måndag 27 april 2020

Strix aluco

Igår besökte vi vår gamla tjäderskog på kvällen för att se om det skulle flyga in några tuppar i skymningen. Inte en fågel. Sorgligt. Jag tycker skogen här är helt förstörd och det har såklart bidragit. För ca 15 år sedan kunde vi konstatera 4 tuppar, men högst troligt var där 5. För inte så många år sedan var där åtminstone 1-2. Men nu är de också borta... 

Jag satte mig ute på en liten ö ute i mossen och det var nostalgiskt att vara tillbaka. Har suttit där, lutad mot en tall, och haft en spelande tupp i samma träd och en i en annan talldunge bredvid. Det får man nog inte vara med om igen i den här kommunen. Trast- och rödhakesång, morkulledrag, ropande kattuggla och tranor. En orre spelade ute på myren klockan 21.30. De är verkligen igång hela dygnet nu. En rackelhane har setts på lokalen och den borde man ju försöka leta upp någon dag. Jag hittade ut ur skogen med hjälp av pannlampan. Det var svårare förr utan kalhyggena. Jag har gått vilse mer än en gång. Trivsamt prat med de andra tjäderlyssnarna när vi återsamlades vid bilarna 22.30.

Den här helgen har jag bara lyckats fotografera en kattuggla (hittade inte ungarna) och en större hackspett som jag vågar visa. Gott om misslyckade bilder på orrar, brun kärrhök, trädlärka, göktyta m.m m.m. 

Idag är det årsdagen för när pappa lämnade oss. Att det redan gått ett år... Jag tänker på honom varje dag. Helgen för ett år sedan har spelats upp i mitt huvud särskilt många gånger de senaste dagarna. Det gör ont.

lördag 25 april 2020

Jynx torquilla

Jag skulle inte återvända till torvbrytningsmossen med gömslet fler gånger, men det blev en gång till. Uppe 03.40 och på plats 04.30. Orrarna bubblade på redan när jag kom och jag skrämde upp åtminstone en. De är dock tillbaka snabbt igen. När en duvhök dök upp och förmodligen var väldigt nära att slå en tupp, så dröjde det dock en halvtimma innan de vågade sig tillbaka. Det blev inga bra bilder den här gången heller. De håller sig på avstånd från gömslet. Idag sjöng en trädlärka i princip oavbrutet hela vistelsen. Den har jag aldrig haft där tidigare.

Sedan blev det både göktyta och en hona ringtrast. Orre, trädlärka, göktyta och ringtrast. Det går ändå att se en del fina arter i den här tämligen fågelfattiga kommunen under en dag. 110 kommunårskryss nu. Då saknar jag ändå flera av de nyanlända som hussvala, grön- och ärtsångare. Igår fick jag dock till slut sett en fiskgjuse. 

fredag 24 april 2020

lördag 18 april 2020

Lyrurus tetrix VI

Vaknade redan strax efter klockan tre. Hade ställt klockan på 03.45, men det kunde ju kvitta. Om det inte varit för att jag glömt gömslet och kom på det efter ca 10 kilometers bilfärd, så hade jag nog varit på plats strax efter klockan fyra. Nu blev det att jag tog plats 04.25. Det verkade som att jag äntligen satt gömslet på en bra plats! Jag hade fem orrtuppar runt mig och ibland var de ganska nära. Trafiken var åter plågsam och de började jobba på torvfabriken klockan sex, men det var ändå lite småtrevligt. Några småslagsmål och ibland lite entusiasm.

När det väl blev möjlighet för fotografering höll sig tupparna dock mestadels på behörigt avstånd eller sågs inte alls. Det blev bara smått oskarpa foton på ensamma fåglar. Från klockan sju såg jag bara trädspelande tuppar på 100 meters avstånd. Jag höll ut i gömslet i ganska exakt tre timmar. Gud vad jag frös de första två! Hade inte fått med mig någon mugg till kaffet (det till termosen är försvunnet), så jag fick dricka vatten till mina äggsmörgåsar. Misär! Nu tror jag inte det blir fler besök med gömslet. Jag har stört dem alldeles för mycket redan.

Dagens enda nya kommunårsart blev drillsnäppa. Jag har fortfarande inte sett någon fiskgjuse! Satt vid sjön i över en timma och det är inte den enda gången. Fiskgjusen har verkligen minskat i Nordvästskåne. När vi inventerade den i slutet på 90-talet hade vi väl 5-6 häckande par i kommunen. Förra året fanns det ett par vid sjön, och förhoppningsvis är det så även i år, annars tror jag inte det finns fler. Är det havsörnarna som konkurrerar ut den? Dagens roligaste bild blev nog på en kniphanne. De kan aldrig låta bli att kompromettera sig...

fredag 17 april 2020

Turdus torquatus II

Det var denna veckan. Dagarna är intensiva med distansundervisningen och det blir inte mycket tid till annat. I tisdags upptäckte S inte mindre än fem ringtrastar på ett fält och då blev jag förstås tvungen att åka iväg på lunchen för att se dem. Häftigt att ha fem exemplar i kikarfältet samtidigt. Jag var där i morse igen och då såg jag fyra fåglar. Min erfarenhet är att de oftast rastar en dag och sträcker vidare nästa natt. Det kan mycket väl vara andra fåglar. Ringtrastar har i veckan setts på flera lokaler i kommunen. Vi har aldrig tidigare noterat så många som i år. 

Att smyga sig på ringtrastar - eller trastar överhuvudtaget - är tålamodsprövande. Det är vad jag sysslat med ikväll. Efter två timmar hade jag lyckats få några oskarpa bilder på ringtrastar och dubbeltrastar. De enda skarpa fotona blev på björktrastar. De är något lite enklare. Jag låg bakom ett stengärde sista timmen och hukade. Det blev ett ganska bra perspektiv åtminstone.

måndag 13 april 2020

Turdus torquatus

I morse blev det gränsmyren till Småland. Framme kvart i fem. Satte mig (utan gömsle) där jag tänkte att det kanske skulle bli möjligt att se orrarna. Blåsigt och därför kändes det betydligt kallare än morgnarna med minusgrader. Det var ingen njutning alls och jag blev snabbt genomfrusen. 2-3 tuppar på denna myr. Såg dem inte och tröttnade efter 1,5 timme. Fin soluppgång åtminstone. Årets första lövsångare och så fick jag minsann in ringtrast på vägen hem. En fin hanne rastade på en lokal där jag inte sett den tidigare. Det känns som att de kan dimpa ner lite varstans där det finns gräsmarker, även om man förstås ofta återvänder till platser där man haft dem tidigare år. Har verkligen letat efter den hela påsken. Lövsångaren blev kommunårsart nummer 100 och ringtrasten 101. 

Det var mycket jag hade tänkt hinna med under ledigheten. Försöka få ordning på skivsamlingen och kanske fortsätta med att lägga in fåglar i iGoTerra. Det blev inget av det, utan det blev skådning för hela slanten. Idag har jag åtminstone hållit mig inomhus efter den tidiga morgonturen, och medan jag städat lägenheten, tvättat två maskiner, bytt sängkläder och gjort en allmän uppfräschning av det mesta (inklusive mig själv) har jag lyssnat på skivor. En påsk att minnas. Eller inte.

söndag 12 april 2020

Lyrurus tetrix V

Det var helt tyst när jag gick ut till gömslet kvart i fem i morse. Inte en bil på E4:an under tio minuter. När jag satt mig på plats 04.53 hördes direkt två pärlugglor. De ropade till 05.07. Jag har visst inte hört en pärluggla på 13 år enligt artportalen. Orrarna kom först 05.20. Placeringen av gömslet blev inte bra idag heller, men jag stannade i det i nästan tre timmar. Jag tror att orrarna undviker det. Idag kunde jag bli säker på att där var sju tuppar, men det är inte omöjligt att där är ytterligare någon.

Lika roligt som pärlugglorna och orrarna var en rastande ljungpipare. Ny art för mig i kommunen för bara lite mer än en vecka sedan och nu blev det en till. Denna fick jag dock även se. Annat: enkelbeckasin, skogssnäppa, morkulla, mindre strandpipare, tofsvipa, trana, kricka och ängspiplärka. I sjön rastade snatteränder och bläsänder. Ingen ringtrast...

