måndag 4 januari 2021

35

35 år sedan Phil Lynott gick bort. Hans dödsdag sörjde T och jag för två år sedan i Guatemala och förra året i Bulgarien med att spela Thin Lizzy och dricka fulsprit. Vi hade förmodligen gjort detsamma i år, på Jamaica, om det inte varit för pandemin. Sista plattan har fått snurra ikväll. Det var länge sedan den spelades i sin helhet. Trion This is the One, The Sun Goes Down och The Holy War, som följer efter varandra, är riktiga guldkorn och väcker ljuva minnen. Annars är skivan inte så märkvärdig, det är trots allt 80-tal, men Phil Lynott är alltid Phil Lynott. Vertigo. UK. 1983. Förstautgåvan med foldout och bonus 12". Köpt när den släpptes.

This is the One

The Holy War

Inga kommentarer: