tisdag 7 april 2020

Vamos Mal, Ah No!

Ända sedan jag hörde Dias de Blues för första gången har jag velat skaffa Opus Alfa till samlingen. Det tog bara 20 år att komma till skott... Got to Hurry i Stockholm hade ett exemplar av World in Sound-utgåvan som gavs ut 2001 och jag slog till. Opus Alfa från Uruguay är alltså bandet som bytte namn till Dias de Blues när sångaren Jesús Figueroa och keyboardisten och violinisten Atilano Losada lämnade. Opus Alfa är en platta som har allt från den råaste blues och hendrixpsych till smäktande folkballader. Allt av absolut bästa märke och med suveränt musicerande. Gitarristen Daniel Bertolone spelar med ett sound och en nerv som man skulle kunna kan döda för (och vem älskar inte historier som den om att han inte hade råd att köpa en egen gitarr utan spelade på en lånad), basisten Jorge Barral låter som Jack Bruce och trummisen Jorge Graf är härligt slamrig och snortajt. Jesús Figueroa påminner ibland om Michal Prokop i tjeckiska Framus Five. Plattan inleds med den lugna Blues de mi Ciudad och det är aningen udda när de har stänkare som Vamos Mal, Ah No! och Calma De Un Dia på repertoaren, men när skivan nu snurrat ett antal gånger de senaste fem veckorna, så är det helt i sin ordning. B-sidan vassare än a-sidan tror jag. Topp 10 från Sydamerika! Originalet kom 1972.


Inga kommentarer: