lördag 30 maj 2020

En sådan vår

En kollega tyckte att jag inte drabbats så hårt av corona-krisen. Du kan fortfarande köpa vinylskivor och du kan vara ute och titta på fåglar. Det är ju faktiskt sant! Två intressen som covid-19 inte rått på. Om man inte vill åka ut i världen och se på fåglar då förstås...

Idag har jag suttit i princip stilla på den fina platsen på bilden i 3,5 timme. Lite mygg, men annars mer än uthärdligt. Upptäckten av en häckning av x är nog bland det häftigaste jag varit med om som skådare. Jag vågar inte yppa ett ord, inte ens här på obskyra bloggen... Fick in bivråk idag också. Synd att jag inte hade kameran framme. Vi satt ute och fikade hos mamma när den kretsade lågt över tomten. Nåja. Det lär komma fler tillfällen. 135 kommunarter i år. 2008 såg jag 146. Det borde vara möjligt att slå det gamla rekordet, även om jag missat förfärligt många änder...

När det gäller vinylskivor så är Slowgold Aska bäst just nu. Måste nog köpa fler plattor med den produktiva Amanda Werne. Jag har Glömska och Drömmar sedan tidigare, men Aska är den första som jag spelar om och om igen. Särskilt de två sista spåren En Sådan Vår och Ett Regn har fastnat. Playground Music Scandinavia 2020.

Att gå på konserter är däremot ett intresse som fått stryka på foten. När det här är över - och om jag fortfarande är i livet - så ska jag gå och se Slowgold.


söndag 24 maj 2020

Sturnus vulgaris

Så var ledigheten redan över. Jag har mest varit ute i naturen och då framför allt skådat fåglar. Nu har de flesta anlänt. Eller alla t.o.m. Har inte sett någon bivråk ännu, men nattskärra i torsdags, lärkfalk, grå flugsnappare och härmsångare i fredags och törnskata igår. Den här veckan har jag dock bommat rosenfink och sävsångare. Tungt. Har ingen av dem i kommunen...

I morse besökte jag åter torvbrytningsmossen för att se vad som hände där. Inget gömsle (för då måste man vara där mitt i natten...), utan jag stod på behörigt avstånd med tubkikaren mellan kl. 05.15-06.45. Sex orrtuppar kunde jag se, men där är väl åtminstone en till, vilket jag tidigare konstaterat. 

När en höna gjorde entré på arenan kom tupparna igång. Hon verkade dock ganska likgiltig och jag såg inte heller någon parning. Tuppen närmast henne gjorde sitt bästa för att verka intressant och två andra uppe på banvallen pyschade, hoppade och slogs lite, men allt verkade vara förgäves.

Trädlärkan var kvar och sjöng i princip hela tiden. Trana, mindre strandpipare, tofsvipa, gök och buskskvätta. Där är en del fågel trots oväsendet från E4:an. En sjöorre rastade i sjön. Sent.

Veckans antiklimax var torsdagsmorgonen. Soligt och varmt och jag tänkte att det skulle bli perfekt för sandflodtrollsländorna. Jag var där två gånger under dagen, men det kom inte upp några larver. Var det redan över? Hittade en handfull tomma exuvier, men de var inte många fler än de jag hade på måndagskvällen. Det brukar förvandlas betydligt fler. Jag har ingen bra förklaring.

lördag 23 maj 2020

You're Still A Part Of Me

Så har jag äntligen fått in Swamp med schweiziska Krokodil till skivsamlingen. När man har den första och tredje skivan med ett band och saknar den andra kan man ju lätt ligga sömnlös om nätterna, oavsett plattans rykte... Jag var nära att köpa den på mässan i Hova 2016. Efter att ha studerat skivan och känt på den en stund satte jag ner den i backen igen och stod och funderade, för jag hade redan bränt alldeles för mycket pengar. Då kom det en snubbe och bläddrade igenom handlarens rarrisar och han drog nästan genast upp Swamp och lade den åt sidan. Stoppa genast tillbaka den, stod jag och tänkte, men det gjorde han inte. Har för mig att den var prisad 2500 kronor, men han fick den kanske något lite billigare. Nåja. Nu har jag de tre första. Vet inte om jag bryr mig om några fler...

Idag har de genomlyssnats i en följd. Första skivan är den bluesigaste och kanske den som jag gillar mest. De öppnar med en cover på Morning Dew (varför gjorde alla den?), vilken jag nog kunde ha varit utan, men när de drar igång You're Still A Part Of Me så vet man att det här är en cool skiva. Enkelt och stöddigt bluesriffande med sitar, fiol och munspel är aldrig fel. All Alone är också fin. Wasting time, drinking wine, all alone, getting stoned. Lyrik på hög nivå! Gitarrsoundet är grymt, synd bara att de inte drog ut på solot lite längre... Plattan är i princip bra psykedelisk blues rakt igenom. Ibland tänker jag på Groundhogs, någon annan gång på Nick Picketts John Dummer's Famous Music Band eller Aynsley Dunbar's Retaliation. Fin vinyl, med endast några varv med småknäpp på sista spåret. Omslaget något gulnat och med lite laminatsläpp. Det får man leva med. Liberty 1969. 



Swamp inleder lovande med Get Your Personality Together i lite samma stil som debuten. Psychedelic blues i.e. Släpig och stenad sång. Ännu bättre är Light Of Day. Skön progressive med flöjt, fiol och munspel. Att Krokodil etiketteras kraut är oftast obegripligt, men den här låten ger faktiskt vissa krautrockvibbar. Visst låter de lite som Out of Focus i denna? Annars är Swamp mestadels soft progressive och de bluesiga elementen är nedtonade. Den får mig att tänka på Cuby & Blizzards när de lämnade bluesen och började spela progressiv rock, även om de generellt sett var något hårdare. Plattan är behaglig och njutbar, men ändå ingen riktig höjdare. Vinylen i toppskick. Inte ett knäpp! Det tunna, olaminerade omslaget har ring wear förstås (mest på baksidan av konvolutet), men det har de nog alltid. Final upgrade som de brukar säga... Liberty 1970. 



Det är bara någon månad sedan jag spelade igenom An Invisible World Revealed och jag hade även med den på den sista skivspelarkvällen. Här har de hittat helt rätt. Nu är det blues möter psykedelia och space rock. Flummig och bra rakt igenom. Bättre än Swamp och den mest originella av de tre. Bäst ljud och de har verkligen varit kreativa och haft roligt i studion. Alla effekter måste testas! Mellontron har dessutom gjort entré i bandets sound. Det är nog ganska jämnt skägg mellan Krokodil och An Invisible World Revealed. Debuten är avskalad och rå, den senare mera sofistikerad. Vinylen i absolut toppskick. Det tunna olaminerade omslaget något lite slitet, men förmodligen är det svårt att uppgradera även denna. United Artists Records 1971.



Härligt att ha de tre första Krokodil i original och dessutom i grymt bra skick! Tur att jag köpte Krokodil för 15-20 år sedan och An Invisible World Revealed för 12 år sedan. Ska man införskaffa dem idag, i skick som mina, så får man nog hosta upp med nästan 10000 svenska złoty... Alla tre har fantastiska bandfoton i uppviket. Bara de är värda att se!

måndag 18 maj 2020

Gomphus vulgatissimus

Det blev en tur till sandflodtrollsländorna efter jobbet. Hittade inga sländor på kanalens södra sida, men upptäckte två på den norra med hjälp av kikaren. Efter att tagit mig över på andra sidan sågs till slut 12 sländor som inte hade lämnat och ytterligare några exuvier.

Gissar att samtliga suttit där sedan morgonen. Det går långsamt att bli klara när det är kallt och molnigt. De flesta satt lågt i gräset, men några hade valt ett träd. Väldigt begränsat område och det är alltid på samma avsnitt av ån som det börjar. Efter någon dag brukar de dyka upp längre in i kanalen också.

Om det inte regnar imorgon bitti får det bli en sväng till. Det är när larverna kryper upp och själva förvandlingen som är mest spännande att titta på. Fast de är rätt snygga strax innan de ska flyga iväg också...

söndag 17 maj 2020

Strix aluco II

Det var den här veckan. Slavar på med distansundervisningen. Försöker komma ut och skåda lite när jag hinner och vädret tillåter. Spelar några skivor om dagen. Handlar till min mamma och är hemma hos henne en stund de flesta dagarna.

Igår deltog vi i Tag plats. I fyra timmar, sedan gav vi genomfrusna upp. Det blåste och regnade och det gick riktigt trögt med fåglarna. En havsörn höll oss någorlunda intresserade ett tag, men annars hände inte så mycket. 

I morse fågelguidade jag i grannkommunen. Vädret var uthärdligt även om det blåste som vanligt. Vi såg och hörde de vanliga arterna och avslutade snyggt med en kattugglekull. Efter exkursionen åkte jag för att se om sandflodtrollsländorna kommit igång och minsann hittade jag en individ i samma grästuva som de första brukar ses. De måste nog upp ur vattnet nu trots det bistra vädret. Hoppas jag kan hinna dit någon dag i veckan, för det brukar inte vara i så många dagar. 

Annars har jag inte engagerat mig i trollsländorna hittills. Det blev en liten tur i fredags och då såg jag några av de vanliga tidiga arterna. Det mesta är rätt trist. Jag får tvinga mig till det allt just nu och jag är oändligt trött hela tiden. 

lördag 16 maj 2020

Reflections

Idag har mina Catapilla-skivor avnjutits. De återkommer jag ofta till. Jag hade ett fint amerikanskt vertigooriginal av den första en gång i tiden (80-tal), men den rök i ett byte mot Frees Tons of Sobs. Jag får hålla till godo med mina Akarma-pressningar. Catapilla är verkligen helt unika med sin jazzprogg och med den oefterhärmliga Anna Meek i spetsen. Hon är nog svårsmält för många, men jag älskar henne. Jag skulle velat vara med när hennes skönsjungande syster Jo lämnat bandet och Anna kommer till audition för den lediga platsen vid mikrofonen. Hon visste inte att det var systerns gamla gäng och bandet var lika ovetande, även om de tyckte hon såg bekant ut på något sätt. De måste tappat hakan när Anna började sjunga!

På debuten är Anna Meek helt från vettet. Hon wailar, morrar och tjuter. Det låter verkligen mörkt och galet. Evil jazz-rock i.e. På Changes har hon lugnat sig något. Jag gillar båda plattorna lika mycket. Jag är dock särskilt förtjust i den suggestiva Reflections från Changes. Saxofon med wah-wah är underskattat! Plattorna kom i original ut 1971 respektive 1972.


Jag har också lyssnat igenom Flied Egg Dr. Siegel's Fried Egg Shooting Machine. Japansk hårdrock/progressive från 1971. Den har sina stunder. Det låter mycket Uriah Heep och Deep Purple. Inget original av denna heller, fast den är fullt möjlig, utan en fulpress från Phoenix Records.


Det är ett och ett halvt år sedan vi såg Pretty Things på deras sista turné på Folk och Rock i Malmö. Phil May var i högform och det var verkligen en höjdarkväll. Igår gick han bort. 75 år. Det var inte coronarelaterat utan komplikationer efter en höftoperation.

R.I.P.

fredag 15 maj 2020

In Time

Jag har plockat in de två första Aquelarre-plattorna. Efter att Almendra splittrades fick basisten och sångaren Emilio Del Guercio och trummisen Rodolfo Garcia med sig Héctor Starc på gitarr och Hugo Gonzalez Neira på keyboard och bildade Aquelarre. De kanske inte är lika bra som Pescado Rabioso, men väl i klass med Color Humano. Älskar de här argentinska banden!!! 

Har lyssnat igenom dem 6-7 gånger vardera. Den första är nog något tyngre och flummigare och Candiles mera progressive, men de är ganska jämnbra. Utgivna på Trova 1972 respektive 1973. Inte helt nöjd med skicket på debuten, men jag får väl leva med några smårepor som hörs lite grann ibland. Omslagen, båda gate-fold, är acceptabla.



En tredje skiva som snurrat många gånger i veckan är en samling med Pentangle. Anthology utgiven 1978. Det här var ett band som det pratades mycket om bland några kompisar på 1980-talet. Jag gick inte igång på de brittiska folkrockbanden så mycket då, så de har lite gått mig förbi. Vet inte när jag köpt denna samling, men det är roligt att upptäcka, eller äntligen förstå, sådana här fantastiska band i skivsamlingen. Deras jazziga låtar är fantastiska och Bert Jansch och John Renbourn är obeskrivligt bra gitarrister! Jag måste verkligen skaffa en del tidiga Pentangle-skivor...

söndag 10 maj 2020

Worried Life Blues

Insect Trust är en synnerligen varierad skiva. Bluegrass, jazz med saxofon, klarinett och piccolaflöjt, blues, country, folkmusik och folkrock. Allt framfört av väldigt skickliga musiker. Sångerskan Nancy Jefferies har en suverän röst. Insect Trust är som ett amerikanskt Fairport Convention på något sätt. Släpptes 1968 på Capitol Records. Jag har en nypress från Phoenix Records gjord 2008. Den är inte alls omöjlig i original.


The Blues Magoos Psychedelic Lollipop är väl mer garage än psykedelia kanske, men den är ändå en riktigt habil skiva. De gör en helt okej version av Tobacco Road (och som hamnade på samlingen Nuggets), men mitt favoritspår är Worried Life Blues. Mercury 1966.  


Fick köpt The Growing Concern av T efter sista skivspelarkvällen i den gamla ateljén. Jag fick den för 2000 kr och det var förstås billigt, då den är i absolut toppskick. Gillar den inte så mycket, så det var nog ett tokigt köp, men det är alltid frestande med rariteter... Inledande covern på The Hollies Hard, Hard Year är magisk och den får väl vara värd hela skivan... Mainstream Records 1968.

lördag 9 maj 2020

Friend of Mine

J.B. Huttos Slidewinder har idag lyssnats igenom två gånger. Den har sina stunder, men generellt sett spelar basisten helt uppåt väggarna och dessutom ostämt. Skitig blues som är skränig och t.o.m. out of tune kan falla väl ut, men här blir det snarare tragikomiskt. Några år senare, när Hound Dog Taylor dog, så tog Hutto över hans band The Houserockers. Inte undra på det... Too Late ger lite John Lee Hooker-vibbar och det är nog den bästa låten. Delmark Records 1973.


Jag tror att jag lyssnade igenom Morning s/t en gång när jag köpte den för snart tio år sedan. Därefter har den stått ospelad. Det verkar som ganska många gillar plattan, men jag tycker inte den är så märkvärdig. Bäst är den psykedeliska Sleepy Eyes. I And I’m Gone jammar de loss och visar att de är riktigt bra musiker. Det skulle ha varit mer av den varan... Roll 'Em Down är också okej. Snyggt omslag. Vault 1970.


Little Miltons Friend of Mine återvänder jag ofta till på grund av titellåten. Jag kan gå igång på soulfunkigt 70-tal, men då ska det låta som just Friend of Mine (Bring It On Back är i samma stil, men är inte riktigt lika bra) och inte som övrigt på skivan. Det är för cheesy för min smak. De två bluesspåren är hyggliga, men inte mer. Friend of Mine är verkligen en favoritlåt och som alltid får mig på lite bättre humör! Little Milton var en grym sångare och The Haywood Singers lyfter låten ytterligare. Synd bara att den tonas ner. Glades 1976. 

Friend of Mine

R.I.P Little Richard, Kristina Lugn, Signe, Kalle.

fredag 8 maj 2020

Bortglömda skivor i min samling XXXIV

Äntligen fredag! Jag har jobbat långt mer än min arbetstid på 45 timmar. Det finns saker att göra från morgon till kväll och jag blir aldrig helt klar med någonting. Hopplöst... 

Hursomhelst. Jag har en svår Fleetwood Mac-period. Skivan som snurrat flest gånger de senaste dagarna är en b-utgåva som heter Greatest Hits Live. Jag minns inte när och var jag har köpt den, men förmodligen ungefär när den släpptes 1988. Den är i princip rakt igenom fantastisk! Hittar inget om varifrån dessa livespår är inspelade, men det kan kvitta. De finns högst troligt på många utgivningar. Kanske är det samma som Live in Boston? The Green Manalishi (With The Two Prong Crown) är 16:20 lång. Jag bjuder på en sjuminutersversion från Sverige 1970. Denna upplaga av Fleetwood Mac med tre gitarrister, Peter Green, Jeremy Spencer och Danny Kirwan,  slår det mesta!

söndag 3 maj 2020

Regulus ignicapilla

Gick en av mina gamla hemmarundor. När jag passerade förbi dammarna lyfte två havsörnar. Det visade sig att de suttit och ätit på en grågås på en av småöarna. Bredvid låg en äggkull som föreföll vara hel. Det hela kändes väldigt märkligt. Inte kan de väl slå en gås där inne i skogen?

Hela rundan gick jag och funderade. När jag passerade där igen gick jag fram och kikade lite noggrannare. Nu såg jag två gäss till. Dessa låg och flöt i vattnet och var inte plockade, men de hade definitivt legat där ett tag. Nu började det klarna. Gässen hade skjutits. På sin häckplats! Jag får så småningom tag på min släkting. Han kände sig klart påkommen och gjorde bort sig totalt, men hävdade att det var skyddsjakt på dem året om och att de måste bort. 

- Skyddsjakt, då måste de väl allvarligt skada någon gröda? 
- Vi har vall på hela fastigheten... 
- Som inte skördas utan används som betesmark! En gröda är något som skördas. 
- 40 grågäss äter lika mycket som en ko eller en häst.

Total respektlöshet mot natur och djur är denna min släkts utmärkande kännetecken. Naturen är till för att tuktas och för att tjäna pengar på. Det är det enda som räknas. Att inte ens bemöda sig att samla in de skjutna fåglarna. Där låg de och flöt i dammen. Fy fan alltså! Här är väldigt mycket gäss och jag kan gå med på att de jagas under jakttid, men att de ska skjutas på sin häckplats och att försvara sig med kryphålet skyddsjakt är direkt pinsamt. Antingen är det just snålheten för att de betar en del av hästarnas gräs, eller är det för att det helt enkelt är kul att skjuta på djur.

Jag googlade om skyddsjakt på gäss och det skulle jag inte ha gjort. Jag hamnade på olika jaktdiskussionssidor och det var sida upp och sida ner med olika tips på hur man skulle få panga på dem när lusten infinner sig. Inte en vettig person i någon tråd. En hade sådan abstinens från dödandet att han skulle ut en sväng med luftgeväret mitt i diskussionen. 

Dagens enda nya art blev en brandkronad kungsfågel. 

lördag 2 maj 2020

Cuculus canorus

Jag hade först tänkt att åka ut till kusten för att kanske se något annat än vad som bjuds här, men när jag vaknade tidigare än jag hade tänkt, så blev det ännu en myrtur på hemmaplan. Härlig morgon med ljuvlig fågelkonsert. Den ensamma orrtuppen bubblade på medan jag gick ut till jakttornet. Den måste dock ha noterat min ankomst då den tystnade strax innan jag var framme. En kvart senare hördes den längre norrut. Annars var det trastarna, rödhakarna och trädpiplärkorna som dominerade. Årets första gök var också flitig. Skogsduvans monotona hoande hördes från flera håll. Tranor, buskskvätta, ängspiplärka... En flock med vitkindade gäss blev det andra kommunårskrysset för dagen. 

På eftermiddagen åkte jag upp till sjön. Säkert 500 svalor jagade fram och åter. Mellan regnskurarna gick jag igenom dem noggrant och efter 1,5 timme hittade jag till slut en backsvala (såg sedan minst två till i norra delen av sjön). En gammal havsörn satt länge i en talltopp ute på en av öarna. Den blev ständigt attackerad av kråkor och fiskmåsar. Fyra storlomspar. Årets första fisktärna, men ingen lärkfalk...

Det borde såklart vara rimligt att hitta de första trollsländorna nu, men jag fokuserar på fågelskådningen än så länge. Det hade varit roligt att få in något mera exklusivt för kommunen som dvärgmås eller svarttärna - kanske någon vadare - så det är väl bara att fortsätta nöta på antar jag.

fredag 1 maj 2020

Tringa glareola

Inte det roligaste vädret, men nya fågelarter trillar in om man bara ger sig ut. Jag hade tänkt leta efter tjäder, men kom istället på att jag skulle se om grönbenorna fanns på plats på gränsmyren till Småland. Det gjorde de. Dessutom bubblade en orrtupp på mitt på eftermiddagen. 

Några nya arter i veckan har det blivit. Törnsångare, tjäder, buskskvätta, ärtsångare, grönsångare, rörsångare och nämnda grönbena. 118 arter nu. Tjädern var en tam höna i en trädgård. En fågel som dykt upp där tre år i följd. Det blir så när de inte hittar några lekar med tuppar. Sorgligt. 

Trist och deprimerande valborg och första maj. Jag borde ha hängt med på exkursionen idag. Det är nog inte hälsosamt att vara så här isolerad. Jag spelar några skivor ibland, men lusten är ganska låg. Senast snurrade skiva är Then Play On med Fleetwood Mac. Den lagade jag mat till.