Bokrea

Ett ganska oinspirerat och ljumt besök hos Killbergs och Akademibokhandeln efter jobbet. Mest massupptryckta deckare, trädgårds- och matböcker och jag kände inte för någonting direkt. Tog till slut ändå med mig två tegelstenar: ett filosofilexikon och Mao - den sanna historien. Och då vet jag egentligen att de går att hitta billigare på nätet och t.o.m. få dem hemskickade fraktfritt...

Jabra C820s-hörlurarna fungerar utmärkt! Min MP3-spelare har en volym som graderas 1-40. Tidigare har jag behövt ha den på mellan 15-20 för att överrösta bussens motor- och vägljud och det är alldeles för högt för mina sargade öron. Nu kan jag spela på under 10 och hör bara musik. Kanske kan jag klara denna volymstyrka utan att få ökad tinnitus. Det finns medpassagerare som kör med en helt annan taktik. För att överrösta sin tinnitus (har de inte så lär de få) spelar de istället på maxvolym, använder öronsnäckor och hörs i hela bussen. Nu har jag inte hamnat bredvid någon sådan ljudrumskontaminerare ännu denna vecka, men jag tror nog att jag kan stänga ute dem med min Active Noise Cancellation. Skönt.

If I Could Do It All Over Again I'd Do It All Over You

En av mina all time favorites "If I Could Do It All Over Again I'd Do It All Over You" med Caravan fick bli testplattan för de nya hörlurarna. Syrran fixade ett par Jabra C820s hyffsat billigt till mig. Lurar med antibrussignal som ska neutralisera bakgrundsljudet. Nu hade jag inget störande bakgrundsljud, men lurarna låter bra. Stora testet kommer på bussen till jobbet på måndag. Min tinnitus har förvärrats på senare tid så jag har inte använt MP3-spelaren på bussresorna på ett tag. För att höra musiken har det krävts högre volym än vad mina öron tål, men förhoppningsvis ska jag kunna spela tillräckligt lågt nu. Hade mina musikeröronproppar rejält intryckta i öronen igår på Skånska Mords bästa repning på länge, men det är fan vad det piper i öronen idag ändå. Har blivit hopplöst känslig.

Tillbaka till "If I Could Do It All Over Again I'd Do It All Over You". En rakt igenom fantastisk platta och med en underbar 1970-atmosfär. Håller den ett snäpp högre än "In The Land Of Grey And Pink". Något jazzig progressive som inte riktigt liknar något annat, även om man kan associera till både Soft Machine och Pink Floyd. Alla ursprungsmedlemmarna i Caravan spelade i olika konstellationer tillsammans med Kevin Ayers, Robert Wyatt och Hugh Hopper i The Wilde Flowers så att där finns beröringspunkter med Soft Machine är såklart inte ett dugg märkligt, och båda räknas ju till canterburyproggen. Viktigast för soundet är Dave Sinclairs keyboard - han hittar helt underbara melodier hela tiden - men alla är suveräna musiker. Spåren flyter mer eller mindre ihop med varandra och det är en musikalisk resa i klass med de bästa med Pink Floyd. Har fortfarande inte hört deras debut, men någon gång ska det väl bli.

Inget vinylpågarna idag då jag saknade bil. Får försöka få till det nästa helg. Det suger ordentligt i skivköpartarmen nu...

Gentle as a butterfly

Måste nämna Soft Machine igen. Inledningen på "Hope for Happiness" är helt magisk. Robert Wyatt sjunger i flera lager och det är så bräckligt och melankoliskt och vackert att man blir tårögd.

I can tell... like the ring of a bell
A chime that is clear and true
But if a crack, the sound is flat
Like happiness... that's become untrue

Påminner mig melodimässigt något om John Mayalls "First time alone". Men John Mayall kan väl inte sjunga tänker någon? Jo han kan faktiskt det. Särskilt i låtar som knappt har styrfart som t.ex. just "First time alone". Den är något av det mest gåshudsframkallande som gjorts. Så vacker och skir och ömtålig. Men man får förstås försöka tänka bort att John Mayall är en gammal snuskgubbe med en enorm porrfilmssamling...

First time I was alone with you
Your bed was so soft with your sweet whispering
Your fingers explore my burning skin
Gentle as a butterfly

Realitetsanpassning

Lyssnade på Daniel Sjölins samtal med Kristina Lugn i Babel igår. Hon säger så kloka och bra saker och har dessutom en härlig humor. Galghumor. Förr tyckte jag mest hon var sävlig och svår, men nu älskar jag henne. Det är sådant som händer när man blir äldre...

Hell's Session

På den tiden det var svårt att få tag i roliga plattor kunde vi sitta i timmar, eller ibland i flera kvällar, och dräggla i skivlistor. När vi hade kommit överens om vem som skulle köpa vad - vi delade ofta broderligt på de eftertraktade "rariteterna" - så fick någon ringa till listägaren och beställa. Hade vi tur så var det som önskades kvar. Vid ett sådant tillfälle var det J som knep första Livin' Blues "Hell's Session" och jag fick nöja mig med uppföljaren "Wang Dang Doodle". Att någon av oss skulle köpa båda var inte att tänka på för jag tror de kostade omkring 400 kr per styck. Vi hade ganska precis upptäckt den holländska bluesscenen med band som Livin' Blues, Cuby & Blizzards och Bintangs, men de två första Livin' Blues hade vi inte hittat på skivmässorna.

Hursomhelst, när skivorna anlänt satt vi på J:s rum (bodde fortfarande hemma hos föräldrarna) och lyssnade igenom. Minns att jag var något lite avundsjuk på "Hell's session" som jag tyckte var den bättre. Fastnade särskilt för den melankoliska "Worried minds". Värre var/är (men det fattade jag inte då) att jag betalade ca 400 spänn för en andrapress i Nederbeatserien utan fold-out. Ha-ha! Idag, mer än 20 år senare, kan man utan större ansträngning hitta samma utgåva för hälften av pengarna. Internet. Nåja. För några år sedan införskaffades till slut debuten och det var den jag lyssnade på idag och som fick mig att minnas the good old days med skivlistorna och mässorna. Man kunde bli lurad och bedragen och det var ett elände att få tag i grejerna, men det var ändå roligare på något vis...

Stillhetens hav

Var ute med kameran några timmar igår. Alla fågelbilder mediokra, men en bild på månen blev ganska härlig. Himmeln fick en klar blå färg åtminstone.

Jag vill resa till Stillhetens hav. Eller Klarhetens hav. Eller till den mäktiga kratern Copernicus, resultatet av en kollision med en meteorit för 800-900 miljoner år sedan. Bör ses uppförstorad. Klicka på bilden.

Förresten. Vem är mest vidsynt? Den som utforskar musikhistoriens guldgruvor med blues, jazz, soul, psykedelia, folkrock, garagerock, proggresiv rock osv eller den som hänger med i melodifestivalen och idol och känner till alla artister som visas på MTV?

Talking to my soul

Den här sidan kan hålla kalenderbitaren sysselsatt ett tag:

http://www.thisdayinmusic.com/

Bl.a. fick jag veta att jag kom till världen när Kinks låg listetta med "Tired Of Waiting For You" i England...

Annars rekommenderas någon av flera videos på youtube med freaksen i Xhol Caravan. T.ex. de här:

http://www.youtube.com/watch?v=wpHo4nreLyo&feature=related

http://www.youtube.com/watch?v=XJt-Fz83wds&feature=related

Tyskar förstås. Knark!

Abstrakt ondska

Fick in en trojan i datorn och har nu lagt ner åtskilliga timmar med att bli av med den och en massa skit som den planterade. Fullständigt hopplöst att hänga med i en "ta bort"-guide på nätet. Döpa om filer, starta i felsäkert läge, ändra i registernycklar osv. Fanns hela tiden något kvar vad jag än gjorde. Hur fan jag fick skiten vet jag inte för jag har alltid ett uppdaterat virusprogram, men det gick ändå. Prövade online virus scanning och borttagning från Microsoft, Symantec, Panda och någon till, men ingen kunde plocka bort grejerna så till slut tog jag ner Spyware Doctor för 29 dollar och den fixade allt. Hoppas jag. Nu kommer någon tipsa om gratisalternativ, men struntsamma - nu har jag både mitt gamla antivirusprogram, bättre spyware protection och allt skit i Windows igång samtidigt. Datorn blir väl härligt slö, men förhoppningsvis kommer ingen in här och rotar.

