onsdag 31 juli 2019

Duty

Tänk om man hade fått se och höra Frumpy spela plattan Live på Burg-Herzberg-festivalen. Med samma frenesi och skicklighet och tidstypiska sound. Hur många bra band där än är på Burg-Herzberg och där det ofta verkligen är jambetonat och experimentellt så är det svårt att få till den här atmosfären. I denna genre dvs. Hård rock och bluesrock och kryddat med lite psykedelia. Häpnadsväckande dueller mellan organisten Jean-Jacques Kravetz och gitarristen Rainer Baumann och som grädde på moset Inga Rumpfs kraftfulla röst. Skivan släpptes efter att bandet upphört att existera som Frumpy och är livetagningar från 1971 och 1972. Allt är bra, men bäst är nog en 17:35 min lång version av Duty. Vilka jam! Eller 21:55 min Release. Den har dock trumsolo och sådana tenderar som bekant att vara roligare om man är på plats än de är på liveskivor. Acceptabelt ljud och superfin skiva. Inte ett knäpp. Philips, 2-LP, 1973. 

tisdag 30 juli 2019

Stardust we are

Hemma från festivalen i Burg-Herzberg. För första gången var jag med om att komma ner redan på måndagskvällen. Vi tog in på ett trevligt hotell i Alsfeld där P och A redan var på plats. Det blev några öl och en bit mat och planer lades upp för hur vi skulle ta oss in i kön tidigt på morgonen. Det är inte längre tillåtet att ställa sig i kö på natten.

Efter en del strul så hamnade vi ändå långt fram i ledet på tisdagsmorgonen och efter insläpp kl. 10 så lyckades vi knipa en tillräckligt stor plats för en husbil, en personbil, tre mindre tält och ett partytält i Freak City. Lagom långt från scenerna där inne, nära till toaletter och frukost. Helt perfekt med andra ord.

Tisdag och onsdag blev det förstås mest partajande eftersom festivalen öppnar först efter lunch på torsdagen. Det var obarmhärtigt varmt, särskilt ons-fre och det gick knappt att vara ute i solen. Det första bandet som jag försökte kika på, längst framme vid scenkanten på torsdagen, Otis, pallade jag max en kvart. Livsfarligt. Första njutningen blev istället Doyle Bramhall II 20.15 på torsdagskvällen. Lagom temperatur och det blev en fantastisk konsert. En av de bästa.

På fredagen blev det lite mer sett. Jane (som inte alls gjorde bort sig), Golden Dawn Arkestra på Freakstage och Acid Rooster på den för mig nya scenen Höllenschuppen i Freak City. Dessutom lite slötittande på annat. 

Lördagen inleddes med Daniel Norgren och fortsatte sedan med Ax Genrich, Chris Robinson Brotherhood och Vulva. Söndagen, avslutningsvis, såg jag framförallt Embryo och Allman Betts Band. Hade vädret varit lite snällare mot oss hade vi säkert uppmärksammat något fler artister – vi missade bland annat UFO, Riverside och Graham Nash. Den sistnämnda på grund av regn och inte av överhettning.

Av det jag såg ordentligt var allt väldigt bra. Svårt att gradera dem. Om jag väljer ut tre band i helt olika genre drar jag till med Doyle Bramhall II, Acid Rooster och Embryo. De sistnämnda var åtminstone det mest utmanande. Med Marja Burchard i spetsen och ett musicerande som är högst anmärkningsvärt går det bara att säga mind-blowing!!!

Vi kunde förstås inte låta bli att bläddra bland vinylskivorna. Jag fick med mig en Grobschnitt, Captain Lockheed and the Starfighters by Robert Calvert (min andra i år), nya CRB (Servants of the Sun), Birth Control Live, Frumpy Live och The Greatest Show on Earth Horizons.

Slitsam resa hem igår. Körde i princip hela dagen. Jobbiga köer runt Hamburg. Vi valde på både nedresan och hemresan att åka över Stora Bält och inte ta färjan Rödby-Puttgarden och det gör trippen till 100 mil enkel resa från Klippan. Det är nog för jobbigt faktiskt. Det blev mitt femte år. 2006-08, 2014 och 2019. Det får bli extremt bra bokningar för att jag ska orka en sådan sväng till. Dessutom ska jag vara i livet också.

söndag 21 juli 2019

Inside Yourself

Blue Goose från 1975 var inte så dum. Stökig blues-psych och med en sångare som tar i från tårna. Han går mig nästan på nerverna. Eddie Clarke var med i bandet, men lämnade innan de spelade skivan. Eddie är krediterad som låtskrivare på en låt. Ersättaren Mike Todman är dock en gitarrist med attityd och jävlar anamma. Jag kommer på mig själv att tänka på Simon Stokes And The Nighthawks i flera låtar. Billig skiva. Inte så ofta det händer nuförtiden. Borde jag inte känt till den här plattan tidigare?

