fredag 15 januari 2021

Everybody's Gotta Live

Äntligen fredag... Jobbet hindrar verkligen en från att göra viktiga saker som att fågelskåda och att lyssna på vinyl. Den enda skivan som snurrat i veckan är Twenty-Five Views of Worthing. Den köptes 2020, men anlände först i måndags. Tror jag. Eller var det för en vecka sedan? Ett obskyrt band som bara fick en EP ur sig, men Wind Waker Records har sammanställt en LP med fina inspelningar (inklusive EP:n). Väldigt trevlig jazzig progressive i Canterbury-stil. De tidiga inspelningarna från 1972 låter väldigt mycket Caravan. 

En fredag behövs dock lite mer upplyftande heavy psych, så därför har en gammal favorit, Arthur Lees första soloalbum Vindicator, fått snurra hela tre gånger. Love-puritaner kanske inte gillar den, men jag tycker den är fantastisk. Hendrix-psykedelia och nästan rakt igenom suveräna låtar. Arthur Lee sjunger så sjukt coolt och varje gång Charlie Karp levererar ett gitarrsolo så tänker jag att det är precis det här det handlar om. Särskilt b-sidan är oumbärlig. Everybody's Gotta Live kan jag höra femtioelva gånger i följd utan att tröttna. A&M Records. 1972.

Everybody's Gotta Live

He Knows a Lot of Good Women (or Scotty's Song)

Busted Feet

Inga kommentarer: