måndag 27 april 2020

Strix aluco

Igår besökte vi vår gamla tjäderskog på kvällen för att se om det skulle flyga in några tuppar i skymningen. Inte en fågel. Sorgligt. Jag tycker skogen här är helt förstörd och det har såklart bidragit. För ca 15 år sedan kunde vi konstatera 4 tuppar, men högst troligt var där 5. För inte så många år sedan var där åtminstone 1-2. Men nu är de också borta... 

Jag satte mig ute på en liten ö ute i mossen och det var nostalgiskt att vara tillbaka. Har suttit där, lutad mot en tall, och haft en spelande tupp i samma träd och en i en annan talldunge bredvid. Det får man nog inte vara med om igen i den här kommunen. Trast- och rödhakesång, morkulledrag, ropande kattuggla och tranor. En orre spelade ute på myren klockan 21.30. De är verkligen igång hela dygnet nu. En rackelhane har setts på lokalen och den borde man ju försöka leta upp någon dag. Jag hittade ut ur skogen med hjälp av pannlampan. Det var svårare förr utan kalhyggena. Jag har gått vilse mer än en gång. Trivsamt prat med de andra tjäderlyssnarna när vi återsamlades vid bilarna 22.30.

Den här helgen har jag bara lyckats fotografera en kattuggla (hittade inte ungarna) och en större hackspett som jag vågar visa. Gott om misslyckade bilder på orrar, brun kärrhök, trädlärka, göktyta m.m m.m. 

Idag är det årsdagen för när pappa lämnade oss. Att det redan gått ett år... Jag tänker på honom varje dag. Helgen för ett år sedan har spelats upp i mitt huvud särskilt många gånger de senaste dagarna. Det gör ont.

2 kommentarer:

Enallagma sa...

Det måste vara tungt. Tiden går och världen låtsas som om allt är sej likt. Fast inget är detsamma. Inte lätt att leva med. Kram på dej!

We are paying it forward sa...

Kram! <3

/Magda