Pinicola enucleator II

Vi åkte tillbaka till samma lokal där vi hade tallbitarna igår och idag fanns där en hanne. Så fin! I princip helt orädda fåglar, vilket är trevligt när man ska fotografera. Lite störande grenar och höga iso-tal, men jag är ändå nöjd. Idag var där 4-5 fåglar.

Jag minns ett möte med en tallbit något av norrlandsåren. Jag hade satt mig för att fika ute i skogen. Jag hällde upp mitt kaffe och tog fram smörgåsarna när jag plötsligt upptäckte att det satt en tallbit i en låg björk alldeles bredvid mig. På klappavstånd! Den tittade förundrat på mig en stund innan den flög sin väg.

Pinicola enucleator

Höstlov. Körde upp till Västmanland efter jobbet i fredags. Det pågår en invasion av tallbitar och det har rapporterats hundratals på artportalen. Igår letade vi efter den utan framgång i Surahammar där det hade setts stora flockar, men idag hittade vi till slut ett litet gäng här i Fagersta. Alla honor eller unga hannar. 

Jag vill minnas att jag såg tallbit i USA 2012, men i Sverige har jag inte noterat den sedan 1996 när jag jobbade i Norrland. Måste försöka hitta någon snygg utfärgad hanne! Dock glömt batteriladdaren till kameran, så jag får snåla med fotograferandet... 

Förutom tallbitar finns det massor med rödvinge- och björktrastar överallt och idag hade vi även en fin flock sidensvansar. Härligt med lite fågelskådning. Det var ett tag sedan.

Rögle i formsvacka. Två raka förluster. Borta mot Brynäs (1 poäng) och hemma mot Örebro. Nu trea i serien. Ska de studsa tillbaka eller blir det en lång förlustrad?

Relief

Idag har jag varit på sjukhuset och fått besked av min läkare. Min cancer är högst troligt inte aggressiv utan beskedlig. I de kompletterande biopsierna hittades ingenting. Det som sågs på skelettet i magnetkameran var inte cancer. Nu blir det regelbundna kontroller. Aktiv monitorering. Koll på PSA, prostatapalpation två gånger om året och en och annan MRT. Eventuellt biopsier. Livslångt. Det kan jag leva med. Vilken lättnad! Nu ska jag återvända till livet!

2000

Då har det blivit 2000 blogginlägg. 12 år som känns som fem. Tiden går verkligen fort. Ämnena har varit nästan desamma under hela bloggens livstid, som nu utgör 2/9 av mitt liv. Skivor, konserter, fåglar, trollsländor, resor, Rögle, krämpor och ibland grubbel eller någon iakttagelse om vår samtid. 

Jag gillar att skriva lite kort om skivor jag lyssnar på. Mer för mig själv, än för att tipsa andra kanske. Inte alltid så djuplodande, men det blir några rader.

När det gäller foton på natur, fåglar och trollsländor är bloggen en plats för dem. Det finns naturligtvis andra sätt att dokumentera sina bilder, men jag tycker bloggen passar mig. Jag har flera resor som jag inte gått igenom ordentligt och där bara några få bilder har hamnat här, men det kommer nog en tid för dem också. Hoppas jag.

Sedan är det en dagbok förstås och som det ibland kan vara intressant att bläddra tillbaka i. Den gör att jag något lättare kommer ihåg saker som hänt i mitt liv. Mitt dåliga minne hade definitivt varit ännu sämre utan bloggen. 

Det har varit en väldigt intensiv arbetsvecka och som dessutom var en sexdagars, då vi hade Öppet hus på skolan igår. Det har verkligen varit fullt upp. Helt slut på kvällarna. I torsdags ägnade jag dock hela kvällen åt Rädda bina. Utställningar och föredrag här på hemmaplan. Väldigt lyckat arrangemang som sammantaget drog nästan hundra personer.  

Rögle förlorade sin första bortamatch i torsdags med 5-3. Färjestad blev för svåra. Igår vann de hemma mot Skellefteå med 3-0. Nick Sörensen gjorde sitt första mål sedan återkomsten. Rögle leder fortfarande SHL - 1 poäng före Frölunda och 4 poäng före Skellefteå. Jag måste verkligen åka in och se en match live snart. Det blir dock inte nästa, för då är det höstlov. 

2000 inlägg! Det kan väl vara värt att fira med några ugglor? Vi hade nio arter på guatemalaresan. Alla både hörda och sedda. Whiskered Screech-Owl, Bearded Screech-Owl, Guatemalan Screech-Owl, Northern Pygmy-Owl (Guatemalan Pygmy-Owl), Ferruginous Pygmy-Owl, Mottled Owl, Black-and-white Owl, Fulvous Owl och Unspotted Saw-whet Owl. Vår guide var väldigt envis och gav sig aldrig förrän vi hade sett dem. Uppifrån och ner: Whiskered Screech-Owl, Black-and-white Owl, Guatemalan Screech-Owl, Unspotted Saw-whet Owl, Fulvous Owl och Bearded Screech-Owl. Alla fotograferade i ficklampssken. 

Wreck my Soul

Jag har tagit in ett original av Incredible Hog. Dock ett franskt på Columbia. Jag har haft en bootleg med det tyska omslaget i 30+ år och nu står här dessutom en nypress med UK-omslaget från P:s samling. Skivan gavs ut med ytterligare ett konvolut i Spanien, men det kom ut några år senare. Bluesig och något stökig hårdrock och de är väl inte helt olika tidiga Budgie ibland. Kanske. Gitarristen och sångaren Kenny Gordon ligger ofta väldigt högt och det kan vara på gränsen till irriterande. När jag köpte skivan (tror att det var på Got to Hurry i Sthlm i slutet av 1980-talet) så gillade jag den riktigt mycket och den spelades ofta, men så småningom tröttnade jag och tyckte att den var ganska tafflig. Det måste varit väldigt länge sedan jag hörde hela rakt igenom, men nu har jag gjort det. Den har sin charm och den var bättre än jag mindes. Det är alltid roligare med ett original än en fulpress... Columbia, 1973. M-/M-.

Wreck my Soul

Walk the Road

Shanti

Efter Hova i somras skrev jag att det skulle bli köpstopp av skivor resten av året. Så har det verkligen inte blivit. Dessutom har jag nämnt att det finns alldeles för mycket skivor i lägenheten just nu... Det är som en drog att köpa nya skivor! Hursomhelst, jag blev sugen på San Francisco Bay Area-bandet Shanti för några veckor sedan och nu har jag skivan i min ägo. Vilt jammande som får mig att tänka på både Allman Brothers och Santana, fast med en indisk atmosfär på grund av sarod och tablas i instrumenteringen. Gitarristen Neil Seidel och sarodisten Ashish Khan briljerar verkligen. En skiva som borde vara mer känd! Atlantic, 1971.

We Want to be Free

Out of Nowhere

Shanti

1-3

Lugn helg. Spelat skivor, städat lägenheten. Igår gick jag runt Rössjön med gamla kollegorna D och V. Fast att jag tycker att min kondition är usel för tillfället och att de är några år yngre än vad jag är, så blev de betydligt tröttare. Och då tyckte jag att det var ett alldeles för såsigt tempo! Jag har kanske en bättre grundfysik än vad jag tror. Trevligt att träffas. Det måste vara två år sedan senast. Tänk att det redan är fem år sedan jag slutade jobba i Helsingborg...

Vi var ute under tiden som Rögle spelade bortamatch mot Växjö och jag såg resultatet först när jag kom hem. De vann igen! Zaar, Everberg och Curran nätade. Spelet hade väl inte varit helt övertygande, men Roman Will räddade dem när Växjö tryckte på som hårdast. Sjunde raka vinsten!

Savoy Brown - Ain't Gonna Worry

Ode For Billy Dean

Hot Tuna Burgers har fått snurra några gånger på eftermiddagen. Jag inser att jag har alldeles för få skivor med Hot Tuna! Jorma Kaukonen, Jack Casady, Papa John Creach och Sammy Piazza rör sig ledigt mellan akustiska countrylåtar, ragtime, psykedelia och elektrisk blues. Jorma Kaukonens sång är nog en acquired taste, men hans gitarrspel måste bara älskas av alla! Fingerspelet är verkligen känslosamt och njutbart och gitarrsolona spelas alltid med rätt attityd och attack. Det blir inte mycket bättre än Ode For Billy Dean! Kaukonens gitarr ihop med Papa John Creachs fiol är gåshudsframkallande! Den instrumentala Sunny Day Strut är nästan lika bra. Grunt. 1972.

Ode For Billy Dean 

Sunny Day Strut

Selfish World

Kunde inte låta bli att ta in nya Savoy Brown City Night. Powertrio med Kim Simmonds på gitarr och sång, Pat DeSalvo på bas and Garnet Grimm på trummor. Simmonds är ingen större sångare, men gitarrspelet är desto giftigare. Skivan drar mer åt tidiga ZZ-top än gamla Savoy Brown. Några bra spår, men City Night blir något enformig. Det hade inte skadat att haft med en orgel eller något blås för mer variation. Quarto Valley Records, 2019. 2-LP. 

Selfish World

2-1

Rögle fortsätter att vinna. 2-1 efter förlängning mot Djurgården. Adam Edström sköt sitt första SHL-mål i karriären och Daniel Zaar avgjorde. Höglander avstängd, Brithén och Gélinas skadade, men det går ganska bra ändå... 

Skelettscintigrafi i Hbg idag. Mellan injektionen med en radioaktivt isotop och själva bildtagningen med gammakamera passade jag på att besöka Roadhouze och luncha på Mezo. Roadhouze var bättre än när jag jobbade i Hbg. Inte bara dussinplattor utan det fanns även ett antal backar med vettiga skivor. Jag nöjde mig dock med Samla Mannas Mamma Klossa Knapitatet från 1974. 

L

Ikväll har jag spelat igenom två femtioåringar. 10 oktober 1969 släpptes nämligen dessa veritabla klassiker: Frank Zappa Hot Rats och King Crimson In the Court of the Crimson King (An observation by King Crimson). Ingen av dem behöver såklart någon närmare presentation. Jag älskar varenda ton på dessa skivor, men det är Willie the Pimp respektive 21st Century Schizoid Man som är de mest magiska i min bok. Två låtar att ha med sig på en öde ö! 28 november ska vi höra Dweezil Zappa spela Hot Rats i Köpenhamn!

Jag noterar att jag har en tysk andrapress av Hot Rats från 1970. Laminerat omslag och i superfint skick, så det får man väl vara nöjd med. Att förstå sig på vilken pressning jag har av In the Court in the Crimson King var inte det lättaste. Det är en tidig UK åtminstone och med pink rim/palm tree. Om jag lyckats läsa matrix rätt borde den vara från 1972. Toppskick! Hursomhelst, båda plattorna har nog funnits i samlingen sedan mitten av 80-talet. Det var länge sedan de spelades i sin helhet, så de får nog snurras några gånger till i helgen!

Ikoniska skivomslag!!!

Frank Zappa - Willie the Pimp

King Crimson - 21st Century Schizoid Man

1-2

Rössjön runt igår i strålande väder. Jag trampade på ganska bra, men tog en längre paus på norra sidan och satt och njöt i solskenet. Tranor i luften hela tiden och överallt bofinksflockar med inslag av bergfinkar. Därefter åkte jag in till M i Ä-holm. Vi såg Frölunda mot Rögle på sportbaren PoP. Rögle spelade grymt disciplinerat och kunde till slut vinna med 2-1. Nu leder de SHL med fyra poäng! Det är tidigt på säsongen, men det ser onekligen bra ut. Härlig stämning på PoP!

Efter matchen spelade vi skivor i några timmar. Det blev en blandad kompott. På slutet, när C hade kommit hem från sitt jobb, blev det mest Neal Casal. Trevlig kväll! Det var länge sedan vi spelade skivor ihop.

Efter en sen frukost och ett kort besök i M:s skivaffär (några plattor inhandlades förstås...), åkte jag hem och hämtade kikare och kamera. Fint väder och jag fick plötslig lust att kika efter trollsländor. Började vid den lilla tjärnen uppe på Hallandsåsen, men där flög ingenting. I bokbacken bakom danskarnas gamla stuga (som nu är totalrenoverad och snart verkar vara klar) fanns det däremot riktigt gott om ängstrollsländor. Mest tegelröd och större. En svart ängstrollslända, några blågröna mosaiksländor (parningshjul) och höstmosaiksländor. Var där i över en timme. Solade och fotade...

På tal om det svarta guldet... Jag borde inte skaffa fler vinyler utan snarare rensa bort en del. De får inte alls plats längre och nu har jag dessutom P:s skivsamling stående i hallen. Det kan nog röra sig om ungefär 500 stycken. En hel del fina plattor och även en del rariteter, men det mesta har jag själv. Ska plocka ut några, men sedan måste jag försöka sälja dem. Blir det Hova nästa år kommer jag för första gången ha med mig några backar till försäljning.

