tisdag 30 mars 2021

Snowblind

Jag blev förstås tvungen att köpa en klart överdriven och svindyr box av Black Sabbaths Vol 4. Deras kokain-album. Som många andra monsterskivor - 1971 är väl året då flest vedertagna klassiker släpptes i genres som jag håller högst, enligt de flesta - firar den 50 år i år. Jag brukar dock envist framhålla 1970 som det bästa året...

- 5 Vinyl LP, Outtakes (newly mixed by Steven Wilson).

- Alternative takes, false-starts and studio dialogue.

- Live in the UK 1973, a complete show from the Vol. 4 tour

- 40-page hardback book

- A band poster

Efter att ha hört originalskivans remix blev jag tvungen att spela mitt Vertigo-original. Dubbelt så hög output på den. Inbillar mig att den dessutom låter bättre. Mera organisk. Nåja. Min 4-page-photo-booklet-inside-gatefold-sleeve sitter inte fast i omslaget. Jag hade ett original en gång i tiden där den gjorde det, men den byttes bort... Hursomhelst, mitt original spelar M- och förutom att bookleten inte sitter fast är även omslaget fint. VG+. 

Det är väl roligt att höra lite andra versioner, false-starts och studiodialoger, men det är långt ifrån oumbärligt material. Fem versioner av Wheels of Confusion är nog lite mer än vad man tål. Dessa är mixade av Porcupine Trees Steven Wilson. Gissar att jag inte kommer spela dem särskilt ofta...

Livekonserten är däremot fin. Här är de i sin prime. Dessa två skivor har dessutom fått ett fold-out-omslag. Tomorrow's Dream, Sweet Leaf, War Pigs, Snowblind, Killing Yourself To Live, Cornucopia, Wicked World (Includes excerpts of: Guitar Solo, Orchid, Into The Void, Sometimes I'm Happy), Supernaut/Drum Solo, Wicked World (Reprise), Embryo, Children Of The Grave och Paranoid. Som jag förstår det är inspelningarna från London's Rainbow Theatre in Finsbury Park och Hard Rock venue i Manchester. 

Som om detta inte var nog, så har jag även en Jugoslavisk Vol 4 från 1975. Ozzy är snarare gul, än orange. PGP RTB, 1975. Gatefold, men det finns ingen booklet och har nog aldrig funnits. Snowblind är Black Sabbaths bästa låt. Det vet ju alla.

Snowblind

Natural Blues

Max Sunyer Jocs Privats är en ganska trevlig instrumental jazzplatta. Ja, Max Sunyer från Tapiman. 1980 är inget år som man traktar efter direkt, men det låter väl som att det lika gärna kunde ha varit inspelat 1975. Inbillar jag mig. Jag har två skivor med Iceberg som är mera jazzfusion. Vackert och smånjutbart och med en doft av medelhavet. Bocaccio Records, 1980. 

Natural Blues

I got to leave this place, leave before I go insane

Neil Merryweather har lämnat jordelivet. En klassisk skiva på våra skivspelarkvällar i K har varit Ivar Avenue Reunion från 1970. Den har varit framme med jämna mellanrum. 

Neil Merryweather, Robin Boers, John Richardson, Charlie Musselwhite, Barry Goldberg och Lynn Carey. Vilket jäkla band! I Fast Train är det Martha Velez Fiends and Angels-klass.

Fast Train

lördag 27 mars 2021

4-1

Det har inte alls trummat på för Rögle den senaste tiden, men idag, i grundseriens sista match, så blev det vinst mot Växjö med 4-1. Därmed slutar de etta, eller (högst troligt) tvåa. Oavsett vilket, den bästa placeringen någonsin. Fantastiskt! Nu blir det en ny paus på två veckor innan kvartsfinal. Ska man våga tro att de kan gå långt i slutspelet? De har ett lag för att vinna SM-guldet om allt faller på plats, men det vågar jag nog ändå inte tro på. 

Everybody Knows

Det är alltid trevligt att få hem skivor på utgivningsdagen. Det brukar faktiskt fungera med Ginza. Igår anlände First Aid Kit Who by Fire  - Live tribute to Leonard Cohen. Limiterad blå vinyl + en dubbelsidig poster + ett signerat kort i LP-format. Columbia, 2021. Dessa två vinylplattor kommer garanterat att snurra hela helgen.

Johanna och Klara Söderberg är alltid övermänskligt bra!!! Jag älskar dem!

Everybody Knows

fredag 26 mars 2021

Dagens lunchmusik VI

One More River to Cross är det tionde studioalbumet med Canned Heat. Det har ett mera polerat och funkigt sound än tidigare plattor (av de jag hört), men skivan har definitivt ändå sina stunder. Det är mestadels covers av bluesklassiker och en blåsorkester är ständigt närvarande. Fito de la Parra på trummor, Henry Vestine på gitarr och Bob Hite på sång och munspel. Atlantic, 1973.

Två lektioner kvar, sedan är det påsklov. Det har jag tänkt ägna åt att inventera våra orrlekar, så nu ska jag ställa om dygnet för mycket tidiga morgnar. Förhoppningsvis blir det lite tid över till insektskursen jag läser på Stockholms Universitet också. Hittills har jag bara deltagit i föreläsningarna, varje onsdag kl. 18.00-20.00. Inte läst en rad och givetvis inte ens påbörjat uppsatsen...

Need me someone

You Am What You Am

torsdag 25 mars 2021

Dagens lunchmusik V

Jag försöker hinna med att lyssna på en skiva i samband med lunch. Eller en skivsida åtminstone. Det är mitt nya projekt. Eller vad man ska kalla det. Dagens lunchplatta blev Guru Guru This is Guru Guru. En samlingsplatta med låtar från Känguru och från Guru Guru. Jag måste verkligen skaffa lite fler tidiga plattor med dessa krautrockpionjärer. 

Det suggestiva riffet i Immer Lustig mellan 1.30 och ca 5 min är svårslagetMani Neumeier och Uli Triptes står för det stabila kompet och Ax Genrich för de psykedeliska gitarrsolona. Låten är 15 minuter, så den innehåller förstås också en del svårlyssnade partier som sig bör... De har verkligen ett helt unikt sound. Metronome/Brain, 1973. 

Immer Lustig

tisdag 23 mars 2021

Dagens lunchmusik IV

Till dagens lunch blir det två skivor. Båda på Blue Horizon och båda nyinförskaffade. Gordon Smith Long Overdue och Top Topham Ascension Heights. Ingen av dem är på något vis märkvärdiga, men ändå lite roliga att ha i samlingen. Long Overdue håller sig mestadels till rötterna och 20-tals-bluesen. Slidegitarr och munspel är det som dominerar. Fleetwood Mac kompar några låtar och på Diving Duck Blues spelar Peter Green munspel. Det är ändå en rätt skön platta om man är på sådant humör. Blue Horizon, 1968.

Ascension Heights är helt instrumental. Stort band med bland annat Pete Wingfield, Duster Bennett och John Marshall. Det är snyggt och några låtar är riktigt bra, men det finns också mycket som tråkar ut en. Kanske man hade väntat sig något mer spännande av den tidigare Yardbirds-gitarristen. Mini-Minor-Mo är nog min favorit. Blue Horizon, 1970. 

Båda plattorna i VG+/VG+-skick. Varken mer eller mindre. Småskavanker på omslagen, en stor etikett på Ascension Heights och lite fint knaster ibland på skivorna. Jag kan leva med det. Mike Vernon har förstås producerat båda titlarna.

Gordon Smith - Diving Duck Blues

Top Topham - Mini-Minor-Mo

måndag 22 mars 2021

Dagens lunchmusik III

Hackensack ‎Up The Hardway har jag velat ha in i samlingen i sådär en 25 år. Mest för inledande titellåten som jag ville minnas som det enda riktigt bra spåret - och det är sant att det är den som är oumbärlig bluesig hårdrock från mitten av 70-talet - men skivan har faktiskt några helt ok låtar till. Northern Girl t.ex. Snygga gitarrer i den. Hursomhelst, Nicky Moore har en riktigt bra röst och han känner vi igen som Bruce Dickinsons ersättare i Samson. Polydor, 1974. Original i M-/VG+-skick.

Up The Hardway

lördag 20 mars 2021

Lifetime Baby

Ketchupeffekt. Det tar numera evigheter att få hem skivpaket. Allt jag beställt den senaste månaden (eller om det till och med är mer än så) anlände i torsdags och igår. Inte mindre än 12 skivor! Det känns nästan som att komma hem från en skivmässa... 

Många fina plattor vill jag lova! Just nu snurrar Emore James/John Brim Tough. En Blue Horizon-skiva som jag faktiskt inte hört tidigare. Elmore James är jag förstås mer än väl kompis med (en av de bästa!), men John Brim blev en ny bekantskap. Svinbra! Blue Horizon, 1968. Omslag VG+, skiva M-. Inte ett knäpp!

John Brim - Lifetime Baby

Elmore James - The Sun is Shining

onsdag 17 mars 2021

Dagens lunchmusik II

Missade att det igår visst var två år sedan vi såg Roy Harper på hans McGoohan's Blues-turné på Palladium i London. Vilket underbart minne! Jag skrev i bloggen då, att jag trodde det fanns en möjlighet för en 80-årsturné pga Roys vitalitet. Blir det av, så lär man väl inte kunna komma dit utan vaccinpass, och det får man nog först framåt hösten i bästa fall... 

Till dagens lunch bjuder jag på öppningsspåret The Game, Pts. 1-5 från skivan HQ. David Gilmour på gitarr och John-Paul Jones på bas i denna fina svit. På HQ finns också Roy Harpers kanske bästa låt When an old cricketer leaves the crease, men allt det här, det vet ni ju redan. UK-original, 1975. Hipgnosis-omslag och med texterna på innerpåsen.   

The Game, Pts. 1-5

måndag 15 mars 2021

Dagens lunchmusik

Jag fick ett sms tidigt i morse om mindre sångsvanar i sjön. Jag hann inte iväg innan det kom ett nytt om att de dragit vidare...  Nu börjar pensionärerna hetsa mig. 

Arbets-, frukost- och lunchplats är densamma. Vid köksbordet. Det är miserabelt, men man kan spela skivor åtminstone. Nu ska jag dock till skolan för att vara där resten av dagen...

Chris Robinson Brotherhood - Badlands Here We Come

söndag 14 mars 2021

Mergellus albellus

Som vanligt var jag dödstrött efter arbetsveckan. Det blev nog en femtiotimmarsvecka igen och nu sitter jag med det urtråkiga omdömesskrivandet på söndagskvällen. Undervisning på plats varvas med distans och ibland både och. Det är sjukt jobbigt. 

Det blev ingen match för Rögle igår. Det skulle varit seriefinal mot Växjö, men nu var det deras tur att få covid-19. HV71 och Linköping också. Rögle mötte Linköping (förlust) i torsdags, så det är väl inte omöjligt att Rögle kommer ha positiva spelare nästa vecka... Slutspelet har redan flyttats fram och nu är det nog sannolikt att det måste flyttas igen. 

Nu har isarna gått upp i de flesta sjöarna och genast finns det lite fåglar att titta på. Storskrakar och knipor framför allt. Nya kommunårsarter i helgen blev brun kärrhök, skäggdopping, knölsvan, kanadagås, salskrake och skrattmås. 

Hämtade ut en ny bok i fredags, Staffan & Beatles - popmusiken blev ett livsprojekt, och det har blivit några timmar med den i helgen. Till läsandet har följande skivor avnjutits: Group Sounds Five & Four - s/t, Keef Harley Band - Little Big Band och Overdog, Pappo's Blues - 2, Traffic - s/t, Pescado Rabioso - 2, ZZ top - First Album, Beatles - Abbey Road och White album. Några av dem två gånger. 

Keef Hartley Band - Theme Song/En Route/Theme Song reprise

söndag 7 mars 2021

Lullula arborea

I princip inte varit utomhus på en hel vecka. Jobbet tar kål på mig. Idag var jag dock uppe tidigt och var laddad för orrspel. Redan när jag öppnade ytterdörren insåg jag att det nog inte skulle bli någon vidare tur. Det blåste rejält. På vägen norrut så började det dessutom att småregna. Nåja, orrarna är väl där ändå tänkte jag, men det var de minsann inte. När till och med tupparna väljer att utebli från lekplatsen, då är det bistert. Jag åkte hem och sov vidare.

Efter lunch med mamma på Stationen blev det ändå en tur till med bilen. Blåsten hade avtagit och solen sken. Jag gick några småpromenader. Fyra nya kommunårsarter blev det. Skogsduva, björktrast, trädlärka och sävsparv. Jag hetsar verkligen inte, men som vanligt är det ändå motiverande med den där listan. 65 arter nu. Borde väl ha minst 100 årsarter, men jag rapporterar i princip bara från kommunen i artportalen, så jag har ingen riktig koll på det. Sura bilder på trädlärkorna. Det blir det alltid.

Förra helgen började jag så smått med att sortera in skivor i hyllorna igen. Undrar om jag någonsin kommer att bli färdig? Jag behöver en ny Kallax-hylla från IKEA, men någon sådan finns inte att köpa. Jag har haft den på bevakning några månader redan. Jag borde såklart inte köpa fler skivor, men så blir det ändå. Väntar på några paket. Det tar evigheter i dessa tider.