Jag har ställt om dygnet. Det börjar bli normalt att gå upp kvart i fyra. Det är väl bara att fortsätta med det. Då kan jag ju vara ute någon timme innan jag börjar jobba... Inga särskilt bra orrbilder idag. Dåligt ljus och för långa avstånd. 

lördag 11 april 2020

Lyrurus tetrix IV

Uppe 3.40. På plats i gömslet 4.55. Det blev ingen bra placering den här gången heller. Såg bara orrarna när de förflyttade sig. De hördes desto bättre. Efter att E4:an drogs intill myren har det alltid varit olidligt. Även tidigt en morgon på helgen. Idag jobbade de inte på torvfabriken och det var ibland helt tyst i trafiken. Coronaviruset dominerar det mesta och påverkar uppenbarligen även orrleken.

Jag försökte förflytta mig lite försiktigt, för det var väldigt frustrerande att höra att det var rejäla slagsmål bakom en liten kulle 20 m bakom mig. Det spelade dock ingen roll vad jag gjorde. Orrarna spelade överallt utom nära gömslet. Nu har jag sett ut en ny plats och jag lät faktiskt gömslet stå kvar. Vad som än händer ska jag inte flytta på det. 

Det blev bara en bild och det på soluppgång och en orre i en grantopp. Ganska stämningsfull. Därefter har jag årskryssat svart rödstjärt och fotograferat en mindre hackspett, gått i kanten av en annan myr och hittat ganska mycket tjäderskitar och slutligen gått på en tredje mosse där det inte blev mer än en varfågel. Bilden på vårsidenbiet är från igår.

fredag 10 april 2020

Tumba

Det kommer att bli dyrt att skaffa alla Pappo's Blues som jag vill ha. Nu finns dock de två första i samlingen. 2 är minst lika bra som den första. De är bäst när de flummar på och grisar. Jag vill starta ett nytt band och spela skitig psykedelisk blues och med risig utrustning. Helst i Argentina. Jag tror att jag ska flytta dit. Bo på landet, skåda fågel, ha ett stökigt bluesband. Det känns utomordentligt lockande. Music Hall. 1972. Inget hi-fi-ljud, men i fantastiskt skick.

Llegara La Paz

Tema I

Tumba

torsdag 9 april 2020

Algo Ha Cambiado

När det är påsk ska man sitta och spela skivor ihop med vänner, men så blev det inte i år. Jag får försöka hålla fanan högt på egen hand... Även om det inte har blivit så många nya skivor hittills 2020, så har jag såklart landat några rariteter. En av dessa är första Pappo's Blues från 1971. Primitivt inspelad rå bluesrock och psykedelia från Argentina. Pappo gnider och bänder och har det där skitiga soundet som vi alla älskar. David Lebón (Color Humano, Pescado Rabioso m.fl.) på bas och Black Amaya (Pescado Rabioso, Billy Bond y La Pesada del Rock and Roll m.fl.) på trummor är ett stabilt komp i denna powertrio. I Especies låter de för övrigt lika mycket protostoner som filippinierna Juan de la Cruz.  

Pappo's Blues var ett band som det pratades mycket om redan på 80-talet när vi började springa på skivmässor. Det var ju synd att man inte skaffade dem då, även om jag inte minns om jag någonsin såg dem. Nu är skivorna svindyra och svåra. Sådant är livet. Dock väldigt nöjd med detta nyförvärv. Skivan i absolut toppskick. Inte ett knäpp. Det går nog inte att hitta ett finare exemplar. Music Hall 1971. Mono. 


onsdag 8 april 2020

Lyrurus tetrix III

Uppe 03.50. På plats i gömslet 04.50. Skrämde en orre när jag gick ut. E4:an obarmhärtig och de började jobba med att lasta torv (eller vad de nu gjorde) kl 05.00 (sic!). Det är inte direkt någon njutning när det gäller den biten. Det blev ett väldigt tjoo-yschande runt omkring mig, men jag såg inga fåglar. Satte gömslet nästan på måfå och det blev inte optimalt.

Flyttade mig 50 m utan att direkt störa mer än två tuppar - och de var strax tillbaka - men det blev inte så mycket bättre. Oftast var fåglarna gömda, men det blev ändå några fototillfällen. I princip inga helt skarpa bilder, så det får bli ett försök till. Inte helt säker på var jag ska ha gömslet, men något bättre borde jag kunna placera mig.

Såg en höna flyga förbi och kanske blev det något bättre aktivitet då. Bubblandet började förresten 06.23. Enkelbeckasin och skogssnäppa tidigt. Hörde en mindre strandpipare och när jag packade ihop vid åttatiden så satt det en stenfalk i en talltopp. På vägen hem sågs årets första stenskvätta.

tisdag 7 april 2020

I väntans tider

Även om det är en deppig vår, så ser den skivmässigt ut att bli vass. Blues Pills, Witchcraft och Horisont släpper nytt inom några månader. Smakprovet Proud Woman med Blues Pills är väl bra, men jag hoppas på mer från skivan. Utan Dorian Sorriaux är man förstås lite orolig, men Zack Anderson kommer nog att överraska. Det är min gissning. Jag tror den blir bra!

Witchcrafts Elegantly Expressed Depression låter fantastisk. Som jag förstår det kommer hela skivan - som heter Black Metal - att vara akustisk. Det blir förmodligen en höjdare oavsett. Horisonts Pushin' The Line är bra hårdrock, men kanske ingen kioskvältare. De brukar dock leverera i fullformat!

Det blir nog ändå svårt för samtliga att rå på Jonathan Wilsons Dixie Blur som är helt suverän. Skönt att han lämnade soundet på Rare Birds och gick tillbaka till rötterna - dvs Pink Floyd och americana. Jag tycker den är outstanding so far. Vi har dessutom Marcus Kings El Dorado som jag gillar riktigt mycket. Vilka fler favoritartister släpper nytt i år? Jag har dålig koll...

Vamos Mal, Ah No!

Ända sedan jag hörde Dias de Blues för första gången har jag velat skaffa Opus Alfa till samlingen. Det tog bara 20 år att komma till skott... Got to Hurry i Stockholm hade ett exemplar av World in Sound-utgåvan som gavs ut 2001 och jag slog till. Opus Alfa från Uruguay är alltså bandet som bytte namn till Dias de Blues när sångaren Jesús Figueroa och keyboardisten och violinisten Atilano Losada lämnade. Opus Alfa är en platta som har allt från den råaste blues och hendrixpsych till smäktande folkballader. Allt av absolut bästa märke och med suveränt musicerande. Gitarristen Daniel Bertolone spelar med ett sound och en nerv som man skulle kunna kan döda för (och vem älskar inte historier som den om att han inte hade råd att köpa en egen gitarr utan spelade på en lånad), basisten Jorge Barral låter som Jack Bruce och trummisen Jorge Graf är härligt slamrig och snortajt. Jesús Figueroa påminner ibland om Michal Prokop i tjeckiska Framus Five. Plattan inleds med den lugna Blues de mi Ciudad och det är aningen udda när de har stänkare som Vamos Mal, Ah No! och Calma De Un Dia på repertoaren, men när skivan nu snurrat ett antal gånger de senaste fem veckorna, så är det helt i sin ordning. B-sidan vassare än a-sidan tror jag. Topp 10 från Sydamerika! Originalet kom 1972.


Bortglömda skivor i min samling XXXIII

Somewhere between Hendrix, Cream and Blue Cheer mixed with 70's Miles Davis. Så står det på stickern till min CD med Core The Hustle is On. Kan väl lägga till en dos punk och en nypa reggae och att hela inrättningen är indränkt i wah-wah och fasförskjutningar. Totalt stenad skiva som jag nog inte hört på snart tjugo år. Helt vansinnig gitarr av Finn Ryan. Emellanåt prövar den ens nerver, men mestadels är den fantastisk. Det får stanna i bilen ett tag. MIA/Tee Pee Records. 1999. 



måndag 6 april 2020

Lyrurus tetrix II

Lånade det vanliga jakttornet på favoritmyren. På plats redan 05.45. Härlig trast- och rödhakekonsert. Tranor förstås. Efter en halvtimme hördes en orres pyschande kort, men sedan hände det ingenting på över en timme. Först 07.30 började den ensamma orrtuppen bubbla så smått och då hade den förflyttat sig till en talltopp 150 meter från mig. Fullt synlig. Det var en magiskt morgon, men det är utomordentligt sorgligt att vara med om orrarnas kräftgång.

