Gimme Shelter

Jag har aldrig varit någon veritabel fantast av Rolling Stones även om jag faktiskt har 20 plattor i samlingen. De flesta köptes för nästan 30 år sedan när jag fick plockat rejält ur en samling och flera av dessa är fina UK-original eller tidiga pressningar. Anyway, även en idiot vet ju att om man ska ha några Stones-plattor i samlingen så ska Let It Bleed vara en av dem. Jag har inte haft den (jag är en idiot) och senast jag hörde hela skivan var för fem år sedan. Fick med mig den hem från lokala börsen idag. Inget original förstås. Spelat igenom den inte mindre än tre gånger och visst är den bra! Fantastisk t.o.m.! Gimme Shelter (kanske min all time favourite med Stones - älskar Mary Claytons röst), Love in Vain, Let It Bleed, Midnight Rambler, Monkey Man, You Can't Always Get What You Want... Vilka låtar! Stones-patenterad rock, blues, country, rock 'n' roll, rik instrumentering, sväng, skön stämning, galenskap, apokalyps och droger. Känns som de peakade här när det gäller kreativitet. Sista plattan med Brian Jones och första med Mick Taylor.

Gimme Shelter

Head

Jag såg Kraan live i Tyskland för 6-7 år sedan. Vill minnas konserten som bra, men jag har aldrig intresserat mig för bandet på skiva. Det jag hört spelas någon gång har jag tyckt varit för funkigt, eller funkigt på fel sätt. Helt enkelt inte riktigt gått igång på det avancerade basspelet. På en skivspelarkväll i våras fick jag dock höra liveplattan från 1975 och blev lite mer nyfiken.

Förlösande blev en skivspelarkväll hemma hos storsamlaren i Värmland i somras. Vi spelade igenom hela debuten och det slutade med att jag fick med mig plattan därifrån hem. Nu, två månader senare, håller jag denna som en av de bästa tyska plattorna överhuvudtaget. Helt originell jazzpsykedelia och krautrock och långa improvisationer där varenda ton är intressant. Någon gång tänker jag på Embryo, Amon Düül II eller Out of Focus, men de är som sagt helt originella. Det svävande och psykedeliska partiet i nästan sidlånga Head är fantastiskt och man går igenom alla tänkbara emotionella tillstånd om man ligger på soffan och låter musiken helt ta tag i en. Den funkiga Kraan Arabia är lika oemotståndlig liksom saxofonylandet och gitarriffandet i M.C.Escher. Snyggt omslag dessutom. Dock med lamination peel som inte är ovanligt på tyska plattor från den här tidsperioden. Som bekant. Spiegelei. 1972. Fold-out cover.

Nu tror jag att jag ska försöka hitta liveskivan och kanske också de båda plattorna innan den.

Head

Acropternis orthonyx

Vad man lider, när man funnit lockande motiv för kameran men ljuset sviker en! Det är kval som väl varje fotograf har upplevt. Dessa meningar läste jag i Rolf Blombergs Latitud 0° på bussen hem idag. Vad man lider. Med hans grejor på 60-talet var det förstås än jävligare, men han har så rätt. Ljuset räcker sällan till i skogen. Det är mer eller mindre hopplöst. ISO-3200 och kornigt som bara den, men får man se och dessutom lyckas med att få en pissig bild på en Ocellated Tapaculo Acropternis orthonyx ska man förstås vara nöjd. Svårsedd som tusan. Som alla tapaculos. Fågelskådning och fotografering är överhuvudtaget som gjort för mycket frustration och lidande. Särskilt när det kommer till svårsedda skulkare som man i bästa fall får se en kort skymt av efter stora ansträngningar. De flesta bilder undrar man vad de föreställer... Yanacocha, Ecuador.

Sumaco

En vulkan till får det bli. Sumaco reser sig 3732 meter upp från den omgivande djungeln. Fotograferad från Napofloden och var som ni ser knappt synbar i ljuset vid tillfället. Senaste eruptionen verkar ha varit 1895 (± 30 år)...

Cotopaxi

Alla vill väl se en bild även på Cotopaxi? En av världens högsta aktiva vulkaner. 5897 m. Ligger bara några mil söder om Quito och är det bra väder så ser man den från huvudstaden.

På wikipedia läser jag om 86 kända eruptioner. Den senaste större från 1903-1904, men det finns några mindre fram till 1940 eller möjligen 1942. Sedan dess inga observerade utbrott, men registrerad seismisk aktivitet gjordes senast 2002. Napofloden, som vi tog oss in i Amazonas på avvattnar Antisana, Sinchulawa och Cotopaxi. 300 mm tele på bilden från Quito, så jag trycker ihop bilden rätt rejält. Så nära är den inte...

Cordulegaster boltonii

Intensiv vecka. Första med eleverna och då är det alltid full rulle. Ettorna verkar trevliga. Hockey i Ljungby i fredags. Rögle slog Troja i en träningsmatch. Det såg väl inte så tokigt ut... Skivspelande efter det. Trollsländor lör-sön. Mer antropologi än zoologi kanske (det finns många original i trakten...), men en del har vi fått gjort. Avslutade med kungstrollslända Cordulegaster boltonii. Det börjar bli sent för dem nu. Väldigt mörka vingar, dock hela. Repat med bandet för första gången på över tre månader. Inte planerat veckans arbete. Inte städat huset. Skjut mig.