When I Touch You

Jag är vet att jag är fullständigt obildad och att jag har stora hål i min skivsamling. Alla vet att man ska ha Spirit Twelve Dreams Of Dr. Sardonicus och att det är en milstolpe när det gäller psykedelia. Nu har jag tagit in den. Jag har nog hört den någonstans för länge sedan, men jag kände inte säkert igen någonting. Psykedelia, hårdrock, pop, funk, country, jazz... De spelar lite vad som. Det mesta fastnar efter en lyssning. Vilken kreativitet! Randy California är en grym gitarrist. Ja, allt detta känner ni ju redan till. Epic 1970.

You have the world at your fingertips,
No one can make it better than you.

lördag 20 juli 2019

Looks Like Rain

En av få billiga skivor jag köpte i Hova var Dog Soldier. Keef Hartley på trummor, Miller Anderson och Derek Griffiths på gitarr, Paul Bliss på bas och Mel Simpson på keyboard. Det är sådana här band som brukar kallas supergrupper. Öppningsspåret Pillar To Post och avslutande Looks Like Rain - båda skrivna av Miller Anderson - är heavy progressive i min smak och gör skivan värd att ha i samlingen. Millers gitarrsolon i den sistnämnda är suveräna. I övrigt är det ganska ljum AOR. Kompetent, men aningen för tillrättalagt och andefattigt. United Artists 1975.

fredag 19 juli 2019

Sunrise

Eire Apparent Sunrise var en spretig historia. Tyngre psykedeliaspår och progressive varvas med lättviktig pop. Ingen riktig höjdare, men den har sina stunder och växer något för varje lyssning. Fin psykedelisk fuzzgitarr här och var. Några spår orkestrerade med stråkar och horn. Eire Apparent var det första brittiska bandet på Buddha. Hendrix producerade och spelar en del gitarr på plattan. Även Noel Redding och Robert Wyatt medverkar. Säkert välkänd för alla, men för mig var den en ny bekantskap. 1969.

torsdag 18 juli 2019

Naked Prey

Idag har Volcano The Island åkt fram igen och fått sig två genomspelningar. Det är en av skivorna som snurrade mest i våras. En platta full med repetitivt och febrigt funkös, afro-/latinrytmer, explosiva gitarrsolon, distorderad orgel, pratsång och allmän galenskap. Psykedeliskt och tungt och totalt sex låtar som nästan låter som ett enda långt jam. Det går kanske att höra Hendrix, Funkadelic och Santana eller svenska Goat någonstans, men de påminner inte riktigt om något annat. Medlemmar från Harsh Toke och Radio Moscow bland annat. Tee Pee Records. 2019.

Jag tog in Valley Of The Sun Old Gods från Skivbörsen i Västerås i måndags. Låtbaserad,  habil destert-/stonerrock med en nypa grunge och huvudsakligen korta låtar. Hela 11 spår får de in på en vinyl. Sångaren Ryan Ferrier sjunger ibland inte helt olikt John Garcia. Eller snarare lånar några av hans melodier/fraseringar. B-sidan starkare än a-sidan och särskilt avslutande och längsta låten Dreams of Sand faller mig i smaken. Tre genomlyssningar. Fuzzorama Records. Grön vinyl, gatefold. 2019.


After the Rain

Jag fick köpt Muddy Waters After the Rain av P för knappt två veckor sedan när jag var hos honom i Värmland och hälsade på. Utgivningen efter den kontroversiella Electric Mud. Gudars skymning vilken platta! Hur har jag kunnat undgå denna i alla år? Den är stenhård! Psykedelian från Electric Mud finns delvis kvar, men här känns Muddy Waters mera bekväm med materialet, vilket mestadels är hans eget. 

Waters spelar själv gitarrsolon i flertalet låtar, men även Pete Cosey och Phil Upchurch glänser. Badass-trummor och bas från Morris Jennings och Louis Satterfield. Hur fan spelar de egentligen? I Bottom of the Sea är det Hendrix-vibe över hela anrättningen. Så sjukt bra!!! Otis Spann på piano i några spår. Charles Stepney sköter det tunga orgelspelat. Superfint original på Cadet, även om det har några fula stickers och stämplar från Karlstads stadsbibliotek på både omslag och label. Inte ett knäpp. 1969. Obligatorisk i en anständig samling såklart. Det förstår jag först nu...

