i sex timmar vid vår finaste sjö för SkOF:s artsamlartävling. Fantastisk morgon! Storlommarna ropade, ett flertal sträck med vitkindade gäss (sammantaget minst 1000 ex), bivråkar, fiskgjusar, lärkfalkar, fisktärnor, en backsvala (svår!), första trädgårdssångaren m.m. m.m. Tyvärr ingen orre, vilket vi hade förra året. Vi satsar alltid på att inte bli sist i tävlingen... Trevlig samvaro med pensionärerna. En förmiddag att minnas.

Igår var jag ute några timmar med äldste grabben på kvällen. Spanade lite i kommunens sjöar och gick en längre runda på gränsmyren till Småland. Skrämde upp två orrar på vingarna. Inte mindre än 12 rastande stenskvättor på flygfältet. Så många har jag aldrig sett på en lokal under flyttningen tidigare! 

Releasefest för nya skivan om en vecka. Jag har inte haft så mycket tid att tänka på det. Begravning på fredag. Makaber ironi att det blir samma dag som release för Blues from the Tombs. Varför kom jag på den skivtiteln?

torsdag 9 maj 2019

Phoenicurus ochruros

Bestämt plats på kyrkogården, träffat präst och gått igenom begravningen och repat med bandet inför spelningarna de kommande veckorna. Slitsamt att klara av att jobba, men jag gör så gott jag kan. Jag kunde varit på Azorerna och kanske samlat energi, men det hade nog, trots allt,  varit än mer stressande. Slagit upp min revbensskada från januari. Eller fått en ny. Har jag osteoporos eller vad är det frågan om? Enda nya fågelarten de senaste dagarna har blivit svart rödstjärt. Dock inte skådat överdrivet mycket.

söndag 5 maj 2019

Callophrys rubi

Högmässa, nattvard och tacksägelse med mamma. Därefter åt vi på stationen med syrran, P och K. Resten av dagen skådade jag planlöst. Det blev både myrar, sjöar och en kvällstur. Fyra nya arter fick jag ihop. Hoppades på inflygande tjäder och nattskärra, men av det blev det inget. Morkulledrag, enkelbeckasin, kattuggla... Under dagen såg jag flera grönsnabbvingar. 

lördag 4 maj 2019

Gavia arctica

Tog mig ut i naturen idag. Regn, hagelskurar och solsken om vartannat. Äntligen fick jag hittat några enstaka tjäderskitar på en mosse jag inte varit på tidigare i år. Tallbarskorvar. Troligtvis från en höna. Det hade varit roligare att få upp en fågel på vingarna, men efter ungefär 10 myrturer tomhänt får man glädjas åt det lilla.

På vägen från mossen skrämde jag upp en orrtupp från en plantering. Undrar till vilken lekplats den hörde? Det finns två myrar i närheten som har några få tuppar kvar. Två km till vardera ungefär. Intressant med sjungande lövsångare, svarthätta och trädpiplärka samtidigt som det haglade. Besökte ytterligare två mossar. På dessa fanns det faktiskt ganska mycket tuvull, men ingenstans kunde jag se att den var betad och tjäderskitarna lyste med sin frånvaro. 

Fick fotograferat några fåglar för omväxlings skull. Först hade jag tur med ett lompar ganska nära i en vik. De drog sig snabbt utåt när de upptäckte mig vid strandkanten. Inte helt skarpa, men jag är ganska nöjd. Nästa art blev en gröngöling som jag fick iväg några bilder på innan den flög vidare. Dubbeltrastar fångade jag från bilen. Bilderna på årets första lärkfalk blev däremot helt misslyckade.

Som vanligt är det naturen och musik som är den bästa trösten. Hur skulle man annars stå ut? Jag ska försöka hinna med en tur imorgon eftermiddag också. Det finns fler myrar att trampa såklart. Alternativt ska jag titta efter trollsländor. De är igång nu. Jag är inte först som jag brukar vara, men jag har haft annat att stå i.

onsdag 1 maj 2019

Cuculus canorus

På flera skogsturer brukade pappa och jag låna de här gamla utemöblerna vid det öde torpet när vi skulle fika. Det kändes tomt att sitta där själv idag. Vi passerade här förbi tillsammans för några veckor sedan, men då hade vi redan fikat på en annan plats. Förr brukade jag alltid tänka på en gång med varm choklad och gifflar mitt i vintern med P och barnen. 11-12 år sedan. Vi drog barnen fram genom skogen på varsin pulka. Då var möblerna betydligt blåare. De står på exakt samma plats idag. Det är kanske bara jag som använder dem...

Jag gick på den intilliggande mossen och letade tjäderspillning. Inget den här gången heller. De måste vara försvunna. Dålig tuvullsblomning i år, men någon skit borde man väl ändå hittat om de fanns kvar. Årets första gök åtminstone.

Jag orkade inte åka till B och valborgsfirande igår. Jag har även ställt in min resa till Azorerna. Det är trist, men jag har inte energi för det och det känns som det är mycket som måste ordnas. I måndags satt vi 2,5 h hos begravningsbyrån och då är det fortfarande mycket kvar att bestämma. 

Det är många som hör av sig och beklagar och stöttar. Det ger en viss tröst. Min nästkusin - som också hittade sin pappa efter hans självmord - var hos mamma med en blomma. Det kändes särskilt mycket. Våra pappor var kusiner.