fredag 31 juli 2020

Myrmarker

I onsdags bestämde jag mig för att gå 10 km-leden vid Fräkensjömyrarna på gränsen mellan Värmland och Dalarna. Det regnade ganska rejält ett par tre gånger och det var betydligt mera ansträngande än vad jag hade föreställt mig. Jag trodde aldrig jag skulle komma tillbaka till bilen. Helt slut! Jag hade ingen mat med mig (tänkte att 10 km inte skulle vara så märkvärdigt), men jag åt mig halvmätt på hjortron (massor) och blåbär.

Väldigt intressant myrkomplex och med större eller mindre öar av moränryggar, där skogen inte sällan hade en urskogsliknande karaktär. Det fanns oftast spänger ute på myrarna. De låg dock under mörkt vatten vilket gjorde att jag försiktigt fick känna mig fram. 10 km på myr - och även i övrigt ganska oländig terräng - var, som sagts, mer än min usla kondition klarade av...

Här ska finnas smålom, gluttsnäppa, grönbena, tjäder, tretåig hackspett och slaguggla. Jag såg en tjäderskit och några slaguggleholkar, men det var de enda spåren av dessa fåglar. För sent för flera av dem helt enkelt, eller är de tysta. Fick nöja mig med piplärkor, berg- och bofink, flera tofsmesar och till slut en tornfalk. Riktigt sugen på att åka dit tidigt på våren nästa år för hackspettar och ugglor.

I juli förra året naturvårdsbrände man totalt 60 ha tallskog i reservatet. Just dessa områden var påverkade av skogsbruk, så det kommer öka naturvärdena ytterligare. T hade varit där och filmat och hon beskrev det som ett inferno. Fattar inte hur de klarar av att kontrollera så stora bränder. De närmaste åren blir nog intressanta. 

Perisoreus infaustus

Även om det var förfärligt mycket folk på Fulufjället, så var det fint att komma dit igen. Vi valde att inte gå in till vattenfallet - för trångt i dessa coronatider - utan gick direkt upp på berget. Det var till en början ganska blåsigt, men solen sken och det var varmt i luften. I fågelväg var det mest ängspiplärkor som noterades. En pilgrimsfalk, en stenskvätta, några gulärlor och lövsångare. Det var nog allt. Vi gick och tittade på Old Tjikko. Världens äldsta kända individuella trädklon. 9550 år enligt Wikipedia. Det gjorde jag inte förra gången jag var där. Av någon outgrundlig anledning. 

Det dröjde en stund, men till slut fick vi se lavskrika vid Naturrum. Ett par med två ungar. De var ganska rörliga och jag hade svårt att få till några bilder. Jag var dock envis och till slut fick jag fotograferat en av dem. Man kan bara älska lavskrikor! 

torsdag 30 juli 2020

Hack og söll

Hemma från min lilla tripp till Värmland och Dalarna. Varit hos S och T på Sollerön, en dagstur till Fulufjället och två dagar hos O och T i Dragsjöberg i Värmland. Blandat väder. Riktigt fina dagar på Sollerön - framför allt prickade vi in en bra dag i fjällen - regnigt i Värmland. Idag sken solen igen och jag borde kanske stannat någon dag till... 

Det har varit väldigt trevligt på alla sätt och vis. Har fågelskådat en del, men det blev inte några märkvärdiga arter direkt. Det är mestadels väldigt tyst i skogen... Nästa vår ska jag nog satsa på att komma upp någon gång i mars, eller tidigt i april. Nu vet jag var jag ska lyssna efter slaguggla...

fredag 17 juli 2020

Somatochlora arctica

Semestern bara rusar förbi. Jag kan inte på något sätt förstå att jag redan haft fem veckor. Det känns som två. Jag måste göra något mera minnesvärt de sista tre. Nåja. Besök från Dalarna i förrgår. Vi ruckade lite på coronarestriktionerna och åkte ut i samma bil i det småregniga vädret för att kanske se några fåglar. Det var tämligen dött och jag minns knappt ens vad vi såg. 

En riktigt välsmakande middag på Stationen och några timmars skivspelande och lite prat hann vi också med. Om inte ryggen sätter stopp för att ge mig av på måndag, så blir det Dalarna och då ses vi igen. Det hade varit kul med åtminstone en liten fjälltur. Det verkar som att det går ganska bra att promenera och det känner jag igen från gamla skov. Ligga på rygg eller gå. Inte sitta, inte stå. 

Igår blev det dvärgmås och hornuggla på kommunårslistan. Dvärgmås är blott det andra fyndet i kommunen. Det första stod jag för och det är från 2007. Då en 2K-fågel, nu två adulta. Den är säkert förbisedd, men inte mindre roligt för det. 

Idag blev det bland annat en liten myrtur, och på vår egen fastighet, kunde jag notera tre mindre glanstrollsländor. En lät sig fotograferas, men bilderna blev småtrista. Fotograferade därefter lite kryp i biparadiset och såg några kungstrollsländor i ån. 

Nästan läst ut Anders Bjärvalls Nyfiken på fåglar - axplock ur dagböcker under 65 år

måndag 13 juli 2020

Woman Leave Me Alone

I lördags var jag på Kullaberg och vandrade med gamla kollegorna D och V. Härlig tur och alltid kul att träffa dem. Vi hade tänkt att avsluta med räkmacka i Mölle, men det var knökfullt på restaurangerna, så det blev inget med det. 

Jag fick gjort några ärenden på vägen dit. Hämtade Skånska Mord-whiskeys hos T i M-Ljungby, beställde en ny soffa på Mio i Ä-holm och var sedan inom M:s skivaffär och köpte två vinyler.

Otis Spann Take me back home en av dem. A-sidan inspelad i London 1964 av Mike Vernon. Medverkar gör bl.a. Muddy Waters, Eric Clapton och Jimmy Page. B-sidan inspelad i New York 1960 av Val Wilmer. Robert Lockwood Jr på gitarr och St. Louise Jimmy Oden på sång på två spår. Inte en dålig låt, men jag fastnade mest för Woman Leave Me Alone från New York-sessionen. Deppig och fin. Utgiven 1984 på Black Magic Records.

fredag 10 juli 2020

Bortglömda skivor i min samling XXXV

De två skivorna med Jukin' Bone har nog inte varit framme på 10 år. De är inte alls tokiga, även om här kanske inte finns något revolutionerande. Fredagspartymusik. Inte för att det är så mycket partajande denna covid-19-sommar, men ändå... Det är amerikansk boogie-, blues- och hårdrock, någonstans mellan Blue Cheer, Bob Seger och Aerosmith. Stöddiga riff, bra gitarrer och en entusiastisk sångare. De betraktas nog som utfyllnadsplattor från tiden, men båda skivorna har några riktiga stänkare och förtjänar sina platser i hyllan. 

Från debuten Whiskey Woman gillar jag nog mest den Bo Didley-doftande öppningslåten Jungle Fever. Från Way Down East väljer jag den flummiga (musiken...) Mojo Conqueroo, som nästan ger lite Savoy Brown-vibbar. Båda skivorna på RCA och utgivna som dynaflex. Det finns olika åsikter om dynaflex. Jag tycker att de oftast låter bra och dessa är inget undantag. Helt brus- och knasterfria. Båda utgivna 1972.


Mr. Mudd & Mr. Gold

En Townes Van Zandt ‎till har hittat till skivsamlingen. Nämligen Live At The Old Quarter, Houston, Texas. Inspelad 1973, släppt 1977. Townes ensam med sin gitarr. Uppsluppen stämning och många fina versioner av hans bästa låtar samt några covers (Cocaine Blues, Nine Pound Hammer och Who Do You Love). Ibland drar Townes något skämt mellan låtarna. Trevlig att texterna till allt eget finns i uppviket. Skivorna som nya, omslaget med liten cut-out och ring wear. 2-LP, brown (wrapping paper) inner sleeves with "stamp" Tomato 12" Quality Produce. 


torsdag 9 juli 2020

Platycnemis pennipes

Idag blev det en tur till en myr i grannkommunen Hässleholm. Bröna myr, på gränsen till Småland. Här fanns under Skånsk fågelatlas II 2003-2009 det kanske sista häckande paret av ljungpipare i Skåne. I atlasen står det att arten hittades i blott en ruta och att kriteriet blev det lägsta - möjlig häckning. Jag skulle dock våga säga att den säkert häckade. Jag rapporterade den två gånger 2005 och jag vill minnas att jag såg en fågel på bo, även om jag valde kriteriet 1 par med permanent revir när jag rapporterade det andra besöket. 2008 rapporterade E och jag ett par i lämplig häckbiotop och det är nog senast jag var där.

Nu fanns där inga ljungpipare. Jag stapplade mig, med en riktigt dålig rygg, en bra bit ut på myren och stannade där en timme. Jag var ganska nära platsen där de hade boet 2005 (eller om det var 2008). Precis på gränsen Skåne-Småland. Förutom en buskskvättefamilj och några ängspiplärkor var det helt tyst. Så snabbt man glömmer en plats! Nu ser förvisso många myrar snarlika ut, men jag hade helt glömt bort lokalen. Så småningom kopplade neuronerna och jag började minnas och kände ganska säkert igen några av tallöarna.

Därefter åkte jag till kvarnen i Gundrastorp. Där var jag i samband med ett trollsländeläger 2013. Efter lite letande hittade jag ett tiotal flodflicksländor och det var ju kul. Avslutade denna lilla utflykt med att äta lunch på indisk restaurang i Vittsjö.

På vägen hem blev det ett besök vid vår stora lomsjö. Inga lommar syntes till, men jag hittade två lärkfalkar med tuben långt borta på andra sidan sjön. Nu var ryggen helt slut och det var med stora svårigheter som jag kom in i bilen igen. Ryggskott deluxe. Jag som skulle ut och tälta... Måste nog få tag i en kiropraktor imorgon, även om jag inte är så sugen på att besöka vården i coronatider. Misär.

tisdag 7 juli 2020

Ondska

Det är deprimerande att se hur hårt man går fram i skogsbruket. Kalhyggesbruket verkar vara det enda möjliga och såren efter att maskinerna gjort sitt är fruktansvärda. Sedan markberedning på det och återplantering med viltbehandlad gran förstås. Det går inte att gå fram i dessa marker. Jag förstår att vi har många likåldriga granskogar som är avverkningsmogna och att det därför är mycket som skördas samtidigt, men det måste gå att få till en förändring. 

När jag ser de värsta kalhyggena ser jag ondska. Det kan inte finnas någon som helst känsla för naturen kvar. Allt som går att göra om till pengar måste exploateras. Sverige är inget skogsrikt land. Det är en myt. Vi har snart ingen skog kvar! 

Jag försöker trösta mig med de få misskötta hektaren som finns kvar här och var i kommunen. När jag går över lågor, när levande träd av alla de slag är olikåldriga och trängs med döda träd, då händer det något inom mig. Det är berättelsen om skogen som ett rikt ekosystem som får livsandarna och fantasin att vakna, som gör mig nyfiken, som får mig att känna samhörighet. Vördnad. 

Dessa skogar finns vanligtvis i myrarnas kantzoner eller som små öar ute i myrarna. De har inget skydd och är nog snart borta. Vägar dras fram. Sakta men säkert ska allt ner. Allt.

Finns det något hopp? Kanske. Nu när träd angripna av granbarkborre plockas bort för att skydda frisk gran, så talas det faktiskt om att återplantera med andra trädslag. Den nya rödlistan. Markskoningsgaranti. 

onsdag 1 juli 2020

Panurus biarmicus

Efter några timmar i skogen (hittade en sparvhök på bo och det är ju inte varje dag...) och koll av våra största två sjöar, så avslutade jag lite förstrött med hemmasjön. Satt i bilen och tittade på skrattmåsarna och alla svalor. Två vråkar på långt håll. Skäggdopping. En förbiflygande fisktärna. Inget särskilt upphetsande med andra ord. Plötsligt hör jag, ett förvisso bekant läte, men inget man ska höra här, skäggmes! Jag fick strax korn på två juvenila fåglar. Var kom dessa ifrån? Inga vuxna fåglar syntes till. De kan väl ändå inte ha häckat här och undgått oss alla? Det är blott det tredje fyndet i kommunen! Hann ta några kassa bilder innan de försvann till nästa vassrugge...

Håvade in en kaja med stora gäddhåven i mammas hönshus. Det var lite dramatiskt, men det gick ändå förhållandevis bra. De hittar alltid något sätt att ta sig in till läckerheterna...