I been all around the world
Don't nothin' bother me
I been all around the world
Don't nothin' bother me
You know I've seen everything baby
Everything but the bottom of the sea

onsdag 17 juli 2019

Crocothemis erythraea

Tillbaka i Skåne. Kände att jag behövde några dagar här hemma innan Burg-Herzberg. Vara lite med mamma, kolla mina sländelokaler, spela igenom skivor från Hova och de jag köpt efter det. Landa efter att ha fått reda på att jag är sjuk. På riktigt. Jag kan inte göra någon MRT förrän det gått ca 8 veckor efter biopsin, så det finns inget annat att göra än att försöka leva på som vanligt fram tills dess. Inte så lätt. Det är många tankar som far genom huvudet...

Besökte mina dammar i den gamla grustäkten (skrev en artikel om dem till KOF härom dagen). Det hände inte så mycket där. Vid parkeringen hittade dock T en sälgskimmerfjäril som så småningom blev två och sedan t.o.m. tre. Inte illa! Jag har bara sett den ett par tre gånger i Sverige tidigare. Var vid pappas grav (stenen på plats) och ansade lite och vattnade blommorna. Var hos mamma två gånger under dagen. Ikväll har jag bara spelat skivor och pillat med bilder från norgeresan.

Igår upptäcktes Sveriges första karmintrollslända. Sågs idag också. Hade förstås varit kul att kryssa den, men jag orkar inte med några längre turer i bil just nu. Det blev mycket åkande i Norge och sedan de 50 milen hem igår. Dessutom ska vi köra 80 mil, eller hur långt det nu är, på måndag. Jag bjuder istället på en karmintrollslända från Polen förra sommaren. 

måndag 15 juli 2019

Norge

Hemma från vår norgeresa. Vilka naturscenerier! Vi hade kanonväder hela tiden och även om det inte alltid var helt lätt, så hittade vi alltid till slut någon tältplats där marken var tillräckligt jämn. Inte sällan på 1000+ meters höjd. Hygienen skötte vi i iskalla sjöar och vattendrag. Kongsvinger, Oslo, Rjukan, Kjelavatn, Nystølsvatnet, Dalsnibba, Loen och Geirangerfjorden. Sista natten sov vi vid Västerdalälven i Vansbro. Vi lagade all mat på gasolspis. Barnen var lite uttråkade emellanåt, men generellt sett gick det bra. 

Jag har fått ett positivt svar på min biopsi. Inte roligt. Nu blir det nya undersökningar för att bestämma om den är aggressiv eller inte. Det går att hålla sig för skratt...

måndag 8 juli 2019

Gavia stellata

Helgen tillbringades i Värmland. Hälsade på hos O och T i Hagfors. Sill och potatis och snaps och sedan blev det en sen natt ute i gamla skolan. På lördagen var vi på Cs release av hans soloskiva. Där dök de flesta andra jag känner i Hagfors upp. Kul, det var några år sedan vi sågs. Fortsatte sedan ner till Forshaga och hem till P där vi grillade och körde en vinylkväll med O och BE. Mycket trevligt och många garv! Några vinyler fick jag med mig därifrån såklart...

Nu är vi på campingsemester i Norge. Båda barnen med. Kongsvinger ikväll. Fått upp tälten vid en sjö och med en fin myrmark intill. Knott som bara den förstås. Smålommarna flyger kacklande över med jämna mellanrum. Imorgon blir det Oslo.

onsdag 3 juli 2019

Idioten

En skogsbrand i Stendörrens naturreservat gjorde att vi abrupt fick avbryta den lilla utflykten och åka hem igen. Det brann 150-200 m från våra tält och vi fick packa ihop i all hast. Flera helikoptrar vattenbombade och det kändes inte helt lustigt... De fick dock det hela släckt så småningom och det var ju skönt. 

Sedan dess har vi inte gjort så mycket. Mest slöat faktiskt. Ängelsberg och skulpturparken, Trummelsberg, läst (jag har gett mig på Idioten igen efter att ha klämt några noveller av Dostojevskij som jag inte hade läst tidigare...), lyssnat på musik, lagat goda vegetariska rätter osv. Det är skönt med lågt tempo ibland!