R.I.P. Ginger Baker.

Blind Faith - Do what you like

Bortglömda skivor i min samling XXIX

Det blir ytterligare en bortglömd Savoy Brown-platta, nämligen Jack the Toad. Den minns jag som en rejäl besvikelse att komma hem med från någon skivmässa på 1980-talet. Dave Walker hade nyss lämnat och Simmonds stod åter med en ny line-up. Nye sångaren Jackie Lynton skrev merparten av materialet och det lät knappast som Savoy Brown. Omslaget var väl det bästa med Jack the Toad tyckte jag då... 

Musiken är en blandning av rock, country, blues, funk och soul och inte alls den vanliga bluesen och bluesrocken. I flera spår låter de mer som Dr. Hook kring första skivan Bankrupt från 1975 än som Savoy Brown. Efter upprepade genomlyssningar så är den inte så dum ändå. En favorit är andra spåret Ride on Babe där Kim Simmonds både sjunger och spelar munspel. Det är också enda låten han skrivit helt själv. Just Cos' You Got The Blues Don't Mean You Gotta Sing är inte heller så tokig. Paul Raymonds piano är schyst och låten har den attityd som krävs. I den funkiga och stöddiga Some People får vi ett fint och rått solo från Simmonds och avslutande titellåten är en cool låt om revolvermannen Jack the Toad. Skivan får en svag trea av fem. US-original på Parrot. 1973. 

Jerimiah said his peace and fell back in the road

He was shot by Coulee Reese

Who they nick-named Jack The Toad

Just across his shoulder just a little to the right

He heard the click of a 45 hammer

So he throws himself down and he hits the ground

Rolls right over and spins 'round

And with one good shot, just one good shot

He brings that villain right down

In true "Hour Western" manner

Ride on Babe

Jack the Toad

Old Dom is Dead

Köpte en nypress av franska Sandrose någon gång förra året. Jag spelade den ett antal gånger och gillade den verkligen, även om jag tyckte sångerskan Rose Podwojny var något påfrestande ibland. Nu har den fått den snurra några gånger igen. Podwojny är faktiskt mest OTT i öppningsspåret och kanske är det faktiskt mer sångmelodin i några partier som jag irriterar mig på. Som bäst låter hon som Silvana Aliotta i Circus 2000 eller Jerney Kaagman i Earth & Fire. Musikaliskt går tankarna till just Circus 2000 (andra plattan), men oftare till engelsk progressive. Det är mycket mellotron och gitarristen Jean-Pierre Alarcen är fantastisk. Vilken ton han har! I både Old Dom is Dead och To Take Him Away tänker jag på Radim Hladík! Ibland är det jazzigt och komplext, men det finns alltid minnesvärda melodier. Rekommenderas! Originalet - som förstås är hopplöst dyrt - kom på Polydor 1972. Min nyutgåva är från Sommor och släpptes 2013. 

Underground Session (Chorea)

Old Dom is Dead

Black Eyes

Heta Linjen ‎Won't You Step Inside har fått sig två genomlyssningar ikväll. En ganska småtrevlig jazzrockskiva.

Bengan Karlsson, Berndt Egerbladh och Janne "Loffe" Carlsson spelade alla på Doris-skivan Did You Give The World Some Love Today, Baby och kanske kan man faktiskt höra lite av den i några spår. Bengan Karlssons sång är mestadels ganska oinspirerad även om den funkar. Hans gitarr är desto bättre! Gillar de två sista låtarna bäst. Black Eyes har en psykedelisk atmosfär och i My Little Neat ‒ Bitter Sweet ‒ Orange Love påminner de om Made in Sweden. Odeon, 1971. Inhandlad på Hova-mässan i somras.

Black Eyes

3-2

Rögle kvar i serieledning efter att ha besegrat Luleå med 3-2 efter förlängning. Schira avgjorde. De är i underläge i varje match, men reser sig och vinner. Starkt! I nästa match serietvåan Frölunda på bortaplan. Det blir en än svårare utmaning! Bengtsson fick ledas av isen och kommer förmodligen vara borta. Vem ska spela center i förstakedjan då?