Bred trollslända Libellula depressa. Synd att bakgrunden är så rörig, men en hygglig artbild. Har sett flera exemplar nu, men inga blå. Om jag förstår det rätt så är det utfärgade hannar som är blå och då har väl inga hunnit bli det ännu då? Kör med mitt nya makroobjektiv och 1,5 ggr konvertor.
Det är inte helt lätt att fotografera grön sandjägare. Hur försiktigt man än försöker att närma sig dem så lyfter de blixtsnabbt när avståndet krymper ner mot ca 2 m. Bättre att låta de komma till en istället. Satt bra länge på grusvägen och fick till slut några hyggliga bilder. Läcker skalbagge. Ser helt grotesk ut framifrån med sina kraftiga käkar. Ser ut som en näbb. Insektsvärlden är spännande! Försöker att lära mig trollsländor. Röd flickslända, en blå flicksländeart som jag inte är riktigt säker på, bred trollslända och brun trollslända... Väntar på beställda bestämningsböcker.
Annars tror jag att jag gillar den här bilden. Tog en svartvit och en i färg. Den svartvita känns bäst. Somrig.
Inte mycket musiklyssnande för tillfället, men jag har åtminstone haft en liten Steamhammer-period några dagar och spelat igenom alla plattorna. Ett av mina absoluta favoritband. De startar som ett bluesband och blir sedan mer och mer progressiva, och den sista plattan Speech är kanske också deras bästa. Inget annat låter som den även om Martin Pugh återanvänder ett tungt gitarriff till Buzzard i sitt nästa band Armageddon. Skivan är så mörk och hård och sorgsen och vacker att man blir helt matt av att lyssna. Den våldsamma avslutningen på Telegram är ett parti som slår det mesta. Efter inspelningen av Speech dog trummisen Mick Bradley i leukemi. Skivan släpptes bara i Tyskland. Något år sedan jag till slut lyckades få tag i ett original på grön Brain. 1972.
Sång och munspel på plats. J var hur säker som helst. All sång på 5-6 h och mestadels förstatagningar. Det som förr brukade ta flera dagar. Hmmm...
Det blir nog ingen buss ner till Burg Herzberg-festivalen i år. Har varit där 3 år i följd och vill egentligen inte missa denna sköna festival. Joe Bonamassa, Miller Anderson, Mother's Finest, The Original Wailers, Gong, Eric Burdon and the Animals, Derek Trucks Band, My Sleeping Karma och såklart en massa andra band som jag inte har en aning om vilka de är, men där det högst sannolikt finns en hel del att upptäcka. Herzberg Blues Allstars i år med bl.a. Stan Webb, Arthur Brown, Chris Farlowe och Clem Clempson...
Nej, det blir inget om hur bra omega-3-fettsyror från fisk är för hjärnan, men däremot veckans öststatsproggtips. Fick för mig att spela Éjszakai Országút, eller Omega 3, med Omega från 1970 igår kväll. Vad den är bra! I tyngd inte långt efter Uriah Heep eller Deep Purple från samma år. Suveränt sound, coola riff och giftig gitarr. Några "folkballader" och flöjt på en del spår. Ungerska är iofs inget höjdarspråk till heavy progressive, men det funkar. Fick köpt Éjszakai Országút som ganska fin originalvinyl för kanske 2 år sedan och dessutom till ett hyggligt pris. Svår platta, men finns utgiven på CD. 
Nu har jag klarat mig fjorton dagar utan vinylinköp. Har faktiskt inte ens haft någon nämnvärd abstinens. Vi får se hur länge det varar. Det har varit fint väder så den mesta tiden som jag har haft över har tillbringats i skogen eller i P:s trädgård. 
Igår var det fågelskådningens dag men vi intresserade oss nästan mer för trollsländor än för fåglar. Fascinerande att studera larvernas promenad upp i någon växtstjälk, kläckningen och torkandet av vingarna och sedan iväg. Ser ganska groteskt ut. Någon bra bestämningslitteratur har jag inte, men det kan nog vara frågan om guldtrollslända och glanstrollslända.
Ny kamera, men bilderna blir inte skarpare för det… Storlom, fiskgjuse, brun kärrhök, trana, vitkindad gås, gök och en massa annat. Det blev som sagt vinprovning istället för Joe Bonamassa, men det gjorde att jag kom hem tidigare och fick se 1,5 period hockey. Bäst i tre kronor var Kenny Jönsson. Hoppas han tar en säsong till i Rögle. Har inte hänt så mycket där på värvarfronten, men det måste vara lättare att locka spelare dit om kungen tar en säsong till. Kanada ikväll. Blir tufft.
När vi var yngre fiskade J och jag mycket ihop. Numera använder han andra metoder för att locka fram gäddorna:
Nu har jag lyssnat på Joe Bonamassa The Ballad of John Henry i en vecka. Suverän platta och jag behöver nu en daglig dos. Hård och nedstämd bluesriffrock, blues- och soulballader, funk och calypso. Hälften covers, hälften eget. Kommer att tänka på Gov’t Mule och Warren Haynes både en och två gånger. Bonamassa t.o.m. sjunger ganska likt Haynes i några spår, Story Of A Quarryman skulle lätt kunnat ha legat på Déjà Voodoo eller High & Mighty. Har flera favoritlåtar - titellåten, Stop! (som Sam Brown hade en hit med i slutet av 80-talet), Tom Waits Jockey Full Of Bourbon, Happier Times och The Great Flood. Blödande gitarrspel all over.