Antisana

Min nya skrivbordsbild på min hemmadator är den här på Antisana i Ecuador. Fotograferat från Pappalacta. Cotopaxi med sin nästan symmetriska kon är förstås mycket snyggare som vulkan, men den har jag ingen så fin bild på... Cotopaxi ska vara möjlig att bestiga även för en ickeklättrare (åtminstone behöver man inte vara superavancerad), medan Antisana är en riktigt tuff utmaning. 5704 m. Jag var höjdsjuk redan på 4400 m. Man får dricka mycket coca-te (inbillade mig att det hjälpte faktiskt)... Vulkaner is da shit!

Lonely Night

Fick med mig japanska Creation från mässan i Hova i somras. En senare upplaga av Blues Creation. Beryktat obscent omslag. Riktigt bra hård blues/hårdrock, psykedelia och rock 'n' roll och den har snurrat ett halvdussin gånger sedan jag kom hem från Ecuador. Tobacco Road har man väl hört i hundra olika versioner, men sällan med mer drag och energi än här. Väl? Jag skulle vilja spela Feelin' Blue, men den hittar jag inte på tuben så ni får hålla till godo med Lonely Night. 1975. Express etp-72072. OBI.

Lonely Night

Mirage

Det är väl inte omöjligt att jag nämnt denna skiva och låt i något tidigare, inspirerat och rusigt, musikblogginlägg. Hursomhelst, 7.35, när gitarren kommer in, börjar slide guitar nirvana. Där brukar man säga "bättre än Pink Floyd!". Det är kanske inte sant, men vansinnigt bra är det. Finfina moogsolon innan dess (vilka melodier!). Hela låten fantastisk och ett måste i både anständiga och mediokra skivsamlingar... Dessutom en billig och vanlig platta! Deram. 1974. 

Nimrodel/The Procession/The White Rider

Are you with me Baby

Det händer att jag lyssnar på helt normal musik. Ikväll snurrar Demian. Nästan världens bästa skiva. Are you with me Baby är ett av favoritspåren. Släpig och suggestiv och oemotståndlig på alla sätt och vis.

Det är mycket att fundera på nu. Erbjudande om nytt jobb. Vilket innebär flytt. Långt iväg. Vet inte hur jag ska göra. Samtidigt måste jag fokusera på att starta en ny termin här. Nu. På måndag. Med allt vad det innebär. Och insektsexkursion imorgon. Får ta hand om det först...

Om någon undrar så har jag såklart originalpressningen av Demian...

Are You With Me, Baby

Ensifera ensifera

Sword-billed Hummingbird Ensifera ensifera är förstås en av de häftigaste kolibrierna. Näbben längre än hela kroppen. Så fina! Inte världens bästa bild, men en bild. Från Peru fick jag bara en från långt håll, så jag får vara nöjd.... Guango. 

Augusti

Stacie Collins och Southern Kings i Klöva Hallar på Söderåsen igår. Aldrig varit där förut. Träffade många gamla vänner. K bor i USA igen, det var speciellt trevligt att träffa henne. Det räcker väl inte med 10 år sedan... Skivspelande halva natten efter det. Just nu minns jag bara att vi spelade Uriah Heep, Bang och Black Cat Bones, men något annat borde det väl ha varit... Fast Death Valley Blues körde jag åtminstone två gånger, förmodligen tre också...

Death Valley Blues

Zenithoptera sp.

Här kommer en bild på den tveklöst snyggaste trollsländan från Ecuador, Zenithoptera sp. Kanske Zenithoptera fasciata. Vilken skapelse! Väldigt roliga att studera dessutom. Ibland satt de med vingarna ihopslagna som flicksländor - alltid bara en kort stund - men tyvärr har jag ingen bra sådan pose på bild. Pilchicocha lake, Amazonas.

Fagus sylvatica

Första arbetsdagen var inte alltför ansträngande. Kick-off med matvandring på Kullaberg. 5 km och med 6 matstopp. Sällan varit så mätt. Och Mölle Ale var inte alls dum...

The Way I Feel

Dear Friend

Hemma från Sydamerika. Traskat omkring på leriga stigar i Ecuadors regnskogar i 3,5 vecka. Många fåglar, insekter och andra djur, magiska miljöer, trevliga människor och god mat. Några missöden i vanlig ordning - kameran, kikaren, ryggen, loppor, chiggers, höjdsjuk m.m. - men i det stora hela har det varit en fantastisk resa.

Från att jag startade i Quito på fredagsmorgonen, till att jag kom hem via Miami och Madrid i gårkväll, gick det 30 timmar om jag räknat rätt. Knappt någon sömn alls och sedan gick det förstås ändå inte att sova i natt utan slocknade först på morgonen. Början av den här veckan på jobbet blir nog tung...

Smakprovet från Jonathan Wilsons kommande platta låter fantastisk! En Pink Floyd-minnande sak - liksom flera på Gentle Spirit - och med ett långt jazzigt jamparti. Det blir inte mycket bättre än så här! Släpps i mitten av oktober och jag känner på mig att det blir årets skiva alla kategorier!

Dear Friend