fredag 7 januari 2022

2021

Det blev ingen årskrönika 2021 i december som brukligt, jag var alldeles för stressad över spanienresan, så den kommer här i början av 2022 i stället.

Andra året med covid-19 var väl generellt sett lika trist som det första. Vi inledde året med distansundervisning och så småningom hade vi några klasser på distans och några som fick undervisning i skolan. Det var jobbigt och utomordentligt deprimerande. Det kändes som att jag var nära att gå i väggen flera gånger. Minnesluckor och overklighetskänsla. På något sätt överlevde jag ändå terminen och studentbalen och studenten var trevliga och minnesvärda events.

Jag fågelskådade ganska flitigt på helgerna i början av året och det blev också att jag åkte på några rariteter i närområdet (vilket jag sällan gör). Så småningom tog orrlyssnandet över helt. Jag satt inte bara i mitt eget gömsle på min lokal, utan även i kompisens stationära gömsle. På kompisens mosse var spelet livligare och det gavs fina tillfällen att fotografera. Inget annat är som dessa orrmorgnar. Stämningen och spänningen är oslagbar. Det är också den bästa vilan från det slitsamma arbetet. Kontemplation. Kompisens visdomsord: om alla människor fick uppleva en orrlek, så hade världen sett bättre ut.

Jag tittade inte särskilt mycket på trollsländor under året. Jag tog på mig en exkursion som ledare och jag var ute några få gånger på egen hand under våren (sandflodtrollsändornas förvandling var det enda seriösa...). Det var nog allt.

Semestern inleddes på Otterbergets camping utanför Hova. Ingen mässa på grund av covid-19, men det var ändå en hel del kommers på campingen. Det var trevligt med lite skivtugg igen och att få träffa en massa vänner, men jag var faktiskt inte överdrivet entusiastisk över att rota i skivbackarna. Jag fick endast med mig en handfull vinyler därifrån.

Därefter fortsatte jag till Ammarnäs och senare till Pieljekaise. Det blev lite drygt två veckor i fjällen. Fantastiska dagar och med många fina upplevelser. På vägen hem stannade jag till hos S i Dalarna några dagar. Innan sommaren var slut hann jag också med att få upp en ny skivhylla och sortera in de flesta vinylerna i bokstavsordning. Det var en härlig känsla att få det klart, eller nästan klart.

Höstterminen var rätt trist och väldigt ansträngande, även om vi fick ha eleverna på plats. Jag gjorde oftast inget annat än arbetade. 

Någon gång under hösten bestämde T och jag oss för att boka en resa till Spanien över nyåret. När tiden närmade sig, och antalet smittade i covid ökade lavinartat överallt, kändes det mer och mer osäkert att det skulle bli av. Det handlade om reserestriktioner, men också risken att T, jag eller guiden skulle bli smittade de sista dagarna innan avfärd. Ångest.

Nåja, vi kom i väg och det blev en härlig resa. Vi hade uppenbarligen saknat att fågelskåda i ett annat land, för entusiasmen var på topp från början till slut. Vi fick sett panterlo, som var resans stora mål, massor med fina fågelarter och fantastiska naturscenerier. På kvällarna blev det inte sällan tapas med bröd, ost, korv, skinka, oliver och ett lokalt vin och T stod förstås för underhållningen med sina spotifylistor, mestadels med gammal fin och true country. Sista kvällen, den 4/1, spelades naturligtvis Thin Lizzy. Phil Lynotts dödsdag. 36 år sedan, lika länge som han förgyllde vår jord med. Fast då var det inte längre 2021. Såklart.

Under hösten blev det några skivspelarkvällar i Klippan. När vi träffades hos J, 6:e augusti, var det första gången alla fyra var samlade på 16 månader. Vi saknar nog alla T:s gamla ataljé, men det går bra hemma hos J också. 

I årsberättelsen 2021 måste förstås även Rögle nämnas. I våras gick de till final i SHL - där de dock fick se sig besegrade mot Växjö - och när året var slut ledde de SHL och var klara för semifinal i CHL. Det känns fortfarande overkligt att laget jag följt i 40 år numera är ett topplag! Det var tråkigt med publikfria matcher under hela förra säsongen och nu är vi där igen med begränsningar av publik. Jag fick dock sett två matcher under hösten när det var lapp på luckan. Inte de bästa matcherna, men ändå...

Jag köpte alldeles för många dyra skivor 2021. Det är någon form av självmedicinering och helt klart ett missbruk. Det måste bli ett sparsammare 2022. Ett billigare tidsfördriv är att läsa böcker. Jag läste mer än vanligt 2021 och det tänker jag försöka att fortsätta med.

Så var det listorna.

Årets skivor. Två kategorier som vanligt. Utgivna 2021 och gamla hederliga plattor.

1. Nya skivor. Ett väldigt litet urval, men här kommer de jag uppskattat mest, utan ordningsföljd:

1. Gov’t Mule – Heavy load Blues
2. Billy Gibbons - Hardware
3. The Limit - Caveman Logic
4. Heavy Feather - Mountain of Sugar
5. Agusa – En annan värld

2. Riktiga skivor (inte de sällsyntaste och mest värdefulla, men de bästa):

1. Graham Bonds Orgainzation - The Sound of 65
2. Message - The Dawn Anew is Comin
3. Caravan ‎– If I Could Do It All Over Again, I'd Do It All Over You
4. Atomic Rooster - Atomic Roooster
5. Spooky Tooth - Witness

Och min sedan 2020 nya kategori, årets fåglar/fågelupplevelser:

1. En kväll med träande tjädertuppar och final med lappuggla när det nästan blivit helt mörkt.
2. Orrspel i kompisens gömsle. På min lokal och i mitt gömsle kom jag dem aldrig riktigt nära, men det var härliga morgnar det också.
3. Berglärka i Ammarnäs. Vi försökte 2018, men kammade noll, och det var först efter andra vandringen upp till Lisvuotjåhkka 2021 som jag till slut fick sett ett par. Hannen sjöng fint i flera minuter dessutom.
4. En kväll med flera berguvar vid vattenkraftsdammen Jandula i Andujar, Jaen. Magiskt.
5. Alla svarta storkar i Dehesa de Abajo, Doñana. Det måste ha handlat om 20-30 fåglar åtminstone.

Lammgam och murkrypare sågs först i januari och lär nog hamna på listan 2022.

Alla bilder från Ammarnäs och Pieljekaise.

Nytt år, nya möjligheter. God fortsättning bloggläsare.

3 kommentarer:

We are paying it forward sa...

Fin återblick! En del positivt, ändå.

Kram!

/M.

Cuby sa...

Jag orkade inte gnälla över hur jävligt det är...

We are paying it forward sa...

Haha... jag kan relatera! Och nu kör vi igen!