Jag fortsatte till grannmyren, men där var det nästan helt tyst. Tofsmes och första skogssnäppan. På vägen hem blev det sjökoll och det gav bland annat rastande krickor, viggar och en brunandshona. Mindre hackspett på två nya lokaler. Roligt! Jag skrev i ett inlägg tidigare i år att den verkar vara på tillbakatillgång, men nu har jag den plötsligt överallt... 

Efter lunch och lite vila gav jag mig ut på en andra runda. Jag hoppades på mindre strandpipare på torvbrytningsmossen, men där var det tämligen dött. Några tofsvipor, korp, tranor hördes på håll... Det stannade vid fyra nya kommunårsarter idag. Tornfalk, skogssnäppa, brunand och järnsparv. Obegripligt att jag inte haft den sistnämnda tidigare...

lördag 4 april 2020

Bortglömda skivor i min samling XXXII

Jag byter med jämna mellanrum ut högen med CD-skivor i bilen mot en ny hög. För några veckor sedan hamnade Fireball Ministry ‎Où Est La Rock? i CD-spelaren. Ingen skiva jag ens mindes att jag hade. Kommer bara ihåg namnet. De var väl med på någon av samlingarna som Half Man var med på om jag minns rätt. Den har snurrat en hel del. Ibland är det fint med lite gammal stonerrock! De är inte så särskilt originella - det är Fumanchu-stuket och många Black Sabbath-lån - men jag gillar dem ändå. Bong Load Records. 1999.


Social distansering

Myrexkursion stod på programmet. Sju personer körde i fyra bilar och vi höll behörigt avstånd även i skogen. Skönt att prata med några andra än sina elever. Det här nya livet är ganska påfrestande... 

Vi var ute i tre och en halv timma, hann med två fikor och till slut plurrade även en person (vilket hör till myrexkursioner!). Inte mycket i fågelväg. Tofsmes, talltita (ny årsart), trädkrypare, mindre korsnäbb, spillkråka och och till slut hittades även några urvattnade gamla skitar från en tjäderhöna. Förmodligen finns här inget spel längre. Trist.

Igår fick jag äntligen in havsörn på kommunårslistan. En adult fågel. De lär häcka inte så långt från sjön, men jag vet inte var. Det är förstås ett väldigt hemlighetsmakeri. Det blåste halvt storm när jag var där och under dagen var det verkligen aprilväder. Solsken, regn och hagel om vartannat. 

torsdag 2 april 2020

April

Tycker ni att det känns som om tiden går fortare eller långsammare nu när vi har distansundervisning? Det frågade en elev häromdagen när vi träffades på Google Meet. Fortare sa någon och jag höll med. Fast det tycker jag inte alls när jag tänker efter. Den här veckan tar ju aldrig slut... Så mycket jobb det är med distansundervisning! För att det ska bli bra. Det tar sjukt mycket tid att göra material till lektionerna, inte minst att skriva matematik i dokument eller presentationer som verkligen är tidskrävande. Får nog pröva någon annan lösning om vi ska hålla på med det här hela våren. Digital whiteboard kanske. 

Det har inte blivit så mycket fågelskådande, men några kortare turer har ändå hunnits med. I tisdags morse var jag tillsammans med en kollega (åkte varsin bil...) på den gamla torvbrytningsmossen som delas med Småland. 3-4 orrtuppar hördes (jag såg en av dem) och lika roligt var en ljungpipares lockläte. Ny art för mig i kommunen! Kallt, -8 grader, men det var en härlig morgon. Vi stannade till vid vår förnämsta lomsjö på vägen hem innan det var dags att sätta sig vid datorn för dagens första lektion. Ropande storlommar är nästan det bästa på våren!

Idag har det varit ruggigt. Blåst och regn. Då måste man förstås spana av sjön. Det brukar alltid ge något. Visst! Snatterandspar, en bläsand och en sjöorre. Kan man kanske komma upp i hundra arter i helgen?