Hope For Happiness

Hur har jag kunnat leva utan första Soft Machine tidigare? Måste vara en av de bästa plattorna någonsin! Och då har den i princip ingen gitarr! Fullständigt lysande trumspel genom hela plattan och med ständiga epileptiska utbrott. Vilt och jazzigt. Till och med trumsolot är kanon! Distorderad orgel och bas. Underbara sångmelodier och fantastisk sång av Robert Wyatt. Låter som ingenting annat. En märklig symbios mellan jazzrock och psykedelia. "Volume 2" är bra den också, men något jazzigare och något mer polerad. Det finns en skitighet på debuten som jag älskar och som städats bort på uppföljaren. Måste ha tag i vinylen som sannolikt låter bättre än den här gamla CDn från 89...

Idag är det exakt 2 år sedan jag satt på flyget till Shanghai för att hälsa på syrran. Den och ytterligare en tripp till Kina tre månader senare är med mig allt som oftast. Älskar att resa och jag skulle gärna återvända till just Kina. Men min koldioxidskuld är redan enorm så jag får ångest bara av att tänka på det. Åker buss till jobbet och eldar i Svanen-märkt vedpanna, men det räcker nog inte långt...

Det är väl gratis att ladda ner?

Någon som noterade gatlyktan på omslaget till "Wake up!"?

Skivbutiker i NV-Skåne säljer allt mer enligt gårdagens HD:

http://hd.se/noje/2008/02/12/skivbutiker-i-nv-skaane-saeljer/

Bäst går det för skivlagret på Väla. Enligt operative chefen så är anledningen att de har utökat sitt sortiment med merchandise. Ja, det kan ju knappast bero på deras skivsortiment då de bara har topplistan och Absolute music-samlingar. Sämre än sämst. Folk å Rock förklarar sin försäljningsökning med en ytterligare satsning på film och böcker. De har iofs hyggligt med plattor, men är för dyra. Denna vecka har de dock 25% på allt (något säger mig att det inte går så bra trots att "de går emot trenden och ökar sin försäljning") så idag fick jag Soft Machine "Volumes one & two" för normalt Ginza- eller cdon-pris. 209:- för en CD utgiven 1989... Bjöd en femhundring, eller något åt det hållet, för första plattan på Tradera nyligen, men blev överbjuden i sista sekunden. Verkar bli svårt att införliva den i skivsamlingen.

Såg Soft Machine i Burg-Herzberg för två år sedan. Bara Hugh Hopper från originalbandet och de lirade mestadels svår jazzrock, men de var kanon. John Etheridge på gitarr bland det värsta jag hört.

Vidare hade nätupplagen av HD "Var köper du skivor?" som gårdagens nätfråga. 1380 personer svarade och av dessa valde 38,9% alternativet "Köpa musik? Det är väl gratis att ladda ner?". Jämt skägg mellan skivaffären och Ginza/cdon. De här nätundersökningarna ska såklart tas med en nypa salt, men något åt det hållet är kanske inte helt otroligt?

Gatlyktefetischist

När jag tittar igenom bilderna från Italien undrar jag om jag inte blivit gatlyktefetischist. Säkert 30-tal foton på gatlyktor i olika varianter...

Annars är det den här videon med Frumpy som gäller idag:

How the Gypsy was born

Inga Rumpf är grymt skön. Ibland fastnar jag i detaljer och här är det några fraseringar i framför allt första versen som är magiska - "and God saw that this work was nearly done, a green, mighty planet circled round the sun". Sista orden i varje rad. Kan höra om och om igen. Nörd var namnet... Solopartierna skojar man inte heller bort.

Wake Up!

Befinner mig fortfarande i årets krautrockperiod även om jag spelade några italienska plattor direkt efter hemkomsten från Apulien. Funderar på att försöka få ihop en topp-10-lista över krautrockplattor. Med bred definition av begreppet krautrock då. Vet att jag inte hört många troligtvis oumbärliga verk och i fallet 2066 & Then "Reflections on the Future" inte det riktiga originalet utan CDn med alternativa tagningar kallad "Reflections!" (den platsar förmodligen). Sedan har jag en hel hög av plattor som CD-r och de får man inte heller lista. Spermüll, Kin Ping Mehs första, Tomorrow's Gift, Frumpy m.fl. Konstiga regler är det...

En av de absoluta favoriterna är ett sent nyförvärv, nämligen Out of Focus "Wake up!" Fullständigt lysande skitig jazzig progressive med en psykedelisk touch. Primitiva småonda riff bygger upp alla låtar. Från dessa embryon jammar de fram helgrymma jazzproggalster. Sången kan säkert vara enerverade för en del, men den funkar kanon tycker jag. Skulle inte vilja byta ut den mot någon annan. Mycket flöjt och stöddig gitarr all over. Buy or die!

Skivsamlingen brann upp

Jobbig dröm. Jag var tillbaka i huset på landet där vi bodde tidigare och plötsligt stod allt i lågor. Jag försökte nå skivsamlingen men hann inte rädda ens en enda vinyl. Det blev bara lite aska kvar på golvet (trägolv med plastmatta som klarade sig fint!?!). Huset stod kvar, om än utan väggen mot trädgården. Av någon anledning fanns skivsamlingen mot just den sidan, vilket den aldrig gjorde irl. Självmordstankar förstås. Pappa var där och försökte lappa ihop huset. Det verkade nästan som om han ägde det för han var väldigt angelägen. Eller ville han bara rädda mig kanske. Jag var mindre engagerad i reperationsarbetet utan mer uppgiven, men stod på en stege vid ena gaveln. Plötsligt var jag istället upptagen med att fotografera märkliga fåglar ute på åkern. Där rastade tidigare osedda vadare och änder. Plogar med gäss drog över hela tiden. Sprang lite fram och tillbaka till huset och hämtade kikare och stativ och var åtminstone lite upphetsad. Jag frågade en brandman, eller kanske en besiktningsman, om det skulle gå att reparera huset - tror att jag upplevde pappa som lite tokig med sina försök att lappa ihop det igen - och han svarade att det inte skulle gå. Väldigt förvirrande som sig bör och med en ångestinfärgning som fortfarande känns.

Såg Caroline af Ugglas på The Tivoli igår. Janis Joplin på svenska. Hade inga förväntningar utan trodde snarare att det inte skulle var något för mig. Men hon var ju skitbra!

Tillbaka i dimman

Vädret lika trist här hemma som före italientrippen. Vi hade soligt och varmt hela veckan. Underbart! Tyvärr satt vi oftast inne och åt när det var som varmast mitt på dagen. Eller tyvärr och tyvärr. Italien har ju världens bästa mat. Men vi svenskar är inte så vana vid att käka i timvis. Den längsta måltiden tog nästan 5 timmar!

Jag skulle vilja sitta i ett trullihus och filosofera hela den svenska vintern. Besökte även denna gång trullihusstaden Alberobello. Den här gången med kamera... Överhuvudtaget gillar jag nog runda hus. I Inre mongoliet prövade vi på att bo i en yurt några nätter sommaren 2006. Har aldrig sovit så gott!

Fotograferade mycket men vare sig skådade eller letade skivbutiker. En del fåglar blev det förstås ändå - gulhämpling, steglits och svart rödsjärt sjöng mest hela tiden i byn, en kungsfiskare i hamnen i Taranto, turturduvor m.m. m.m. Italienarna förtjusta över att jag kan namndroppa flera tiotals italienska proggband från 70-talet...

Björklund är från vettet! Ett målrelaterat betygssystem i sex steg men där det inte behövs nationella kriterier för alla stegen. De har uppenbart kommit på att det blir svårt att hitta nog med ord för att definiera sex kvalitativt skilda nivåer av kunnande. Men det ska bli rättvisare för eleverna med sex steg! Så utomordentligt dumt! Det blir naturligtvis ännu svårare. Björklund är dock döv. Men, men, snart är det sportlov. Behöver vila upp mig efter Italien så det passar utmärkt!